FORMA for³ma², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.). 1) giva (ngt en bestämd, en så l. så beskaffad) form; gestalta (ngt så l. så); giva konkret gestaltning l. uttryck åt (ngt); ofta med prep. efter o. sbst. som betecknar mönster l. förebild; med prep. i: giva (ngt) formen av (ngt); med prep. till: av (ngt) tilldana (ngt). STIERNHIELM Fateb. B 2 b (1643; med framhållande av ordet ss. uttrycksfullt o. förträffligt "vox enophatica et pulcherrima"). Hård deg kan lättare utklappas och formas än den lösa. FISCHERSTRÖM 3: 394 (1787). (Häst-)skon skall formas efter (dvs. så att den passar till) hofven och icke hofven efter skon. BENDZ Hofbesl. 44 (1866). Frankrikes unga dauphine .. kunde .. knappast någorlunda hjelpligt forma bokstäfverne. HEDIN Rev. 2 (1879). Kopparen blandad med tenn kan formas till .. vapen och verktyg. SVENSÉN Jord. 87 (1884). Blandningen smältes under flitig omröring och formas efter afsvalning i stänger. NF 9: 484 (1885). Teglet formas antingen för hand eller med maskin. ArbB 152 (1887). En arkaistisk bildhuggares otyonpliga manér att forma sin tanke i sten. SÖDERHJELM Runebg 2: 427 (1906). Han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. 2Mos. 32: 4 (Bib. 1917). 2) (av ngt) dana, bilda, skapa, framställa l. åstadkomma (ngt); äv. med saksubj. Gud .. / .. utaf it Ting haar alting kunnat forma. SPEGEL GV 56 (1685). Vår allmänna förnödenhet formar och skapar Handtverkare. TESSIN Bref 2: 184 (1754). I dag har jag hela dagen måst sitta för Byström som nödvändigt vill forma mig i ler. TEGNÉR (WB)6: 486 (1829). Hela jorden .. förändrar sin skepnad i hvarje ögonblick, formar och förstör, förstör och formar å nyo. AGARDH Bot. 2: 306 (1832). När han hunnit forma en vers färdig i sitt hufvud, glömde han den icke så lätt. SÖDERHJELM Runebg 2: 34 (1906). (föga br.) med prep. på: kalkera (ngt) på (ngt). Enhälligt prisas hvarje nyfödd grannlåt, / Om ock den formad är på det för gångna. HAGBERG Shaksp. 8: 193 (1849). 3) refl. i intransitiv bet.: gestalta sig, få form, taga form, antaga (en viss) form l. gestalt (efter ngt). Ett liust moln, som formar sigh i Hästar, Wagnar, Berg, Slott (m. m.). STIERNHIELM Fateb. Föret. 2 a (1643). Hans orediga tankar började forma sig och öfvergå till ord. RUNEBERG 4: 279 (1836). Jacka af sammet . .; sitter åt i lifvet och formar sig sedan efter vexten. Portf. 1852, s. 40. Lyckosam / Är den, som – hur de forma sig, hans öden – / Från ingen tvingar några tårar fram / I lifvet, utan gör det först i döden. CVASTRANDBERG 1: 211 (1857). Landtmarskalkens hälsningsord till konungen på rikssalen formade sig till ett loftal öfver rikets ständer. EHILDEBRAND i SvH IX.2: 40 (1908). 4) (föga br.) bilda, utgöra. I strandbugten står upp en ö, hvars sida formar, / Längs kusten sträckt, en hamn. WALLIN Vitt. 2: 281 (1807). En af talrika holmar och skär formad skärgård. IllSv. 1: 442 (1882). 5) i p. pf. i adjektivisk anv. a) med adverbial: av (så l. så beskaffad) form l. gestalt; vanl. om sak, sällan om person. Ett vackert format huvud. (Han) hade ett lyckligt utseende och var väl formad. STIERNSTOLPE DQ 2: 69 (1818). Konstigt formade stenpjeser, hvilka påtagligt blifvit tilldanade af menniskohand. NILS SON Ur.I. 1: 1 (1838). Ansigtet (var) väl formadt. CWCALLEEHOLM (1879) hos NYBLÆus Forskn. III. 2: 9. Mjukt formade skyar. RYDBERG Vap. 355 (1891). – pregnant (utan adv.): som har en bestämd form; motsatt: formlös. Den, som har mjuk och formad afföring. ODENIUS Celsus 71 (1906). jfr CYLINDER-, (HALV)CIRKEL-. KLUBB-, PELAR-, SKÄL-, SKÖN-, STOR-FORMAD m. fl. b) (†) som sker i l. har vederbörlig form; formlig, ordentlig, regelrätt. Vthur desse hampnar (kan icke) något royal heller form at dessein emott E. M: ttz Rike och landh .. bliffwa före tagett. HSH 7: 111 (1637).