FLÖTS flöt⁴s, sbst.², r. l. m. ((†) n. MEURMAN (
1846));
best. -en; pl. -er ((†) -ar MÖLLER (1790), RAMSAY GeolGr. 1: 1 (1912; säkerligen felaktigt; på övriga ställen i arbetet -er); -or VetAH 1784, s. 94). (flöts (-tz, -tts) 1747 osv. flös 1895 (: granitflös). flots 1734 (: flotsvärk). flets 1687– 1795 (: Fletsmalm)) [liksom d. flöts av t. flötz, av ä. t. fletze, n., av mht. vletze, jämn mark, jordgolv, motsv. fsv. flæt, boning, isl. flet, jordgolv l forntidens hus, av ett germ. flatja-, avledn. till FLAT]
bärgv. vidt utsträckt, (mer l. mindre) horisontalt lager av någon i tekniskt avseende användbar bärgart, oftast uppträdande tillsammans med flera andra av samma slag; i sht om stenkolslager; jfr FLO sbst. 1; förr äv. om "svävande" malmgång. HIÄRNE Berghl. 436 (
1687).
Stenkol finnas så väl i hvarf och Flötzer som l Bärg och bärgartig ort. WALLERIUS Min. 197 (
1747).
DALIN (
1851).
De northumbriska kolhuggarna lära sällan arbeta i flötser af mindre än 70 centimeters höjd. SIÖSTEEN ModBelg. 144 (1906). jfr
ANTRACIT-,
GRANIT-,
KOL-,
KOPPARSKIFFER-,
MALM-,
SALT-,
STENKOLS-FLÖTS m. fl.
[FLÖTS.sbst2 2]
2) (
numera bl. vid omtalande av ä. geologisk uppfattning)
geol. l allm.: sedimentär avlagring; enl. den "neptunistiska" teorien särsk. om sådana lager som bildats mellan "övergångsbärgen" o. "hopvräkta bärg".
VetAH 1786,
s. 38.
KINDBLAD (
1871).
Ssgr (
Anm.
Ssgr utgående från bet.
2 förekomma numera blott vid omtalande av ä. geologisk uppfattning):
– (
1)
FLÖTS-ART. (
†)
bärgv. i flöts(er) liggande bärgart. VetAH 1786,
s. 36.
–
FLÖTS-BÄRGART ~⁰ph² l. ~²⁰. geol. sedimentär bärgart, lagrad bärgart. BERZELIUS ÅrsbVetA 1821,
s. 175.
NATHORST JordH 4 (
1888).
– (
2)
FLÖTS-FORMATION.
geol. sammanfattande benämning på de rent sedimentära bärgartslagren (sandsten, kalksten m. fl.) till skillnad från de stelnade, vanl. icke l. mindre tydligt lagrade äldre bärgarterna; ofta l sg. best.; äv.: sedimentär(t) bärgart(slager). Flötz-formationen saknas mestadels .. i nästan hela Sverige. GWAHLENBERG i Svea 1: 24 (
1818).
KINDBLAD (
1871).
–
FLÖTS-LAGER,
n. särsk.
geol. till 2: lager av sedimentär(a) bärgart(er). I Derbyshire träffar man ofta flötslager, som .. stupa mer och mindre i jorden. VetAH 1786,
s. 36. KIND BLAD (
1871).
– (
1)
FLÖTS-LÄGRIG. (
†)
bärgv. lagrad i flötser; jfr FLO-LÅGRIG. RINMAN 1: 990 (
1788).
– (
1)
FLÖTS-MALM.
[FLÖTS-MALM.ssg 1]
1) (
†)
bärgv. lagrad malm. VetAH 1773,
s. 238.
HEINRICH (
1814).
[FLÖTS-MALM.ssg 2]
2) (
föga br.)
bärgv. o.
miner. benämning på till stenkolsformationens avlagringar hörande förstenade järnleror, som i sht l England användas för utsmältning av järn, järnlersten.
CRONSTEDT Min. 81 (
1758).
2NF 8: 690 (
1907).
– (
2)
FLÖTS-SANDSTEN ~⁰² l. ~²⁰. bärgv. o. miner. jfr -BÄRGART. EconA 1807, jan.
s. 164.
JernkA 1828, Bih.
S. 11.
– (
1)
FLÖTS-VIS,
adv. bärgv. i flötser. Malmen ligger flötsvis. VetAH 1765,
s. 85.
AUERBACH (
1908).
–
FLÖTS-VÄRK,
n. (†) bärgv. komplex av flötser. HIÄRNE Berghl. 436 (1687). RINMAN 1: 510 (
1788).