© Svenska Akademien. SAOB spalt: F1016; tryckår: 1925
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
FOCK fok⁴, sbst.¹, r. l. f., äv. m. (f. NORDFORSS (1805), LUNDELL; m. HEINRICH (1814), BJÖRKMAN (1889)); best. -en; pl. -ar; förr äv. FOCKA, sbst.¹., r. l. f.; best. -an; pl. -or. ( fock (fåck) 1705 osv. fock- (fåck-, fååck-), i ssg, c. 1585 (: fååch masstan) osv. focka (fåcka) 1622– 1823. focke 1550. fuk 1645 (: fukemastan). föck c. 1585 (: föcken, sg. best.))
[jfr d. fok, ä. d. fuck, fokke, t. focke; av holl. fok l. mnt. fock(e), av ovisst urspr.]
i sht sjöt. benämning på (det understa rå) seglet på ett fartygs l. en båts främsta mast; äv. (i fackmässigt spr. bl. i vissa ssgr) om trekantigt resp. trapetsoidformat segel på fockstaget resp. fockgaffeln; i ssgr äv. elliptiskt för: fockmast-, fockrå-. Att man kunne haffve .. (på skeppen) tre master och trij segell, som ähr focke, skönevall medt toppsegell och mösann. GR 21: 336 (1550). Stora seglet togs neder, Fåckan allena var tilräckelig. LINNÉ Öl. 157 (1745). Seglen (på fiskebåten) äro storsegel och fook. ARWIDSSON o. OHLSON 23 (1911). jfr BRED-, GAFFEL-, STAG-FOCK.
(i sht sjöt.):
A
:
FOCK-BOLIN, förr äv. -BOGLINA. ( fock- 1691 osv. focke- 1698– 1898) till fockseglet hörande bolin. RÅLAMB 10: 48 (1691). AUERBACH (1908).
FOCK-BORGSTAG ~⁰². ( focke- 1917) hjälpstag till fockstaget. 2NF 26: 936 (1917).
FOCK-BORGSTAGS-STROPP. ( focke- 1796–1904) stropp till fockborgstaget. PIHLSTRÖM SkeppAfl. 1: 20 (1796).
FOCK-BRASS, r. l. m. ( fock- 1691 osv. focke- 1698–1906) brass till fockrån. RÅLAMB 10: 48 (1691). BERGDAHL Antip. 88 (1906).
FOCK-FALL. ( fock- 1891 osv. focke- 1840–1910) tåg varmed fockseglet hissas l. nedfiras. GYLLENGRANAT SvSjökr. 1: 105 (1840). ENGSTRÖM 5bok 187 (1910).
FOCK-GAFFEL. gaffel till fockmasten. WITT Skeppsb. 34 (1857). UFlott.2: 21 (1881).
FOCK-HALS. ( fock- 1691 osv. focke- 1698–1907) "hals" på fockseglet. RÅLAMB 10: 29 (1691). GHT 1905, nr 209 B, s. 3.
FOCK-MAST. ( fock- c. 1585 osv. focke- 1620– 1884) benämning på främsta masten på ett fartyg med flera master, för så vidt den icke är den längsta. HH 20: 174 (c. 1585). OxBr. 9: 650 (1645). 2NF 25: 1130 (1917).
FOCK-MÄRS. märs på fockmasten. NORDFORSS (1805). AUERBACH (1908).
FOCK-RÅ, r. l. f. ( fock- 1780 osv. focke- 1698– 1775) fockmastens understa rå. RoSENFELDT Tourville 9 (1698). 2UB 9: 625 (1906).
FOCK-SEGEL. ( fock- 1745 osv. focka- 1640– 1700. fockec. 1580– 1730. focko- 1532– 1538) == FOCK, sbst.¹ GR 8: 66 (1532). LfF 1909, s. 189.
FOCK-SMITA, r. l. f. () fockhals. Belägg Focksmijtan eller Halsen. ROSENFELDT Tourville 25 (1698).
FOCK-STAG. ( fock- 1691 osv. focke- 1730– 1902) stag som går från fock masten till (midten av) bogsprötet. RÅLAMB 10: 47 (1691). 2UB 9: 598 (1906).
FOCK-VANT, n. ( fock- 1734 osv. focke- 1730) vant till fockmasten. RAJALIN Skiepzb. 174 (1730). 2UB 9: 600 a (1906).
B
(†):
FOCKA-SEGEL, se A.
C
(numera bl. i mera utpräglat fackmässigt spr.):
FOCKE-BOLIN,
FOCKE-BORGSTAG,
FOCKE-BORGSTAGS-STROPP,
FOCKE-BRASS, se A.
FOCKE-DRAG. () jfr FOCK-FALL. TEGEL G 12: 62 (1622).
FOCKE-FALL,
FOCKE-HALS,
FOCKE-MAST,
FOCKE-RÅ,
FOCKE-SEGEL,
FOCKE-STAG,
FOCKE-VANT, se A.
D
(†):
FOCKO-SEGEL, se A.