FRAKTUR fraktɯ⁴r, r. (m. NORDFORSS (1805), BJÖRKMAN (1889); f. KINDBLAD (1871), LUNDELL); best. -en, äv. -n; pl. (i bet. 1) -er. (förr äv. skrivet fractur) [jfr t.
fraktur, eng.
fracture, sbst., fr.
fracture; av lat.
fractura, brytning, brott, avledn. av p.
-pf.
-stammen i
frangere, bryta (se
BRÄCKA, v.); jfr
FRAGIL,
FRAGMENT,
FRAKTION. Jfr
FRAKTURERA]
[FRAKTUR 1]
1) med. brott l. bristning å ben, benbrott. Enkel,
komplicerad fraktur. En .. fractur i nackbenet.
VetAH 1780,
s. 304. Vid extraktion af djupt carierade tänder .. kan i många fall fraktur undvikas genom att (
osv.).
WELIN Hvad nytt 2: 74 (
1895).
SVENSON Sinnessj. 72 (
1907). jfr
NÄS-,
UNDERBENS-,
ÖVERARMS-FRAKTUR m. fl.
[FRAKTUR 2]
2) [efter t. fraktur]
i sht boktr. benämning på den (i Sv. numera föga använda) upprättstående, brutna (kantiga) s. k. tyska l. gotiska trycksti len (motsatt: antikva o. kursiv); av. om den till grund för uämnda tryckstil liggande s. k. gotiska skrivstilen, munkstil.
Fet, halvfetfraktur. Leo Brunner .. kunde skrifwa heela Fader wår medh fractur så nätt at man kunde hölliat medh een Arth.
RelCur. 100 (
1682).
En Swänsk Styl Secunda Fractur kallad. SCHÜCK Bokh. 64 (
i haudl. fr.
1694).
2NF (
1908). jfr
CICERO-FRAKTUR m. fl.
Ssgr (i allm. till
[FRAKTUR 2]
2):
–
FRAKTUR-B osv. i slit boktr.
– (
1)
FRAKTUR-FÖRBAND. med.
2NF 28: 418 (
1918).
–
FRAKTUR-KAST,
r. l. m. boktr. kast med frakturtyper. FAHLGRÉN Boktr. 21 (
1853).
–
FRAKTUR-SKRIFT.
gotisk skrift, munkskrift. UB 1: 607 (
1873).
–
FRAKTUR-STIL.
i slit boktr. [FRAKTUR-STIL.ssg 1]
1) == FRAKTUR 2. WIKFORSS 1: 579 (
1804).
HASSELQUIST Boktr. 52 (
1905).
[FRAKTUR-STIL.ssg 2]
2) frakturtyp; vanl. koll.: uppsättning av frakturtyper.
–
FRAKTUR-TYP.
i slit boktr. Polyfem III. 13] 5 4 (18 11).
Avledn.:
–
FRAKTURERA ,
v. [jfr t. frakturieren, fr. fracturer, ävensom eng. fracture, v.]
[FRAKTURERA.avl 1]
1) med. till 1: bryta, åstadkomma l. få brott l. bristning på (ett ben). Det fracturerade benet förbindes med bindor, skindlar, strålåda m. m. TLäk. 1833, s. 319. WIDE MedGymn. 287 (
1896).
[FRAKTURERA.avl 2]
2) [jfr FRAKTUR 2]
(
†)
i uttr. frakturerad stil, frakturstil. JOHANSSON Noraskog 2: 295 (
efter handl. fr.
1596).