© Svenska Akademien. SAOB spalt: F1396; tryckår: 1925
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
FRANCISERA fran¹sise⁴ra, i Sveal. äv. -e³ra², äv. FRANKISERA fra¹ki-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. ( franc- 1815 osv. frank- SpråkvSällskUpsF)
[av fr. franciser, avledn. till stammen i
France, Frankrike (se FRANSK). Formen med k torde bero på anslutning till Frankrike] jfr FRANSOSI(S)ERA.
[FRANCISERA 1]
1) (föga br.) tr.: göra fransk, förfranska; nästan bl. i p. pf. HOLMBERG 1: 908 (1795). AJourn. 1815, nr 3, s. 3. LAURIN Skämtb. 26 (1908).
[FRANCISERA 2]
2) (föga br.) intr.. om språk l. dialekt l. författare osv.: uppvisa l. utmärka sig gin franska språkegenheter l. med franskan gemensamma drag; i sht i p. pr. En frankiserande stil. SpråkvSällskUpsF 1882–85, s. 4.