FRANKO fra⁴kω, äv. ³² (fra'nco WESTE fránngko DALIN). adv. o. sbst.; ss. sbst. n., äv. (i Finl.) r. (FFS 1868, nr 25, s. 10); best. -t l. (ss. r.) -n. (förr vanl. skrivet franco)

[jfr dan. o. t. franko, fr. franco; av it. franco, fri (ss. påskrift å postförsändelse elliptiskt för franco di porto l. porto franco, fri från befordringsavgift), sannol. av germ. ursprung o. samma ord som FRANK, adj.; jfr FRANKERA]

[FRANKO I]

I adv.

[FRANKO I.1]

[urspr. antecknat å postförsändelse för att angiva att belöpande postavgift erlagts vid avsändandet]

i sht post. fritt från postbefordringsavgift för adressaten, portofritt; jfr PORTO. Postv. 182 (1706). Katalog (sändes) på begäran gratis (o.) franko. IllSv. 2: AnnonsAfd. 12 (1886).

[FRANKO I.2]

2) handel. i fråga om avsändande av varor: fritt från transportrisk o. alla transportkostnader för emottagaren ända till destinationsorten. Varorna sändas franko Göteborg. ÅSTRAND (1855). 2NF (1908).

[FRANKO I.2.slutet]

särsk. i uttr. franko frakt, fraktfritt. ÅSTRAND (1855). FLIESBERG Handel. 8 (1891). II. postv. sbst.: vid avsändandet erlagd avgift för postbefordran av försändelse, (post)porto; numera företrädesvis i ssgr. IllSv. 1: 10 (1873).

Ssgr (utom ssgn FRANKO-LEVERANS post. o. till II):

– FRANKO-FRIHET ~²⁰ l. ⁰² (föga br.) frankeringsfrihet. GEIJER Postförf. 79 (1880; med hänv. till frankeringsfrihet).

– FRANKO-KUVERT kuvert med frankostämpel. SFS 1869, nr 31, s. 7.

– (I, 2)

FRANKO-LEVERANS. handel. leverans till viss ort utan transportrisk l. transportkostnader för köparen. SDS 1901, nr 64, s. 2.

– FRANKO-STÄMPEL färgstämpel motsvarande frimärke (i Sv. bl. å frankokuvert, brevkort o. kortbrev). SFS 1872, nr 81, s. 24.

– FRANKO-TECKEN gemensam benämning på frimärken, med frankostämplar försedda brevkort, kortbrev, frankokuvert o. svarskuponger. FFS 1881, nr 10, s. 80.

– FRANKO-TECKENS-FÖRSÄLJARE.

– FRANKO-TECKENS-UPPBÖRD ~⁰² l. ~²⁰

– FRANKO-TVÅNG (mindre br.) frankeringstvång. ÅSTRAND (1855). DÖSS o. LANNGE (1908; med hänv. till frankoringstvång).