FORTEL for⁴tel, äv. ³², stundom FOTTEL fot⁴el, äv. ³², r.; best. -n, ngn gg -tlen; pl. -tlar. ( fortel1823 (: Fortelskepp) osv. fottel (-å-) 1853–1907. vorthell 1823 (: Vortheilskepp))

[av t. vorteil, fördel, av vor (se FÖR, prep.) o. teil (se DEL)]

boktr. uppsatt sats av typer som sättaren vid avläggandet av en form efter tryckningen lyfter upp i ett särskilt skepp, emedan den förr l. senare kan ånyo begagnas (ss. kolumntitlar, rubriker). FAHLGRÉN Boktr. 113 (1853).

Ssgr (boktr.)] 5

– FORTEL-DÄCKEL. jfr DÄCKEL 1 b.

NordBoktrK 1907, s. 362.

– FORTEL-SKEPP.

Täubel Boktr. 2: 12 (1823).

Avledn.:

– FORTLA , v. (fåttla) boktr. begagna fortlar. FAHLGRÉN Boktr. 110 (1853).