FOSSIL fosi⁴l, n.; best. -et (VetAH 1803, s. 47 osv.), ngn gg -let ⁰⁴⁰⁰ äv. ⁰³⁰² (WoJ (1891) osv.); pl. == (NF (1881) osv.) l. (alltid i ä. tid, numera sällan) -ier ⁰⁴⁰⁰ äv. ⁰³⁰² (Placat ²⁷/⁸ 1723, s. 3 osv.), ngn gg -er (JernkA 1884, s. 221). [jfr d. fossil (pl. -ier o. -er), t. fossil (pl. -ien), eng. fossil, fr. fossile; av nyl at. fossile, substantiverat n. av fossilis (se FOSSIL, adj.)]
[FOSSIL.sbst 1]
1) (
†)
om ur jorden l. bärgen hämtat mineral. Placat ²⁷/⁸ 1723, s. 3.
Metallhaltiga fossilier kallas Malmer. BEREELIUS Kemi 2: 39 (
1812).
JernkA 1884,
s. 221. jfr
MEDEL-,
TALK-FOSSIL.
[FOSSIL.sbst 2]
2) geol. o.
paleont. i bärg- l. jordlager förekommande (o. därifrån uppgrävd) förstenad (l. förkolad) lämning av djur l. växt från tidigare geologiska perioder, förstening; jfr
PETRIFIKAT; äv. om i bärg- l. jordlager förekommande avtryck av l. spår efter förhistorisk(t) djur l. växt. Undersöker han sedermera fossilier ur de kolhaltiga
kalkstens-lagerna, .. så skall han finna att de på samma sätt öfverensstämma med hvarandra.
JernkA 1827,
Bih. s. 28.
ANDERSSON (
1845).
Med ett fossil menas lemningen af en djur- eller växtkropp, som af naturliga orsaker blifvit begrafven i jorden. LINDSTRÖM Lyell 4 (
1857).
De fossil, som finnas i de älsta fossilförande lagren, äro till största delen mycket olika nu levande organismer. AHENNING hos FLODSTRÖM Naturförh. 68 (
1918). jfr
DJUR-,
FISK-,
HAVS-,
INSEKT-,
KARAKTÄRS-,
LED-,
VÄXT-FOSSIL m. fl. (
föga br.)
bildl.; särsk. om person med antikverade åsikter o. d. NYSTRÖM NKina 1: 203 (
1902,
1913;
om kinesiska mandariner).
Ssgr (i allm. till 2; geol. o. paleont.):
A
:
–
FOSSIL-FÖRANDE,
p. adj. Fossilförande bergarter. SvLäksH 8: 316 (
1854).
–
FOSSIL-GRUPP.
( fossilie-) Sådana fossiliegrupper, som sällan eller blott tillfälligtvis anträffas. LINDSTRÖM Lyell 216 (
1859).
–
FOSSIL-LÄMNING. (föga br.) Utaf fossillemningar vid Paris och på andra ställen af de eocena lagren finna vi att jorden nu ägde sötvattensreptilier.
HAMMARGREN Jordkl. 84 (
1854).
B
(†):
– (
1)
FOSSILIE-RIKE(T). stenrike(t).
VetAH 1784,
s. 116.
Avledn. (till
2; geol. o.
paleont.):
–
FOSSILISATION ,
r. l. f. fossilisering. 2NF 35: 985 (
1923).
Ssg] fossilisations-process. Fennia XV.3: 79 (
1898).