FROSSA fros³a² , r. l. f. best. -an; pl. (i bet. 2, om anfall l. olika slag av frossa) -or; förr äv. FROSSE,
r. l. m.; best. -en. ( frosa 1578–1672. frossa (frå-, -sz-) 1582 osv. frosse (frå-) 1589–1905. fråsa 1578–1753. frösa 1647 – 1755. fröse-(i ssg) 1613 (: frösesjuka). frössa 1625) [sv. dial.
frossa, äv.
fruse, m.,
fruså, f. (Dalarna); jfr nor. dial.
frose, frost; till
FRYSA v., (jfr
FRYSA sbst.,); med avs. på bildningssättet jfr
DROPPE :
DRYPA. Formerna på
-a äro urspr. oblika kasusformer]
[FROSSA.sbst 1]
1) [av nutida språkkänsla vanl. uppfattat ss. bildl. l. utvidgad anv. av 2]
köldrysningar; feberrysningar, frossbrytningar; kalla kårar; förr äv. om den enskilda köldrysningen. Överfallas av en stark frossa. Mesling plägar komma på menniskion med frosa, rysande. BOLAVI 99 a (
1578).
Den siuke .. klagade .. öfver en häftig fråssa. ACREL Chir. 13 (
1775).
En frossa genomfor Constantin. ALMQVIST GMim. 1: 205 (
1841).
ÖSTERGREN (
1922). jfr
FEBER-FROSSA.
[FROSSA.sbst 2]
2) om (feber)sjukdom karakteriserad av frossbrytningar; numera bl. (o. nästan uteslutande vid skildring av ä. förh.) om (anfall av malaria; jfr KALL-FEBER, KALL-SJUKA, SKÄLV-SOT. (Sv.) frösa, (lat.) Febris, hectica. Linc. (
1640).
Fråssen håller icke jämt uti, utan lämnar en vissa timmar eller dygn Feber-fri. ROSENSTEIN BarnSjukd. 251 (
1764). Den första vit- eller blåsippa, man får se på året, skall man äta upp för att ej få frossan.
Landsm. VIII. 3: 417 (1900; från Östergötl.). jfr
ANNANDAGS-,
BARN-,
HÖST-,
LÖNN-,
MJÖLK-,
SOMMAR-,
TREDJEDAGS-,
VARANNANDAGS-,
VARDAGS-,
VINTER-,
VÅR-FROSSA m. fl.
Ssgr (i allm. till
2):
A
:
–
FROSS-ANFALL ~⁰², äv. ~²⁰. anfall av frossa (malaria). CASTRÉN Res. 2: 421 (1848).
–
FROSS-BRUTEN p. adj. (
numera föga br.)
nedbruten av frossa (malaria). CAEHRENSVÄRD Brev 1: 239 (
1795).
HALLSTRÖM ItBref 222 (
1901).
– (
1,
2)
FROSS-BRYTNING.
(vid vissa febersjukdomar förekommande) skakning åtföljd av frysning; frosskakning; förr äv.: lindrigare frossanfall. (Sv.) Frossbrytning, (lat.) Sensatio mitior febris intermittentis. SAHLSTEDT (
1773). Mina vanliga vårfoglar, fluss och frossbrytningar.
TEGNÉR (WB) 6: 530 (
1830).
HEDENSTIERNA FruW 54 (
1890).
–
(jfr 2) FROSS-FEBER. feber vid frossa (malaria); äv. (i sht förr): frossa (malaria); förr äv.: frossanfall. LINDER Fross. 55 (1717). De Gamle Personerne äro döde .. 2 af Fross-Feber. SP 1780, s. 20. Hon började darra så häftigt, som om hon fått en frossfeber. STIERNSTOLPE DQ 2: 379 (1818). 2NF 8: 1488 (1908).
–
FROSS-FRI fri från frossa (malaria); särsk. om dag då en frosspatient icke har frossanfall l. om ort varest (för tillfället) frossa icke förekommer. De fråssfria dagarne. VeckoskrLäk. 1: 164 (
1781).
BERGMAN Folksj. 255 (
1877).
–
FROSS-HÄRD jfr -TRAKT. Den åtminstone sedan 200 år tillbaka såsom frosshärd mest beryktade ort vid Mälaren är .. Svartsjölandet och Lofön (Drottningholm). BERGMAN Folksj. 232 (
1877).
–
FROSS-KUR; pl.
-er. kur mot frossa (malaria); förr äv. konkret, om läkemedel mot frossa.
(Betjänten dog) af en fråss-kur som en hustru här i staden åt honom tillagade.
VeckoskrLäk. 1: 281 (
1781).
BERGMAN Folksj. 161 (
1875).
–
FROSS-MEDEL.
(fross- 1833 osv. frosse- 1797) medel mot frossa (malaria). Alm(Sthm) 1797, s. 40.
–
FROSS-PATIENT Fross-patienters emottagande till vård och underhåll vid Allmänna Garnizons-Sjukhuset i Stockholm.
BtRiksdP 1828–30,
IV. 2: nr 2, s. 5.
BERGMAN Folksj. 150 (
1875).
–
FROSS-SJUK äv. i substantivisk anv. Du är ju blek som en lilja, och skälfver som en frossjuk. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 248 (
1840).
–
FROSS-TRAKT.
trakt där frossa (malaria) är mycket vanlig. NF 1: 833 (
1876).
–
FROSS-ÖRT.
(fross- 1694 osv. frosse- 1685) örten Scutellaria galericulata Lin., som användts ss. medel mot frossa (malana); bot. äv. allmännare: växt av släktet Scutellaria Lin.; jfr FEBER-ÖRT 3. RUDBECK HortBot. 70 (
1685).
SDS 1916,
nr 239, s. 5.
B
(
†):