© Svenska Akademien. SAOB spalt: F1593; tryckår: 1926
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
FRUKT fruk⁴t, sbst.¹, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er³². (frukt (-ckt m. m.) 1526 osv. frucht 15281737. frugt 1535–1873)
[fsv. frukt; jfr d. frugt; av mnt. vrucht, av fsax. fruht (motsv. t. frucht), av lat. fructus, njutning, avkastning, frukt, till participstammen i fruor, jag njuter; urbesläktat med BRUKA. Jfr FRUGAL]
[FRUKT 1]
1) (numera bl. i bibliskt spr.) vanl. i sg., stundom i pl., om sammanfattningen av de växtprodukter som jorden frambringar till föda åt människor o. djur; (jordens) avkastning l. produkter; gröda. Thet war en riker man hwes åker bar fruct nogh. Luk. 12: 16 (NT 1526; Bib. 1917 ymniga skördar). Sy iorden bär nw rijkelig, / sijn fruct med grödha och bloma. Ps. 1536, s. 39. Kain offradhe Herranom gåffuor aff iordennes frucht. 1Mos. 4: 3 (Bib. 1541). Här finss eij annor ängh än som en elack myhr som sällan kastar af sigh någon frucht. VDAkt. 1697, nr 124. Jorden och dess frukter. BOËTHIUS Sedol. 106 (1782). KINDBLAD (1871). () i utvidgad anv., om produkt av djur; avkastning. Bijth är en liten foghel, och giffuer doch then allrasötesta frucht. Syr. 11: 3 ("10") (Bib. 1541).
[FRUKT 2]
2) benämning på den oftast (för människor l. djur) ätbara slutprodukten av en blommas (en växts) utveckling bestående av ett l. flera frön jämte dess (deras) hölje (jfr 3); särsk. om vissa slag av stenfrukter, skenfrukter o. bär, ss. äpplen, päron, plommon, körsbär, smultron o. d.; oftast koll. o. ss. ämnesnamn; äv. i allmännare anv., om annan (ss. föda använd) växtprodukt som liknar frukt, företrädesvis i ssgr, ss. ROT-FRUKT m. fl. Mogen, omogen, boken, rutten, skämd frukt. Rå, kokt, inlagd, torkad, kanderad frukt. Nedplockad, nedfallen, nedblåst frukt. Tidig, sen frukt. Blandad frukt, maträtt bestående av olika slags rå frukt (serverad ss. dessert). Itt gott trää kan icke bära oonda fruct. Mat. 7: 18 (NT 1526). Aff fruchten aff thet trädh som är mitt j Lustgårdenom, haffuer Gudh sagdt, äter icke ther aff, .. at j icke döön. 1Mos. 3: 3 (Bib. 1541). All införsel af utlänsk frucht .. (skall) vara förbuden .., undantagandes Citroner, Lemoiner, Pommerantzer och Apeldeciner. Påbud 21/11 1727, s. 3. Frukter verka hufvudsakligen svalkande och uppfriskande samt befordra afsöndringen från tarmkanalen och njurarne. UHRSTRÖM Hemläk. 104 (1879). jfr BRÖD-, FALL-, HÖST-, JORD-, KÄRN-, PLOCK-, ROT-, SKAL-, SOMMAR-, STEN-, TRÄD-, TRÄDGÅRDS-FRUKT m. fl. – särsk.
[FRUKT 2.a]
a) i ordspr. Omogen frucht waarar intet längie. GRUBB 418 (1665). Mång blaad, och lijten frucht. DENS. 539. Den frukt som faller på grannens gård är hans. GRANLUND Ordspr. (1880).
[FRUKT 2.b]
b) () i uttr. göra frukt (jfr 5 a slutet, c β), bära frukt. Huart och it trää som icke gör godha fruct, bliffwer affhugget och kastas j eeldhen. Mat. 3: 10 (NT 1526).
[FRUKT 2.c]
c) i uttr. förbjuden frukt l. den förbjudna frukten, eg. med hänsyftning på bibelns berättelse om syndafallet (1Mos. 3); bildl. (jfr
[FRUKT 5]
5) om sådant som är förbjudet l. otillåtet, särsk. om njutningar l. dyl. Förbjuden frukt smakar bäst. WIDEGREN (1788; under förbjuda). THOMANDER 3: 90 (1826). HLILLJEBJÖRN Hågk. 2: 64 (1867).
[FRUKT 3]
3) bot. i fråga om angiospermer: den efter befruktningen (o. avblomningen) utvecklade nedre delen av pistillen (fruktämnet) som innesluter fröet (fröna), betraktad ss. medel till växtens fortplantning (jfr 2; förr äv. ifråga om gymnospermerna; äv. om kryptogamernas sporsamlingar, särsk. sporkapseln hos mossorna. Enkel, sammansatt frukt. Sätta frukt. LINNÉ Öl. 144 (1745). Kotte .. kallas frukten .. (hos) Barrträden. HARTMAN Fl. LXXVII (1832). För att frukt ämnet skall kunna utveckla sig till frukt och fröämnena till frön, fordras, att frömjöl öfverföres till märket. FORSSELL InlBot. 11 (1888). Sädesslagens frukt, "kornet" eller "kärnan", är en hinnfrukt. LB 2: 249 (1900). () Så blifwer .. (plantan) frodig vthi sijn gröda, blomstras, bringar Frukt, och sprijder Frö. STIERNHIELM Arch. B 1 a (1644). –jfr DEL-, FLYG-, HINN-, KAPSEL-, KLYV-, KÄRN-, NÖT-, SKAL-, SKEN-, SKID-, SMÅ-, SPOR-, STEN-, VING-FRUKT m. fl. – särsk. i uttr. falsk frukt, frukt i vars bildning ingå äv. andra delar än de egentliga fruktbladen, t. ex. blombottnen (ss. hos nypon o. smultron) l. blomställningsaxeln (ss. hos fikon), skenfrukt. Rebau NatH 2: 18 (1879). FORSSELL InlBot. 77 (1888).
[FRUKT 4]
4) foster; barn; unge; avkomma; numera bl. ifråga om människor; numera nästan bl. (i högre stil, i sht i bibliskt spr.) i ssgn LIVS-FRUKT, ävensom ss. förled i vissa ssgr (jfr FRUKT-VATTEN). Hans lendes fruct. Apg. 2: 30 (NT 1526). (Gud) skal welsigna tijns lijffz frucht, och .. fruchtena aff tinne koo, och fruchtena aff tijn fåår. 5Mos. 7: 13 (Bib. 1541). Fogden och Däijan måste granneligen ackta tiden när Boskapen skola slås til, så at fruckten icke kommer för tida eller försent på Året. SALANDER Gårdsf. 33 (1727). Många (kvinnor) bruka ock medel at fördrifva fruchten med. SCHERPING Cober 2: 237 (1737). Redan som frukt i min moders lif hotades jag af gudadrottningen. HEIDENSTAM Skog. 295 (1904). jfr LIVS-FRUKT.
[FRUKT 5]
5) (i sht i högre stil) i mer l. mindre bildl. anv. av (1 l.) 2. Deglig är fructen, ter dygden är trädh. SvOrds. A 4 b (1604). Arbete haar en bitter root, men söta frugter. HIÄRNE 2Hdskr. 194 (1715). En man, som sökt och funnit visdomens frukter. RUNDGREN Minn. 1: 67 (1851, 1870). – särsk.
[FRUKT 5.a]
a) (företrädesvis i bibliskt spr.) övergående i bet.: det som ngn åstadkommer l. uträttar (på grund av sin sinnesbeskaffenhet o. d.), gärning(ar). Uachter idher för the falska propheter .., vthaff theres fruct skolen j kenna them. Mat. 7: 16 (NT 1526). Ps. 1819, 435: 4. särsk. pregnant, i uttr. bära, förr äv. giva l. göra frukt (jfr 2 b, 5 c β), i handling l. leverne ådagalägga sin tro l. gudsfruktan o. d., göra goda gärningar. Mat. 13: 23 (NT 1526). The ther ordit höra och anammat, och bära fruct. Mark. 4: 20 (Därs. ). Joh. 15: 16 (Därs. ). () med indirekt personobj. Att I motte kunna giöra Gud allzmechtig frucht. REENHIELM OTryggv. 45 (1691).
[FRUKT 5.b]
b) det som följer l. förorsakas av ngt: följd, påföljd, värkan. Gerningarna äro troones fruct och beuisa troona. OPETRI 1Underv. a 2 b (1526). Där ha wij fruckten af wår stålta högfärd spordt. Fånge 20 (1710). Unionen var endast en frukt af tillfälliga förhållanden. NF 15: 1083 (1891).
[FRUKT 5.c]
c) det som åstadkommes gm arbete, strävan l. värksamhet o. d.: resultat. (Gustav Vasa) hade mer vågat för sit Fäderneslands räddning, än at frukten deraf borde kastas åt främmande. DALIN Hist. III. 1: 75 (1761). Frukterna af vidsträckta undersökningar. RYDQVIST i SAH 12: 295 (1827). Frukten af årslång möda. ÖSTERGREN NDikt. 25 (1879). () Thå iach nw thet bestält haffuer och försiglt them thenna fruct, wil iach komma till baka igen. Rom. 15: 28 (NT 1526; Bib. 1917 vad som har blivit insamlat). – särsk.
[FRUKT 5.c.α]
α) i uttr. njuta l. skörda, ngn gg hämta, förr äv. skära l. draga frukten l. frukterna av ngt, komma i åtnjutande av det gagn l. den vinst som ngt för med sig; draga nytta av ngt; få l. njuta lönen (av sitt arbete); jfr e. Niuta fruchten vtaf sitt .. arbete. SWEDBERG Amer. 82 (1732). (Lämna) åt andra Stater at skiära frukten af våra felsteg. Fennia XVI. 3: 67 (i handl. fr. 1761). Dylikt elände var .. all den frukt Sverige ännu hemtat af detta krig. HALLENBERG Hist. 2: 573 (1790). Men du, af all min vård, hvad frukt har du väl dragit? LEOPOLD 1: 329 (1808, 1814).
[FRUKT 5.c.β]
β) i uttr. bära, förr äv. göra l. skaffa frukt (jfr 2 b, 5 a slutet), leda till resultat, göra nytta l. värkan; jfr e; sätta frukt i ngt, resultera i ngt. (Paulus) tackar .. nw gudh ath hans euangeliska predican haffuer sådana fruct giordt när them. Förspr1Tess. (NT 1526). Endog szådana wore forböner ock scriffuelser honom föge fruct schaffat haffwe. GR 12: 235 (1539). Sitt historiska intresse ådagalade Olaus Petri .. genom sitt studium af runorna, hvilket satte frukt i en särskild uppsats. NF 12: 172 (1888). De rika frukter .. (Rudbecks) arbete .. har burit. ANNERSTEDT Rudbeck Brcf CLXXIV (1905).
[FRUKT 5.d]
d) i uttr. frukten av en kärleksförbindelse, ett äktenskap o. d. (jfr 4). Det är intet rart (dvs. sällsynt), at första frukten af giftermålet äro flickor. LAGERBRING 1Hist. 1: 18 (1769). Vale .. är sjelf en af Asarna men om den kärlekshandel, hvars frukt han var, berättas intet. GEIJER Häfd. 258 (1825). – jfr () : Än thå at wår reenleffnat gör vnderstundom sådana frucht som echteskapet, äre wij doch likauel reenleffues personer Oskrymterij. OPETRI Clost. D 1 a (1528).
[FRUKT 5.e]
e) () pregnant: godt l. lyckligt resultat, gagn, nytta, glädje, behållning, vinst; jfr a α o. β. Att offueruäge .. huat fruct vij vtåff samma mötes besökning oss och rijkit forwentte kunne. GR 5: 82 (1528). Konungh Gustaff .. befruchtade at medh then hie] p the föresloge, skulle fölia liten Frucht. TEGEL G1 2: 367 (1622). Den deponerade panten, af hvilken jag ingen frucht äger. VDAkt. 1731, nr 47. – särsk. i uttr. med frukt, med gagn l. behållning, med åsyftad värkan, med framgång; utan frukt, utan nytta, utan åsyftad värkan, förgäves, fruktlöst. Gudz ordh predikas vtan frucht när thz epter menniskios sinne predikat warder. OPETRI 2Post. 125 b (1530). (Krönikorna) kunna .. med frucht läsna warda. DENS. Kr. 1 (1540). (Tjuven) är .. försvunnen ... Man har eftersett i alla passjournaler .. – utan frukt! ALMQVIST DrJ 372 (1834). MELIN Pred. 2: 71 (1847).
Ssgr (i allm. till 2):
FRUKT-AFFÄR. abstr. o. konkret; jfr -BOD, -HANDEL.
– (3) FRUKT-ANLAG ~⁰² l. ~²⁰ bot. jfr ANLAG 4 a. MELIN JesuLefv. 4: 21 (1851).
FRUKT-ASSIETT. assiett avsedd att användas, då man äter frukt; jfr -TALLRIK. BoupptVäxiö 1837.
– (3) FRUKT-BALJA. bot. balja (se BALJA sbst.¹ 2 c); jfr -SKIDA. HAARTMAN Linné Indeln. Förkl. 4 (1753).
– (3) FRUKT-BILDNING. bot. utbildning av frukt(er); fruktsättning. WAHLBERG Foderv. 259 (1835). LB 2: 356 (1900).
– (3) FRUKT-BLAD. bot. vart särskilt av de i blommans midt sittande blad som bära fröämnena o. varav (hos angiospermerna) pistillen är bildad. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1834, s. 38. Enbladiga .. (äro) sådana pistiller, som äro bildade af ett enda fruktblad, hvars kanter sammanväxt. SKÅRMAN Forssell 206 (1898).
FRUKT-BLADSTEKEL ~⁰²⁰. ( -blads- 1903) zool. växtstekelarten Eriocampa adumbrata Klug., vars larver angripa bladen på fruktträd. Uppl. 1: 155 (1902).
– (3) FRUKT-BLOMMA, r. l. f. (numera knappast br.) bot. honblomma. CELSIUS HushAlm. 1744, s. A 11 a. KINDBLAD (1871).
FRUKT-BOD.
[FRUKT-BOD.ssg 1]
1) handelsbod där frukt o. d. försäljes, fruktaffär. DA 1824, nr 6, s. 10.
[FRUKT-BOD.ssg 2]
2) förvaringsbod för frukt; jfr -RUM. PT 1897, nr 42 A, s. 4.
– (5) FRUKT-BRINGANDE, p. adj. som medför resultat l. gagn, fruktbärande. DÄHNERT 80 (1746). CLAËSON 1: 310 (1859).
särsk.
[efter t. fruchtbringende gesellschaft]
i uttr. fruktbringande sällskap, om vissa äldre tyska sammanslutningar med språkrensande syfte, särsk. det sällskap som bildades år 1617 i Weimar av furst Ludvig av Anhalt-Köthen. SWEDBERG Schibb. f 1 a (1716). HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 214 (1818).
FRUKT-BRÄNNVIN. (förr) av frukt beredt brännvin. DA 1824, nr 143, s. 9. Frukt- och bärbränvin. SPF 1852, s. 236.
– (3) FRUKT-BÄGARE. bot. == -SKÅL 2. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1836, s. 287. ROSENDAHL Farm. 80 (1897).
FRUKT-BÄRANDE, se d. o.
– (5) FRUKT-BÄRLIG. () fruktbärande, nyttig. Föge gott och fructbärligett schall kunne .. uträttis. GR 28: 97 (1558). BtFinlH 4: 290 (1565).
FRUKT-DRIVERI ~¹⁰⁰⁴, l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². trädg. jfr DRIVERI 2. NF 3: 1450 (1880).
FRUKT-DRIVNING trädg. jfr DRIVNING 7. NF 3: 1450 (1880).
FRUKT-FESTON konst. MeddSlöjdf. 1884, s. 39. Blomstergirlander och fruktfestoner. WRANGEL Konststil. 14 (1897).
– (3) FRUKT-FJUN. bot. dun- l. hårlikt bihang på spetsen av skalfrukterna hos korgblomstriga växter; jfr -FODER, FRÖ-FJUN. ARRHENIUS Term. 158 (1843). FORSSELL InlBot. 147 (1888).
FRUKT-FLÄCK.
[FRUKT-FLÄCK.ssg 1]
1) fläck på frukt.
[FRUKT-FLÄCK.ssg 2]
2) fläck förorsakad av frukt(saft). HAGDAHL Fråga 58 (1883). Fruktfläckar på linne och duktyger. PrHb. 1: 964 (1885).
– (3) FRUKT-FODER. bot. kring frukten kvarsittande blomhylle; särsk. om de hinnaktiga, fjäll- l. hårlika bihangen på korgblomstriga växters frukter; jfr -FJUN. LUNDSTRÖM Trädg. 1: 216 (1831). NEUMAN o. AHLFVENGREN 9 (1901).
– (3) FRUKT-FÄSTE. bot. den del av blomman där frukten (fruktämnet) är fäst. HAARTMAN Linné Indeln. Förkl. 6 (1753). Den öfra, vanligen något utvidgade, ändan af blomskaftet, .. är Fruktfästet. WAHLBERG Foderv. 25 (1835). Ibland blifver fruktfästet köttigt och saftigt, under det sjelfva frukterna äro torra och saftlösa, t. ex. smultron. NF (1882).
FRUKT-GAFFEL jfr -KNIV. BoupptVäxiö 1913.
FRUKT-GELÉ. kok. SPF 1822, s. 134.
FRUKT-GIRLAND konst. jfr -FESTON. Å sidorna (av taken utgöras dekorationerna av) medaljonger .. med acanthusrankor och rosetter, fruktguirlander och fruktknippen .. m. m. BÖTTIGER Drottnh. 34 (1889).
FRUKT-GIVANDE p. adj.
[FRUKT-GIVANDE.ssg 1]
1) () till 1: fruktbar (se d. o. 1). Öar, som .. äro bebodde och fruktgifvande. Oldendorp 1: 44 (1786). BREMER GVerld. 4: 168 (1861). KINDBLAD (1871).
[FRUKT-GIVANDE.ssg 2]
2) (företrädesvis i högre stil, numera föga br.) till 1: befruktande, som gör (jorden) fruktbar; jfr FRUKTBAR 4. WALLERIUS Åkerbr. 179 (1761). Ett fruktgifvande regn. WALLIN OtrPred. (1830). UB 3: 398 (1873).
[FRUKT-GIVANDE.ssg 3]
3) (i högre stil, numera föga br.) till 5: som medför goda värkningar; befruktande. Religionens .. sanningar skola i ett känslo-ömt sinne .. utöfva sin fruktgifvande kraft. LEHNBERG Pred. 2: 161 (1800). THOMANDER Pred. 1: 263 (1849).
FRUKT-GLASS. kok. HAGDAHL Kok. 1042 (1879).
– (3) FRUKT-GYTTRING. bot. HARTMAN Fl. CII (1832). Fruktgyttring == en samling tätt sittande frukter, som utvecklats ur ett tätt sammanträngt hufvudlikt knippe. FORSSELL InlBot. 146 (1888).
FRUKT-GÅRD (numera bl. i Finl.) fruktträdgård. BELLMAN SkrNS 1: 271 (1785). RUNEBERG ESkr. 1: 225 (1825).
– (3) FRUKT-GÖMME. bot. om det förblad som omsluter frukten hos starrarterna; förr äv.: frögömme. FISCHERSTRÖM 2: 113 (1780). FORSSELL InlBot. 135 (1888). – (jfr 5 a slutet) -GÖRANDE, p. adj. () som bär frukt. Wij .. önska .. ath j måghen täckelighe wara, fructgörandes j all godh werck. Kol. 1: 10 (NT 1526).
FRUKT-HANDEL. abstr. o. konkret; jfr -AFFÄR. WIKFORSS 1: 593 (1804). LAHT 1912, s. 67.
FRUKT-HANDLARE jfr -MÅNGLARE. LIND (1749; under frucht-käuffer. Frukt- och grönsakshandlare. EkonS 1: 217 (1891).
FRUKT-HANDLERSKA. jfr -MÅNGLERSKA. WIKFORSS 1: 593 (1804).
FRUKT-HORN (numera knappast br.) ymnighetshorn. SAHLSTEDT (1773). Den gyllene grödan / Gjuter öfver Italiens jord sitt ymniga frukthorn. ADLERBETH HorSat. 122 (1814). GRAFSTRÖM Kond. 256 (1892).
FRUKT-HUD.
[FRUKT-HUD.ssg 1]
1) (föga br.) till 2, om skal på äpple, aprikos o. d. ENEROTH Pom. 1: 78 (1864).
[FRUKT-HUD.ssg 2]
2) bot. till 3: (tunn, hudartad) fruktvägg; yttersta lagret av fruktväggen. HARTMAN Fl. LXII (1838).
FRUKT-HUS trädg. växthus för drivning av fruktträd. HbTrädg. 3: 10 (1872).
– (3) FRUKT-HUVUD. bot. huvudlik samling av frukter. BotN 1863, s. 36.
– (3) FRUKT-HYLSA. () bot. == FRÖ-HYLSA a slutet. HAARTMAN Linné Indeln. 4 (1753). EUPHRASÉN Linné 52 (1792).
– (3) FRUKT-HÅLLARE, r. l. m.
[efter t. fruchthalter]
trädg. == -KUDDE. ENEROTH Pom. 1: 173 (1864).
– (3) FRUKT-HÅR. bot. == -FJUN. NYMAN VäxtNatH 1: 31 (1867).
FRUKT-KAKA kok. kaka med inbakad frukt. DALIN (1851).
FRUKT-KAMMARE. kammare för förvaring av frukt; jfr -RUM. SERENIUS Y 1 a (1734). NF 18: 534 (1894).
FRUKT-KAPSEL.
[FRUKT-KAKA.ssg 1]
1) bot. till 3; på mossa: sporfrukt. BotN 1842, s. 149.
[FRUKT-KAKA.ssg 2]
2) (numera föga br.) med. till 4, om fosterhinnorna. Ägget har .. (vid tolfte till fortonde dygnet) en ungefärlig genomskärning af 3–5 mm. Det befinner sig ej fritt, utan är omslutet af en fruktkapsel, bildad af lifmoderns slemhinna. VerdS 88–89: 62 (1900).
FRUKT-KARAMELL UpsLäkF 186869, s. 425.
FRUKT-KART omogen frukt; ofta koll. DALIN (1851). Nedfallna fruktkartar. ABELIN Frukt 245 (1902).
FRUKT-KNIV. mindre kniv (oftast med blad av silver l. annan metall som icke påvärkas av syra) avsedd att användas, då man äter frukt. DA 1793, nr 166, s. 3. En Fruktknif med Sköldpaddsskaft och blad af Silfver. Därs. 1824, nr 165, s. 5.
FRUKT-KOMPOTT kok. ALMQVIST AMay 48 (1838). HAGDAHL Kok. 1049 (1879).
FRUKT-KORG särsk. om korgformig skål vari frukt serveras. 2 stora frugtkorgar af silfver med konstigt genomdrifvit arbete. SvMerc. IV. 1: 397 (1758).
– (3) FRUKT-KRONA. bot. hos korgblomstriga växter: i spetsen av skalfrukten sittande kransformig (valkformig) bildning (blomfoder). BotN 1844, s. 22.
– (3) FRUKT-KROPP. bot. hos svamp: den (synliga) sporbildande de len, sporfrukt. ARESCHOUG BotEl. 213 (1883). Fruktkroppen (hos vissa svampar) är differentierad i hatt .. och fot. 2NF 11: 1445 (1909).
FRUKT-KRÄM kok.
– (3) FRUKT-KUDDE. trädg. jfr -HÅLLARE. (Med) Fruktkudden eller Frukthållaren eller fruktsporren i inskränkt mening .. menas den del af fruktträet eller fruktveden, der ett föregående års blommor och frukter hafva sutit. Den utgör en liten köttig vedbildning, är mjuk, till sin öfre del afplattad och ojemn, samt har rundt omkring sig åtskilliga ögon, hvilka hafva böjelse att blifva blomknoppar. ENEROTH Pom. 1: 173 (1864).
FRUKT-KÄLLARE. jfr -KAMMARE, -RUM. LIND (1749; under obstkammer).
FRUKT-KÄNNEDOM ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰ pomologi. ENEROTH Pom. 1: 3 (1864).
FRUKT-KÄRNA r. l. f. KNUTBERG PVetA 1762, s. 18.
FRUKT-KÖTT den köttiga massan av en frukt, pulpa; jfr -MÄRG. MARKLIN Illiger 94 (1818).
– (3) FRUKT-LAGER, n. bot. den del av en svamp som uppbär hymeniet, hymenofor; äv. om själva hymeniet, sporlager. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1834, s. 197. De högre svamparne bestå .. utaf .. svampvexten, foten, hatten och fruktlagret. SMITT Svamp. 18 (1863). FRIES Växtr. 292 (1884).
FRUKT-LÖS se d. o. --MARMELAD. kok. HAGDAHL Kok. 832 (1879).
FRUKT-MASK; pl. -ar. i sht om (larv av) fjärilen Carpocapsa pomonella Lin., äpplevecklaren. DALIN (1851). ENEROTH Pom. 1: 194 (1864).
FRUKT-MOS kok. SJÖBERG Singstock IX (1832).
FRUKT-MÅLARE jfr -MÅLERI. DALIN (1851). PT 1892, nr 295, s. 3.
FRUKT-MÅLERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². mål. KINDBLAD (1871). Blomster- och fruktmåleri. NF 2: 716 (1877).
FRUKT-MÅLNING abstr. o. konkret. DALIN (1851).
FRUKT-MÅNGLARE. jfr -HANDLARE. LIND (1749; under höcker).
FRUKT-MÅNGLERSKA jfr -HANDLERSKA. LIND (1749; under obst-höckerin).
– (2, 3) FRUKT-MÄRG. (i fackspr.) fruktkött. BERZELIUS Kemi 4: 504 (1827). JÖNSSON Gagnv. 376 (1910).
FRUKT-MÖGEL benämning på vissa svamparter tillhörande släktet Monilia, vilka angripa fruktträden; äv. om den av dessa svampar framkallade sjukdomen på frukten; jfr -TRÄDS-MÖGEL. SDS 1900, nr 37, s. 3.
FRUKT-ODLARE ENEROTH Pom. 1: 7 (1864).
FRUKT-ODLING. PALMBLAD Norige 46 (1846).
– (3) FRUKT-PELARE. bot. pelarformigt fruktfäste (särsk. hos flockblomstriga växter). NYMAN VäxtNatH 1: 355 (1867). FRIES SystBot. 71 (1891).
FRUKT-PLOCKARE i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
[FRUKT-PLOCKARE.ssg 1]
1) person som plockar frukt.
MÖLLER (1790).
[FRUKT-PLOCKARE.ssg 2]
2) redskap att plocka frukt med. Såkallade "Fruktplockare ", medelst hvilka frukten skulle kunna, utan tillhjelp af stege, nedtagas från toppen af träden. LfF 1861, s. 42.
FRUKT-PLOCKNING När marchen går igenom någon by, skall majoren .. förhindra alt marode och fruktplåkning. KKD 10: 400 (1704).
– (3) FRUKT-PLÄTT. bot. på ormbunke: samling av sporfrukter på bladens baksida, sporplätt, sorus. HARTMAN Fl. 386 (1832).
FRUKT-RIK.
[FRUKT-RIK.ssg 1]
1) () till 1: fruktbar (se d. o. 1). SvMerc. 3: 717 (1757). Granada ... Det fruktrikaste af Spaniens landskaper. PALMBLAD LbGeogr. 177 (1835).
[FRUKT-RIK.ssg 2]
2) till 2 (o. 3): rik på frukt(er). DÄHNERT 211 (1746). Fruktrika trädgårdar. BLANCHE Våln. 222 (1847). Fruktrika år. LAHT 1887, s. 308.
[FRUKT-RIK.ssg 3]
3) (företrädesvis i högre stil, numera nästan bl. i Finl.) till 5: fruktbärande, givande, resultatrik, gagnrik. SvMerc. 1765, s. 472. En .. fruktrik vetenskaplig verksamhet. ASScF XXIII. 8: 19 (1897). jfr () : Stor sak uti Riksens trefnad och Lagar, / Blott jag i fruktrikt stånd äger helgade krusade dagar. DALIN Arg. 1: 329 (1733, 1754).
[FRUKT-RIK.ssg 4]
4) () till 5 d: barnrik. SvMerc. IV. 2: 384 (1758). Et .. frugtrikt ägtenskap. Därs. 6: 463 (1761).
FRUKT-RUM förvaringsrum för frukt; jfr -KAMMARE. HbTrädg. 8: 133 (1884).
FRUKT-SAFT.
[FRUKT-SAFT.ssg 1]
1) saft i frukt. VetAH 1785, s. 18. SUNDEVALL Zool. 111 (1841).
[FRUKT-SAFT.ssg 2]
2) av frukt beredd saft. DA 1824, nr 231, s. 3.
FRUKT-SKAFT bot. skaft på vilket frukten sitter; särsk. ifråga om sporfruktens skaft hos mossor. VetAH 1810, s. 112.
FRUKT-SKAL.
[FRUKT-SKAL.ssg 1]
1) till 2: skal på frukt; jfr -HUD 1. DALIN (1851).
[FRUKT-SKAL.ssg 2]
2) () bot. till 3: kapsel. Fruktskal (Capsula), et fröhus som liknar en tilsluten dosa och remnar ofvantil då frön skola utsläppas. T. e. på Vallmoge. FISCHERSTRÖM 2: 113 (1780). MÖLLER (1790).
– (3) FRUKT-SKIDA. () skida; äv.: balja. HAARTMAN Linné Indeln. 4 (1753). FISCHERSTRÖM 2: 113 (1780). Halfstammiga Såcker-Ärter blifva ungefärligen 1 aln höga, hafva hvita blommor, och bära rikt med fruktskidor. LUNDSTRÖM Trädg. 1: 78 (1831).
– (3) FRUKT-SKIVA. bot. hos vissa Svampar: skivlik bildning som uppbär sporer. FRIES SystBot. 347 (1897).
FRUKT-SKORV fruktträdsskorv; särsk. om de slag därav som angripa själva frukterna. 2NF (1908).
– (3) FRUKT-SKOTT. trädg. på fruktträd: kort skott som ansätter knoppar vilka följande är utvecklas till (blommor o.) frukt-. ENEROTH Pom. 1: 172 (1864).
FRUKT-SKÅL
[FRUKT-SKÅL.ssg 1]
1) till 2: skål avsedd för uppläggning o. servering av frukt. SFS 1854, nr 80, s. 19.
[FRUKT-SKÅL.ssg 2]
2) bot. till 3: av (oftast hårda) högblad bildad skål som omsluter frukten, svepeskål; jfr -BÄGARE, -SVEPE. HARTMAN Fl. LXXXV (1838). -
FRUKT-SKÖRD. ALMQVIST TreFr. 2: 125 (1842).
FRUKT-SNÖRE konst. == -GIRLAND. CARLBERG SthmArchitCont. E 1 a (1740). PT 1892, nr 189, s. 3.
FRUKT-SOCKER kem. benämning på den sockerart, levulos, som bl. a. förekommer jämte druvsocker i frukter; äv. om blandning av levulos o. druvsocker. SP 1792, nr 246, s. 4. HOLMSTRÖM Naturl. 100 (1895).
FRUKT-SOPPA kok. Köttsoppor och fruktsoppor. WINGÅRD Minn. 2: 42 (1846).
FRUKT-SORT ROSENSTEN Skog. 52 (1737).
– (3) FRUKT-SPJUT. trädg. == -SPORRE. ENEROTH Pom. 1: 172 (1864). LBl. 1904, nr 12, s. 3.
– (3) FRUKT-SPORRE. trädg. jfr -SPJUT. LfF 1860, s. 89. Fruktspjut eller fruktsporre .. är ett mindre fruktskott, .. vanligen utgående vinkelrätt från grenen och slutande med ett koniskt öga, som sedermera bildas till blomknopp. ENEROTH Pom. 1: 172 (1864). Därs. 173 (se under -KUDDE).
– (3) FRUKT-SPRIDNING. bot. jfr FRÖSPRIDNING. ELFVING Kulturv. 32 (1895).
– (3) FRUKT-STEN. bot. det inre, stenhårda skiktet av fruktväggen i stenfrukter, endokarp (jämte inneliggande frö). BotN 1894, s. 122.
– (2, 3) FRUKT-STJÄLK. RETZIUS FlOec. 433 (1806).
FRUKT-STYCKE konst. jfr -MÅLNING. BoupptRasbo 1706. Ett i olja måladt fruktstycke, föreställande en pomerans och tvenne persikor. SvLitTidn. 1820, sp. 541.
FRUKT-STÅND salustånd där frukt o. d. försäljes. DA 1793, nr 11, s. 4. SNOILSKY i 3SAH 9: 22 (1894).
FRUKT-STÄLLNING bot. samling av frukter som uppkommit av ett motsv. antal i en blomställning samlade blommor; särsk. om till en skenfrukt samlade frukter, ss. hos fikon o. mullbär. FRISTEDT StudPharm. 45 (1861). SKÅRMAN Forssell 228 (1898).
– (3) FRUKT-SVEPE. bot. [file:F1601] om (den mjuka) fruktskålen hos hasseln; jfr -SKÅL 2. NYMAN VäxtNatH 2: 236 (1868).
– (3) FRUKT-SÄTTA. bot. sätta frukt. BotN 1884, s. 92. Hvitmossornas oerhördt hastiga utbredande, änskönt många arter sällan fruktsätta. MosskT 1890, s. 411. Sidoblommorna (äro) än fruktsättande, än icke fruktsättande. LAHT 1895, s. 235.
– (3) FRUKT-SÄTTNING. utbildande av frukt, fruktifikation. LUNDSTRÖM Trädg. 1: 52 (1831).
FRUKT-TALLRIK jfr -ASSIETT. Bouppt Växiö 1833. Genombrutna Fruckt tallrickar. Därs. 1839.
FRUKT-TID. tid på året, då frukten är mogen. NORDFORSS (1805). ENEROTH Pomm. 2: XVII (1866).
FRUKT-TRÄ ()
[FRUKT-TRÄ.ssg 1]
1) till 2: fruktträd. RÅLAMB 14: 29 (1690). VALERIUS 2: 33 (1809).
[FRUKT-TRÄ.ssg 2]
2) till 3: fruktved. ENEROTH Pom. 1: 173 (1864).
FRUKT-TRÄD fruktbärande träd; särsk. om äpple-, päron-, plommon- o. körsbärsträd. Ädla fruktträd. RÅLAMB 14: 29 (1690).
FRUKT-TRÄDSFLY, n. insekten Calymnia trapezina Lin. DALIN (1851).
FRUKT-TRÄDS-MÖGEL. fruktmögel. PT 1902, nr 214 A, s. 3.
FRUKT-TRÄDS-SKORV. benämning på vissa svamparter tillhörande släktet Venturia, vilka angripa äpple o. päronträd; äv. om den av dessa framkallade sjukdomen på träden (frukten, bladen l. stammen); jfr -SKORV. MeddLAExperF 1: 61 (1885). LAHT 1903, s. 52.
FRUKT-TRÄDGÅRD ~²⁰ l. ~⁰² del av) trädgård som är ägnad åt fruktodling; jfr KÖKS-TRÄDGÅRD. LINNÉ Sk. 267 (1751).
– (4) FRUKT-VATTEN. med. o. veter. fostervatten. LUNDBERG HusdjSjukd. 46 (1868). Om fostret jemte decomponeradt fruktvatten och luft utträngt i bukhålan. UpsLäkF 1868–69, s. 344.
– (3) FRUKT-VED. trädg. på fruktträd: av kortare skott bildade smågrenar som bära blommor o. frukter. ENEROTH Pom. 1: 171 (1864).
FRUKT-VIN. av fruktsaft medelst jäsning beredd vinartad dryck; cider. SYNNERBERG 2: 179 (1815). UHRSTRÖM Hemläk. 589 (1881).
FRUKT-VIVEL zool. (individ av) vivelarten Apion pomonæ Fabr.; äv. om vivelarten Anthonomus pomorum Lin., äpplevivel. DAHLBOM Insekt. 49 (1837). NF (1882).
– (3) FRUKT-VÄGG. bot. den del av en frukt som omsluter fröet (fröna). NF 2: 151 (1876). Hos stenfrukten .. är fruktväggen utbildad som två olika lager, ett yttre, saftigt .. och ett inre, hårdt och fast. 2NF 8: 1501 (1908).
FRUKT-ÅR Ett godt, dåligt fruktår. WIKFORSS 2: 252 (1804). LAHT 1912, s. 65.
– (3) FRUKT-ÄMNE. bot. pistillens nedre (förtjockade) del som omsluter ett l. flera fröämnen o. som efter befruktningen utbildar sig till frukt. LittT 1797, s. 172.
FRUKT-ÄTTIKA av frukt framställd ättika ÅKERMAN KemTechn. 1: 611 (1832). PrHb. 1: 210 (1884).
Avledn.:
FRUKTIG , adj.¹
[FRUKTIG.avl 1]
1) () till 2: fruktbärande. Frucktige trän. PALMFELT Ecl. 11 (1740).
[FRUKTIG.avl 2]
2) till 2 l. 3; ss. senare ssgsled: försedd med (så l. så beskaffad) frukt. jfr SMÅ-, STOR-, SÖTFRUKTIG m. fl.