FRÄKEN frä³ken² l. ⁴⁰, sbst.¹, r. l. m. (f. LIND (1749)), äv. n. (SAHLSTEDT (1773), LUNDELL (1893)); best. -knen, ss. n. -knet; pl. (föga br.) -knar (LINDSTRÖM Lyell 187 (1857)), ss. n. == (NorrlS 117 (1802)); äv. FRÄKNE frä³kne², sbst.¹, n. best. -et; pl. (föga br.) -en (Rebau NatH 2: 54 (1879)). ( -äk- 1544 osv. -äck- RUDBECK HortBot. 40 (1685). fräken 1638 osv. -kn 1544 (: fräknhöö)– 1755. fräkne 1729–1923. fräk DAHLMAN Humleg. 105 (1748: Fräkrosken, Fräk-roskne)) [trol. samma ord som
FRÄKNE, sbst.², o. syftande på det brunspräckliga utseendet av särsk. de stjälkar som bära ax; jfr d. dial.
fregne, ormbunke]
).
Ty undrade jag på lapparnes negligentia, som icke om sommarn hösta fräken och renmossa. LINNÉ Ungd. 2: 165 (
1732).
Så bar det af ner i myrängen, der starr och fräken stod som furuskog. STRINDBERG Hems. 78 (
1887). jfr
DY-,
KÄRR-,
SKOGS-,
VATTEN-,
ÅKER-FRÄKEN.
A
(
†):
–
FRÄK-ROSKEN l.
-ROSKNE. om
Equisetum limosum Lin. l. Equisetum palustre Lin.
DAHLMAN Humleg. 105 (
1748).
B
–
FRÄKEN-ART, stundom
FRÄKNE-ART.
Frey 1841,
s. 38.
–
FRÄKEN-BOTTEN i sht landt. med dy- l. kärrfräken (Equisetum limosum Lin. resp. palustre Lin.) beväxt botten av sjö l. vattensamling; äv.: med dylika fräkenarter beväxt mark l. träsk. LIND (
1749;
under riedicht).
Det gifves kanske ingen sjö i Sverige, som har så vida fräkenbottnar som Tåkern. BERG Tåk. 44 (
1913).
–
FRÄKEN-GRÄS (
†)
om Equisetum limosum Lin., dyfräken. HushBibl. 1756, s. 610. VetAH 1761,
s. 259.
–
FRÄKEN-HÖ jfr -VALL o. -ÄNG. Otthe lasz fräknhöö. GR 16: 91 (
1544).
Vanligt vallhö duger .. icke (för renarna), hvaremot fräkenhö lär vara förträffligt. LD 1906,
nr 71, s. 3.
–
FRÄKEN-SLÄKTE(T) .
Frey 1841,
s. 38.
–
FRÄKEN-TORV (i sht i fackspr.) torv som uppstått av fräken.
Fennia XV. 3:
18 (
1898).
–
FRÄKEN-TRÄD.
[FRÄKEN-TRÄD.ssg 1]
1) (
mindre br.)
bot. i sg. best. namn på det i Australien växande trädet Casuarina equisetifolia Forst.
SCHEUTZ NatH 308 (
1843).
ÖSTERGREN (
1922).
[FRÄKEN-TRÄD.ssg 2]
2) om trädartade fräkenväxter linder förhistoriska geologiska perioder. QUENNERTEDT LifvVäg. 7 (
1906).
–
FRÄKEN-VALL jfr -HÖ. landt. SvSaml. 4: 146 (
i handl. fr. 1690).
–
FRÄKEN-VASS,
r. l. m. En ymnig blad- och fräkenvass bekransar sjöns vikar. SÄTHERBERG Lefn. 37 (
1896).
–
FRÄKEN-VÄXT. särsk.
bot. i pl. ss. namn på familjen Equisetaceæ Rich. l. klassen Equisetales (Equisitineæ). NYMAN Bot. 210 (
1864).
2NF 7: 732 (
1907).
–
FRÄKEN-ÄNG.
landt. LAHT 1895,
s. 146.