FRIKADELL frik¹adäl⁴, r. l. m. best. -en, äv. -n; pl. -er. ( fre- c. 1750–1786. fricandeller, pl. 1664) [jfr d. frikadelle, holl. frikkadel, ä. t. frikadelle, t. frikandelle, eng. fricadelle (jämte fricandel(le)), sannol. av ett icke uppvisat fr. fricandel(le); jfr fr. fricandeau, späckad kalvstek]
[FRIKADELL 1]
1) (
†)
i pl.: maträtt bestående av kalvköttsstycken rullade i en "hackelse" av grönsaker, fett o. äggulor samt bakade i en täckt kopparpanna. Salé 26 (1664). [FRIKADELL 2]
2) kok. liten bulle av köttfärs (l. fiskfärs), kokt i buljong o. vanl. serverad till soppa; vanl. i pl. Oec. 4 (
1730).
DALIN Arg. 2: 337 (
1734,
1754).
HELLMAN Kokb. 120 (
1895). jfr
FISK-,
HÖNS-,
KALV-FRIKADELL(ER) m. fl.
Ssgr (i allm. till
2): A:
–
FRIKADELL-KNIV.
(frikadell- 1784–1786.
frikadells- 1768–1828) (
förr)
kniv avsedd till sönderskärande o. sönderhackande av frikadellkött.
BoupptToftnäs 1768.
BoupptVäxiö 1786.
–
FRIKADELL-KÖTT. (
knappast br.)
(sönderskuret l. sönderhackat) kött avsett för tillagando av frikadeller. Oec. 223 (
1730).
–
FRIKADELL-MAT ( frikadell- 1730. frikadelle- 1736) (†)
färs använd till frikadeller. Oec. 7, 11, 23 m. fl. ställen (
1730).
(
1736).
B
(
†):
C
(
†):