FRILLA fil³a², f.; best. -an; pl. -or. ( frilla (-ij-) 1Mos. 22: 24 (Bib. 1541) osv. frylla LBENEDICTI Lijkpr. 56 (1618: Fryllebarn). frälla SPEGEL GV Eee 2 a (1685; jämte Frilla)) [fsv. friþla, frilla, motsv. d. frille, isl. friðla, frilla, fht. fridila, älskarinna, hustru, feminin motsvarighet till isl. friðill, älskare, mnt. o. mht. vridel, älskare, äkta man; besläktat med FRIA, v.², FRID m. fl.]
(om ä. förh. o. arkaiserande) kvinna som lever tillsammans med en man utan att vara gift med honom: älskarinna, mätress, konkubin; ofta om hustru av lägre rang som orientens konungar hade jämte den förnämsta: bihustru; förr ugn gg äv.: sköka. Sextiyo äro Drottninganar, och ottatiyo frillonar. Höga V 6: 7 (Bib. 1541;
Bib. 1917 bihustrurna).
(Erik XIV) hafver .. tagit sigh en frille .. til echte hustro.
RA 2: 256 (
1568).
Bättre wara en dannemans frilla, än wara giffter illa. GRUBB 72 (
1665). Om morgonen kom Bönder och Ryska Frillor till mit qvarteer.
SLÖFVINGH (
1730) i
HFinlÖ 1: 429 FRÖDING NDikt. 92 (
1894;
i efterbildning av bibliskt spr.).
Ssgr:
A
(
†):
B
C
–
FRILLO-BARN.
( frill- 1846. frille- 1618–1911. frillo- 1541 osv. frillu- 1643) [fsv. frillu barn]
barn till en frilla, oäkta barn; bastard. 1Krön. 3: 9 (Bib. 1541).
Ingen qwinna skal efter hoorbarn eller frillobarn taghas i kyrckio, för än lagha syndabättring vthlofwat är. RUDBECKIUS Kyrkiost. 10 (
1635).
SKN 1841,
s. 27.
–
FRILLO-BOREN p. adj. (
knappast br.)
född av frilla, oäkta. DALIN Hist. 1: 543 (
1747).
Därs. 581.
–
FRILLO-GRÄS.
(frille- 1638–1757. frillo- 1685 osv.) [jfr
SLÄGFRID ss. namn på samma växt- växtens rot ansågs sedan gammalt ss. ett kärleksmedel]
(
1638).
LYTTKENS Ogräs 32 (
1885).
–
FRILLO-STÅND ( frille- 1635. frillo- 1779) (mindre br.)
en frillas stånd; motsatt: gift (äkta) stånd. SCHRODERUS Os. 1: 584 (
1635).
SP 1779,
s. 792.
–
FRILLO-VAKTARE (
tillf.)
ifråga om harem. Est. 2: 14 (
Bib. 1541).
D
(
†):