FUKT fuk⁴t, r. l. f. (m. NORDFORSS (1805), DALIN (1851)) ((†) n. CARLÉN Bull. 3: 440 (1847)); best. -en ( ss. n. -et CARLÉN Bull. 3.440 (1847)). (fucht 1584– 1745. fukt (fuckt) 1674 osv.)

[fsv. fukt, rök, ånga; jfr sv. dial. fukt, tjocka, dimma, nor. dial. fukt; av mnt. vūcht, sbst., av vūcht, adj., våt, fukktig, motsv. fht. qfdūht, fūhti, t. feucht, feng. fūht; av ovisst urspr.]

väta, fuktighet, fuktig luft; numera i sht om väta varav väggar l. föremål o. d. i ett hus l. rum äro genomträngda l. täckta o. om instängd fuktig (o. unken) luft o.d . Fukten rinner från väggarna. Drypa av fukt. Väggfyllnadsämne som står emot, utestänger fukten. Hålla rummet fritt från fukt. Slå fukten ifrån sig (om muryta o. d.). HELSINGIUS K 1 b (1587). Fukt och röta förstöra golf och inredning. BRUNIUS Resa 1838 175 (1839). Jag har visst gått och fått frossan härute i fukten. STRINDBERG Hafsb. 214 (1890). jfr JORD-, MÖGEL-, NATT-, SKUR-, TÖFUKT m. fl. – särsk.

[FUKT .a]

a) (†) närmande sig l. övergående i bet.: avdunstning, dunst, ånga. Tweggiahanda fucht kommer af Jorden, och giffr sigh vp i wädret. LUTH Astr. 15 a (1584). Pestilentzisk Fucht. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 73 b (1623). FLORINUS Voc. 138 (1695).

[FUKT .b]

b) (†) fuktig väderlek, nederbörd. SA FORSIUS i Alm. 1624, s. 4. Om thet rätnar (S. Jakobs dag) betyder warmt och fucht. Bondepract. B 3 b (1622).

[FUKT .c]

c) (†) allmännare: vätska, bevattning; äv. bildl. Fyr' Hufwudströmar .., / Som all den sköna tracht mäd frösam (dvs. befruktande) Fuckt begiöto. COLUMBUS biblV A 1 b (1674). BRENNER Pijn. 2 (1727; bildl.).

Ssgr:

– FUKT-DROPPE.

BREMER Strid 85 (1840).

– FUKT-DRYPANDE, p. adj. som dryper av fukt. Fuktdrypande källarmurar.

– FUKT-FLÄCK. PrHb. 1: 985 (1885).

– FUKT-FLÄCKAD, p. adj. Boken är något fuktfläckad.

– FUKT-FLÄCKIG.

Fuktfläckiga tapeter.

– FUKT-FRI.

BRUNIUS Metr. 481 (1854). Varma, ljusa och fuktfria rum. AB 1869, nr 127, s. 4.

– FUKT-FRIHET ~⁰~², äv. ~²⁰.

– FUKT-GRÅ. (i vitter stil) grå av fuktighet, fuktig o. grå.

Fuktgrått töcken tjocknar. HANSSON NVis. 112 (1907).

– FUKT-HALT, r. l. f. (i sht i fackspr.)

Luftens fukthalt. SANTESSON Sv. 17 (1887).

– FUKT-KALL, adj. (i vitter stil) kall av fukt, kall o. fuktig.

BREMER Nina 192 (1835). En svag, fuktkall vind. JANSON Lögn. 259 (1912).

– FUKT-LUKT.

ROOS Helgsm. 2:12 (1896).

– FUKT-MARK. (i fackspr.) fuktig mark.

ABELIN VTr. 56 (1903).

– FUKT-MÅRA. bot. växten Galium uliginosum Lin., som växer på fuktiga ställen; jfr VÅT-MÅRA.

NYMAN Växt NatH 1.86 (1867). LYTTKENS Ogräs 32 (1885).

– FUKT-MÄTTAD, p. adj. i sht om luft o. d.: mättad med fuktighet. Den fuktmättade höstluften. TAVASTSTJERNA Införd. 96 (1887).

– FUKT-SKADA, r. l. f.

Få fuktskador.

– FUKT-SKADA.v, v. nästan bl. i pass. samt i p. pf. ss. adj. Fuktskadad tobak. GEETE MechtildUpp. XXXV (1899; om handskrift).

– FUKT-SKYDD. skydd(såtgärd) mot fukt.

– FUKT-SKYDDAD, p. adj. som är skyddad för (l. fri från) fukt. Förvaring på en fuktskyddad plats.

– FUKT-SKÅP. tekn. tillslutet rum med fuktighetsmättad luft (för härdning av cement, prövning av isolationsmaterial m. m.). TT 1897, M. s. 42.

Därs. 1900, M. s. 145.

– FUKT-SVART. (i sht i vitter stil) svart av fukt, fuktig o. svart.

ULLMAN Västkust 71 (1903).

– FUKT-VARM. varm o. fuktig, fuktigt varm; om luft o.d

HALLIN Hels. 2.841 (1885).

– (jfr b) FUKT-VÄDER. (†) fuktig väderlek. RISINGH Landb. 49 (1671).