FULL ful⁴, adj. -are. adv. -T l. (numera bl. ngn gg arkaiserande, särsk. i uttr. full nog, väl) == (GR 3.294 (1526; i bet. 10), RA 3.240 (1593; i bet. 8), RUDBECK Bref 360 (1697; bet. 10), ANDERSSON GrDram. 114 (1890, 1910: i bet. 8: full nog)). (full GR 1.124 (1523). osv. ful O PETRI Men Fall N 4 a (1526), RUDBECK Bref 360 (1697). fuld GR 4.q230 (1527), BtFinlH 4.366 (1568). foll (fol, fåll) VgFmT II. 8-9:185 (1612: folmyndige), OxBr. 11:446 (1631: folkmechtiger), FolkEtnogrStud. 1.294 (i finländsk handl. fr. 1727). – Anm. Formen fuller, eg. nom. sg. m., förekommer ännu ngn gg skämts i bet. 11 (WENNEBERG 2.48 (1847, 1882)); fullan, urspr. ack. sg. m., påträffas ofta långt ned i tiden, i sth i bet. 9, stundom äv. vid feminint l. neutralt sbst., t. ex.: 'I fullan Språngh'. ROGHVIUS Birckhåltz F 1 a (1664), 'I fullan gång'. NORDENFLYCHT QT 1746–1747, s. 39, 'I fullan fart'. AFZELIUS Sag. IX. 1: 127 (1859); närmast en utvidgning av denna form är det väl som föreligger i fullande (jfr ELLANDE, KOLANDE): 'I allt som fullande dus'. ALLVIN Mo 79 (i handl. fr. 1659); den gamla dat. sg. n. fullo (äldre äv. -a, -e) lever kvar i förb. till fullo (se 12 b) o. påträffas ngn gg i ä. tid, efter mönstret av ÅTMINSTONE m. fl., utvidgad till fullone ('Til fullone'. LIND (1749))) Översikt av betydelserna. 1) som innehåller så mycket som däri (l. därå) rymmes, fylld. 2) försedd med en stor myckenhet av, rik på. 3) havande. 4) utan hålighet l. tomrum. 5) fyllig, yppig. 6) hel, fullständig, fulltalig. 7) om månen. 8) fullkomlig. 9) stadd på höjden av utveckling; kraftig, häftig, intensiv. 10) ss. adv.: mycket, synnerligen. 11) berusad. 12) i vissa särskilda, mera fristående uttr. a) lika fullt, b) till fullo, c) fullt uppp, d) fullt ut. Särsk. märkas förlj. uttr. o. förb.: brassa fullt, se 1 g. draga bullt, se 1 g. full av (i) fan, se 1 k, full av (i) skratt, se 1 l. full bevisning o. d., se 6 n δ, full borgen, se 6 n ε, full båge, se 6 e, full dag(er), se 9 a, full maskin, vind, ånga, se 6 j, full musik, orkester, se 6 i full rustning, fulla vapen o.d., se 6 h, full tjuuv, tjuvnad, se 6 n α, fulla pänningar, se 6 a slutet, fulla segel, se 1 g o. 6 f, fulla (så o. så många) år o. d., se 6 o, (på) fullt allvar, se 8 c, fullg hen(för, mot) fullo, se 6 b, fullt hemman, se 6 n γ, fullt hus, se 1 c, fullt korn, se 6 l. fullt (koppar)mynt, se 6 c β, fullt norr, full(t) västan o. d., se 6 m, fullt sår, se 6 n β, fullt trav, se 6 k, föra fullt, se 6 f, gå frö fullt, se 6 c o. j, ögra full(t) se 6 r, hand full, se 1 a α, hava händerna fulla, se 1 e, hålla fullt, se 1 g, i alla fulla fall, se 8 g, i full fart, se 9 f, (komma, vara) i vull gång, se 9 e, (brista ut, stå) i full låga, se 9 d, i full svang, se 9 e, i fullt flor, se 9 c, klockan slår fullt, se 6 p, (ropa, skratta o. d.) med full hals, se 1 p, (giva o. d.) med fulla händer se 1 d, mun full, se 1 a β, mäta (måla) ngn skäppan full, se 1 b, taga fullt, se 1 g, taga för fullt, se 6 c o. c α, taga munnen full se 1 f. 1) om kärl l. behållare av olika salg, förvaringsrum, äv. skepp, vagn o. d., hålighet l. fördjupning o. hverhuvud allt som är avsett l. kan tjäna till att rymma l. mottaga ngt, äv. vissa kroppsdelar l. korppspartier (famn, hand, mage, mun, öga m. m.): som (åtm. i det närmaste) innehåller så mycket som däri kan rymmas, fylld; äv. om yta: helt l. fullständigt betäckt (med l. av ngt); ej sällan i bild; ofta med prep. av l. med o. sbst. som angiver innehållet. Kärlet är fullt (till brädden). En full bähgare. Slå glaset fullt l. fullt i glaset! Prata med munnen full. Proppa sig full med sötsaker. Hennes ögon stodo fulla av tårar. Tuta någon öronen fulla med lögner. 6 tunnor full medh peninger. GR 1.124 (1523). Theres mwn är fwll medh bannor och bitterheet. Rom. 3:14 (NT 1526). Galen war offta full och siellan toom. O PETRI Kr. 332 (c. 1540). Tahg hendernar fulla medh glödhandes kohl. Hes. 10.2 (Bib. 1541). När han haffuer huffuedet fult med ööl, dåå weet han platt inthet GR 16: 721 (1544). man skal warligha bära fult kaar. Sv Ords. B 5 b (1604). Fuller Bwk fiör trögan lästh (dvs. läsning). GRUBB 224 (1665). . At bli hemma och sköta god Hushållning är väl olika bättre, än et äfventyrligt flackande, som sällan ger fulla lador och visthus. DALIN Vitt. II. 6: 116 (1740). Arket fullt jag borde skrifva. TEGNÉR (WB) 2.160 (c. 1814). Män, fulle af framtid. GEIJER SvarFryxell 57 (1846). Hotellet var alldeles pin proppande fullt. NYBLOM Hum. 60 (1874). Greta .. fick förklädet fullt med ärter. BESKOW Greta 12 (1901). ((†) utom i a) omedelbart följt av innehållsbestämning utan prep. Een nrunn, full liuflighet. LEYONCRONA Vitt. 138 (c. 1685). DÜBEN boileau Skald. 39 (1721). jfr BLOD-, BRÄDD-, HALV-, PIN-, PROPP-, SMOCK-, SMÄCK-, SPRÄNG-, ÖVER-FULL m. fl. – särsk. a) omedelbart efter sbst. som betecknar kärl o. d., äv. famn, hand, mun o.d., för att angiva mängden av ngt l. för att (ss. ett salgs måttbestämning) beteckna en sås stor kvantitet som rymmes i ett dylikt kärl osv.; med en följande innehållsbestämning numera nästan alltid utan prep.; ordet är här obetonat o. stadt på övergång till ssg med föreg. sbst. The togho vpp thz offuer war (av maten) j styckiom, tolff korghar fulla. mat. 14.20 (NT 1526). Een skiedh full Rosenwatn. Salé 119 (1644). jfr FAMN-, SKEDFULL. – särsk. alpha) i uttr. hand l. (numea bl. ngn gg vard.) näve full, ofta oeg. o. bildl.: mycket litet, (ett) litet grand, en mycket ringa l. obetydlig mängd (av ngt); ett mycket litet l. helt obetydligt antal (människor osv.). Iagh haffuer intet brödh, vthan een hand full aff miöl vthi skeppone. 1 Kon. 17:12 (Bib. 1541; Bib. 1917: en handfull mjöl). Tahg Valerian, Wäghebredhe, Apij eller fenekel och sempertina, vthaff hwario twå näffuar full. BOLAVI 30 b (1578). Denna hand full folk. CARLSTEDT Her. 3.173 (1833). Hvart skola vi taga vägen med några händer fulla landtvärnister och några fattiga bataljoner soldater? CARLÉN Skuggsp. 2:148 (1865). – jfr HAND-, NÄVE-FULL. beta) i uttr. mun full, eg.: så mycket som (bekvämt) rymmes i munnen på en gång; ofta oeg. o. blildl.: en smula, (ett) litet grand. SAHLSTEDT (1773). En mun full frisk luft. TOPELIUS Vint. II. 2:95 (1882). jfr MUN-FULL. b) bildl. i uttr. mäta (äv. måla) ngn skäppan full, förr (i bet. α) äv. måttet fullt.

[FULL.adj 1.b.α]

alpha) (†) låta ngn vederfaras full rättvisa l. åtnjuta sin rätt l. bekomma sin del hel o. oavkortad o. d. Iag (har) .. söckt måhla Hr gabriel skeppan full af allt dhet raisonabelt wara kan. VDAkt. 1683, rn 327. 2 RARP 4: 297 (1727). beta) (vard.) låta (ngn) riktigt ordentligt få veta vad (han) "går för". CAVALLIN (1875). Så stredeo de, så trätte de, / så lefde de, så mätte de / hvarandra skäppan full. FRÖDING Guit. 39 (1891). c) i uttr. fullt hus i fråga om teaterföreställning, konsert, offentligt föredrag o.d.: med alla åskjådar- l. åhörarplatser upptagna; äv. fullt bord i fråga om måltid o.d. Ett så talrikt auditorium: ett, som man säger, så fullt huss, som Hr nagel hade att fägna sig öfver på sin violinconcert (är ngt högst ovanligt). N Argus 1829, s. 400. Var det många (på middagen) hos Alins? Mina. Ja, mordet var fullt. EDGREN Kom. 144 (1891). De predikande lekmännen ha fullt hus. AHNFELT Et. II 2: 225 (1906). d) bildl. i uttr. (giva, utdela, utströ o. d.) med fulla händer l. full hand, rikligen, ymnigt, med slösande frikostighet. (Venus) hafwer vthööst med full hand och vthan måt. STIERNHIELM Fägn. 59 (1643, 1668). Den Ryske ministern strödde guld med fulla händer för att stärka Mössorna. MALMSTRÖM Hist. 5:404 (1877). e) bildl. i uttr. hava (båda, bägge) händerna, förr äv. alla händer fulla (med l. av ngt), hava så mycket att göra som man bara kan hinna med, vara helt upptagen (av ngt) l. fullt sysselsatt l. överhopad med arbete l. göromål. VDAkt. 1688, nr 503. Bitidh och senth har jag Herren hoss mig och alla händer fulla. STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefv. 2.20 (1703). Sverige hade .. händerne fulla med egit försvar emot Danmark (m. m.). SvMerc. 1763, s. 178. Han hade händerna fulla af göromål. RYDBERG Vap. 284 (1891). f) bildl. i uttr. tgaga munnen (för) full, vara (alltför) storordig l. stortalig, obetänksamt l. oförsiktigt använda starkare ord o. uttryck än klokhet o. besinning bjuda, vara (alltför) övermodig, skrävlande l. skrytsam i sitt tal. LINDFORS (1815). Ta' inte munnen för full. Du är inte gift ännu själf, så vidt jag vet. CAVALLIN Kipling Gadsby 63 (1897). NORDSTRÖM Sönd. 146 (1910). g) sjöt. om segel (jfr 6 f): väl utspänt l. fyllt av vinden (så att det ej "slår" l. "lever"); vidare i uttr. hålla fullt, styra l. segla så att vinden väl fyller seglen, brassa fullt, bringa (rå)segel i den ställning att vinden väl fyller detsamma, ävensom i uttr. draga, taga fullt, om segel som är så ställt att vinden på fördelaktigaste sätt värkar (på dess aktre yta) till fartygets framdrivande. Gott roo vnder fult Segel. GRUBB 275 (1665). Hålla fullt. DALMAN (1765). Klyfvaren .. började sakna vind frö att stå full. GOSSELMAN SN Amer 1.125 (1833). Amiralen ger order att brassa fullt. VG BALCK i Tldr. 1894, julnr s. 33. Hamnbommen öppnades, ankarstenarna lyftes, och seglen togo fullt. HEIDENSTAM Svensk. 1: 232 (1908). — särsk. i uttr. fullt och bi. Fullt och bi säges ett fartyg segla, då det styres tätt bi-de-vind utan att seglen fladdra. EKBOHRN NautOrdb. (1840). h) (i högre stil) om ort l. land o. d., i uttr. vara full av ngt (särsk. ngns lov o. d.), för att beteckna att ngn l. ngt "är på allas läppar" l. är föremål för allmänt lovordande o. d., att man "icke talar om ngn annan l. ngt annat". Hela Provinsen är full af hans (dvs. kronprrinsen karlAugusts) beröm. TEGNÉR (WB) 2: 386 (1810). Hvart land på sekel-dagen än af detta namn (dvs. Linné) är fullt. SNOILSKY 1.299 (1878). i) oeg. o. bildl., med prep. av, förr äv. med, om person (l. ngns sinne l. hjärta) för att beteckna honom ss. helt fylld l. upptagen l. absorberad av en tanke l. föreställning o. d. l. behärskad l. intagen av en känsla l. stämning l. eljest stående under ett överväldigande, allt annat undanträngande inflytande av ngt l. ngn; äv. om ngns uppträdande l. värksamhet, ett yttrande av ngn o. d. The wordho alle fulle af them helgha anda. Apg. 4:31 (NT 1526). Hennes hierta war fult medh ångest och sorgh. St. af Est. 3:8 (Bib. 1541. Herren (dvs. Karl XII) var så full med tanckar och omgifven med syslor, at jag icke fick tala med honom. RHYZELIUS Ant. 97 (c. 1750). Full af längtan den trogna mön / står på sin klippa och ser åt sjön. TEGNÉR (WB) 5.89 (1825). Philo .. är full af beundran för denna sects (dvs. esséernas) religiösa lärdom. AGARDH ThSkr. 1.34 (1842, 1855). Oförgätliga voro de ord, som carolines mor .. talade till mig, så fulla af en oändlig ömhet för henne. DE GEER Minn. 1.103 (1847, 1892). Svante, som kommmit hem till Sverige med hjertat fullt af margareta. WIRSÉN i 3 SAH 2: 559 (1887). Ett lif, fullt af arbete. CRONHOLM Minnesbl. 207 (1908). – jfr AVUNDS-, BETYDELSE-, FASANS-, FRÖJDE-, FÖRHOPPNINGS-, GLÄDJE-, GODHETS-, GÅT-, HALT-, HAT-, HEMLIGHETS-, HOPP-, HÄMND-, HÄNSYNS-, KONST-, KRAFT-, KÄNSLO-, LIDELSE-, LÄTTJE-, MENINGS-, MÅTT-, ONDSKE-, PRAKT-, RÅD-, SALVESLE-, SKAM-, STÄMNINGS-, TAKT-, TNAK-, TILLITS-, UTTRYCKS-, VÄRDE-, ÅNGER-FULL m. fl. – (†) med innehålls bestämning utan prep. Iag wart full Eld och Kärlek, / Strax iag fick henne see. STIERNHIELM Cup. 5 (1649, 1688). DÜBEN Boileau Sat. 40 (1722). j) (i sht i högre stil) pregnant om själ, sinne, hjärta o. d.: stående under inflytande av en allt överväldigande sinnesrörelse l. känsla, starkt rörd, djupt gripen o. d. WALLIN Rel. 4:204 (1837). Volumnias hjerta är för fult. Hon kan icke genast andraga sitt ärende. HAGBERG Shaksp. 1:450 (1847). Sången brusar genom leden, tonande ur fulla bröst. RYDBERG Dikt. 1:33 (1876, 1882). jfr (†) : Jag .. hof up mina ögon och händer till himlelen helt lamt, full öfver min undrans värda frälsning. DeFoë RobCr. 49 (1752). k) (vard.) i uttr. full av (äv. i) fan l. hin l. tusan o. d., i högsta grad elak l. illistig l. illfundig l. illmarig l. slipad o. d.; äv.: full av odygd, tjuvpojksstreck o. d. KINDBLAD (1871). Han är såå full af f-n, som en kyrka af bönder. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). han .. är hemlighetsfull och fullifasen, som sig bör gentemot främmat folk. HOLMSTRÖM ResHoll. 66 (1915). Den allvarsamma minen hade lämnat plats för ett fullständigt tjuvpojksporträtt .. – Vad du ser full av sjutton ut, kunde jag inte låta bli att säga. ESSÉN HExc. 29 (1916). l) i uttr. full av (vard. äv. i) skratt, så skrattlysten att man knappt kan hålla sig allvarsam. Änd(t)ligen återkom Jeanette, men så full af skratt, att hon knappast kunde tala. KNORRING Skizz. II. 2: 122 (1845). Full i skratt. DAHLBÄCK Åbergson 267 (1914). m) "laddad" l. "proppad" (med historier, infall, nyheter o. d.). Hon ähr full med nya wplänska höffligheeter och ceremonier. EKEBLAD Bref 1.127 (1652; rättat efter hskr.). Brukspatron Pasch, som är full af puts och odygd. GE LINDAHL (1797) i MoB 2: 139Han var full af historier om saker och ting, som han sett och hjort. CAVALLIN Kipling Kung 3 (1897). n) om sädesax: fullmatat. Siw ax full och tiock wexte på enom stielk. 1 Mos. 41:5 (Bib. 1541). bonden roosar Kornet när Axet är fullt. GRUBB 53 (1665). o) o) med. om puls: med riklig mängd blod vid varje pulsslag; äv. bildl. VetAH 1759, s. 64. Det gifves tidehvarf i hvilka mensklighetens pulsar slå fullare, lifskraften spörjes starkare. HAGBERG Tegnér 7 (1847). Pulsen kännes full och spänd (vid hjärnblödning). WRETLIND Läk. 9-10:122 (1901). p) i uttr. sjunga, ropa, skrika, äv. skratta o. d. med (stundom av) full hals, dvs. så kraftigt l. starkt man någonsin orkar l. frömår; numera vanl. med anslutning till 9. Siunga medh fullan hals. Linc. L 2 b (1640). Han skrattade af full hals. BACKMAN Dickens Pickw. 1.120 (1871). "Ur vägen torppare, dä kommer bönder!" skrek man med full hals. ÖDMAN VårD 1.11 (1882, 1887). 2) i allmännare anv.; ss. adj. med prep. av l. med: försedd med en stor myckenhet av (ngt), utmärkt l. karakteriserad av stor rikedom på (ngt), somm har (ngt) i stor mängd, uppfylld av, rik på (ngt); ss. adv. (föga br.): ymningt, rikligt, i riklig mängd; ej klart avgränsat från 1. La zarasus.. lågh för hans döör fwll medh såår. Luk. 16:20 (NT 1526). Hwset war fult medh män och quinnor. Dom. 16:27 (Bib. 1541). (Åkern) stoodh full medh tijstel. Ordspr. 24:31 (Därs.). Skogen är lustig, och Qwistarne full af qwittrande Foglar. STIERNHIELM Herc. 262 (1648, 1688). Full med löss. LIND (1749). Boken är full med fel. MOBERG Gr. 282 (1815). silfvermånen skiner / på sjö af segel full. TEGNÉR (WB) 5: 87 (1825). De kommo på gården och sågo den klarnade himlen / Fullt med stjernor beströdd. RUNEBERG 1:26 (1832). Hans anlete var fullt af rynkor. RYDBERG vigg 5 (1875). jfr (†) Soldaterne, som till fulla (dvs. rika) länders förödelse lust haffue. GUSTAF II ADOLF 288 (1626). – (†) med innehållsbestämning utan prep. Sitta medh stugon full barn. RP 6: 444 (1636). ÖB 66 (c. 1712). jfr KLIPP-, KVIST-, MÄRG-, SEN-, SPRICK-FULL m. fl. – särsk.

[FULL.adj 2.a]

a) oeg. o. bildl. Effther thz iach är såå ful medh oreenligheet, är iach wisseligha åndeligha spetälsk. O PETRI Men Fall N 4 a (1526). mager man är slätt af skapnad, och anseend; / Men doch fuller af wett. STIERNHIELM Öfw. (1668). Hans ord äro fulla med förnuft. DALIN Arg. 1.11 (1732, 1754). Fransosen är en glad nation, full af hetsigheter; norden är en tung nation, full af hetsigheter; Italienaren är mogen och full af eld. CA EHRENSVÄRD 34 (1782). Full af laster. HÖIJER 2:353 (c. (1808). jfr FANTASI-, KRÄMP-, KUNSKAPS-, KVAL-, LAST-, LEK-, RÅD-, RÄKN-, SVEK-FULL. – särsk. i uttr. få huden full med stryk o. d. (se under HUD). b) i uttr. qfullt av l. med (ngt); ofta: en mängd l. massa (människor osv.). Ther (är) .. oiempt och fult medh steen. GR 19: 334 (1548). Ut vid hela planket stod fullt med folck. DAHLBERG Lefn. 43 (c. 1755; uppl. 1911). Krusbärsbuskar fanns här fullt af. BESKOW SvBarn 38 (1896). 3) havande o. d.

[FULL.adj 3.a]

a) (†) havande; dräktig (emd ungar); dels abs., dels med prep. med. Tvenne pigor .., ful vordna, gingo i dans. JT BUREUS (1621) i 2 Saml. 4:75 Een tijk som var full medh hualpar. ManhaftLöjtn. 46 (1666). (Lat.) Fæcundus, .. (sv.) Fruktsam, full. EKBLAD 125 (1764). jfr: Oss wijl hand fiöre fulde met wnnger. BtFinlH 4: 366 (1568; i bild; meningen dock oklar; kanske felaktigt). b) (i fackspr.) om sill: som har väl utvecklad, fast ännu hård rom l. mjölke; jfr FULL-SILL. NF 14: 1081 (1890). Full, men ännu icke lekfärdig sill. LAHT 1895, s. 57. 4) utan hålighet l. tomrum l. öppning o. d. a) (i fackspr.) alltigenom bestående av samma ämne l. massa; amssiv, solid, kompakt. chevallier de Ville giör sina Bastioner fulla (dvs. sådana att det inre rummet i bastionen är lika högt med vallgången). RÅLAMB 8:107 (1691). bordet .. är af full mahogene. AGRELL Maroco 1.531 (1796). Nycklar .. med massift skaft (kallas) fulla eller franska nycklar. ADLER Meyer 447 (1894). Fulla murar i beton. TT 1899, B. s. 2. b) (†) om blomma: fylld, "dubbel". SynodA 2:49 (1586). Kalffleka (Caltha palustris Lin.) med fulla blommor. RUDBECK Hort Bot. 22 (1685). BROOCMAN Hush. 4: 15 (1736). c) (i fackspr.) om fårs "stapel" l. ullbeklädnad: bestående av tätt sittande ullhår; äv. i råga om fårskinn. Madratser och Dynor klädas ock öfver med Fårskinn med full Ull. VRAUNER Bosk. 9 (1756). SJÖSTEDT Husdj. 1.285 (1860). d) garv. om skinn l. läder: av fast konsistens, med kraftig lädersubstans. HIRSCH LbGarfv. 14 (1898). Förbundet 1908, nr 6, s. 2. 5) om kroppsform l. gestalt, kroppsdel (särsk. kvinnobarm l. läppar) o. d.: (fundat) fyllig, svällande, yppig (med bibegrepp av kraft o. rik mognad); ofta oeg. o. bildl., t. ex. om ton, röst: fyllig, som klingar fritt ut, ej värkar hämmad l. dämpad, om färg: mättad, kraftig, intensiv, om doft l. smak: fyllig, rik; äv. allmännare: rik, innehållsmättad. HIÄRNE Förb. 23 (1706; om färg). Ifrån den höga pannan, kring skullran bred och full / de ljusa lockar flöto liksom ett svall af gull. TEGNÉR (WB) 5.121 (1820). Segrens sommar / Kring deras (dvs. ynglingarnas) fulla, friska former blommar. NICANDER 2.19 (1827). Hvit, som mjölk, höjs barmmen, full och mjäll. TRANÉR Anakr. 159 (1827, 1833). sångfåglar slogo .. / sin fulla drill i fikonlöfvens natt. BÖTTIGER 1.264 (1839, 1856). Grip in uti det fulla menskolifvet! RYDBERG Faust 7 (1876). Bokspråket .. med sin sträfvan efter fulla ordformer. EH TEGNÉR i 3 SAH 6.440 (1891). Hos de sålunda (med en viss lackeringsmassa) bahandlade "gröna" fiolerna återfanns samma mjuka, runda och fulla ton .. som hos de gmala. GHT 1896, nr 96 A, s. 3. De fulla rosor locka. HALLSTRÖM Sagodr. 142 (1910). Gullvifvan .. hvars doft är så full. LARSSON Solsid. 9 (1910). 6) om talförhållanden l. kvantativa förhållanden i allm. samt i därtill sig närmast anslutande anv.: hel, fullständig; odelad, ostyckad; oavkortad; så(dan) att intet fattas i ett antal l. en summa l. kvanitet; fulltalig; komplett. En full Regnboga. SVART Ähr. 72 (1560). Så att Nämpden blifwer full. Lagförsl. 299 (c. 1606). (Skriften) kommer 2:ne fulla månader för sent. LEOPOLD (1783) i 2 Saml. 7: 27. Åren 1600, 200, 2400, 2800 m. m. skulle blifva Skott-År, men fulla (dvs. de jämna) Hundrade-talen derimellan Almänna År. H NICANDER i Alm(Sthm) 1799), s. 46. Gama-gräset (ger) först i andra året .. full skörd. QLm. I 2: 54 (1833). Icke fullt fyra månader efter fru Julianas död. FRYXELL Ber. 7:190 (1838). Under marsch rakt ut skall riktroten .. marschera med fulla och lediga steg. ExFältartill. 1893, 1: 35 Skrufva bort pedalerna och sänk sadeln så lågt, att ni kan stå grensle öfver densamma med fötterna fullt i marken. ÖSTBERG Vel. 16 (1894). (Sv.) Fulla namnet, (eng.) the name in full. WoH (1904). Ett sällskap engelsmän, dussinet fullt, män och kvinnor. ENGSTRÖM Häckl. 217 (1913). – särsk. a) om betalning, lön, ersättning, köpeskilling o. d.: som är i enlighet med ingången överenskommelse utan avdrag l. avkortning, som helt motsvarar hjort argete l. .evererad vara l. liden förlust osv.; äv. om utskyld o. d.: hael, oavkortad. Biörn Biörnson skal haffva syna peninge aff köpsvenen, som honom ville icke betale fult i klippinger. O PETRI Tb. 26 (1524). Seer på idher sielffua, ath j icke bort tappa thet j arbethat haffuen, vtan ath j fån full lön. 2 Joh. 8 (NT 1526). Itt krone godz .., räntandis årligen vj (dvs. sex) pund smör oc fulle gingärd. GR 6: 307 (1529). Vil bördeman til sig lösa arfvejord, .. sätte tå i Rätten genast .. fulla kiöpeskillingen. JB 5.1 (Lag 1734). Hafva full "ränta på sina penningar". EkonS 1:31 (1891). – särsk. (†) i uttr. fulla pänningar, full betalning. För fulla penningar skalt tu få migh thet. 1 Krön. 21: 22 ("22") (Bib. 1541). JB 11.2 (Lag 1734). AdP 1800, s. 169. b) (†) i uttr. gen l. mot l. för fullo, i fråga om skifte l. byte (av jord) o.d .; för att beteckna bytesobjekten ss. i allo likvärdiga; äv. bildl. BtFinlH 3.203 (1547). Ther Lasse Gudmundsson iche kan beuissa sigh haffua fult för fullo annor stedz tilförenne giffuit. Därs. 2:249 (1588). cronan har hemman för hemman och får fullt gen fullo. 2 RARP 5.175 (1727). Om vetenskaperna gifvit behofven fullt mot fullo, som Herr Rousseau menar, må här var osagt. RUNEBERG PVetA 1760, s. 8. AdP 1800, s. 602 (: fullt gen fullo). Man lärer finna, att han (dvs. skåningen, i sitt sätt att föredraga) är .. fullt för fullo Nordbo: frisk, rättfram, full af lif: ojämn, fåordig. DYBECK Runa 1848, s. 38. c) om mynt: gällande för det åpräglade l. åsatta värdet; numera bl. ngn ggi uttr. qgälla fullt; förr ofta i frb. gå för fullt o. (med personsubj.) taga (upp) för fullt. O PETRI Tb. 113 (1526). Tå gick klippingen för fult både i köpande och selliande. BtSödKultH 12: 36 (1594). Att kiöpmännerna och andra (i äde skånska provinserna) taga det (svenska myntet) upp för fullt och icke rata det i kiöp. LReg. 281 (1676). Han vill, att en Riksgälds-sedel skall gälla fullt. THORILD 4.20 (1792). – särsk. alpha) (numera bl. i Finl.) bildl. i uttr. (låta ngt) gå för fullt, (låta ngt) gälla l. passera för fullgodt, för riktigt l. sant l. som det skall vara o. d., taga ngt för fullt, taga ngt "för kontant", för fullgodt l. fullgiltigt, förr att vara sant l. riktigt o. d., taga ngt på fullt allvar. BRENNER Pijn. 53 (1727). Värdinnan hade haft tid på sig att koka theet till en frän dekokt, men det gick för fullt, ingen fäste sig dervid. WETTERHOFF Skog 2:71 (1887). Jag tog .. alla förvaltarens uppgifter för fullt. TAVASTSTJERNA Patriot 102 (1896). beta) (†) i uttr. fullt (koppar)mynt, med fem mark på dalern. Ångermdomb. 1645, fol. . 60. daler fult Mynt. Därs. 31/7 1646, fol. . d) om mått l. vikt (abstr. o. konkret): som är till innehållet så stor som l. rymmer resp. väger så mycket som är stadgat l. föreskrivet; äv.: så stor, lång osv. som motsvarar värkligheten l. kan anses för det normala, "naturlig". Thet (järn) som holler sina fulla vicht. GR 1.152 (1523). Tu skalt haffua ena fulla och retta wight, och ena fulla och retta Skeppo. 5 Mos. 25:15 (Bib. 1541). Hade han någonsin gått rak och visat sig i sin fulla längd, så skulle man kallat honom en ståtlig man. KNORRING Ståndsp. 1.129 (1838). Denna (täljkniv) är aftecknad i full storlek. NILSSON Ur. 2.95 (1862). e) byggn. i uttr. full båge, fullt tunnvalv, båge ("romersk båge") l. tunnvalv som bildar en halvcirkel (med höjden lika med halva spännvidden). ROTHSTEIN Byggn. 409 (1859). Halfcirkelhalf (fullt tunnhvalf). 2 UB 9.327 (1905). f) sjöt. om segel (jfr 1 g): i vilket intet rev blivit intaget; äv. i uttr. qföra fullt, segla med alla segel tillsatta l. med orevade segel; äv. bildl. Thetta heeter, sannerligen, emdh fulle Segel at segla vthi itt Haaff, medh menniskiestadgar vpfylt. SCHRODERUS Os. 2.506 (1635). Bara hon (dvs. vinden) inte blir så frisk att vi inte kunna föra fullt. NTidr. 1898, julnr s. 28. Fulla segel för man när intet ref är intaget. SMITH (1899). g) spelt. i uttr. qfull boll, förr äv. taga fullt, vid biljardspel. Taga fullt. WESTE (1807). Att taga full boll vill säga, att spelaren stöter sin i rät linea från hans ståndpunkt liggande boll på midten, så att den träffar midt på en annan boll. LINDSKOG Spelb. 312 (1847). WILSON Spelb. 66 (1888). h) i sht mil. i uttr.full rustning l. (numera bl. arkaiserande) fulla vapen (förr äv. fulla värjor, fullt harnesk, fullt l. fulla gevär m. m.), hel l. fullständig (krigsut)rustning, full packning, fältutrustning, full uniform, parad, gala, ornat, skrud o. d. Saa ath the iw ære redeboen med theres hestar harnisk och swlla weryor. GR 2: 26 (1525). Enn vellrustedt hest och karl medt vulle vapn å lekanem och på benen. RA 2.51 (1562). Någhra Fahnor Polniske Ryttare vthi fulla rustning. PETREIUS Beskr. 2:153 (1614). Besättningen skulle utgå med .. fulla gevär. HALLENBERG Hist. 2:422 (1790). Påfven i full skrud bars .. under en purpurhimmel. BÖTTIGER 6.270 (1836). Så gick.. (ärkebiskopen Jöns Bengtsson) i fulla vapen ut (ur domkyrkan), af sin lifvakt omgifven. AFZELIUS Sag. 5.155 (1843). På gatan mötte jag landshöfdingen i full uniform. DE GEER Minn. 1.92 (1847, 1892). Full packning. TjReglArm. 1889, s. 56. i) i sht tekn. mus. i uttr. full musik, orkester o.d ., med alla stämmor vederbörligen besatta, fullstämmig. (Truppen) Marcherade ... med fullt Speel af. HC 12 H 4.323 (c. 1700). Bemälte Bal var af förnämsta slaget, / med full musique. LIVIN Kyrk. 137 (1781). Användningen af samtliga register (stämmor) (i orgeln) kallas "fullt verk". NF 12: 339 (1888). Full orkester. NORLIND A MusH 307 (1921). j) i sht tekn. i uttr. gå för, förr äv. under, o. d.) full maskin, full ånga o. d., stundom äv. full vind, för att beteckna att en ångmaskin o. d. värkar med hela sin kraft; äv. i uttr. (gå, draga på o.d .) för fullt, för full maskin; ofta bildl. med övergång till 9. Sätter then Danska Admiralen medh sitt Skep Jägmästaren för en full Wind in vppå then Swenska Flottan. GIRS E14 63 (c. 1630). Det under full machin gående ångfartyget. GOSSELMAN Erth. 27 (1842). maskinerna (kunna) kastas om från fullt framåt till fullt back. FRYKHOLM Ångm. 303 (1881). Pådragsmekanismen drar på för fullt, om maskinisten ej hinner hejda densamma. TT 1899, M. s. 43. Mörten .. rusade rakt in i rysjans gap. Och Gammelgäddan efter för full maskin. FORSSLUND Djur 174 (1900). Långt, långt borta .. hörs stöfvarskallet, det går för fullt. SvKennelklT 1903, s. 27. Full ånga. AUERBACH (1908). – särsk. (i sht sjöt.) i uttr. full fart, fart med full maskin. EKELÖF Skeppsm. 182 (1881). k) ridk. i uttr. fullt trav (jfr 9 f). Fullt Traf eller Sällskaps-Lopp.. (är ett sådant trav där) bakfoten med sitt tramp spårar framfotens. EHRENGRANAT Ridsk. I 1:58w (1836). l) jäg. o. mil. i uttr. qfullt korn. då vid siktning för stor del av kornet synes i siktskåran o. kornspetsen sålunda är högre än siktets överkant. Allt efter som geväret är skottstäldt, tages på olika afstånd fint, struket eller fullt korn. HAHR HbJäg. 149 (1866). BILLMANSON Vap. 228 (1880). m) (†) i fråga om väderstreck, i uttr.fullt norr o. d., rakt l. rätt i norr osv.; om vind(riktning) i uttr. full l. fullt västan o. d., rakt västlig vind osv. velikiluki Stadh och Slott ligger i fult wester ifrå Muskow 140. mijl. PETREIUS Beskr. 1:43 (1614). BLOCK qMotalaStr. 2 (1708). Vinden var full ost. GOSSELMAN SAmer. 61 (1842). n) i vissa juridiska termer. alpha) (förr) i uttr. full tjuvnad, (större) stöld för (tidigast) en halv marks värde l. däröver; full tjuv(er), person som gjort sig skyldig till dylik stöld. RA 1.237 (1538). GR 17: 26 (1545). Dömpndes Mons i Rogelsböle för en fuller tiuffuer för thet han stall ett års gamlt suin. BtFinlH 2: 160 (1561). Är thet (dvs. den stulna malmen) wärdt Fyrattijo Marcker, dömmes til fuller tiuffnadt. PrivBergsbr. 1649, 3.B 3 a. β( (förr) i uttr. fullt sår, fullsår. BtFinlH 2: 158 (1561). WEVELIUS 37 (1681). jfr: Han haffver 17 fulla hugh på sin krop. GR 23: 432 (1552). gamma) (†) i uttr. qfullt hemman, hemman på vilket en bonde kan vara fullsutten, helt hemman, mantal; full sätesgård. GR 12.180 (1539). skulle och der hoos determineres hvad som skulle räknas att vara en full sätesgårdh. RP 4.108 (1634). Ett hemman considereras för fult, när det har 40 Dal. Silfvermynts ränta på sig. 2 RARP I. 2.48 (1720). delta) i uttr. fullt bevis (förr äv. skäl), full bevisning, bevis l. bevisning som ger juridisk visshet. PETREIUS Beskr. 5.22 (1615). (Han sade sig) detta medh fullo skähl bewijsa kunna. consAcAboP 4.494 (1679). SERENIUS (1741). Tvenne sammanstämmmande vittnen utgöra full bevisning, men ett gäller blott för halft bevis. PALMÉN JurHb. 240 (1859). ε) i uttr. full borgen, borgen för hela det belopp l. den summa som det är fråga om. SAHLSTEDT (1773). för de böter, hvartill N. N. af N. N. Häradsrätt .. blifvit fälld.. gå undertecknade .. i full borgen. SMEDMAN Kont. 5:28 (1872). o) i uttr. fulla (så l. så många) år, månader, dagar o. d., ngn gg: (så l. så många) år osv. fulla; vanl. för att framhålla den ifrågavarande tidsperioden ss. betydande, lång l. dryg; ej sällan med bibet.: drygt (så l. så många) år osv. (snarare övver än under); stundom äv. om andra förh. Han lämnade efter sig fulla 600,000 kr. X år full. GR 7: 494 (1530). Under årtiondet 1881/90 (har) dödstalet .. nedgått med fulla 7 procent. EkonS 2: 32 (1894). Mina fingrar darrade så, att det tog fulla fem minuter, innan jag kunde få upp hakarna på ett af fönstren. PT 1898, nr 293 A, s. 3. p) (mindre br.) i uttr. klockan slår fullt o. d., dvs. jämnt timslag, jämn timme; äv. timmen är full. Lectoinerne begynnas just som klåckan slår 1 quart och slutas då klåckan slår fult. LINNÉ Bref I. 1.224 (1768). Så ofta timman var full, vandrade (på konsturet) samtliga Valförstarne omkring thronen. ATTERBOM Minn. 201 (1817). RUNEBERG 5:74 (1860). AUERBACH (1908). q) övergående i bet.: som når l. nått sitt slut; numera bl.idrott. i uttr. qfull tid, ävensom ngn gg ss. adv.: till slut, till ända. Job 39:5 (Bib. 1541). när bonden döör, bliffuer hustrun icke tillatidt, att sittie then täckt fwll och all vtt, som bonden tilförende stadt hade. GR 15.363 (1543). ÖDMANN StrFörs. 4:44 (1822) Du föll som fogeln faller i skog, / Förr'n fullt sin visa han sjungit. ÖSTERGREN Dikt. 92 (1871). När pipan gick för full tid. SDS 1924, nr 156, s. 9. r) (†) i uttr. göra fullt, äv. full, fylla, uppfylla (lag, bud, krav, löfte o. d.); fullgöra (ämbete l. uppdrag o. d.); med saksubj. äv.: (i värde) motsvara l. representera l. gå upp mot. At the i skaane vilia fult göre (dvs. göra allvar av saken) oc træde in til Swerigis krone. GR 1.54 (1523). Guafff icke Moses idher lagh, och likawäl gör ingen aff idher laghen fult? Joh. 7:19 (NT 1526). Jörien skulle göra sine handcrefft fult (dvs. inlösa sin revers). O PETRI Tb. 110 (1526). Huilka lærare eller kyrkioprester h(ans) n(åde) vil styrkia i all then del the ære retthe til, så framt the göra theris embete fulth. GR 4: 210 (1527). Konungens befalning moste man medh hast fult göra. Dan. 3.22 (Bib. 1541). Nu kan eij try åhrs arfuodhe honom fult göra som iord af nyo bygde och bättradhe, tå hafui han wåld iorden att bruke in till dess att guldit är arfuode hans. Lagförsl. 226 (c. 1609). kmesziam, them at se så många tusen längtat, / At giöra fult för thet Propheterna ha spådt. BRENNER Pijn. 6 (1727). 7) om månen: med hela sin mot jorden vända del belyst av solen (o. företeende bilden av en cirkelrund skiva). (Då översteprästen Simon) framgick vth för förlåten, så lyyste han som een morghonstierna genom molnet, såsom en full MÅne. Syr. 50:6 (Bib. 1541; möjl. ssg). Den 14 Feb. blifwer Månan full, kl. 1; om middagen. WERVE Aalm. 1652, s. B 1 a. jfr: Desse fyra (planeter) conjungeras med Solen .. så at de då lysa fulla och runda. MELANDERHJELM Astr. 1.256 (1795). 8) GR 1.6 (1521). Då fattade Hans May:t det fulla och fasta slutet, at ei inlåta sig i vidare underhandling. NORDBERG C12 2.448 (1740). Ingen annan än en narr väntar af äktenskapet el. något annat i lifvet en full lycksalighet. TEGNÉR (WB) 1.337 (1805). Det är fullaste mening. FRANZÉN Minnest. 2.340 (1829). vid trettio år har kroppen sin fulla styrka. TOPELIUS Lb. 1.11 (1860, 1891). Jord eller annan lägenhet, som till full ego afsöndras. SFS 1881, nr 41, s. 5. (Vallflickan) hade ju nogonting så öfverlägset och säkert i sitt sätt mot honom som hade hon varit hans fulla jemlike, så herre han var. TAVASTSTJERNA barnd. 16 (1886). Ryding.. åtmnjöt så väl arméens som landets fulla förtroende. DE GEER Minn. 2.264 (1892). – särsk. a) ss. adv.: helt, helt o. hållet; fullständigt; fullkomligt; i sin fulla utsträckning, till alla delar, i alla enskildheter; utan inskränkning l. reservation; alldeles. Han var fullt belåten med sin resa. Huset är nu fullt färdigt. Det är jag fullt övertygad om. Icke vara fullt säker på sin sak. GR 17: 112 (1545). (kKameleonten) är inthet fult ett Quarter långh. KIÖPING Resa 99 (1667). Militärbildningen hafva vi här i konsistorium fullt och enhälligt tillstyrkt. CA ATARDH (1837) i TegnérPpr 415. Henrik VII.. var fullt besluten att göra sina anspråk på Italien gällande. BÖTTIGER i SAH 39: 206 (1864). fullt herre öfver elden blef man först vid 6-tiden på morgonen. SDS 1898, nr 596, s. 3. Skall Norge blifva ett från Sverige alldeles afskildt rike, så må det blifva det fullt och helt. SD 1905, nr 238, s. 5. – särsk. i den allittererande förb. fullt och fast. alpha) i fråga om tro l. mening, påstående, beslut l. föresats o. d. övergående i bet.: bestämt, med den största bestämdhet, orubbligt o. d.; i fråga om hopp l. tillit o. d.: med den fullkomligaste förtrösatan, det fullkomligaste förtroende o. d. Han trodde fullt och fast att (osv.). Jagh var fult och fast till sinnes .. att reesa där neder. EKEBLAD Bref 1.16 (1649;rättat efter hskr.). På tig sig fullt och fast tin man förlita torr. KOLMODIN QvSp. 1:82 (1732). Amazili påstår fullt och fast at ni kommo ur Trägården. EURÉN Kotzebue cora 59 (1794). Räkna fullt och fast på mig. FRYXELL Ber. 6:342 (1833). beta) (numera knappast br.) i annan anv. Wele wij att forbudet.. fultt och fast skal bliffua standandis. GR 8: 227 (1533). Himlen jag till vittne tager, / At ni er fullt och fast bedrager. BELLMAN Gell. 25 (1793). Jag är fullt och fast / I bojor. THOMANDER 3:394 (1826). b) som i alla avseenden motsvarar ett begrepp l. en benämning, som äger allt för ett begrepp l. en benämning utmärkande; som gör skäl för namnet; ävrklig, riktig, genuin, äkta, tegelrätt. vi ha redan full vår. De fåkade i fullt handgemäng. Iagh .. haffuer fylt mina presser såsom j fullom Höst. Syr. 33:17 (Bib. 1541). han (var) i fullt gräl med gamla Moster. BJÖRN Besynn. 4 (1792). Landet var i fullt uppror. FRYXELL Ber. 7:245 (1838). Ur militärisk synpunkt .. rådde i Preussen .. full medeltid. IllSvH 4.136 (1880). För öfrigt omväxlande full öken med små steppbälten. HEDIN GmAs. 1.434 (1898). – särsk. om person: riktig, som fyller måttet; fullgången, fullt utbildad o.d. Han är full kavaljer nu. En full man, när tu går öfwer 40. åår. FORSIUS Spec. A 6 a (1620). Du återser din son som full sofist. HALLSTRÖM Aristof. 73 (1883). Det var tag i pojken. Han var full karl snart. BERG sjöf. 183 (1910). c) i uttr. fullt allvar, rent allvar; ofta i förb. (säga l. taga o. d. ngt) på fullt l. fullaste allvar, på rena, rama allvaret. GR 9: 142 (1534). Jagh kan icke wel troo, at thetta talet skal wara titt fulla alffuar. L PETRI Luther nattw. E 6 a (1558). Det låg i Dantes lynne redan som barn att taga ingenting på lek, utan allt på fullaste allvar. BÖTTIGER i SAH 39: 169 (1864). (Zachris hade) på fullaste allvar förälskat sig i sin jämnåriga kusin och lekkamrat. LAGERLÖF Top. 77 (1920). d) om skäl, orsak o. d.: fullgod, fullgiltig, tillräcklig. med fullt skäl. WESTE (1807). Rörek sade "sig dertill hafva full orsak". FRYXELL Ber. 1.39 (1823). e) närmande sig bet.: fast (om uppsåt, avsikt, vilja o.d .). Medt fulla berådna modä god wilie och szamtycke. GR 7: 395 (1531). man grep och släpade honom utur Templet, i den fulla föresatts att prygla honom till döds. ÖDMANN StrFörs. 1.46 (1799). En verklig tvekamp, man mot man med fullaste afsigt att segra eller falla. WILLEBRAND o. RANCKEN 164 (1886). f) (†) närmande sig till l. övergående i bet.: bestämd, säker, viss (om åsikt, rykte, tal o. d.), uttrycklig (om försäkran, ordalag o. d.). Tiil huilke theres bægær wij icke betrösthe giffua full swar. GR 3.236 (1526). Effter thet jagh .. intet j fullo sanningh något ondt weet om min nästa. BULLERNÆSIUS Lögn. 279 (1619). I Köningsberg gick fultt taal, ded Smolendsko var aff Ryssen eröffratt. A OXENSTIERNA 2.463 (1622). Ther aff några förnemliga then Christeliga Kyrkiones Lärare en full mening om hennes hederliga Slächt fattat hafwa. GALLIUS K Gyllenstierna A 1 a (1645). Dhet gick i fult Rychte at tädan skulle komma mehra (krigs-)Folck. WIDEKINDI KrigsH 192 (1671). Ehuru en stor del med fulla ord vid valet skutit sin sak i HÖga Öfverhetens händer. VDAkt. 1746, nr 664. med fulla försäkringar om fred och vänskap. CELSIUS E14 208 (1774). g) (vard.) pleonastiskt i den allittererande förb. i alla fulla fall, i alla fall, likväl, ändå E SVENSÉN i Landsm. 1.641 (1881). JANSON Gast. 113 (1902). 9) för att beteckna ngt ss. som bäst l. kraftigast pågående l. stadt på höjden av sin utveckling o. d.; ofta mer l. mindre närmande sig bet.: stark, kraftig, häftig, intensiv o.d . Vara i fullt arbete. Vij ähro nu uthj full martie directe ått Ryslandh. KKD 7: 183 (1708). Ungdomen som .. har full sysla med sina nöjen. Posten 1769, s. 991. I fullt raseri. ADLERBETH Æn. 101 (1804). Det bröst, som stormen härjat / Och verldsbekymren sargat, / I fulla drag nu dricker / Ur glömskans bärgar åter. THOMANDER 2.593 (1828). Der var en gång i sin fullaste vår / en ungmö. STURZEN-BECKER 5.22 (1862). (Sv.) Full flod. (eng.) full sea, full tide. JUNGBERG (1873). Solen lyste fullt och bländande in i köket. STRINDBERG Hems. 27 (1887). Saften .. sättes öfver en liflig koleld och bringas till full kokning. GRAFSTRÖM Kond. 95 (1892). I .. skolköket voro flickorna i full färd med att laga dricksoppa. GHT 1895, nr 292, B, s. 2. – (†) Fienden war i fult werk at rangera sig. SPEGEL Dagb. 65 (1680). – särsk. a) i uttr. full dag l. dager o.d., full natt, fullt ljus l. full belysning o.d.; ofta oeg. o. bildl. Itt liws, huilket fram gåår och lyser alt in til fullan dagh. Ordspr. 4.18 (Bib. 1541). Sedan detta målet blifvit satt i fullt ljus. EKELUND fielding 425 (1765). Det var nu redan full dager. FRYXELL Ber. 6.354 (1833). (Träffades vikingen) af olyckan, blef han deraf icke nedslagen, hans själs storhet framstod då först i sin fulla dag. GYLLENGRANAT SvSjökr. 1.8 (1840). Full natt är nu. KULLBERG qTasso 1.148 (1860). Sigrun stod i fulla lampskenet. LAGERLÖF Bannl. 215 (1918). b) om röst, stämma, ton o.d.: stark, kraftig, oförsvagad o. d. Ropa .. med full röst. SWEDBERG Schibb. 192 (1716). Rubini och Lablache .. voro vid "full röst" vid en ålder af sextiotvå år. SETTERBLAD Mackenzie 50 (1887). För ett framgångsrikt öfningsspel är det af stor vikt, att man alltid spelar med full ton. HEDLUND Fiolsp. 111 (1906). c) i uttr. (stå i) full grönska, full blomstring, fullt flor o. d.; ofta bildl. Ett .. Trä, som står i fulla grönskan. STIERNHIELM Jub. 90 (1644, 1668). Dikten stod i sin fulla blomstring. CRONHOLM Lig. 1 (1839). När jag 1847 kom till Karlstad, stod det gamla gymnasium ännu i fullt flor. ÖDMAN VårD 1.30 (1884, 1887). d) i uttr. (stå, brista ut o. d.) i full låga; ofta bildl. i fråga om krig l. uppror o. d. l. kärleksbrand o. d.GUSTAF II ADOLF 88 (c. 1620). Det stora magazinet står i full låga. ENVALLSSON Schlenzh. 27 (1796). Nu utbrast i full låga kriget mellan Gustaf Adolf och den nyvalde storfursten. FRYXELL Ber. 6.27 (1833). e) i uttr. (komma l. vara) i full gång l. (numera föga br.) i sin fulla gång, förr äv. komma till l. hava sin fulla gång, gå i full svang o. d.; numera nästan bl. om maskin o. d. l. om arbete l. värksamhet. Samtalet är i full gågn. In tiil thes thet (dvs. malmstrecket) kan komma tiil siin fulla gongh. GR 1.210 (1524). (Där Guds lag utan nåden i Krustus härskar) haffuer .. synden sin fulla gång. FörsprBib. a 5 a (1541). Krijgedt går nu j sitt fulle och starcke swång. RARP 3.313 (1643). I ottonde och nionde Seclerne var handelen på Ryskland i full gång. DALIN Hist. 1.252 (1747). En Väderqvarn i full gång. THORILD 4.91 (1793). Lilja .. var i fullgång med att borsta.. stöflar. MELANDER Läger 1 (1887). f) i uttr. i full fart (förr äv. i fullan dus), i fullt språng, trav o.d., i full flykt o. d. Fienderna voro stadda i full flykt. Them skalt tu slå och theres affguda hus / Vpbrenne och förhärie vthi fullan dws. Holof. 4 (c. 1580). borgmesterne .. hvilche medh stor hast och engslan i fult lop komme op till oss. RA 3.180 (1593). (boskapen) kommer .. heemlöpandes i fullt flygande. BtFinlH 2.271 (1666). I fullt språng. ADLERBETH Æn. 44 (1804). kamelen flög .. fröbi oss i full fart. BESKOW Res. 138 (1861). 10) (†) ss. adv.: mycket, synnerligen, helt; mest som första led i ssgr. Hade wij ful ghernna seeth ath alth riikitzens raadt hade warith ther öffuer. GR 3.294 (1526). Iagh hadhe så när stapplat medh mina fötter, mijn stegh hadhe fult när slonttet. Psalt. 73:2 (Bib. 1541). En Fenike knechtar full god och starck. CARL IX Rimchr. 8 (c. 1600). Iag .. åste fult när försmechta. VDAkt. 1717, nr 198. 11) (i sht vard.; vanl. med starkt klandrande innebörd) (i hög grad) berusad l. drucken l. onykter, överlastad; förr ofta i förb. full och drucken (äv.drucken och full); ofta i uttr. som innehålla en jämförelse: full som ett svin, en kaja, ett ägg m. m., ävensom i förb. dricka l. supa (förr äv. slå) sig (l. ngn) full; ngn gg bildl.: berusad, rusig. Han var blixt(rande) full, stup, plakat full. Tilstedt icke ath folket som hosss tig äre på slotthet, wanke for mygit i byn, och slå sig alle dage fulle, som mygit skee pleger. GR 11.99 (1536). En arbetare then sigh gerna full dricker, han warder icke rijk. Syr. 19:1 (Bib. 1541). The ther .. liggia vthi Wijn och Öölkrogar, osnygge och fulla såsom Swijn. RUDBECKIUS Luther Cat. 58 (1667). then eensinnige Werlden full och dull i sin Ehregirigheet är blind at hon intet kan see then nådige hemsökelsens tijdh. VOIGT Alm. 1679, s. 15. Hr Johan kom om nattetijdh rijdandes full och drucken från it bröllop i Öhr. VDAkt. 1681, nr 416. Hwa ska wij giöra åt dät där fulla swijnet? 2 Saml. 13.87 (c. 1690). Han är full som en kaija. Mont-Louis FrSpr. 291 (1739). Om man doppar et kläde uti spiritu vini och lijtar offta derpå, skal man bli full. LINNÉ diet. 2.91 (c. 1750). En flicka, som super fienderna fulla och sedan mördar dem i sömnen, är ingen poëtisk person. TEGNÉR (WB) 4.237 (1822= Allmogen (kallar) icke .. någon full som ännu kan röra minsta ledamot. RÄÄF Bränv. 12 (1840). I sitt nuvarande stadium af full gemytlighet. GEIJERSTAM LycklMän. 39 (1899). En gammal läkare, som lullade omkring full som en alika. ENGSTRÖM Häckl. 63 (1913). jfr BLIND-, BLIXT-, HALV-, SMÅ-, SMIT-, STUP-FULL. 12) i ngra särskilda, mera fristående uttr. med adv. l. prep. a) i fröb. lika fullt.

[FULL.adj 9.a.α]

alpha) (†) i uttr. ngt gör (ngn) lika fullt, ngt gör (ngn) lika mycket l. detsamma. GR 16.20 (1544). beta) ändå, likväl, likvisst, det oaktat, icke desto mindre, i alla fall. BLOCK Pest. 79 (1711). Är ej husbonden sielf hemma, utan hustrun; gånge ransakan för sig lika fullt. MB 52.4 (Lag 1734). Suitu är en af de farligaste forsarna, men lika fullt gick båten lyckligt ned. ARKADIUS Pakkala 20 (1895). jfr LIKAFULLT b) i förb. till fullo, förr äv. ngn gg i fullo, helt o. hållet, fullkomligt, fullständigt; i hela dess utsträckning; utan inskränkning l. avkortning, så att ingenting återstår l. fattas. Thenne böön hafwer diupare sinne (dvs. innebörd), än hoghon menniskia til fulla vttryckia kan. O PETRI Men Fall G 1 a (1526). Warder eij kyrkia innan try åhr till fullo af nyo opbygd som hon tiförende war. Lagförsl. 221 (c. 1609). hans medbröder, som skola hafva sig hans förhållande med ungdommen i fullo bekant. KalmarDP 1768, s. 161. med qvitto förstås egentligen det skriftliga erkännandet af en till fullo betald skuld. SMEDMAN Kont. 5.20 (1872). Olägenheterna af de långa riksmötena insågos till fullo. HILDEBRAND Statsförf. 547 (1896). – särsk. alpha) (i högre stil) övergående i bet.: tillräckligt, tillfyllest, nog. Wij kunne aldrig .. til fulle tacka prijsa och loffua gudz stora nådh. O PETRI PEliæ a 1 b (1527). beta) (†) i uttr. vara till fullo, vara tillräckligt, räcka. NORDFORSS (1805). c) i förb. fullt upp.

[FULL.adj 9.c.α]

alpha) rikligt, ymnigt, i överflöd, mer än nog; särsk. i uttr. vara för handen l. finnas o.d . fullt upp, hava l. få o.d. ngt fullt upp l. fullt upp av l. med ngt l. (numera föga br.) fullt upp ngt, äv. abs. hava fullt upp, vara väl försedd med timliga håvor, äga sin rikliga utkomst l. bärgning o.d.; hava fullt upp att göra (med ngt) o. d., hava full sysslesättning (med ngt). Min herre fult op haffua wil / både med wÿn, miöd och must. Holof. 41 (c. 1580). The finge .. fult vp Watn. LÆLIUS Bünting Res. 1.183 (1588). Iagh will förskaffa bådhe tigh och migh fult vp, aff allahanda kosteligh spijs. BALCK Es. 78 (1603). the hadhe alla fult op. PETREIUS Beskr. 2:135 (1614). jag har fullt opp att göra med mina pensionärer, lectioner o. s. v. TEGNÉR (WB) 2.377 (1809). Der allt finnes fullt upp är ej svårt att göra gästabud. STIERNSTOLPE DQ 3.333 (1818). På isen fanns alltid fullt upp med pojkar. LAGERLÖF Saga 244 (1908). – (†) med tydlig substantivering efter prep. (Gud.) med lycko, med fullt vp, med heder honom mättar. KOLMODIN QvSp. 1:68 (1732). utur glädie i sorg; utur fullt opp uti brist. Hoffmann Förnöjs. 3 (1752). beta) (numera knappast br.) fullt ut. NV ROSENSTEIN (1788) hos LJUNGGREN SVH 3.78. (Fru Lenngren) tillhör de ytterst få svenska författare, som fulltopp blifvit hvad de kunnat blifva. ATTERBOM Siare 5.24 (1849). d) i förb. fullt ut, helt o. hållet, fullkomligt, till fullo. VDAkt. 1688, nr 93. Niute hustrun sin morgongåfvo fullt ut. GB 9:4 (Lag 1734). Skarpsinnigheten ansågs likväl icke fullt ut svara emot lärdomen. FRYXELL Ber. 10:46 (1842). Sann patriotism är fullt ut förenlig med unionsvänligt sinnelag. VL 1893, nr 258, s. 2. – särsk. i uttr. fullt ut så l. lika.. som, i minst lika hög grad l. stor utsträckning .. som, väl så l. var bit så .. som . VDAkt. 1800, nr 387. Fullt ut så skön man anser mig som henne. HAGBERG Shaksp. 1.12 (1847). Det är en fullt ut lika svår uppgift för all jemförelse att klart uppfatta olikheter som att finna verkliga likheter. CLAËSON 1: 228 (1858). : (†):