© Svenska Akademien. SAOB spalt: F1841; tryckår: 1926
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
FURE fɯ³re², n.; best. -et. (f(h)ore 1544–1548. fure 1545 osv.)
[jfr sv. dial. före (Västergötl.), fere (södra Sv.) fyre (Gotl.); till FUR; med avs. på bildningssättet jfr BJÖRKE, BOKE, EKE m. fl. I bet. 1 är ordet möhligen i vissa fall etymol. identiskt med FURU (se FUR)]
[FURE 1]
1) (†) == FUR 2. Wore the (dvs. skeppen) icke alle aff Eek, så mottte en part bliffwe aff godt fhore. GR 16.290 (1544). Thet som är giordt aff Fure eller Tall. LInc. (1640; under abiegnus). IHRE (1769).
[FURE 2]
2) (starkt bygdemålsfärgat i södra o. mellersta Sv.) (liten) furuskog; furudunge. SFS 1887, Bih. nr 61. Afklädningsplats i furet, som går ända ned till stranden. CAROSSON Skåne 155 (1905).
Ssgr, se under FUR ssgr.