FUX fuk⁴s, i bet. 1, 3,
5 m. l. f., i bet. 2 m., i bet. 4 o. 7 r., i bet. 6 r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (fox (-ks) GR 16.173 (1544), KARLFELDT FlBell. 92 (1918: foxar; bygdemålsfärgat; användt ss. rimord till oxar). fux (-chs, -cks, -ks) 1536 (: fuxzwenszer) osv.) [liksom d. fuks (äv. foks) av t. fuchs, motsv. mnt. o. holl. vos, eng. fox; besläktat med isl. fóa, f., honräv, got. faúhō, f., räv, fht. foha, mht. fohe, f., (hon)räv; för övrigt av ovisst urspr.]
[FUX 1]
1) (
†)
räv; särsk. i bildl. använda uttr.; jfr
FUXSVANS 1. Dhen som til hofwa kan styrka fuchsen, at tala hwar man effter munnen, han behåller gunst.
GRUBB 702 (
1665).
SCHULTZE Ordb. 1310 (c.
1755).
[FUX 2]
2) (
vard.)
elliptiskt för SKOL-FUX. Fux eller skolfux är äfven en föga vördnadsfull benämning på skolmagistern. KOCK SpråkFörändr. 61 (
1896).
[FUX 3]
3) [efter motsv. anv. i t.]
häst som har rödaktig l. rödbrun färg. Att then Rödhe Foxen motte få the bäste Stoden, at gå medt. GR 16.173 (
1544).
Min herre, nu jag mins att häromdagen / Ni mycket prisade den fux jag red. HAGBERG Shaksp. 7:28 (
1849).
Nu kommer greven åkande. / .. Han åker efter foxar, / jag trampar efter oxar. KARLFELDT FlBell. 92 (
1918). jfr
BLEK-,
BRAND-,
GULD-,
SVETT-FUX m. fl.
[FUX 4]
4) (
i fackspr.)
elliptiskt för FUX-FÄRG. färgen (på suffolkhästen) är fux, hvita tecken dock tillåtna. 2 NF 27: 668 (1918). jfr GULD-, LJUS-, MÖRK-, SOT-, SVETT-FUX. [FUX 5]
5) [efter motsv. anv. i t.]
entomol. benämning på vissa arter av fjärilssläktet Vanessa Fabr., vilka utmärkas av rödgul l. brandgul l. brunröd färg å vingarnas ovansida; utan närmare bestämning särsk. om fjärilen Vanessa polychloros Lin. (den s. k. "stora fuxen"). DAHLBOM Insekt. 151 (
1837).
STUXBERG (o. FLODERUS) 1: 444 (
1900). jfr
KÖRSBÄRS-,
VINBÄRS-FUX.
[FUX 6]
6) [efter motsv. anv. i t.; jfr likbetydande fr. renard, äv.: litet hål varigm vattnet rinner bort ur en bassäng o. d.]
tekn. i flamugn l. murad ångpanna: öppning l. eldkanal varigm lågan o. röken gå ut i skorstenen, äv.: avloppskanal för bränslegas. JernkA 1823,
s. 99.
LfF 1911, s
133.
[FUX 7]
7) [efter motsv. anv. i t.]
spelt. om biljardbolls nedfallande i annat hål än det av spelaren avsedda. WILSON Spelb. 67 (
1888).
Ssgr:
– (3; jfr
4)
FUX-FÄRG.
om den (rödaktiga l. rödbruna) färg som utmärker en fux (i bet. 3) . WRANGEL HbHästv. 1074 (
1886).
SD(L)
1899,
nr 427, s. 4.
– (3; jfr
4)
FUX-FÄRGAD,
p. adj. som har fuxfärg. Det fuxfärgade stoet. HdlÅgerupArk. 1784. L
PORTHAN hos
WILSKMAN IdrFinl 3: 55 (
1906).
– (
3)
FUX-HINGST.
hingst som är en fux. THästv. 1871, s.
82. SDS 1900,
nr 457, s. 2.
–
FUX-HUGG,
se under FUXA, v.
– (
3)
FUX-RÖD.
fuxfärgad. MÖLLER (
1745;
under alesan). En fuxröd fjäril.
SD(L)
1904,
nr 331, s. 2.
– (
3)
FUX-STO.
sto som är en fux. WESTE (
1807).
LPORTHAN hos
WILSKMAN IdrFinl. 3: 72 (
1906).
– (
1)
FUX-STRYKARE. (
†)
om inställsam person. Majus.. Hycklare och fuchsstrykare sökia tilträde widh Hofwet. VOIGT Alm. 1682,
s. 13.
– (
6)
FUX-ÖPPNING.
tekn. Stenkol., som gifva svag låga, fordra större rost och trångare fuchsöppning, än de sorter, som gifva en mycket stark. ÅKERMAN KemTechn. 1.45 (
1832).
JernkA 1872,
s. 303.