FYLA ,
v., antröffat bl. i ipf.
-te.
[fsv. fyla, nedsmutsa; jfr sv. dial. (östergötl., Smål.) fyla banna, skämma ut, nor. dial. fyla, le hånfullt; jfr äv. mnt. vūlen, endsmutsa; avledn. av FUL]
(
†) banna, tadla, skymfa.
VUREUS Suml. 65 (
c. 1600).