FYLLA fyl³a², v. -er, -de, -t, -d, äv. (numera bl. ngn gg i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat) -ar, -ade, -at, -ad ( pr. ind. sg. -er H FinlKamF 2.10 (1537) osv. -imper. sg. fylla ROSENFELDT Tourville 21 (1698). – ipf. fyllde (fylde) VRP 1653, s. 807 osv. fyllte (fylte) Joh. 2.7 (NT 1526), LEOPOLD 3.467 (1794, 1816: uppfyllte). -ade CEDERSCHIÖLD o. OLANDER Vink. 115 (1901; angivet ss. dial.), nutMusLiv 1920, s. 35. – sup. fyllt (fylt) HFinlÖ 1.345 (1714) osv. fyllat THOMANDER 2.605 (1828). – p. pf. fylld (fyld) ISOGÆUS Segersk. 1203 (c. 1700: förfyld) osv. fyllt (fylt) VarR 28 (1538), BERCH Hush. 118 (1747: upfylte, pl.). -ad SCHARTAU Pred. 211 (1823: upfylladt, sg. n.), Därs. 108 (1824: upfyllade, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NAD (se d. o.), -NING (se d. o.). (fyll- (fyl-) 1526 (: Fyller , fylte) osv. fijl(l)- 1559–1653 (: vpfijlt). fill- 1525 (: förfilla). föll- VDAkt. 1676, nr 182 (: up fölla)) A. hälla l. stoppa sov. full o. i därmed närmast sammanhängande bet. 1) inlägga l. hälla l. stoppa o. d. ngt i (ett kärl, ett rum, en hålighet l. fördjupning osv.) så att det (den) blir full(t); uppfylla, fullstoppa, fullproppa, hälla full o. d.; ofta med bestämning inledd av prep. med, betecknande det som ihälles l. inlägges osv.; stundom i uttr. fylla bräddfull l. överfull o. d., förr äv. fylla full; i pass., ngn gg refl., äv. med deponentiell bet.: bliva full (av ngt); i p. pf. ofta ss. adj.: full (av ngt); jfr FULL 1. Han fyllde bägaren bräddfull l. till brädden (med vin). Fylla lampan med olja, en kudde med fjäder, en ballong med gas. Fylla fickorna med äpplen: The fylte them (dvs. kru korna) öffuerfulla. Joh. 2.7 (NT 1526). Skeppet fyltes och gick i sanck. GIRS E14 (c. 1630). Kulan C D fylles full (med sprit) TISELIUS Vätter 2.39 (1730). Hvarhelst som du skådade, mötte ditt öga / fyllda källrar, och proppade skåp, och rågade visthus. TEGNÉR (WB) 5: 21 (1825). Sju .. kistor, fyllda med .. penningar. BÅÅTH Saxo 145 (1902). Stugan fylldes hastigt med rök. LAGERLÖF Holg. 1:191 (1906). jfr AN-, BOTTEN-, I-, IGEN-, OM-, PÅ-, UPP-, UT-, ÖVERFYLLA m. fl. samt BLOD-, DAGG-, GAS-, LUFT-FYLLD m. fl. – särsk. a) i ordspr., t. ex.: Hand fyller hand (dvs. när den ene hjälper den andre), så är frid j alle landh. SvOrds. A 8 (1604); jfr GRUBB 575 (1665). Godh Ord fylla intet säcken. GRUBB 266 (1665). DENS. 288.

[FYLLA.v 1.b]

b) (†) i uttr. qfylla ngns hand l. händer l. handen l. händerna på ngn o. d., i fråga om invigning till (präst)ämbete, se HAND o. HANDFYLLNING.

[FYLLA.v 1.c]

c) (i sht i fackspr.) med avs. på fördjupning i terräng (håla, kanal, vattendrag osv.), (ojämnheter på) väg, mellanrum i en (sten)mur o. d.: lägga fyllning i, förse med fyllning, fylla upp, igenfylla. Fylla en grav med jord, groparna på vägen med sten. mellanruummen mellan de stora stenarna i fotmuren fylldes med småsten och jord. GR 28: 139 (1558). Then, som .. fyller och stoppar rätta segelled. MB 21.2 (Lag 1734). Man gräfde .. undan af kullarna och fyllde med den bortgräfda jorden utåt sjön. SKOGMAN Eug. 1235 (1854). CEDERSTRÖM Minn. 102 (1913). d) kok. förse med fyllning (se d. o. 1 b); stundom: färsera, späcka o. d. fyllda bullar (dvs. med mandelmassa l. dyl. ss. inkråm). Fyllda karameller. Gråboo.. äro och goda til at fylla Gäsz och andra Foglar medh, om man them steker. I ERICI colerus 1.191 (c. 1645). Fylter Stockfisk. Oec. 3 (1730). GRAFSTRÖM Kond. 248 (1892). e) i sht tandläk. med avs. på (hål i) tand: ifylla (med en plastisk, snart hårdnande massa); plombera. Låta fylla en tand. Fylla tandroten. OdontT 1897, s. 131. jfr ROT-, TAND-FYLLNING m. fl.

[FYLLA.v 1.f]

f) i fråga om segel; jfr FULL 1 g. α) omm vinden, med avs. på segel: spänna ut; äv. i p. pf. ss. adj.: utspänd; sjöt. äv. intr. med pass. bet., om segel: fyllas, utspännas. En fördelachtig Vind fylte redan våra Segel. EHRENADLER Tel. 81 (1723). När storseglet fyller, kommenderas: "Låt gå focken!" UFlott 1.129 (1903). Segeln stå fyllda af kvällens bris. VFl. 1906, s. 132. β) sjöt. låta vinden fylla (segel), brassa fullt; äv. abs. Fylla Förseglen. ROSENFELDT Tourville 21 (1698; kommandoord). GYLLENGRANAT Sjökr. 1.191 (1837). Sedan lotsarna .. blifvit liqviderade, fyllde skeppet ånyo och sträckte ut i Kanalen. TROLLE dUVALL 2.231 (1875). g) i uttr. fylla magen l. buken o. d. (förr äv.

[jfr t. den nbalg füllen o. d.]

bälgen, huden o d.), äv. (numera mindre br.) fylla ngn l. sig (med mat l. dryck), proppa magen (l. ngn l. sig) full (medmat l. dryck), förpläga (ngn l. sig); förrr äv.: mätta (resp.: göra otörstig); äv. bildl.; jfr 4. Thenne werldennes menniskiom, .. them tu bwken fyller medh tina håffor. Psalt. 17:14 (Bib. 1541). Därs. 107:9 (bild). Fylla sin hudh, pläga sigh wäl. Linc. V 6w a (1640). När en intet står til at mätta eller fylla, så är thet en onaturligh hunger och tårst. J MATTHLÆ 1.372 (1658). De fyllde sig med mat och vin, och somnade in. CARLSTEDT Her. 1.200 (1832). ÖSTERGREN (1922). h) (i sht i fackspr.; jfr dock β) i p. pf. ss. adj. i vissa stående uttr.; ofta: som saknar (väntad) hålighet, massiv, solid o. d.; jfr FULL 4. Fyllda (dvs. bäl matade l. fullmatade) ax, nötter. Väl fylld puls (med.); jfr FULL 1 o. Strå (är hos Triticum muticum var. Blanc de Mareuil) nästan fyldt. LAHT 1892, s. 326. särsk. α) bef. i uttr. fylld bastion, full bastion (se FULL 4 a). RÅLAMB 8:q2 (1691). HAXELIUS Bef. 268 (1836). β) (fullt br.) om blomma: dubbel 8se d. o. 1 a); jfr FULL 4 b. Dubla eller fylte Neglikor. RÅLAMB 14.57 (1690). Genom .. ombildning af foder eler ståndare uppstå ofta s. k. fyllda eller dubbla blommor. 2 NF 21: 634 (1914). γ) veter. i uttr. fyllda pannor, ledsjukdom bestående i en ökad vätskesamling i ledkapseln, ledvattensot, hydrarthrosis. SFS 1863, nr 32, s. 14. 2 NF (1908). i) (i sht vard.; se dock slutet) med objektsväxling: inlägga l. hälla l. stoppa osv. (ngt i ngt, tills det blir fullt), ifylla, påfylla. Ffylla vin i glasen, på buteler. Fylla koks i ugnen. GR 20: 79 (1549). Orgen hwar Malmen i Korgarna fylles. HIÄRNE Berghl. 441 (1687; rättat efter hskr.). Färsen.. fylles .. i fiskskinnet. HemKokb. 155 (1903). särsk. (fullt br.9 sjöt. utan angivande av det (kärl o. d.) vari det ifrågavarande hälles l. lägges osv., i uttr. fylla vatten l. proviant, påfylla vatten (på vattenfaten) resp. förse (fartyget) med (ny l. mera) proviant. SKOGMAN Eut. 1.181 (1854). Sedan vi .. fylt proviant och vatten. Tldr. 1894, julnr s. 33. Därs. 1897, julnr s. 30. 2) i utvidgad l. mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; ofta: fullsätta, uppfylla, ifylla o. d.; i fråga om yta o. d.: (helt) täcka, utfylla (med ngt); äv. allmännare: frikligt förse (med ngt), överhopa l överlasta (med ngt) o. d.; jfr FULL 2; i pass., ngn gg refl., äv. med deponentiell bet.: bliva full (av ngt) o. d.; i p. pf. ofta ss. adj.: full (av ngt). Fylla ark efter ark (med anteckningar o. d.). Hennes ögon fylldes av tårar. Salen fylldes så småningom till sista plats. Tå kom itt watn på then wäghen jfrå Edom, och fylte landet medh watn. 2 Kon. 3.20 (Bib. 1541). Vtan återwändo fyltes borden stadigt med allehanda rätter. RUDBECK Atl. 2.297 (1689). Klostren fylla sig å nyo. TEGNÉR (WB) 4.101 (1823). En blick af dig / Med fröjd all verlden fyller. WALLIN Vitt. 1.75 (c. 1830). Denna goda .. qvinna, med kammaren fylld af barn. CARLÉN Skuggsp. 1.115 (1861, 1865). För Rahels ögon var luften fyld af hvita vingslag. HALLSTRÖM Purpur 28 (1895). Mina värser voro fyllda med bilder. WULFF Leopardi 78 (1913). jfr I-, IGEN-, UPP-, UT-, ÖVERFYLLA m. fl samt DAMM-, DOFT-, FOLK-, INNEHÅLLS-, KRAFT-, MALM-, POESI-, SOL-, ÅSK-FYLLD m. fl. – särsk. a) handarb. i fråga om broderi o. d.: täcka (en yta) med täta styng (så att tyget icke synes). Bladen (på broderiet kunna) fyllas eller vara genombrutna. KonstNyhMag. 4.15 (1821). En stol, sydd i schattersöm på fyld botten. SD(L) 1897, nr 543, s. 3. b) (†) bildl., i uttr. fylla måttet (jfr 9), råga måttet (av ngt). Nu först blijr tigh måtet fylt. STIENHIELM Harm. 28 (1668). NÄr någon gång Sven Grathe .. / fylt sitt mått af blod och hån. TEGNÉR (WB) 5:180 (c. 1825). c) (i sht i vitter stil) i fråga om ljud o. d.: låta (ngt) höras överallt i l. tränga fram till alla delar av (ett rum, rymden osv.); numera bnal. bildl.; i bild. anv. äv. om rykte o. d. Kyrkiorna äro .. små, at iag med mitt låga.. måhl kan tiltro mig dem at fylla. VDAkt. 1720, nr 198. Sångfåglarne .. fylla den spänstiga, skära vårluften med sitt qvitter. GEIJER II. 1: 34 (1825). Luften var fylld af hemska rykten. SvH 4: 102 (1904). d) (i sht i vitter stil) komma (ngn l. ngns tanke l. sinne o. d.) att (helt) upptagas l. absorberas (av en föreställning l. känsla l. föresats o.d.), uppfylla (ngn l. ngns sinne osv.); ofta i p. pf. ss. adj.: upptagen l. absorberad l. uppfylld (av ngt). Anblicken (av den döde) fyllde honom med fasa. O! du vet det väl, / hur jag älskar dig. / Der för fyll min själ / fyll den helt med dig! TEGNÉR (WB) 2: 130 (1813). Fadrens död, som med djup sorg fyllde hans sinne. RUNDGREN Minn. 1.47 (1851, 1870). Glada, lefnadsfriska människor, fyllda af tidens och dagens frågor. LINDHÉ Ledf. 221 (1903). jfr ANDAKTS-, ANINGS-, RO-, SMÄRT-, SÄLLHETS-FYLLD m. fl. e) (i vitter stil) giva (ett fylligare) innehåll l. (en bestämdare l. mera omfattande) innebörd åt (ngt); med avs. på (förut tom) form o. d. äv.: ingjuta liv l. levande innehåll i. Detta utkast (till predikan) måste .. fyllas och klädas. ÖDMANN AnvPred. 53 (1807). Formerna (för Sv. Akademien) lånade .. (Gustav iii) till icke ringa del från Franska Akademien, men han fylde dem med sin anda. LJUNGGREN SAHist. 1:15 (1886). Att närmare utveckla och för tanken likasom fylla det allmänna begreppet om Gud. NYBLÆUS Forskn. III. 2: 89 (1888). f) med avs. på tid (ledighet l. paus l. tomhet o. d.): låta upptagas (av ngt), i pass.: upptagas (av ngt); uppfylla, utfylla. Pauserna (i föreställningen) fylldes med musik. Fylla en ledig stund. Friden krönte min natt, min dag var fylld af triumfer. BE MALMSTRÖM 6.5 (1840). (Gustav iii:s bröder ägde) ej .. de intellektuella intressen, som kunnat fylla deras tid med annat än nöjen. ODHNER G3 1: 294 (1885). WULFF Petrarcab. 187 (1905). 3) (†) göda; äv. refl. VarR 28 (1538). Då (svinen) .. hafwa på Sädesgärdet fått fylla sigh. RÅLAMB 13:86 (1690). EKBLAD 108 (1764). 4) (numera bl. starkt vard.) giva (ngn) att dricka, så att (han) blir berusad, dricka (ngn) full; äv. refl.: dricka sig full, berusa sig; förr äv. i förb. fylla sig full; jfr FULL 11. Iagh skal fylla alla the som j thetta land boo, .. så at the drockne warda. Jer. 13:13 (Bib. 1541). Rafueldh .. gick sedan vdj. stuugun och fylte sig full. BtFinlH 3.398 (1558). (Hon) haf(e)r .. fylt honom med ööl och brändwijn. consAcAboP 4.137 (1673). Att stänga sig inne och fylla sig. ALMQVIST Amor. 80 (1839). ENGSTRÖM Kryss 174 (1912). B. göra fullständig, utfylla (en lucka l. brist o. d.); ersätta, godtgöra. 5) göra (ngt) tillräckligt stort l. så stort som det bör l. plägar vara o. d.; ifylla (ngt som fattas); utfylla (en lucka l.brist o.d .); fullständiga, komplettera l. supplera (ngt bristfälligt l. otillräckligt o.d .); jfr FULL 6. Fylla en uppkommen ledighet bland de kommitterade. Jag hoppas att summan kunde något när blifwa fyldh. GUSTAF II ADOLF 481 (1617). En förmodan.., som fyller en lucka i Lucä berättelse. ÖDMANN StrFörs. 1:14 (1799). Den konstitutionella andan (måste) fylla, hvad som brister i grundlagen. DE GEER Minn. 2: 97 (1892). jfr I-, UT-FYLLA. 6) (†) ersätta, godtgöra (kostnad l. förlust l. skada o. d.). (Man) måtte .. försäckra dem ett sådant köp, som deras omkåstnad .. fylla kunde. OxBr. 1:290 (1625). falskar then mynt, som myntning förtrodd är; miste ära och lif, och fylle skadan af gods sitt. MB 7:1 (Lag. 1734). SFS 1875, nr 86, s. 6. C. 7) (i sht i skriftspr., företrädesvis i högre stil) fullgöra (plikt l. löfte o. d., förr ofta, numera lb. ngn gg i högre stil, bud l lag o. d.); uppfylla (sin bestämmelse, ett ändamål o. d.); fullgöra l. sköta (ett uppdrag, kall o. d.); tillfredsställa (ngns krav o.d ., ett behov); uppfylla l. bevilja (ngns bön l. önskan o.d .); förr äv.: låta (ngt) gå i uppfyllelse, i pass.: uppfyllas, gå i uppfyllelse; i vissa av dessa bet. äv. med sakligt subj.; jfr FULL 6 r. Fylla sitt ändamål, sin bestämmelse. Ha en viktig uppgift att fylla. Fylla de högsta anspråk. Boken fyller ett länge känt behov. Fullkomligen holla och fylla Laghen. SCHRODERUS Os. III. 2:q236 (1635). De instrumenter, som menniskan äger till sina behofs fyllande. CA EHRENSVÄRD 53 (1782). Illa / Fyller du så hvad du visligt lofvat. ADLERBETH HorOd. 44 (1817). Christen! fyll ditt kall och hoppas! Ps. 1819, 30: 7. Snart dagen skall smila / Och gulldrömmen fyllas. STAGNELIUS (SVS) 2.159 (1821). Då har jag löst mitt löfte, fyllt hans fordran. TEGNÉR (WB) 5: 64 (1825). De fyllt sitt värf. RUNEBERG 2. 43 (1848). Som braf soldat, det ser jag, / Er pligt I redligt fyllt SNOILSKY 2: 65 (1881). Jag får alla mina önskningar fyllda. LoW Inl. 41 (1911). – i numera obr. förb. Peer Månson (kom).. med sina lagmän at fylla then Eed han vthfäste förledna ting. RÄÄF Ydre 3.173 (i handl. fr. 1627). At fylla sina Lustar. MÖRK Ad. 1.268 (1743). – jfr UPP-FYLLA. D. 8) fullborda (ettlopp o. d.); tillryggalägga (tid) o. d.

[FYLLA.v 8.a]

a) (i högre stil, i sht poesi) med avs. på lopp l. bana o. d., i överförd avn. äv. öde o. d.: fullborda; med avs. på tid: tillryggalägga, i pass. l. refl.: gå tillända. Jag går att fylla mina öden. LEHNBERG Pred. 1.169 (c. 1800). Stjernorna af fyllda banor glädas. RUNEBERG 5.363 (1834). (Hon) såg .. en lång timme fylla sig efter den andra. DENS. 4:246 (1836). Århundradet är i begrepp att fylla sitt lopp. SVEDELIUS SmSkr. II. 2: 94 (1872, 1888). RISBERG Prop. 20 (1905). jfr (†): (Att) Månan på hwar Månadz tijdh icke jämt fylte trettije dagar. SCHRODERUS Liv. 17 (1626). b) om person, i utvidgad anv. äv. om folk, förening, institution, värksamhet m. m.: uppnå en ålder av (jämnt så l. så många år, mera sällan kortare tidsperioder), fira (den l. den) födelsedagen resp. årsdagen av sin tillkomst l. början; ofta övergående i bet.: vara så l. så gammal, äv. (nästan bl. om person) utan angivande av antal år (osv.): ha l. sin födelsedag; om person äv. i uttr. vara så l. så många år fyllda l. fylld, äv. fylld så l. så många år, ha fyllt så l. så många år, vara så gammal. Fylla trettio år, fylla sina femtio. A. fyller år i morgon. Then .. Dag, .. På hwilken .. Christina .. fyller sitt Adertonde åhr. STIERNHIELM Jub. (1644, 1668; i titeln) Innan den urälsta menskligheten fylt sitt andra årtusende. RUDIN 1 Evigh. 2.504 (1871, 1878). mademoiselle Justine.. var tjugufyra år fyld ROOS Ber. 93 (1884). Föreningen mellan Sverige och Norge fyllde i går åttio år. VL 1894, nr 258, s. 2. Hon var .. tretton år fyllda och gick på det fjortonde. LAGERLÖF Liljecr. 6 (1911). E. 9) (fullständigt) upptaga (komma att upptaga) utrymmet i (ett kärl, ett rum, en hålighet l. fördjupning o. d.), uppfylla (ngt); äv. med modifierande adverbial: upptaga (så o. så stor del) av (ngts) volym o. d.; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. l. bildl. anv.; jfr 1 o.2; vanl. med sakligt subj. Det här fyller inte behållaren mer än till hälften. Uppsatsen fyller två ark. Fylla måttet (jfr 2 b), vanl. bildl.: fylla de krav som ställas i ngt visst hänseende. The starckeste Murar / Ras' och fylla sin gene graf. STIERNHIELM Fred. 1 (1649, 1668); jfr 1 c. Ther sågeqvarn är, vårde ägaren, at spån ej fyller ström. BB 20.6 (Lag 1734). Ej femhundrde män (till tio tolfter på hundrat) / fyllde den rumliga sal. när de samlats att dricka om julen. TEGNÉR (WB) 5.20 (1825). Svalget emellan dem fylldes af ett brinnande hat. SVEDELIUS Statsv Ansv. 103 (1856). Nu fyllde han och hans husbonde trappans hela bredd. LAGERLÖF Jerus. 1.210 (1901). – särsk. a) i uttr. fylla magen o. d. (jfr 1 g): mätta; numera särsk. i fackspr., äv. abs., i fråga om foder o. d. som giver riklig magfyllnad, men ej har ngt egentligt näringsvärde. Fagra ord fylla intet magan. SERENIUS S 3 b (1734). Krafvet på .. fodrets fyllande egensakp är hos nötkrreaturen synnerligen strot. T Landtm 1900, s. 919. b) bildl., med avs. på rum, plats, ställning o. d.: intaga, upptaga, stundom: "bekläda" o. d.; numera alltid med tanke på huru (väl l. illa) innehavaren fyller de krav l. plikter som medfölja platsen l. ställningen osv.(jfr 7); i uttr. fylla ngns plats o. d. äv. pregnant: tillfredsställande fylla sin uppgift ss. ngns efterträdarfe o. d. Väl fylla isn plats. Fylla en roll. De reäställen.. dem frihetens och nationens ypperste män altid borde fylla. Posten 1769, s. 775. Huru illa jag fyller min store Företrädares plats. TEGNÉR (WB) 3.372 (1818). (Ingen) kunde .. fylla Banérs rum. FRYXELL Ber. 7: 191 (1838). DE GEER Minn. 1.136 (1892). c) med avs. på person l. ngns sinne l. fantasi o. d.: (helt) upptaga, absorbera, sysselsätta; om tanke l. känsla o. d.; jfr 2 d. Vad som nu fyller sinnena i hela världen. Inbillningskraften (har) tappat / ämnen som den fyllde förr. TEGNÉR (WB) 9.187 (c. 1840). O kärlek till allt skapat, fyll mig helt! HEIDENSTAM N Dikt. 59 (1915). d) med avs. på tid o. d.: (helt) upptaga, uppfylla, utftylla; jfr 2 f. Pjäsen fyller en hel afton. GUSTAF III 1.160 (1792). Att .. (dessa "vandringsminnen") möjligen kunde fylla någon åt förströelsen egnad timma. BESKOW Vandr. 1:II (1833). Litterär verksamhet fyllde hans senaste år. HOH HILDEBRAND i 3 SAH 12.133 (1897).

Särsk. förb.:

– FYLLA I ¹⁰ ⁴, i sht förr äv. UTI ⁰⁴ jfr IFYLLA. särsk.

1) till 1: fylla (ngt med mgt l. ngt i ngt); i sht i fråga om dryckeskärl resp. dryck. LIND (1749). En bägare med öl, som Harald under striden fyllt i åt sig. BREMER Strid 40 (1840). 2) till 5: utfylla (en lucka l. brist o. d.); fullständiga l. komplettera (ngt otillräckligt l. bristande); stundom: tillägga, tillfoga. (Atterboms) ändringar gå mestadels ut på att fylla uti TÖRENEROS Brev 1: 178 (1825; uppl. 1925). En genialisk intution fyllde (hos Sokrates) i, där induktionen brast. 2 NF 26: 286 (1917). särsk. i fråga om blankett o. d. på vilken tomrum lämnast för namn, data l. andra uppgifter. Sam fyller .. i en vexel. WIJKANDER OSam 97 (1875).