FÅLLA fol³a², sbst.², r. l. f.;
best. -an; pl. -or ((†)
-er LfF 1899,
s. 101 (
1656),
SALANDER Gårdsf. 20 (
1727)); förr äv.
FÅLL,
sbst.²,
r.; best. -en; pl. -ar. ( fåll 1736– 1856 (: kofåll). fålla LfF 1899, s. 101 (1656: fåller, pl.), FÅLAMB 13: 12 (1690: Fållor, pl.) osv.) [sv. dial. fåll(a); jfr d. fold, fsax. faled, mnt. valt, feng. falæd, falod, fald, eng. fold; av omstridt urspr.]
[FÅLLA.sbst2 1]
1) i sht landt mindre inhägnad för kreatur (i sht får); äv. bildl.; förr ästsk.: (av grindar, kvior o. d. sammanfogad) mindre inhägnad för kreatur (i sht får) i vilken dessa instängdes för natten för att gm sin spillning göda den mark på vilken "fållan" sotd (vanl. träda). Fåller uphänger (i maj) på åkren. LfF 1899,
s. 101 (
1656).
SERENIUS Eng Åkerm. 141 (
1727).
Fållor och Qvider, uti hvilka boskapen om Sommar-nätterna ligga och bedynga jorden. HushBibl. 1756,
s. 703. Nu är hvar tacka dräktig / bärgad i fållans frid.
KARLFELDT FlPom. 96 (
1906).
Att det egna (politiska) partiet skall kunna samla så många själar som möjligt inom sin fålla.. – det är (tyvärr numera) hufvudsaken. VL 1908,
nr 144, s. 3. jfr
FÅR-,
FÄ-,
MJÖLK-FÅLLA.
[FÅLLA.sbst2 2]
2) (
†)
inhägnad mark, inhägnad. Åckeren består uti en fåll à T(unno)r och 4 sk(äppor) utsäde VDAkt. 1736, F III
7. Ett skieppeland Åcker i Gubba fållen och Ängen i en liten fåll.
Därs. 1763,
nr 357. jfr
KO-FÅLL.
Ssgr (landt.; till
[FÅLLA.sbst2 1]
1):
A
:
–
FÅLL-GRIND. (
förr)
var o. en av de delar (grindar) av vilka fållan sammanfogades. KALM Resa 1.341 (
1753).
–
FÅLL-KEDJOR, pl. (†) ==
FÅLLA, sbst.² 1. Qvier kallades här (i Norge) det, som i Västergyllen kallas Fåll-kedjor. KALM Resa 1.126 (1753). MÖLLER (
1790).
HEINRICH (11814).
–
FÅLL-STÅNG.
( fålle- 1690) (
tillf.)
stång som användes till fållgrind. RÅLAMB 13.
94 (
1690).
B
(†):