[fsv.
far, motsv. d.
faar, isl.
fær; identiskt l. nära sammanhörande med gr. πόκος, n., avryckt (avklippt) ull, i avljudsförh. till gr. πέκος, n., fårskinn med ullen på, πέκω, rycka av (klippa av) ullen, kamma, samt lat.
pecu(s) (se
FÄ); jfr äv. lat.
pecto, kamma (se
PENJOAR); ordets urspr. bet. torde ha varit: djur med ull; jfr
FAXE, eg.: hår, man]
).
).
).
lamm).
.
). jfr
m. fl. – särsk.
, han är godmodig, beskedlig.
].
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
) .
).
Sedan .. de gemene voro från oss skilde, gingo vi officerare som villa får uti zarens stora läger.
).
).
[med anslutning till ett bibliskt uttryckssätt; jfr särsk.
(ofta i utförd bild), om människorna (de kristtrogna) i förh. till Gud (Kristus) l. om församlingsmedlemmarna i förh. till deras själasörjare ("pastor", "kyrkoherde"); äv., allmännare, mer l. mindre skämts., om en grupp människor i förh. till deras ledare.
).
).
).
).
). (
) i vissa oeg. anv. uttr.
). Min ritbok ..
blifvit qvarglömd i spårvagnen. Fastän med ringa utsigt att lyckas, begaf jag mig .. på jagt efter det förlorade fåret.
).
[jfr särsk. eng. black sheep]
).
).
).
Ssgr(i allm. till
1. Rörande de olika ssgstypernas bruklighet må följande anföras. I fsv. anträffas utom i ordet
far skin (for skin) undantagslöst typen fåra- (fsv.
fara). I nysv. förekommer får- redan från äldsta tid omväxlande med fåra-, under
1500- o. 1600-talen dock med företräde för sistnämnda typ.
NT 1526 o.
Bib. 1541 använda uteslutande,
ALSTRÖMER Får. (
1727) i regel fåra-. Typen fåre- förekommer från äldsta tid fram till början av
1800-talet o. är den enda resp. vanligaste hos t. ex.
Sale (
1664) o.
HASTFER Får (
1752). I nutida spr. användes alltid typen fårutom arkaiserande i vissa från det ä. bibelspråket övertagna ord, t. ex.
FÅR(A)-HERDE, -HJORD, -HUS, -KLÄDER, da dessa brukas i bildl. l. överförd bem., i vilket fall fåra- användes.
A
(jfr
2 a)
–
FÅR-ANSIKTE ~⁰²⁰. fårliknande ansikte; ansikte med ett beskedligt, lite dumt utseende. Maria har ett aflångt sjåpigt Fåransigte. BREMER Brev 1: 49 1821;
i fråga om en madonnabild).
–
FÅR-ART. (
numera föga br.)
fårras. Den gamla goda Svenska Fårarten. OELREICH 426 (
1755).
LAHT 1899, s.
346. –
FÅR-AVEL.
fårskötsel; förr av. konkret: fårstock.
LIND 1749;
under schäfer).
Får-afveln (i Hälsingl.) har under sednare åren blifvit något förädlad. WIDMARK Helsingl. 2: 29 (
1849)
I Sverige var fårafveln inhemsk redan under stenåldern. 2NF 9: 204 (
1908).
–
FÅR-BESTÅND.
jfr BESTÅND 11 b.
–
FÅR-BESÄTTNING.
jfr BESÄTTNING 2 b β slutet.
–
FÅR-BETE, förr äv.
-BET .
abstr.: fårs betande, betesgång av får; konkret, dels: betesmark för får, dels: gräs o. d. lämpat till föda för betande får. VetAH 1741,
s. 9. (Luddtåtelgräset) gifver .. ett ypperligt fårbete.
QLm. I. 4: 48 (
1833).
Kultur, med 4-årig gran har ej lidit nämnvärd skada af kooch fårbete. Skogvakt. 1894, s.
280. Kustbefolkningen, som i allmänhet saknade fårbeten
(osv.). SkogsvT 1904,
s. 173.
–
FÅR-BOG.
i sht kok. särsk. om saltad o. torkad (rökt) fårbog, 1 sht förr ofta använd ss. pålägg; jfr BOG sbst.¹ I ¹ b. Isländsk, gotländsk fårbog. GR 24: 424 (1554). Med en god smörgås och en fårbog var han afspisad. DALIN Arg. 2: 904 (
1734,
1754)
–
FÅR-BRINGA,
r. l. f. i sht
kok. jfr BRINGA sbst., b. Salé a 4 b (1664). Kokt fårbringa med dillsås. HAGDAHL Kok. 509 (
1879).
–
FÅR-BÖNA. (
vard.)
om fårets bönliknande exkrementer; nästan bl. i pl. MÅNSSON Åderlåt. 103 (
1642).
–
FÅR-DJUR.
zool. djur tillhörande den grupp av familjen Bovidæ, slidhornsdjuren, som omfattar får- o. getsläktena. NF (
1882).
–
FÅR-DYNGA.
[fsv. fara dyngia]
(
†)
(gödsel av) fårspillning. BUREUS Suml. 42 (
c. 1600).
SP 1779,
s. 408.
–
FÅR-DÖD,
r. (†) fårepizooti med stor dödlighet, fårpest. HASTFER Får 97 (1752). DALIN (
1851).
–
FÅR-FALL. (
i fackspr.)
kropp av slaktat får, fårkropp; jfr FALL II 3. GR 4: 36 (
1527).
ROTHOF 120 (
1762).
–
FÅR-FIOL.
(bygdemålsfärgat, eg. skämts.) saltat o. torkat (rökt) fårlår; jfr FIOL sbst.¹ ³ a. KLINT (
1906).
TurÅ 1909,
s. 100.
–
FÅR-FLOCK.
[fsv. fara flokker]
QLm. I. 3: 47 (
1833).
–
FÅR-FLOTT, pl.
-nr. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat, knappast br.) ==
-FÄSTING; jfr
FLOTT sbst.³ Din fåre flååt.
ASTEROPHERUS 57 1609;
användt ss. okvädinsord).
Linc. (
1640).
Fasciculus (
1690).
–
FÅR-FOT.
ett fårs fot; särsk. Kok. OrdnMångl. 1623, s. B 2 b. Fårfötter kunna anrättas på samma sätt (som fårhuvud). HAGDAHL Kok. 525 (
1879).
–
FÅR-FÄSTING. (
numera knappast br.)
det slag av fästing, Ixodes ricinus Latr. (Acarus ricinus Lin.), som parasiterar på får. FISCHERSTRÖM Mäl. 223 (
1785).
SCHEUTZ NatH 198 (
1843).
DALIN (
1851).
–
FÅR-GALLA.
[fsv. fara galle]
galla av får; förr använd i folkmedicinen. MÅNSSON Åderlåt. 13 (
1642).
HushBibl. 1757,
s. 132.
–
FÅR-GRÄS.
gräs lämpat som föda för får; särsk. benämning på gräset Festuca ovina Lin., fårsvingel, förr ofta kallat Linnæi l. Linnés fårgräs l. det linnéiska fårgräset. LINNÉ i VetAH 1741,
s. 184. Fåår-Svingel, vulgo Linnæi Fåårgräs. DENS.
Fl. nr 95 (
1745).
Här och där en öppen glänta, beväxt med fårgräs, kort som luggen på en nystubbad skolpojke. TurÅ 1911, s.
49. –
FÅR-GÅRD. (
†)
inhägnad för får; stundom: fårfålla; stundom: fårhage; stundom: gård där fårskötsel bedrives, schäferi. LIND (
1749 under fålla,
sbst.).
Stjäla ett får utur fårgården vid fäbodarna. LÆSTADIUS 2Journ. 203 (
1833).
DALIN (
1851).
–
FÅR-HAGE.
hage där får gå o. beta; förr äv.: inhägnad för får, fårfålla. TEGEL G1 1: 65 (
1622).
LIND 1749; under
schaf-pfereh). Granen i Rökulla fårhage.
RÄÄF Ydre 1: 60 (
1856).
–
FÅR-HALS.
i sht kok. Soppa på fårhals. HAGDAHL Kok. 148 (
1879).
–
FÅR-HERDE.
[fsv. fara hirþe]
Och wardt Habel en fåra heerde, Men Kain wardt en åkerman. 1Mos. 4: 2 (
Bib. 1541). Den Svänska Vårdande Fåra-Herdens Trogne Väg-Visare Til en god Fåra-Skiötzel.
ALSTRÖMER 1727;
boktitel). särsk. (alltid i formen fåra-) till
1 e; mer l. mindre bildl., om Kristus (ngn gg om själasörjare).
Ebr. 13: 20 (
NT 1526).
Munkarna betraktade sig som kristi, den store fåraherdens, rätta får. NF 10: 779 (
1886).
–
FÅR-HERDINNA. (
knappast br.)
kvinnlig fårherde; förr äv.: fårherdes hustru. WIKFORSS 2: 464 (
1804).
BEEMER Grann. 2: 201 (
1897).
AUERBACH (
1908).
–
FÅR-HINNA,
r. l. f. [FÅR-HINNA.ssg 1]
1) ett fårs fetthinna (se d. o. 2) ? BROOCMAN Hush. 6: 37 (
1736).
[FÅR-HINNA.ssg 2]
2) [öv. av gr. ἀμνίον (som uppfattats ss. avledt av ἀμνός, får), nylat. membrana agnina, t. schafhaut]
(
numera knappast br.)
benämning på den serösa hinna som hos alla bögre ryggradsdjur omsluter fostervattnet, vattenhinnan, amnion(hinnan). SCHÜTZERCRANTZ 2Förlossn. 107 (
1786).
2NF 21: 991 (
1914).
–
FÅR-HJORD.
[fsv. fara hiordh]
Psalt. 77: 21 (
Bib. 1541).
CALSTRÖMER PVetA 1770,
s. 35.
Otaliga fårhjordar beta på de magra grässlätterna. SVENSÉN Jord. 335 (
1886).
särsk. (alltid i formen fåra-) bildl., till
1 e.
LPETRI 2Post. 111 a (
1555).
Wij äre hann (dvs. Guds) .. fårahiord. Ps. 1695,
83: 3.
Hade Professorerna i Upsala från början gjort på namma sätt med sin fårahjord (som man gjort i Lund), så (osv.). TEGNÉR (WB) 3: 423 (
1820).
–
FÅR-HOP. (
numera bl. tillf.)
fårhjord; numera vanl.: fårskock. PPGOTHUS Und. L 3 a (
1590).
(När) Vlfwen .. kommer j fårahopen, .. wänder (han icke) igen för än han hafwer lagt nider them alla. OMARTINI Pred. B 4 a (1606). INGMAN Reservkas. 16 (
1893).
–
FÅR-HOSTA,
r. l. f. [FÅR-HOSTA.ssg 1]
1) (
†)
i eg. anv.: (torr) hosta hos får. ALSTRÖMER Får. 40 (
1727).
[FÅR-HOSTA.ssg 2]
2) (
numera bl. starkt bygdemålsfärgat)
bildl.: torrhosta. SCHULTZE Ordb. 1952 (
c. 1755).
DALIN (
1851).
–
FÅR-HUND.
hund lämpad för o. dresserad till att vakta får; särsk. om viss vallhundsras. Skotsk, tysk fårhund. LIND 1749;
under schaf-hund).
NILSSON Fauna 1: 62 (
1820).
RYDHOLM Hund. 52 (
1881).
2NF 11: 1314 (
1909).
–
FÅR-HUS.
[fsv. fara hus]
eg.: hus avsett till förvaring av får; ofta: avdelning i ladugårdsbyggnad, avsedd för samma ändamål. Joh. 5: 2 (
NT 1526).
Föde vlffuen ij fårehused. GBANÉR (1594) i HB 2: 265 (ordspråksliknande talesätt).
BB 2: 1 (
Lag 1734).
Ladugårdshus af sten under brädtak, inredt till häststall, kohus och fårhus. PT 1906,
nr 264 B, s. 1.
särsk. (alltid i formen låra-) [anv. utgår från
Joh. 10: 16 (se nedan)]
till 1 e: de frommas församling; äv. (skämts.) i utvidgad anv., om ställe (sammanslutning o. d.) där man hör hemma l. borde höra hemma l. om grupp av personer som höra tillsammans (ofta tänkt som motsättning till en annan grupp). Jag hör inte till det fårahuset. Thet skall warda itt fårahws och en heerdhe. Joh. 10: 16 (
NT 1526); jfr
Ps. 1819,
285: 6.
Kyrkans egna barn äro styfbarnen; israeliter, friskalare och mormoner få lysning, men vi af det rätta fårahunet, vi få den icke. STRINDBERG GötR 211 (
1904).
ENGSTRÖM Kryss 190 (
1912).
Afven Atterbom fick erfara att den forne medarbetaren i Poetisk Kalender (dvs. H. B. Palmær) ej längre tillhörde hans fårahus. (SCHÜCK o.) WARBURG 2LittH IV. 1: 121 (
1915).
–
FÅR-HUVUD.
[FÅR-HUVUD.ssg 1]
1) i eg. anv.; i sht kok. OrdnMångl. 1623, s. B
2 b. Griljeradt fårhufvud.
HAGDAHL Kok. 524 (
1879). (
†)
i uttr. han talar som ett stekt fårhuvud o. d. SedolärMercur. 3: nr 2, s. 3 (
1731).
RHODIN Ordspr. 68 (
1807).
[FÅR-HUVUD.ssg 2]
2) veter. i överförd anv., om viss, på grund av den starkt välvda pannan fårliknande huvudform hos häst, ramskopf. FLORMAN HästKänned. 69 (
1798).
2NF (
1908).
[FÅR-HUVUD.ssg 3]
3) (
vard.)
bildl.: inskränkt, enfaldig person, dumhuvud, "fårskalle"; jfr FÅR 2 a. (De) bessuera sigh att dee .. blifue öfuerfalne medh försmedelige ord att dee fhå hetha både fårhufwudh och giet hufwun. ÅngermDomb. 1646, fol.
27. Ditt Fårhufvud.
Amman 4 (
1756).
STRINDBERG GötR 45 (
1904).
–
FÅR-HÅLL. (
i fackspr.,
föga br.)
hållande l. uppfödande av får; idkande av fårskötsel. MÖLLER Jordbr. 27 (
1881).
SD(L) 1893,
nr 322, s. 5.
–
FÅR-KLIPPARE.
person som (yrkesmässigt) klipper får. 1Sam. 25: 7 (
Bib. 1541).
BERGDAHL Antip. 118 1906;
i fråga om australiska förh.).
–
FÅR-KLIPPNING.
SERENIUS EngÅkerm. 279 (
1727).
Efter arbetet med linet kom (på hösten) det stora knäckebrödsbaket, fårklippningen och pigflyttningen. LAGERLÖF Holg. 2: 416 (
1907).
–
FÅR-KOLLER.
veter. kringsjuka. LUNDBERG HusdjSjukd. 603 (
1868).
BOHM Husdj. 131 (
1902).
–
FÅR-KOPPOR, pl.
veter. ett slags numera i Sv. icke förekommande koppsjukdom hos får. MÖLLER (
1790).
Lika godartade som kokoppor äro, lika förstörande för särskilta djur och hela hjordar äro fårkoppor. LUNDBERG HusdjSjukd. 115 (
1868).
–
(1 c) FÅR-KORV.
kok. NorlS 342 (
1562).
WARG 451 (
1755).
TurÅ 1914,
s. 101.
–
FÅR-KREATUR ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰ får; bl. vid angivande av antal l. då särsk. skall framhållas att intet avseende fästes vid ifrågavarande djurs kön. 20 st. Fårkreatur, af utlänsk race. BoupptVäxiö 1751.
–
FÅR-KROPP.
[fsv. fara kropper]
särsk.
: kropp av slaktat får. GR 7: 117 (
1530).
TORPSON Eur. 1: 64 (
1895).
–
FÅR-KUMMER.
växten Geum rivale Lin., fårpungar. LILJEBLAD Fl. 207 (
1798).
LAHT 1893,
s. 148.
–
FÅR-KÖTT.
[fsv. fara kiöt]
i sht kok. Rimmat, saltat, kokt, rökt fårkött. GR 3: 214 (
1526).
HAGDAHL Kok. 508 (
1879). jfr: Det smakeliga Gothlands Fåre-kiöttet.
LINNÉ Gothl. 302 (
1745).
särsk. (numera knappast br.) i ordleken
bättre harkött än fårkött o. d., bättre det kött som man har än det som man får, dvs. bättre en fågel i handen än tio i skogen.
GRUBB 70 (
1665).
Hembygden 1912,
s. 124.
–
FÅR-LIK,
adj. Bisamoxen, med .. fårlikt hufvud. UB 3: 377 (
1873).
–
FÅR-LORT.
fårets exkrementer; ofta i pl. LIND 1749;
under lor-beer).
Landsm. XI. 3: 185 (
1898).
–
FÅR-LUS.
på får parasiterande lus; särsk. benämning på den till tvåvingarnas ordning hörande vinglösa insekten Melophagus ovinus Meigen (Hippobosca ovina Lin.). ALSTRÖMER Får. 47 (
1727).
LINNÉ Vg. 59 (
1747).
DENS. SystNat. 65 (
1748).
Uppl. 1: 155 (
1902).
–
FÅR-LYCKA.
enl. äldre folklig föreställning: lycka i fråga om fårskötsel. BtFinlH 2: 292 (
1666).
Hembygden 1912, s. 57.
FolklEtnogrStud. 1: 259 (
1916).
–
FÅR-LÅR,
n. i sht
kok. Saltat, torkat, rökt fårlår. GR 7: 300 (1591). Till denna reesan, haf(ve)r jag allenast bekommit ett fåra låår och twå kakor, som intet stoort spijssar på 28 mijhl. VDAkt. 1675,
nr 14.
särsk. [jfr benämningen "fårfiol" för "fårlår"]
(tillf.) om fiol. Gå hem och gnid det fåralår, / som hänger på din vägg, / och sjung om våra tomma år / och sälla dryckers drägg. KARLFELDT FridLustg. 33 (
1901).
–
FÅR-MARK. (
numera föga br.)
betesmark för får. GR 23: 434 (
1552).
Om I viljen vara räfvar i fåremarken,.. så skullen I ej låta märka den minsta anda derom åt någon menniska. DALIN Arg. 2: 289 (
1734, 1754;
i bild).
LAGERBRING 2Hist. 1: 17 (
1784).
–
FÅR-MJÖLK.
[fsv. fara miölk]
BOLAVI 81 b (
1578).
Insyltad (dvs. sur) får-miölk. WARG 488 (
1755).
Fårmjölken äger vanligen en gulaktig färg, en egendomlig, svag, ej angenäm lukt och smak, är haltoch fettrikare än ko- och getmjölk. LB 3: 28 (
1902).
–
FÅR-MJÖLKS-OST.
fårost. AB 1845,
nr 103, s. 4.
–
FÅR-MÄRKE.
igenkänningsmärke för på gemensamt bete gående får, klippt i fårets öra l. skuret i en av fåret om halsen buren träklamp l. dyl. HAGDAHL Kok. 508 (
1879).
NORLIND AllmogLif 82 (
1912).
–
FÅR-OST.
[fsv. fara oster]
av fårmjölk tillvärkad ost. VarR 27 (
1538).
JALSTRÖMER i
PhysSH 1: 140 (
1781).
DALIN (
1851).
–
FÅR-PILLER. (
knappast br.)
om fårets bön- l. pillerformade exkrementer; nästan bl. i pl. THUNBERG Resa 1: 201 (
1788).
LINDERHOLM 2: 105 (
1803).
–
FÅR-PIMPINELL.
växten Sanguisorba minor Scop. (Poterium Sanguisorba Lin.).
WAHLBERG Foderv. 265 (
1835).
KINDBERG SuNamn 22 (
1905).
–
FÅR-PUNGAR, pl.
[jfr BAGG-, GUMS-PUNGAR ss. namn på samma växt]
växten Gleum rivale Lin. FRANCKENIUS Spec. B 2 a (
1638).
RUDBECK BortBot. 24 (
1685).
BotN 1896,
s. 6 (
fr. Finl.).
–
FÅR-PUPPA.
vanl. i plur., benämning på växten
Geum rivale Lin. LINNÉ Fl. 461 (
1755;
fr. Västergötl.).
NYMAN VäxtNatH 2: 82 (
1868).
–
FÅR-PÄLS.
[FÅR-PÄLS.ssg 1]
1) fårhud med ullen på; äv. om fällen (hårbeklädnaden, ullen) på får. När Vlfwen och Heerden qwäda ett, så giälleret Fårepältzen. CRUBB 593 (1685). JALSTRÖMER PVetA 1759,
s. 6.
SANTESSON Sv. 268 (
1887).
[FÅR-PÄLS.ssg 1.slutet]
särsk. bildl., med anslutning till uttr. en ulv i fårakläder (se FÅRAKLÄDER).
LPETRI 2Post. 190 a (
1555).
Under den lösa fåra pälsen sitter den glupande ulfven. MURBECK CatArb. 6: 19 (
c. 1750).
[FÅR-PÄLS.ssg 2]
2) plagg (rock, kappa) av fårskinn, fårskinnspäls. BL 4: 182 (
1838).
Att inom vissa landskap i vårt fädernesland fårpelsar utgöra allmogens dagliga drägt både vinter och sommar, t. o. m. för qvinnorna, är allmänt bekant. ArbB 89 (
1887).
–
FÅR-PÄRLA. (
föga br.)
om fårets bön- l. pillerliknande exkrementer; nästan bl. i pl. BOIJE Landth. 110 (
1756).
DALIN 1851;
angivet ss. "fam. skämtv.").
–
(1 c) FÅR-PÖLSA.
(bygdemålsfärgat) fårkorv. LAGERLÖF Berl. 2: 245 (
1891).
–
FÅR-RIS.
landt. LINNÉ Sk. 49 (
1751).
Fårris, som öfverblifver när fåren äta löf. ROTHOF 127 (
1762).
ARENIENIUS Jordbr. 3: 107 (
1861).
–
FÅR-ROTS. (
†)
veter. TIDÉN Bosk. 53 (
1841).
Hos får af förädlade racer är iakttagen en långvarig näskatarr, som blifvit benämnd fårrotz. LUNDBERG HusdjSjukd. 272 (
1868).
BJÖRKMAN (
1889).
–
FÅR-SAX.
för klippning av får avsedd sax, ullsax. DÄHNERT 261 (
1746).
Ull- eller fårsaxen .. består af två enkelarmade häfstänger förenade genom en bågfjäder. 2UB 6: 217 (
1904).
–
FÅR-SIDA.
[fsv. fara sidha]
(
i sht i fackspr.)
sida av (slaktat) får. TÖRNEWALL C 1 b (
1694).
VRP 22/5 1734.
–
FÅR-SJUKA. (
†)
fårsjukdom; ofta pregnant om fårdöd en (-pesten); jfr -DÖD, -PEST. ALSTRÖMER Får. 32 (
1727).
Pulfver emot Får- och Fäsiukan. PT 1758,
nr 12,
s. 4.
KINDBLAD (
1871).
–
FÅR-SJUKDOM ~⁰² l. ~²⁰ i ä. tid ofta i best.
form pregnant, om fårdöden (
-pesten).
HASTFER Får 95 (
1752).
–
FÅR-SKALLIG.
[avledn. av -SKALLE]
(
vard.)
om person: inskränkt, dum. BJÖRKMAN (
1889).
–
FÅR-SKINN.
[fsv. far skin]
skinn av får med l. utan påsittande ull, beredt l. oberedt; äv. ss. ämnesnamn. Ffor skin med wll. GR 1: 152 (
1523).
Får- och lammskinn användas (bl. a.) till handskar, skodon, foderläder, bokbindare- och portföljläder, hattfoder och svettremmar. HIRSCH LbGarfv. 23 (
1898).
–
FÅR-SKINNSFÄLL.
full av fårskinn l. fodrad med fårskinn. VgFmT I. 8-
9: 87 (
1554).
I sängen användes (vid midten av 1800-talet på en bärgsmansgård i Nora o. Linde bärgslager) i stället för lakan beredda kalfskinnsfällar, som lågo på halmen. I stället för täcken nyttjades fårskinnsfällar. Landsm. V. 7: 45 (
1891).
–
FÅR-SKINNS-MÖSSA.
mössa av fårskinn l. fodrat med fårskinn. BtÅboH I. 6: 207 (
1634).
–
FÅR-SKINNS-PÄLS.
plagg (rock, kappa) av fårskinn l. fodrad med fårskinn; förr ngn gg: fårskinn med ullen på. PETREIUS Beskr. 1: 92 (
1614).
SCHRODERUS Os. 1: 570 (
1635).
De klädsamma hvita fårskinnspälsarna. SVD(A) 1917,
nr 40, s. 9 (om uniformspäls av fårskinn med gråvitt tygöverdrag o. vit fårsklanskrage, anbefalld för svenska armén).
–
FÅR-SKINNS-TRÖJA.
tröja av fårskinn l. fodrad med fårskinn. 1Saml. 4: 408 (
1774).
–
FÅR-SKINNS-VAR. (
förr)
var av (sämskat) fårskinn till huvudkudde l. bolster. Fatab. 1907,
s. 81 (
1555).
–
FÅR-SKOCK.
numera bl. om tätt sammanträngd (oordnad) hop av får; särsk. i jämförelser, med tanke på att fåren ofta av skrämsel tränga sig samman o. att de i skock blindt följa de främsta; förr äv.: fårhjord. LOENBOM Stenbock 4: 209 (
1765).
island; deräst man finner otaliga Fårskockar. SF 1778,
s. 75.
Vid samlingen till morgonoch aftonbön .. kommo de nedre klassernas lärjungar .. huller om buller som en fårskock. Verd. 1886,
s. 222.
särsk. mer l. mindre bildl., om hop av människor. ABÄCK (1766) hos HJELT Medicinalv. 2: 577. Äro hvarje brott och hvarje elände oförskylda, återstår af menskligheten blott en viljelös fårskock.
TOPELIUS Tb. 68 (
1895).
–
FÅR-SKÄLLA,
r. l. f. LIND 1749; under schelle).
–
FÅR-SKÖTSEL.
fårs (planmässiga) uppfödande o. skötsel (i o. för utnyttjande av djurens produkter, särsk. ull o. kött). ALSTRÖMER Får. 60 (
1727).
Fårskötseln.. intog (förr) en helt annan dominerande ställning, än hvad nu är fallet. LAHT 1910,
s. 637.
Statskonsulenten i får- och getskötsel. SFS 1919,
s. 112.
–
FÅR-SLAG.
slag av får; fårras. SERENIUS EngÅkerm. 258 (
1727).
Det goda Fåreslagets utvidgande i Riket (vore önskligt). 2RARP 5: 160 (
1727).
De engelska fårslagen utmärka sig för sin kroppsstorlek och myckna köttansättning samt ullrikedom. VerdS 12: 47 (
1889).
–
FÅR-SLÄKTE(T).
zool. det till familjen Bovidæ, slidhornsdjuren, hörande släktet ovis Lin., vars mest bekanta representant är tamfåret (se FÅR, sbst.¹ 1) . DMELANDERHJELM i VittAH 5: 29 (
1789,
1796)
–
FÅR-SMÖR. (
förr)
smör tillvärkat av fårmjölk. LIND 1749;
under schaf-butter). Fårsmör duger ej stort, efter det ej låter conservera sig.
Orrelius 102 (
1797).
–
FÅR-STALL.
hus l. rum (avdelning) i ladugård, avsett till förvaring av får. Hes. 25: 5 (
Bib. 1541).
Fårastallen skola byggias icke på sumpuga orter, ther the ståå om Fötterna wåta. IERICI Colerus 2: 125 (
c. 1645).
särsk. (
†)
bildl., till 1 e, om (Kristus') församling l. kyrka. SCHRODERUS Os. 1: 375 (
1635).
Därs. 2: 596. –
FÅR-STOCK.
fårbestånd (i ett land, på en gård osv.). LAHT 1899,
s. 354.
–
FÅR-STYNG.
flugan oestrus ovis Lin. Fårstynget lägger sina ägg i nosen på Får, där de utkläckte Larver upkrypa i pannans håligheter. VetAH 1786,
s. 155.
BOHM Husdj. 63 (
1902).
–
FÅR-SVINGEL.
[efter t. schafschwingel]
gräset Festuca ovina Lin. LINNÉ Fl. nr 95 (
1745).
Fårsvingeln ... Gör våra Får ganska feta och frodiga, och Gotlands Fårköttet har der af sin behaglighet. CEGEDNER (
1753) hos
LINNÉ Skr. 2: 139. –
(1 c) FÅR-SYLTA,
r. l. f. (
förr)
sylta av fårkött. GR 28: 134 (
1558).
NorrlS 342 (
1562).
–
FÅR-TALG.
[fsv. fara talgher]
GR 27: 19 (
1557).
Fårtalg är den hvitaste och fastaste till ljus. LANGLET Husm. 599 (
1884).
–
FÅR-TARM.
[FÅR-TARM.ssg 1]
1) tarm av får. Kockeb. C 1 a (
1650).
Fårtarmar spinnas til klåcksnören, violsträngar, senor at sätta i råck- och västknappar och många andra behof. ROTHOF 122 (
1762).
[FÅR-TARM.ssg 2]
2) i pl. ss. namn på vissa slingerväxter. [FÅR-TARM.ssg 2.a]
a) Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. ROTHOF 471 (
1762).
BotN 1893,
s. 134 (fr. Uppland).
[FÅR-TARM.ssg 2.b]
b) Polygonum Convolvulus Lin., åkerbinda. LINNÉ Fl. 323 1745;
fr. Uppl.).
GADD Landtsk. 3: 453 1777;
fr. Uppl.).
–
FÅR-TICKA,
r. l. f. rörsvampen Polyporus ovinus Schäff. SMITT Svamp. 52 (
1863).
Åtskilliga (rörsvampar) äro ätliga såsom Karl Johanssvampen, .. fårtickan m. fl. SkogsvT 1909, Fackupps.
s. 1.
–
FÅR-TUNGA.
[FÅR-TUNGA.ssg 1]
1) i sht kok. ett fårs tunga. Salé 18 (
1664).
HAGDAHL Kok. 525 (
1879).
[FÅR-TUNGA.ssg 2]
2) namn på vissa växter med tungformade (o. strävhåriga) blad; eg. om bladen; ofta i pl.; särsk. [FÅR-TUNGA.ssg 2.a]
a) växt tillhörande släktet Anchusa Lin. (o. Lycopsis Lin.); särsk. Anchusa arvensis Bieb. (Lycopsis arvensis Lin.); jfr OXTUNGA (vanl. namn på Anchusa officinalis Lin.). Gemen oxe eller Fååretunga. BROMELIUS Chl. 6 (
1694).
LINNÉ Sk. 421 1751;
om Anchusa arvensis Bieb.; i pl.).
WAHLENBERG FlSv. 118 (
1824;
fr. Uppl., om (bladen av) Anchusa officinalis Lin.; i pl.).
[FÅR-TUNGA.ssg 2.b]
b) växt tillhörande släktet Plantago Lin., gro(blad). Linc. 1640;
under plantago).
LIND 1749;
under schafzunge).
[FÅR-TUNGA.ssg 2.c]
c) växten Potentilla anserina Lin., silverört. SAMZELIUS Blomst. 44 1760;
fr. Närke).
WAHLENBERG FlSv. 323 1824;
fr. Närke).
–
FÅR-ULL.
[fsv. fara ut]
benämning på fårets (mjuka, krusiga) hår(fäll). Förbind .. (handen) medh kembade (dvs. "kammad") fåra wld. BOLAVI 120 b (
1578).
FLODSTRÖM SvFolk 280 (
1918).
–
FÅR-VAKTARE.
äv. mer l. mindre bildl. SVART Ähr. 84 (
1560).
(Att åt en kättersk överhet överlämna) någon direction vthi Religionen . ., woro så mycket som sättia Vlfwen til Fåårwachtare. BRASK Pufendorf Hist. 383 (
1680).
Byens fårevaktare. SP 1780,
s. 219.
Carl IX hade till Upsala införskrifvit en Tysk Fårvaktare. HALLENBERG Hist. 2: 790 (
1790).
–
FÅR-ÖGA.
vanl. bildl. i pl., om stora, utstående, ngt enfaldiga ögon.
EURÉN Kotzebue Orth. 1: 54 (
1793).
Ynglingen sätter upp ett par runda fårögon. KOCH Arb. 215 (
1912).
B
(jfr
anm. sp.
2011):
–
FÅRA-DRÄKT. (
†)
== -KLÄDER 2. HALLMAN Flodman 15 (
1729).
DALIN Hist. 2: 887 (
1750).
–
FÅRA-GÖD.
(anträffat bl. i formen -gö) fårgödsel; i ordsp. aprilsnö (är så god som) fåragö, se under APRIL-SNÖ.
–
FÅRA-KLÄDER, pl.
( -klädhe, sg. 1606) [fsv. fara klädhe]
[FÅRA-KLÄDER.ssg 1]
1) (
†)
i eg. mening: kläder av fårskinn l. fodrade med fårskinn. Fåra-kläder,
(dvs.) Fårskins pälsar.
SCHULTZE Ordb. 2324 (
c. 1755).
(Sv.) Klädde i fårakläder (fr.) travestis en bergers, en pasteurs. WESTE 1807.
[FÅRA-KLÄDER.ssg 2]
2) [anv. utgår fr.
Mat. 7: 15 (se nedan)]
mer l. mindre bildl., om yttre, falskt sken av menlöshet, fromhet o. rättfärdighet; särsk. i uttr. en ulv i fårakläder. Uachter idher för the falska propheter, som komma till idher j fåra clädher, men inwärtes äro the glupande vlffuar.
Mat. 7: 15 (
NT 1526).
DALIN Arg. 2: 58 (
1734,
1754)
En ulf i fårakläder. WRANÉR 1890;
boktitel).
–
FÅRA-LÄT. (
numera bl. tillf.,
skämts.)
fårs bräkande; äv. bildl. Linc. 1640;
under balatus).
KOCH Timmerd. 269 1913;
bildl.).
–
FÅRA-LÄTE. (
numera bl. tillf.,
skämts.)
fårs läte; fårs bräkande. LIND 1749;
under gebläcke).
Som pojken .. kom ut på trappan och lät höra ett fåraläte, .. svarades det alltid i korus från fårfållan. LIEBERATH Knekt. 22 (
1914).
C
(†;jfr
anm. sp.
2011):
–
FÅRE-FLICKA. (
†)
växten Geum rivale Lin., fårpungar FRANCKENIUS Spec. B
2 a (
1638).
PALMBERG Ort. 207 (
1684).
–
FÅRE-LÖDJA.
( -lydia 1639) (
†)
kort fårull. SCHRODERUS Comesius 584 (
1639).
HASTFER Får 45 (
1752).
–
FÅRE-MJÖLK, se
A. -MÅNAD.
[jfr d. faaremaaned; namnet sannol. givet med anledning av att fåren släpptes på bete i april]
(
†)
april. Bondepract. B
8 b (
1662).