FÄDERNE fä³derne², n.; best. -et. (fäd(h)erne (fæ-) 1521 osv. fädernis- i ssgr RA 1: 5 (1522: fädernis rike), OPETRI Tb 59 (1525: fädernisgardt). federnesi ssgr SVART G1 96 (1561: federnesland), ÅngermDnomb. 1629, fol. (: federnes gårdh). fad(h)ernes(s)i ssgr GR 14: 210 (1542: faderness rige), ConsAcAboP 4: 93 (1672: fadherneslandh))

[fsv. fäþerne fadherne, motsv. isl. faðerni, jfr äv. med annan avledn. fsv. faþrine, d. fædrene, got. fadrein, n., faderskap, föräldrar, o. fadreins, f., släkt; avledn. till FADER; jfr MÖDERNE]

sbst. till FADER l. FÄDER.

[FÄDERNE 1]

1) härkomst l. släktskap på faderns sida. Grefwen förbinder allom at säja tig thitt fäderne (dvs. vem som är din fader). VERELIUS Herv. 85 (1672). Kejsar Fredrik II .. hade trots sitt Hohenstaufiska fäderne fått en helt italiensk uppfostran. SYLWAN (o. Bing) 1: 95 (1910). (†) Han .. skryter (icke) deraf, at han drager Fädernet af Ulfver och Mödernet af Dufvor. DALIN Arg. 1: nr 2, s. 4 (1732). – särsk.

[FÄDERNE 1.a]

a) i vissa prep.-uttr., i sht i uttr. på fäderne l. fädernet l. dyl., på faderns sida; motsatt: på möderne(t). GR 5: (1528). Konung Götstaff .. är både på sitt fäderne och möderne af then äldste, ypperste och förnemligste adeligh och riddelig slecht. SVARTG1 1 (1561). Saulus.. föddes, så till fäderne som möderne, af Judiska föräldrar. ÖDMANN StrFärs. 1: 273 (1799). Slägten (Benzelius) var Norrländsk på fäderne och möderne. FORSSELL i SAH 55: 113 (1882). (K. XII) hade ej mycket att brås på för sin hälsa från vare sig fädernet eller mödernet. HJÄRNE K12 3 (1902). – (†) Halfbroder af fäderne. GB 1: 3 (Lag 1794).

[FÄDERNE 1.b]

b) konkretare: släkt på faderns sida. Alt her Sten Stures rätte arf och egitt efter fäderne och möderne. GR 23: 363 (1552). (Topelius härstamning) kunna vi i ganska många grenar af fäderne och möderne följa så långt uppåt, som genealogierna .. pläga gå. VASENIUS Top. 1: 79 (1912).

[FÄDERNE 2]

2) arv efter fader (l. fäder), farsarv, fädernearv; motsatt: möderne. GR 1: 29 (1521). Aldenntundh jagh aff dhe vidimerede copier .. kan see och förnimme, att samme godz äre hans rätte fäderne. OxBr. 5: 323 (1625). LENNGREN (SVS) 2: 216 (1798). LYSANDEN Äfv. 19 (1872). (†) The köpmän som boo i Stormäctige furstäns (av Ryssland) fäderne (dvs. arvland). SvTr. 4: 311 (1557).

[FÄDERNE 3]

[jfr motsv. anv. i fsv.]

(†) fädernesland. Aldenstund iagh är nu satt och förordnat vthöffuer mitt Fädernesland och mitt Fädernes Lagh och Stadgar. SCHRODERUS Waldt 17 (1616). Ngn gg användes fäderne ss. adj.: Redliga män, som plöja den fäderne marken. ELGSTRÖM (o. INGELGREN) 103 (1810). AHLMAN (1872).

Ssgr(vanl. till den allmännare bet.: ngt som härrör från fader l. fäder. Anm.

Ssgr med fäderne voro i början av 1800-talet ganska vanliga i vitter stil. Av dessa vittra ssgr meddelas nedan endast ett mindre urval):

– FÄDERNE-ART. ( fäderna- 1787 osv. fädernes- c. 1550) (i sht i vitter stil) om egenskaper l. natur som ärvts av fader l. fäder. Polit Vis. 65 (c. 1550). Han röjde / Den vilda fädernearten. ANDERSSON GrDram. 53 (1890, 1910)

– (jfr 2) FÄDERNE-ARV. ( fäderna- 1747 osv. fädernes- 1526–1815)

[fsv. fädhernis arf. fädherne arf]

Få ut sitt fädernearv. GR 3: 146 (1526). Derför med eldhug upp att värna fädernearfvet. RYDBERG RomD 110 (1874, 1877) bildl. Hvad han fått i fädernearf, var dock i första rummet det milda och menniskovänliga sinnet. ODHNER G3 1: 265 (1865).

– FÄDERNE-BONING. ( fäderna- 1818 osv. fädernas- 1804) (i vitter stil) Obeprydd hemvänder jag nöjd till min fädernesboning. ADLERBETH Æn. 3108 (1804).

– FÄDERNE-BY. ( fäderne- 1852 osv. fädernes- 1615–1779) födelseby, hemby. Den naturlige kärleck, som hvar och en drager till sin fädernesby. AOXENSTIERNA 2: 248 (1615).

– FÄDERNE-BYGD. (fädernec. 1800 osv. fädernes- 1661–1818) (numera bl. i högre stil) födelsebygd, hembygd, fosterbygd. Mannen haf(ve)r anländt til sin Fädernes bygd i Helssingelandh och Bållnääs sochn. HernösDP 1661, s. 27. Till fältet, till striden / för fädernesbygd! TEGNÉR (WB) 2: 14 (1808). Omsorger, genom hvilka fädernebygdens gagn och basta kunde beredas. FADAHLGREN i SAH 47: 36 (1871). (†) Mitt blifwande heem och fädernes-bygd / Jagh här på jorden eij finner. Ps. 1695, 221: 10.

– (1) FÄDERNE-FRÄNDE. ( fäderne- 1747 osv. färdernes- 1527–1814)

[fsv. fäþernis frändi]

i sht jur. släkting på faderns sida. OPETRI Tb. 129 (1527). Then dödas fädernes fränder. ÄB 3: 5 (Lag 1734). WIESELGREN Bild. 198 (1882, 1889).

– FÄDERNE-GODS. ( fårderne- 1529 osv. fädernes- 1527 -1793)

[fsv. fädhernis gods]

fäderneärvd jordegendom; i sht förr äv. i vidsträcktare anv.: fäderneärvda ägodelar, fädernearv. GR 4: 45 (1527). Frillebarn (voro icke) fullkomlige Arfwingar til alt Fädernes Godzet. SCHRODERUS Os. 1: 584 (1635). (Numers) nedsatte sig på fädernegodset i Vermland. VALERIUS 2: 219 (1837). LAGERLÖF HomOd. 206 (1908).

– FÄDERNE-GRAV. ( fäderna- 1829 osv. fädernes- 1635 -1826) (numera bl. i högre stil) grav(plats) där ngns förfäder ligga begravna; familjegrav. (Athanasius) fördolde sigh vthi sin Fädernes Graaff i samfälta fyra Månadher. SCHRODERUS Os. 1: 313 (1635). IllSvH 4: 63 (1878).

– FÄDERNE-GÅRD. ( fäderne- 1737 osv. fädernes- 1527–1746)

[fsv. färþernis garþer]

gård som ägts l. bebotts av ngns föräldrar l. förfäder. OPETRI Tb. 59 (1525). Nu uppehöll sig Gustaf någon tid fördold på sin fädernegård Räfsnäs. ODHNER Lb. 124 (1869).

– FÄDERNE-HEM, n. ( fädarne- 1848 osv. fädernes- 1635–1823)

[fsv. fädhernis hem]

(i sht i vitter stil) föräldrahem; förr äv.: hembygd o. d. SCHRODERUS Os. III. 1: 257 (1635). Mitt öde och min personlighet .. blefve mer fästade vid Tyskland, än vid mitt fädernes-hem. ATTERBOM Minn. 144 (1818).

– FÄDERNE-HEMMAN. ( fäderne- 1834. fädernes- 1650) jfr -GÄRD. VDAkt. 1650, s. 34.

– FÄDERNE-HUS. (fädevne- 1747 osv. fädernes- c. 1748) (numera föga br.) hus som ägts l. bebotts av ngns fader (l. förfäder); föräldrahem, hem; förr äv. (i religiöst spr.) bildl.: "fadershus", "fadershem". När de bortförde Bruden, satte de gisslare för sig i hennes Fäderne-hus. DALIN Hist. 1: 283 (1747). CFDAHLGREN 2: 35 (1829). Ännu 1749 bebodde Tessin sitt fädernehus. WRANGEL TessFal. 18 (1912).

– FÄDERNE-HYDDA. (i vitter stil) om (anspråkslöst) föräldrahem. En yngling, nyss utgången ur den låga fädernehyddan. LEOPOLD 6: 16 (1786).

– FÄDERNE-HÄRD. (i vitter stil) om ngns föräldrahem; äv. om ngns hemland. Försvaret af fäderne-härden. VFPALMBLAD i PoetK 1816, 2: 47. Ljus, från min fädernehärd, / Tindrar i natten du än! RUNEBERG 3: 22 (1837).

– FÄDERNE-JORD. ( fäderna- 1812 osv- fädarnas- 1774–1811)

[FÄDERNE-JORD.ssg 1]

1) (mindre br.) fäderneärvd jord; äv.: hembygd ens jord. Nedsätta min urna i fäderne-jorden. PALMBLAD Nov. 3: 89 (1817, 1841) Antingen hans fädernejord eller hans mödernejord. SCHREVELIUS CivR 3: 395 (1849). WoH (1904).

[FÄDERNE-JORD.ssg 2]

2) (i högre stil) fädernesland, fosterjord; hembygd. CELSIUS E14 189 (1774). Då griper oss längtan till fädernejorden, / och tåget församlas. Mot Norden! mot Norden! TEGNÉR (WB) 2: 96 (1812). Derför med eldhåg upp att värna fädernejorden! RYDBERG Dikt. 1: 34 (1874, 1882).

– FÄDERNE-MAKT.

[jfr lat. patria potestas]

(i fackspr.) en faders makt l. myndighet över sitt barn; jfr FADERS-MAKT. NORDSTRÖM Samh. 2: 80 (1840).

– FÄDERNE-NAMN. ( föderne- 1846 osv. fädernes- 1632–1831) (mindre br.) fadersnamn (se d. o. 2; släktnamn. RARP 1: 181 (1632). NF 4: 14 (1880).

– FÄDERNE-ORT. (fäderne- 1747–1846. fädernes- 1635–1811) (numera föga br.) hemort; hembygd. SCHRODERUS Os. 2: 54 (1635). Jag war samma dagar resande ifrå min fädernes ort, stora Kopparberget. SWEDBERG SabbRo 78 (1705, 1710) Man har anmärkt, att fäderneortens luftstreck och fysionomi ofta inflyta på lynnets och anlagens beskaffenhet. VALERIUS 2: 170 (1826).

– FÄDERNE-RIKE. färderne- 1747 osv. fädernes- 1621–1790)

[fsv. fädhernis rike, fädherne rike]

[FÄDERNE-RIKE.ssg 1]

1) (numera föga br.) fädernesland. RA 1: 5 (1522). Att den godhe Gudh hafuer j sinnet oss och Fädernes Rijket att holla vpprätt. RARP 2: 146 (1634). SCHYBERGSON FinlH 1: 146 (1887).

[FÄDERNE-RIKE.ssg 2]

2) fäderneärvt rike; jfr FÄDERNE 2. Till den wii (dvs. konung Sigismund) fåå wårt fäderneoriike vdi besitta. SvTr. V. 1: 49 (1588). STRINNHOLM Hist. 1: 257 (1834). LAGERLÖF HomOd. 46 (1908).

– FÄDERNE-SED.

[fsv. ferþernis siþer]

(i vitter stil) från fäderna ärvd sed. Herr Richert må ej misstycka, att vi på fädernesed vid dukadt bord och med glaset i handen betyga honom vår aktning. FBVSCHWERIN (1823) hos WARBURG Richert 1: 148.

– FÄDERNE-SIDA. i uttr. på fädernesidan, på faderns sida, på fädernet; jfr FÄDERNE 1. DALIN Hist. 1: 551 (1747).

– FÄDERNE-SLÄKT, förr äv. -SLÄKTE . ( fäderne- 1541 osv. fädernes- 1554–1809) släkt på faderns sida; motsatt: mödernesläkt. 4Mos. 36: 7 (Bib. 1541). -SPRÅK. (föga br.) modersmål (särsk. med tanke på att det äv. talats av förfäderna). MÖLLER (1790). Isländingens kärlek till fädernespråket. VRYDBERG i SvTidskr. 1873, s. 497. HAHNSSON (1896).

– FÄDERNE-STAD. ( fäderne- 1820 osv. fädernes- 1555 -1833) (numera i sht i högre stil) födelsestad, hemstad. LPETRI 1Post. F 2 b (1555). Alla resande prisa, och med skäl, den lika sköna som egna Natur, som omger Er fädernentad (dvs. Jönköping). TEGNÉR (WB) 8: 287 (1838).

– FÄDERNE-STIFT. (fäderne- 1815 osv. fädernes- 1694–1782) (numera mindre br.) stift inom vilket ngas förfäder haft sin värksamhet. VDAkt. 1694, nr 328*. (Tegnér) återbördas i sitt lifs högsommar af sitt fädernestifts presterskap. BÖTTIGER 4: 90 (1847, 1869) HAGSTRÖM Herdam. 1: 179 (1897).

– FÄDERNE-TORVA. (i vitter stil) om jord som ngns fäder ägt l. brukat. AFZELIUS Sag. 1: 2 (1839). Kärlek till fädernetorfvan. VRYDBERG i GHT 1873, nr 81, s. 2.

– FÄDERNE-TRO. r. l. f. (i sht i vitter stil) tro som ngns fäder omfattat. (Han har) Öfvergifvit sin Fädernetro. SvMerc. 1765, s. 324.

– FÄDERNE-TRON. ( fäderne- 1747 osv. fädernes- 1753) (i sht i vitter stil) tron på vilken ngns fader l. fäder suttit. Sättia sig på sin Fäderne-Thron. DALIN Hist. 1: 372 (1747).

– FÄDERNE-VAPEN. ( fäderna- c. 1756 osv. fädernes- 1536–1746)

[FÄDERNE-VAPEN.ssg 1]

1) (i vitter stil) vapen som användts l. ägts av ngns fader l. fäder. Då föreslogo några bland polackarna, att med sabem, det urgamla fädernevapnet, kasta sig öfver svenskarna. FRYXELL Ber. 11: 120 (1849).

[FÄDERNE-VAPEN.ssg 2]

2) (numera mindre br.) om vapensköld. Han må beholle siith mödernes Vapenn .. epter han jnthet fädernes vapenn haffuer. GR 11: 216 (1536). HILDEBRAND Medelt. 2: 528 (1896).

– FÄDERNE-VIS, n. (i sht i vitter stil) jfr -SED. särsk. i uttr. på fädernevis(et), på fädernas (sina fäders) vis l. sätt. Innan Guds ord kommer till en menniska, så lefver hon på fäderneviset. SCHARTAU UtkPred. 318 (1824). På fädernevis trotsat döden. LdVBl. 1890, nr 134, s. 2.

– FÄDERNE-ÄRVD, p. adj. ( fäderne- 1845 osv. fädernes- 1607–1616) (i sht i vitter stil) ärvd från fader l. fäderna; stundom: traditionell. Een siin Hus frus, Rette, och faste, oklandrade fädernes arffde Jordh. VLBibl. 1618, 544 k (1607). Vördnad för fäderneärfda institutioner. BEMALMSTRÖM 7: 408 (1845). En fäderneärfd sjukdom. WIESELGREN Bild. 268 (1884, 1889)

– FÄDERNE-ÄTT. ätt på faderns sida; jfr FÄDERNE 1. Sonen Dag, ljus och skön såsom hela hans fäderneätt. STRINNHOLM Hist. 1: 166 (1834).

– FÄDERNE-Ö. (i sht i vitter stil) ö där ngns fäder bott. PALMBLAD Nov. 2: 231 (1819, 1841)

(numera knappast br. utom i FÄDERNESLAND):

– FÄDERNES-ART,

– FÄDERNES-ARV,

– FÄDERNES-BONING,

– FÄDERNES-BY,

– FÄDERNES-BYGD,

– FÄDERNES-FRÄNDE,

– FÄDERNES-GODS,

– FÄDERNES-GRAV,

– FÄDERNES-GÅRD,

– FÄDERNES-HEM,

– FÄDERNES-HEMMAN, se A.

– (2 slutet) FÄDERNES-HERRE. (†) == ARV-HERRE. BtFinlH 4: 50 (1562).

– FÄDERNES-HUS,

– FÄDERNES-JORD, se A.

– FÄDERNES-LAND, se d. o.

– FÄDERNES-NAMN,

– FÄDERNES-ORT,

– FÄDERNES-RIKE,

– FÄDERNES-SLÄKT,

– FÄDERNES-STAD,

– FÄDERNES-STIFT,

– FÄDERNES-TRON,

– FÄDERNES-VAPEN -ÄRVD, se A.