FÄKTARE fäk³tare², i bet. 1–3 m., i bet. 4 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. == (fect- Glossa1Kor. 9: 26 (NT 1526). fächt- (fecht-) 1559–1745. fä(c)kt- (fe(c)kt-) 1729 osv. fägt- 1829) [jfr d. fægter, t. fechter]
vbalsbst. till FÄKTA. [FÄKTARE 1]
1) (
†)
till FÄKTA I 1: stridsman, krigare. Cellarius 157 (
1699).
EKBLAD 300 (
1764).
[FÄKTARE 2]
2) till FÄKTA I 2: person som deltager i fäktning; person som utför strid med blanka vapen enligt fäktkonstens lagar l. som är skicklig i fäktkonsten; särsk. (i sht förr) om gladiator l. över huvud om deltagare i de antika kämpaspelen (knytnävskamp l. dyl.), atlet; äv. bildl. En övad, skicklig, van fäktare. Glossa 1Kor. 9: 26 (
NT 1526).
Bästa Fächtare fåå snarast hugg. GRUBB 62 1665;
ordspr.).
EHRENADLER Tel. 186 (
1723). (
Vilhelm v. Braun var) En orädd fäktare med lätta vapen, / i förpostkedjan helst!
STURZEN-BECKER 5: 228 (
1862); jfr
1. jfr
FJÄDER-,
FLORETT-,
KONST-,
LUFT-,
MOT-,
ORD-,
PANN-,
SVÄRD-,
TJUR-,
TVÅHANDS-FÄKTARE m. fl.
[FÄKTARE 3]
3) [jfr holl. veckter, bråkmakare]
(
†)
motsv. FÄKTA I 3 b. Fäktare .. bullerbas. HAHNSSON (
1896).
[FÄKTARE 4]
4) fyrv. i uttr. kinesisk fäktare, ett slags fyrvärkeripjäs. Kinesisk fäktare. .. Denna fyrverkeripjes består af två roterande eldhjul, hvilka liksom jaga efter hvar andra. AHB 105: 61 (
1880).
Ssgr (till
2, i somliga fall snarast bildade direkt till FÄKTA):
–
FÄKTAR-BANA l.
FÄKTARE-BANA,
r. l. f., förr ngn gg -BAN. (i sht i fråga om forntida förh., numera föga br.) amfiteater, arena, kampplats; jfr FÄKT-BANA; äv. bildl. FLORINUS Voc. 196 (1695). WALLMARK Resa 172 (
1832).
2NF 4: 722 (
1905).
–
FÄKTARE-BOTTEN.
[jfr t. fechtboden]
(
†)
fäktsal. RUDBECK Bref 242 (
1685).
–
FÄKTARE-DANS. (
†)
svärdsdans, krigsdans. Genom en anstäld fäktare-dans hade .. (de Mornay) påtagit sig, at med egen hand mörda (Johan III). LAGERBRING 2Hist. 3: 25 (
1778).
–
FÄKTARE-KNEP.
otillåtet l. illojalt stridssätt vid fäktning; eg. o. bildl. THOMANDER 3: 464 (
1826).
–
FÄKTARE-KONST.
[FÄKTARE-KONST.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
fäktkonst(en); särsk. om den antika atletiken. HELSINGIUS I 1 a (
1587).
Palæstra Svecana Eller Den Adelige FächtareKonsten. PORATH 1693;
boktitel).
SCHULTHESS (
1885).
[FÄKTARE-KONST.ssg 2]
2) konstgrepp vid fäktning, fint; äv. bildl. WESTE (
1807).
BREMER GVerld. 6: 245 (
1862).
–
FÄKTARE-SKOLA,
r. l. f., förr äv.
-SKOLE .
fäktskola; numera bl. ngn gg om undervisningsl. övningsanstalt för antikens gladiatorer (o. atleter); äv. bildl. LPETRI Kr. 38 (
1559).
En .. fäktareskola i Capua. SJÖGREN HLb. 1: 166 (
1875).
HAHNSSON (
1896).
–
FÄKTARE-SKO,
r. l. m. (
†)
fäktsko. LEOPOLD 2: 363 (
1801,
1815)
–
FÄKTARE-SKÖLD. (
†)
liten (rund) sköld som förr användes vid svärdfäktning (l. svärdsdans), i vissa länder till 1500-talets slut. SCHRODERUS Comenius 629 (
1639).
(Sv.) Fächtaresköld, bocklaresköld, (lat.) pelta. Hamb. (1700). –
FÄKTARE-SPEL. (
numera mindre br.)
"spel" vid vilka gladiatorer uppträdde; förr äv. om andra antika atletiska tävlingar, knytnävskamp o. d.; jfr FÄKTE-SPEL; stundom bildl. TIDERUS GrLat. 46 (
1626).
Bröd och fäktarespel .. begärde och erhöll Roms pöbel af sina kejsare. GEIJER I. 6: 13 (
1839).
LfF 1902,
s. 126.
–
FÄKTARE-SPRÅNG. (
numera föga br.)
språng som fäktare gör (i stället för fäktmarsch); äv. bildl.; jfr FÄKT-SPRÅNG. (
Malajerna) dantza .. medh nine Sabler .. twå och twå emoot hwar andra, giörandes åtskillige Hugg och Fächtare Språngh emoot hwar andra.
KIÖPING Resa 123 (
1667).
SCHULTZE Ordb. 4515 (
c. 1755).
–
FÄKTARE-STRECK. (
†)
vid fäktning utdelat (utdelad) hugg l. stöt; i sht om särsk. uttänkt o. inövat (inövad) sådant (sådan); äv.: fint. Icke allena .. föra och vthdela, vthan och möta och försättia Fächtarestreek. SCHRODERUS JMCr. 209 (
1620).
LINDFORS (
1815).
–
FÄKTARE-TERM. (
†)
fäktterm. SERENIUS Kk 4 a (
1734).
STURZEN-BECKER 1: 182 (
1861).