FÄLLA fäl³a², sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or. 1) fångstredskap för djur, i allm. bestående av en låda l. dyl. i vilken djuret inlockas med ngt lockbete vid vars berörande en uppgillrad fallucka l. dyl. faller ned l. slår igen, varigenom djuret innestänges l. fångas l. dödas; tidigast trol. likbetydande med: fullstock (jfr sprprovet från ERICI nedan); nu ofta mera obestämt, innefattande äv. t. ex. saxar; ofta i jämförelser. Sätta ut fällor för råttorna. The låge altidh på Norby hus, / Som vthi en fälle ligger en Mus. HUND E14 264 (1605). Allestädes i Lapmarken på små Byvägar sättias om hösten fällor för tiädrar. LINNÉ Skr. 5: 70 (1732). Den en gång varit i fällan, går icke dit igen. RHODIN Ordspr. 25 (1807); jfr 2 b. EKMAN NorrlJakt 4 (1910). – (†) med prep. under. Foglanar komma flyghandes .. och fastna j snarena eller vnder fellona. PERICI MusæUs 1: 14 b (1582). – jfR BJÖRN-, FISK-, FLUG-, JÄRV-, MULLVADS-, MUS-, MÅRD-, MÖSS-, RÅTT-, STOCK-, STÅLTRÅDS-, VATTEN-FÄLLA m. fl. 2) oeg. l. mer l. mindre bildl.

[FÄLLA.sbst1 2.a]

a) om rum för uppsamlande av ngt. Genom att passera denna "fälla" befrias ångan från stänk. TT 1898, Allm. s. 123. jfr ÅNG-FÄLLA. b) bildl.: försåtlig inrättning, försåt, snara. Lägga ut fällor för de enfaldiga, för de godtrogna. Råka i, falla i fällan, locka någon i fällan. Kan gick i fällan. Nu sitter han i (nu har jag honom i) fällan. Översättningsprovet hade många fällor, det fanns många ställen som lätt kunde föranleda misstag. PJGOTHUS Savonarola SyndSp. F 8 b (1593). De Danske .. trodde sig hafva .. (Bassewitz) i fällan. NORDBERG C12 2: 152 (1740). Han .. låt fånga sig i äktenskapets fälla. RAMSAY Barnaår 3: 63 (1904).