FYR fy⁴r, sbst.¹,
r. l. m. ((†) n.
PolitVis. 146 (c. 1550),
DÄHNERT (
1784));
best. -en, äv. , vard. o. i poesi, -n; pl. -ar ((†) -er VetAH 1773, s. 100, RINMAN (1788)). ( feuer 1640 (: feuermörser)-1768 (: feuervärkeri). feur 1658 (: Feurfath)-1746 (: Feurfat). feyr 1711. fir 1749. fijiir 1549 (: fijijrskeed). fur 1642 (: furror (dvs. fyrrör)). füer 1776 (: füerfat). für (führ) 1638 (: fürmösser)-1776 (: Fürfat). fyer 1645 (: fyerkugler). fyr (fyhr, fyyr) VarR 35 (1538; fyyrbal) osv.) [fsv.
fyr (i ssgrna
fyrbalder, fyrlänz, fyrpil) liksom d.
fyr av mnt
vūr, vür, vüer, n., eld, motsv. isl. (poet.)
fúrr o.
fýrr, m., fht
fuir, fiur (t.
feuer), feng.
fȳr (eng.
fire) gr.πῦϱ (se
EMPYRÉ). Jfr
HÄLSEFYR. Inflytande från eng.
fire torde delvis föreligga i bet.
2, särsk. i bet.
2 a. I bet. 'fyrbåk' 'fyrtorn' (se
7) är ordet åtm. delvis ellips av FYR-BÅK]
[FYR.sbst1 1]
1) (
i sht i fackspr. samt vard.)
i allm.: eld, låga, flamma. STIERNHIELM Ut. C 1 b (
1658,
1668).
LIND (
1749).
Din pipa skulle hålla fyren bra mycket bättre om (osv.) ALMQVIST comfort 245 (
1913). Elden (
i kaminen) dånade i full fyr.
DIDRING Malm 1.131 (
1914).
Huru brasan i vrån tog fyr. FOLCKE Männ. 32 (
1918). – särsk.
[FYR.sbst1 1.a]
a) i uttr. som beteckna tända; jfr ELD 1 c. α) (vard.) i uttr. sätta fyr (på ngt). TurÅ 1915, s. 101. β) (i fackspr.) i uttr. sticka fyr. Allt har .. varit klart för att ögonblickligen "sticka fyr" under pannorna. WRANGEL SvFlBok 384 (
1898).
2 NF 7.171 (1907). γ) (†) i uttr. giva fyr (jfr 6 a), tända på. Tecken gifwas at minören gifwer fyr. GUSTAF II ADOLF 255 (
1621).
[FYR.sbst1 1.b]
b) (
†)
i fråga om bränning ss. straff: bål; jfr ELD 6 a. Hedhningar achta Horerij / För större synd än Tiufwerij, / Och plägha them kasta på fyr. Fosz 98 (
1621).
[FYR.sbst1 1.c]
c) (
†)
om elden i helvetet; jfr ELD 6 d. Sielen skal lijdha heluetis fyr. Ps. 1572, Wijsa om dryck A
3 b.
[FYR.sbst1 1.d]
d) (
†)
sjöt. om ljus l. sken från skeppslanterna; äv.: skeppslanterna. När man säger et Skepp förer en, två eller tre fyrar acter, så förstås at så många lanterner äro antände på hackebrädet. DALMAN 22 (
1765).
ReglFl. 1834,
1: 194 SCHULTHESS (
1885;
med hänv. till blysa).
[FYR.sbst1 1.e]
e) sjöt. om visst slag av fyrvärkeripjäs; äv. om skenet från dylik pjäs; i ssgn BLÄNK-FYR (se d. o. I). [FYR.sbst1 1.f]
f) (†) oeg. i namn på vissa sjukdomar; jfr BRAND
, sbst.¹ I 4 ELD
1 l; särsk. i uttr.
sankt Antonii fyr, Antoniuseld (se d. o.
1 o.
[FYR.sbst1 2]
2).
IERICI Colerus 1:259 (c. 1645). jfr
KALL-FYR.
[FYR.sbst1 2.g]
g) [jfr t. feuer und flamme]
i allittererande sammanställningar med FLAMMA. α) (numera mindre br.) bildl., ss. beteckning för upphetsning l. entusiasm o. d., i uttr. fyr och flamma l. flammor, förr äv. flammor och fyr, eld o. låga (lågor), särsk. i uttr vara l. råka o. d. i fyr och flamma (flammor); jfr BRAND sbst.¹ I 1 d, ELD 3 a o. c. Han brann i flammor och fyr. WETTERBERGH SamhKärna 1.108 (
1857).
Hela hopen (var) i fyr och flamma. SDS 1898,
nr 164, s. 1.
O OTTELIN i
AB(A)
1914,
nr 70, s. 9. Den socialdemokratiska pressen .. är i dessa dagar fyr och flamma.
SvD(B)
1919,
nr 186, s. 5. β) (†) i uttr. fyr och flamma ss. ett svordomsliknande uttr.: "blixt och dunder". Folket sade "fyr och flamma! / Nu är buggen ung på nytt".
RUNEBERG 5:33 (
1860).
[FYR.sbst1 2]
2) (
i fackspr. samt vard.)
för visst ändamål (t. ex. matlagning l. uppvärminng l. smältning o. d.) underhållen eld i spisel l. ugn l. under ångpanna l. på härd o. d. l. i det fria; äv. om för omedelbart tändande iordningställd samling ved l. kol o. d.; jfr ELD 5 o. 6. Fyr i kaminen, kokt vatten. CARLÉN Ensl. 2.242 (
1846).
Boman tände fyren för att koka kaffe. TurÅ 1896,
s. 199. Släck af fyrarna (under ångpannorna).
InternSignalb. (
1902).
Fyren (på John Ericssons lokomotiv "Novelty") vidmakthölls genom en blästerinrättning. 2 UB 9.191 (1905). Hon slår upp ugnsluckan för att se efter fyrren som en maskinist på sin post. ÖBERG Son. 11 (
1905).
(Periodiska kalkugnar) eldas med direkt fyr på ugnsbottnen. 2 NF 13.635 (1910). Göra upp fyr. ÖSTERGREN (
1922). jfr
BJÖRKVEDS-,
KOL-FYR m. fl. – särsk.
a) tekn. om lagret av brinnande bränsle i eldstaden till en ångpanna o.d. Vanligen håller .. (
eldaren) för tjock fyr och klagar öfver "dåligt drag".
FRYKHOLM Ångm. 44 (
1881).
Rosten i maskinen hade smält sönder, så att fyren fallit ned. SD(L) 1897, nr 605, s. 2. Sedan tåget stannat, gjorde föraren och eldaren gemensamma ansträngningar för att nedskjuta fyren mot fallrosten. PT 1905,
nr 277 A,
s. 2.
b) bärgv. om skiffereld för ristning av alunskiffer.
VetAH 1773,
s. 100.
RINMAN (
1788).
Industritidn. Norden 1926,
s. 175.
[FYR.sbst1 3]
3) (
i fackspr.)
om brinnande glöder l. dyl. ss. antändningsmedel; jfr
ELD 4 b. Tändningen (
av resmilan) sker på det sätt, att antingen glödande kol eller brinnande torrved (s. k. "fyr") nedsläppes i pipan.
CANTTINGIUS Skogslex. 69 (
1875,
1894).
[FYR.sbst1 4]
4) (
numera knappast br.)
koll.: brännmaterialier, bränsle; jfr BRAND sbst¹ I 7. Skall jag lägga mer fyr på elden? CARLÉN Ensl. 2.271 (
1846).
[FYR.sbst1 5]
5) (
i fackspr. samt, i ivssa trakter, bygdemålsfärgat o. vard.)
om ugn l. uppvärmningsapparat. Hygiea 1868,
s. 208 (om eldstad för kemiskt laboratorium). Nederst i .. (
den halländska ryggåsstugan) befann sig den ofantliga "fyren", ett konstlöst murverk af ler oc gråsten.
HOFVERG Skogsbyggarl. 12 (
1881).
Varmapparat ("fyr") för pressjärn. WoL 466 (1889). Den stora, i regeln mitt på golvet (i snickarvärkstaden) placerade fyren .. är hel ock hållen murad av tegel. GCHAMBERT i Landsv. XVIII. 1: 20 (
1912). jfr
LIM-,
PRESS-FYR.
[FYR.sbst1 6]
6) i fråga om skjutning med eldvapen. [FYR.sbst1 6.a]
a) [eg. specialfall av 1 a γ; jfr ELD 9 a]
(
numera föga br.; se dock nedan under β)
i sht mil. i uttr. qgiva fyr, giva eld, skjuta; jfr ELD 9 a. Fienden begynte att gifva fyr. A OXENSTIERNA 1.108 (1627). Hela denna (turkiska) flotta gaf feyr mit för keijserliga Serailen KKD 5.227 (
1711).
DALIN (
1851). – särsk.
[FYR.sbst1 6.a.α]
alpha) med prep. på: rikta eld mot (ngn l. ngt), skjuta på (ngn l. ngt). Instr Archer. 19/11 1667, mom.
14.
CRUSENSTOLPE Tess. 4.264 (
1849). – (†) elliptiskt; jfr
β. Fyr på den som vågar bära hand på Tellheim.
BJÖRN MvB 73 (
1793).
[FYR.sbst1 6.a.β]
beta) i kommandoord o. d., numera bl. i uttr. ge fyr ss. (från o. med år 1924 icke mera i militrärt fackspr. förekommande) kommando till avgivande av salveld samt (fullt br.) elliptiskt, enbart fyr ss. lystringsrop till kononservisen omedelbart före avfyrandet av artilleripjäs. Fort, geer fyr. N HOLGERI Troijenb. F
1 b (
1632).
Gif fyyr. DECKER (c. 1700) hos OXE Vitt. 50. Rörer ej tryckpinnan, förr än det befalles .. Fyr.
ReglInf. 1751,
s. 72. Kom:o-ordet "Ge fyr" får icke utsägas
så tidigt, att ej noggrann sigtning medhinnes. ExInf. 1871,
s. 100.
Kanonens affyrning kommenderas: 1:o Rör i! .. 2:o Fyr! ExFältartill. 1893,
1: 107 jfr: Han hörde them (
dvs. danskarna) ropa monge gongor fyhr.
SVART G1 38 (1561). – särsk. (†) bildl. o. i överförd anv. Det allerskönaste Verginske Taback, som i staden / Fins; här är Eld, här är Lunta, gif Fyr;
lät-gnistra, lät rökia.
STIERNHIELM Herc. 235 (
1658,
1668). "Vi dricka brorskål nu: lägg an! ge fyr!"
markallN 2: 204 (
1821).
LÖWSTÄDT BrLustig 8 (
1826).
[FYR.sbst1 6.b]
b) (
†)
eldgivning, skjutning, skottlossning; jfr ELD 9 b. Tug (dvs. två) hundradhe bösse, / leth konungen lossa, / ahn håller stort fyr. PolitVis. 146 (c. 1550). Fyr ochhelsning för Slottet aff passerande Skepp. COYET Skääl L 2 a (
1659).
DÄHNERT (1784). – särsk. med tanken fäst vid den eld som vid skottlossningen framträder ur vapnets mynning; jfr ELD 9 b β. När denna stora kung (dvs. Karl XII) marscherar, / Och framför honom eld och fyr, / Så tycks han verlden vill regera. BEIJER Vitt. 364 (c.
1700).
[FYR.sbst1 7]
7) [eg. specialfall av 2]
om anordning till vägledning för sjöfarten under mörker medelst ljussken, urspr. utgående från ett på en hög punkt (t. ex. toppen av ett torn l. en hög ställning) brinnande bål, numera från på särskilt sätt konstruerad ljusalstrande apparat anbragt å en (vanligen) tornlik byggnad o. d. l. ombord på ett förankrat fartyg l. på en boj; dels (i sht i fackspr.) om själva ljusskenet, dels om den byggnad (torn l. hus l. ställning o. d.) i vilken den ljusalstrande apparaten inrymmes, fyrbåk, fyrtorn; ngn gg om fyrskepp l. lysboj. Tänd, släckt fyr. Fast fyr (jfr a), på land l. på ett grund ute i havewt l. dyl. uppförd fyr. flytande fyr, om fyrskepp l. lysboj. En laga ransakning i orten.. (må anställas), då med visshet ärfaras kan, om fyren (vid Kullen) någon tijd varit försummad och utan eld. 2 RARP 5: 39 8
1727).
Fyren eller Lyktan står på den västra högden af Kullaudden. LINNÉ Sk. 322 (
1751).
Fyren har 6 stora och 3 mindre Reflektions-speglar. KLINT Kart. 27 (
1807). man (
kunde) från det inre af fyren höra den döendes stönande.
KULLBERG Portf. 58 (
1836).
Brinn, klara fyr! BÖTTIGER 1.8 (
1856).
Snart .. kom en vild snöstorm som gjorde det omöjligt att se några fyrar. DE GEER Minn. 1.260 (
1892).
Fyrarnas lysvidd .. eller det afstånd, hvarpå fyrarna under normala synförhållanden böra synas. SMITH NautOrdb. (
1915). jfr
AGA-,
ANGÖRINGS-,
BI-,
DIREKTIONS-,
ENS-,
FISKAR-,
FISKE-,
FOTOGEN-,
GAS-,
GASOLJE-,
HAMN-,
HAVS-,
INSEGLINGS-,
KUST-,
LED-,
LINS-,
SPEGEL-,
STENKOLS-,
VED-,
VILL-,
ÖVERENS-FYR m. fl. - särsk.
[FYR.sbst1 7.a]
a) i vissa uttr. avseende fyrskenets karaktär; jfr BLINK-, BLIXT-, BLÄNK-, KLIPP-, VÄXELFYR. Fast fyr l. fyr med fast sken, förr äv. stadig l. stående fyr, fyr med oavbrutet sken. Stadig fyr med jemt lysande sken. EKBOHRN nautOrdb. (
1840).
Hammarshus stående fyr på Bornholms norra udde. GOSSELMAN Erth. 43 (
1842).
NF (1882). Lista SvFyr. 1884,
s. 3. – fast fyr med blänk, förr äv.
med blink, fyr med fast sken som regelbundet avbrytes av en l. flera blänkar före
gångna o. efterföljda av kortare förmörkelser. NF (
1882).
InternSignalb. (
1886).
KONOW (
1887).
-intermittent fyr,fyr vars fasta sken plötsligt förmörkas under kortare tid än skenet varar. InternSignalb. (
1902).
[FYR.sbst1 7.b]
b) (ny anv.) i utbidgad anv., om ljusanordning till vägledning för lufttrafik; i ssgrna FLYG-, LUFT-FYR samt elliptiskt för dessa ssgr. [FYR.sbst1 7.c]
c) (ny anv.) i utvidgad anv., om ljusanordning för reglerande av gatu- l. landsvägstrafik; i ssgn TRAFIK-FYR samt elliptiskt för denna ssg.
Ssgr (i allm. till
[FYR.sbst1 7]
7):
A
:
–
FYR-ANLÄGGNING ~⁰²⁰. fyrväs. särsk.. konkret.
TT 1883,
s. 167.
–
FYR-APPARAT.
fyrväs. ljusalstrande apparat i fyr med därtill hörande system av linser o. speglar m. m. AB 1865,
nr 31 s. 4.
SMITH NautOrdb. 134 (
1915).
–
FYR-BETJÄNING. (i sht i fackspr.) fyrpersonal; numera bl. i fråga om personalen å ngn viss fyr.
GYNTHER Förf. 3.322 (
1852).
–
FYR-BETJÄNT. (
†)
person tillhörande fyrpersonalen. ReglLotsv. 1799,s. B
1 a. fyrbetjent, som .. beträdes med fylleri, skall.. böta tio Riksdaler.
SFS 1862,
nr 47, s. 32.
Därs. 1907,
nr 32, s. 2.
–
FYR-BITRÄDE ⁰²⁰. fyrväs. befattningshavare av lägsta graden på fyrskepp l. fyr l. gasstation.
SFS 1862,
nr 47, s. 6.
– (
1)
FYR-BOLL.
( fyre- c 1585–1619) [fsv. fyrbalder (fyrbal, fyrebol), av mnt. vūrbal]
[FYR-BOLL.ssg 1]
1) (
förr)
med brandsats fylld projektil (urspr. bestående av en med beck överdragen säck av lärft o. d.) vilken avsköts ur en mörsare för antändning av målet l. till förlustelse; jfr
-KULA 1.
VarR 35 (
1538).
KungörHandel 23/4 1793,
s. 3. HEIDENSTAM
Svensk.
1.248 (
1908). (
†)
bildl.: person som lätt råkar i eld o. lågor. LIND (
1749).
[FYR-BOLL.ssg 2]
2) (
†)
om svavelkis i bollform; jfr -KIS, -STEN 1. BROMELL Berg. 69 (
1730).
– (
2)
FYR-BOX.
[efter eng. firebox]
tekn. eldstad till ångpanna, särsk. till sådan av lokomotivtyp. TT 1871,
s. 243.
–
FYR-BÅK.
[jfr mnt. vūrbāke]
fyrtorn; urspr. om torn på vars topp en eld hölls brinnande till vägledning för sjöfarten; numea nästan bl. om mindre fyrtorn.
MÅNSSON Siöb. 82 (
1644).
AtlFinl. 26:6 (
1899). särsk. bildl. om ngt som upplyser l. vägleder, stundom: ledstjärna, rättesnöre. Somliga Genier har till fyrbåk att öfverända kasta vissa triviala principier. CA
EHRENSVÄRD Brev 2: 33 (
1795).
Vår evangelistskola har.. fått vara en fyrbåk, varifrån ljus, kunskap och civilisation spritt sig ut i vida kretsar. Dagbr Kongo 257 (
1911).
–
FYR-BÅKS-AVGIFT ~⁰² l. ~²⁰. (knappast br.)
fyr- och båkafgift. LARSEN (
1884).
AUERBACH (
1908).
–
FYR-BÅKS-BETJÄNING. (
†)
fyrpersonal. ReglDykComp. 1802, s. A,
3 a.
–
FYR-BÅKS-BETJÄNT. (
†)
vid fyrplats anställd person. FLINTBERG Lagf. 5:380 (
1803).
–
FYR-BÅKS-PÄNNINGAR, pl. (†) == -BÅKS
-AVGIFT.
LReg. 293 (
1680).
CALWAGEN Sjölex. (
1853).
– (
1)
FYR-BÅT. (
förr)
mindre brandskepp. J RÖDING i VittAH 1.231 (
1755).
DALIN (1851).
– (
2)
FYR-BÄCKEN. (
förr)
mindre fyrfat. BoupptSthm 12/3 1669, s. 378.
TORPSON Eur. 2.354 (
1896).
– (
1)
FYR-BÖSSA.
[jfr mnt. vūrbusse]
(
förr)
[FYR-BÖSSA.ssg 1]
1) eldhandvapen för skjutande av mindre brandprojektiler. J
RÖDING i
1 VittAH 1.172 (
1755).
DALIN (
1851).
[FYR-BÖSSA.ssg 2]
2) elddon i form av en liten pistol? V TROLLE (1770) HSO trolle-bonde hESSELBY 125.
– (
2)
FYR-BÖTARE l.
-BYTARE. (
-bytare (-bijtare) 1655– 1884.
-bötare 1663– 1681.
-böter 1568)
[sv. dial. (Södermanl.) fyrbit; jfr d. fyrbøder, av mnt. vūrboter, av vūr, eld, o. bōter, vbalsbst. till bōten, böta, äv.: upptända (eld)]
(i fråga om ä. förh.) person som har till uppgift att göra upp eld, eldare; särsk. om person som sköter uppvärmingen i större byggnad (slott o. d.).
BtFinlH 4.352 (
1568;
i fört. ö. hert. Johans hovfolk). Erik Andersson
K. M:t fijrbijtare.
AvvittrSthm 10 /6 1655. (
Sv. Fyrbytare.. (
eng.) Calefactor. DELEEN (
1829).
LARSEN (
1884).
–
FYR-DAGBOK ~⁰², äv. ~²⁰. fyrväs. vid fyrplats förd dagbok.
– (
1)
FYR-DON. (
†)
elddon (se d. o. [FYR-DON.ssg 1]
1). WESTE (
1807;
med hänv. till elddon).
MEURMAN (
1846;
med hänv. till elddon).
–
FYR-DRÄNG. (
†)
viss lägre befattningshavare vid fyrplats. KungörLotsbetjen. 1824.
–
FYR-ELD.
[FYR-ELD.ssg 1]
1) (
†)
til 2:ständigt brinnande bål. ANDERSSON VErldsom.s. 2:13 8
1854).
UB 3: 192 (
1873).
[FYR-ELD.ssg 2]
2) (
förr)
till 7: eld som hölls brinnande på ett fyrtorn. KLINT Kart. 67 (
1807).
UNGE Dal. 2.6 (
1835).
–
FYR-FARTYG ~⁰², äv. ~²⁰. fyrväs. fyrskepp.
SFS 1844,
nr 30, s. 27. FinBiogrHb.
1577 (
1900).
– (
2)
FYR-FAT.
[jfr mnt. vūrvat]
(i sht förr) kärl med glödande kol, användt till uppvärming l. till matlagning o. d., glödfat, glödpanna.
boupptSthm 25/ 8 1658.
2 UB (
1898).
– (
2)
FYR-FOT,
sbst.¹ (sbst.² se sp.
1905).
( fyr- 1666–1872. fyre- 1603) (
i sht förr)
för uppbärande av kokkärl över elden avsedd ställning bestående av en järnring på (vanl. tre) fötter, brandring, fotring; jfr TRE-FOT. boupptSthm 15/4 1603.
BoupptVäxiö 1872.
– (
2)
FYR-GRYTA. (
förr)
jfr -KORG; särsk. om stor järnkorg i vilken eld brann till bägledning för sjöfarten; jfr FYR sbst.¹ 7. KLINT KurstÖstersjön 99 (
1815).
–
FYR-GÄLD,
sbst.¹ (sbst.² se sp.
1916).
[jfr ä. d. fyrgæld]
(
†)
== -PÄNNINGAR. Fyrgeltet som man plägar taga i Sundet. COYET Skääl L 2 a (
1659).
–
FYR-HÅL.
[FYR-HÅL.ssg 1]
1) till 2: i spiselhäll anbragt hål genom vilket värme meddelas åt kokkärl som är placerat över detsamma. STÅL byggn. 2:33 (
1834).
CEDERSTRÖM Minn. 120 (
1913).
[FYR-HÅL.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 5: hål i eldstad gm vilket bränsle införes, edlstadshål. RINMAN (1788). 2 NF 28.628 (
1918).
Anm. till 2. I denna bet. kan ordet äv. hänföras till FYRA,
v.¹ (se d. o.
[FYR-HÅL.ssg 3]
3).
–
FYR-INGENJÖR.
fyrväs. (titel på) tekniskt utbildad tjänsteman i lotsstyrelsen. GYNTHER Förf. 3.329 (
1852;
möjl. efter handl. fr. 1841).
–
FYR-INRÄTTNING ~⁰²⁰. konkret. [FYR-INRÄTTNING.ssg 1]
1) fyrväs. == -VÄSEN. Öfver Lots- och Fyr-inrättningen .. har Chefen för Sjö försvars-Departementet högsta inseendet. SFS 1862,
nr 47, s. 1.
Ledig tjänst vid fyrinrättningen. PT 1909,
nr 268 A,
s. 4.
[FYR-INRÄTTNING.ssg 2]
2) (
mindre br.)
fyr (se FYR, sbst.¹ 7). Fyrinrättningar finnas.. (bl. a.) å Svartklubben. HÖJER Sv. 1.65 (
1873).
[FYR-INRÄTTNING.ssg 3]
3) (
mindre br.)
== -APPARAT. AHLMAN Suppl. (
1883).
–
FYR-JOURNAL. (
†)
fyrdagbok. ReglLotsv. 1820, s.
31. SFS 1862,
nr 47, s. 31.
– (
2)
FYR-KOX. (
i fackspr.;
mindre br.) visst slag av kox; jfr
-KOL.
SFS 1894,
Bih. nr 58, s. 31.
TLev. 1901,
nr 18, s. 1.
Anm. Jfr
anm. till
-HÅL 2. – (
2)
FYR-KOL. (i fackspr.; mindre br.) visst slag av grova stenkol, särsk. användt till eldning under ångpannor o. d.
GT 1788,
nr 72, s. 4.
Grofva stenkol eller såkallade fyrkol. VetAH 1817,
s. 50. 5 SvGeolU
6.258 (
1915).
Anm. Jfr
anm. till
-HÅL 2. – (
1)
FYR-KRANS. (
förr)
eldkrans. GR 16.408 (
1544).
2 NF 22.343 (
1915).
– (
1)
FYR-KULA.
[FYR-KULA.ssg 1]
1) (
förr)
== -BOLL 1. OxBr. 9: 653 (
1645).
BILLMANSON Vap. 282 (
1882).
[FYR-KULA.ssg 2]
2) (
†)
om lysande meteor, bolid. HIÄRNE 2 Anl.119 (
1702).
–
FYR-LAMPA.
fyrväs. SD 1893,
nr 23, s. 4.
– (
1)
FYR-LANS.
[fsv. fyrlänz; jfr t. feuerlanze]
(
förr)
lans försedd med ett rör i spetsen innehållande brandsats för åstadkommande av en utskjutande eldslåga l. en laddning för utskjutande av kulor. SPAK KatalArtillMus. 78 (
1888).
–
FYR-LJUS,
n. i sht fyrväs. jfr -SKEN. NF 2.748 (1877). På ön (Nidingen) finnas sedan 1832 två .. stentorn, .. båda .. försedda med ett fast fyrljus. 2 NF 19: 948 (1913).
–
FYR-LYKTA,
r. l. .f fyrväs. lykta som åstadkommer belysningen i en fyr. VetAH 1793,
s. 114.
– (
1)
FYR-LÅS.
[jfr ä. d. fyrlaas]
(
förr)
visst slag av lås till eldhandvapen 8som ersatte luntlåset), hjullås; äv.: flintlås. CADLERSPARRE i VittAH 3.221 (
1788,
1793). I Sveige kallades hjullåset "sint" eller "fyrlås".
NF 4.346 (
1881).
–
FYR-LÅS-MAKARE. (
förr)
person som tillvärkade fyrlås. BtSödKultH 8: 13 (
1662).
–
FYR-MAN,
m. fyrväs. vid fyrplats anställd person. SFS 1886,
nr 31, s. 3.
–
FYR-MEDEL,
pl. (
i fackspr.)
gm fyr- och båkavgifter inflytande statsinkomster; i sht i uttr. fyroch båkmedel. BtRiksdP 1867, IV 1:
nr 20, s. 10.
–
FYR-MÄSTARE.
fyrväs. (titel på) befälhavare på fyrskepp samt förman vid fyr med ständig bevakning l. vid gasstation. ReglLotsv. 1820,
s. 30. 2 NF 29:
146 (
1919).
– (
1)
FYR-MÖRSARE.
[jfr ä. d. fyrmørser]
(fyr- 1614 osv. fyre- 1563– 1615) (i fråga om ä. förh.) mörsare för kastande av fyrkulor. förtHertJohLösegend. 1563, s. 111. H HAMILTON i VittAH 17.
281 (
1839,
1846).
SCHULTHESS (
1885;
med hänv till mörsare).
– (
2)
FYR-PANNA :
[jfr mnt. vūrpanne, t. feuerpfanne]
[FYR-PANNA.ssg 1]
1) (i sht förr) == -FAT. boupptväxiö 1778.
2 NF 28.
102 (
1918).
[FYR-PANNA.ssg 2]
2) (
förr)
om större korg av järn i vilken eld brann till vägledning för sjöfarten; jfr FYR sbst.¹ 7. VetAH 1773,
s. 243. ReglLotsv. 1
1820,
s. 30.
– (
6)
FYR-PATRON. (
förr)
artill. antändningspatron, tändpatron. BeskrFästnPosArtill. I 9-10:89 (
1895).
Anm. Ordet kan äv. hänföras till
FYRA,
v.¹ (se d. o.
[FYR-PATRON.ssg 4]
4).
–
FYR-PERSONAL. (
i sht i fackspr.)
vid fyrvästendet anställd personal. SFS 1862,
nr 47, s. 14.
– (
1)
FYR-PIL.
[fsv. fyrpil; jfr t. feuerpfeil]
(
förr)
pil med nära spetsen fästade raketer l. med i spetsen anbragt fyrkula. VarR 35 (
1538).
TEGEL G 1 1: 24 (
1622).
2 NF 22: 343 (
1915).
– (
1)
FYR-PILS-STYCKE.
(-pil- 1568) (förr)
mindre artilleripjäs avsedd för kastning av fyrpilar. GYLLENGRANAT SvSjökr. 1:144 (i handl. fr. 1568). De stora Fyrilarne skötos ur de så kallade Fyrpilsstycken, men de mindre med bågar.
CADLERSPARRE i
VittAH 3.262 (
1788,
1793).
2 NF 25.
772 (
1916).
–
FYR-PLATS.
fyrväs. [FYR-PLATS.ssg 1]
1) plats på land där en l. flera fyrar finnas. SFS 1856,
nr 72, s.
31. 2 NF 27: 1164 (
1918).
[FYR-PLATS.ssg 2]
2) plats ute på havet där fyrskepp är förlagt. Grundkallens fyrskepp .. afgår ... till Öregrund för att der intaga kol och afvakta lämpligt tillfälle att afgå till sin fyrplats. SD 1900,
nr 208, sx.
8.
–
FYR-PÄNNINGAR,
sbst.¹, pl. (sbst.² se sp.
1921). (
i fackspr.)
avgift som erlägges av in- o. utgående fartyg till underhåll av fyrar; numera i sht i uttr. fyr- och båkpänningar. SERENIUS (
1741).
KONOW (
1887).
BJÖRKMAN (1889).
– (
6)
FYR-RÖR.
[FYR-RÖR.ssg 1]
1) [jfr ä. d. fyrrøor, t. feurrohr]
(
†)
skjutvapen, gevär? BoupptSthm 25/11
1642.
[FYR-RÖR.ssg 2]
2) (förr)
artill. antändningsrör (se d. o.
[FYR-RÖR.ssg 1]
1).
SFS 1887,
Bih. nr 30, s. 53.
Anm. till 2. Se
anm. till
-PATRON.
– (
2)
FYR-SKED.
[jfr ä. d. fyrleppel o. ildsked]
(
förr) (järn)sked att bära glöder i.
BtFinlH 3: 237 (
1549).
ÅgerupArk. Bouppt.
1743.
–
FYR-SKEN.
i sht fyrväs. jfr -LJUS. AB 1865,
nr 31, s. 4.
Fyrskenets höjd (å fyren vid Jussarö) öfver vattenytan (ör) 30 m. 2 NF 36: 831 (1924).
–
FYR-SKEPP.
fartyg med fyrapparat vilket utlägges o. fast förankras på ngt ställe där fast fyr ej kan byggas; jfr -FARTYG. EKBOHRN NautOrdb. 60 (1840).
VFl. 1913,
s. 31. jfr
VRAK-FYRSKEPP.
–
FYR-SKEPPARE. (
i Finl.)
befälhavare på fyrskepp. FFS 1870,
nr 35, s. 3. AtlFinl.
26: 3 (
1899).
– (
6)
FYR-SKRUV. (
förr)
artill. antändningsskruv, tändskruv. DE RON o.
VIRGIN I. 1-3:
10 (
1886).
Anm. Se
anm. till
-PATRON.
– (
1)
FYR-SLAG.
§jfr ä. d. fyrslag, ä. t. feurschlach, holl. vuurslag] (†) eldstål. BoupptSthm 15/6 1668,
s. 1130.
– (
1)
FYR-SPETS. (
†)
spjutspets med därå anbragt fyrkula? HFinlH 2.246 (
1547).
–
FYR-STAT(EN). (
i fackspr.)
sammanfattning(en) av den vid lotsvärkets fyrskepp, fyrar, miststgnalstationer o. gassstationer anställda personalen. SFS 1862,
nr 47, s. 6.
–
FYR-STATION.
fyrväs. .
== -PLATS 1. SFS 1873,
nr 3, s. 22. SvRike
I. 1: 364 (
1899).
–
FYR-STEN.
( fyr-1637 osv. fyre-1705) [jfr mnt. vūrsten, t. feuerstein]
[FYR-STEN.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
till 1: sten med vilken man kan slå eld; särsk. om svavelkis. Linc. (
1640).
TUNELD Geogr. 291 (
1741).
WoJ (1891). särsk. (förr) om till låset på äldre eldhandvapen hörande stycke av svavelkis l. flinta användt för att jämte stålet alstra gnistor till antändning av fängkurtet. OxBr. 11:697 (
1637).
Till Sintlåsen nyttjades fyrsten, och flinta till Snapplåsen. CADLERSPARRE i VittAH 3.222 (
1788,
1793).
SPAK Handskjutvap. 46 (
1890).
[FYR-STEN.ssg 2]
2) (
förr)
till 5: spishäll av sten. VDAkt. 1732, Syneprot. F III
7.
– (
1)
FYR-STÅL. (numera knappast br.) eldstål.
LINDFORS (
1815;
med hänv. till eldstål). E
WIGSTRÄM i
VFolk 13 (
1893).
– (
1)
FYR-TECKEN.
[jfr t. feuerzeichen]
(
†)
signal medelst eld? Skal ingen vdi lägret, sedan vagt är vmslagin sit rör aff skiute, eller fyr tekn giffue. GR 10.52 (
1535).
–
FYR-TORN.
tornlik byggnad i vars övre del finnes ljusanordning till vägledning för sjöfarten , fyr. GT 1788,
nr 128, s. 3.
VFl. 1913, s.
31.
– (
1)
FYR-TUNNA. (
förr)
[FYR-TUNNA.ssg 1]
1) med explosiva ämnen fylld tunna som kastades på stormande l. belägrande; stromfat. WESTE (
1807;
med hänv. till stormfat).
[FYR-TUNNA.ssg 2]
2) tunnliknande ask med fnöske till uppfångande av gnistor vid eldslagning. KARLIN KultM 22 (
1888).
SDS 1897,
nr 17, s. 2.
– (
2)
FYR-UGN (
mindre br.) eldstad (av visst slag) i vilken bränslet vilar på en rost.
OSBECK Resa 143 (
1751,
1757).
NYBLÆUS Pharm. 148 (
1846).
ÖSTERGREN (
1922).
–
FYR-VAKTARE.
fyrväs. person som är anställd för skötsel av en fyr; särsk. ss. titel på person som tjänstgör å fyrskepp l. fyr l. gasstation, i regel ss. fyrmästarens närmaste man. VetAH 1793,
s. 122. VFl.
1908,
s. 10.
–
FYR-VÄRK,
n. (fyr-1 1558 osv. fyre- c. 1585) [jfr d. fyrværk, t. feuerwerk]
[FYR-VÄRK.ssg 1]
1) (
förr)
mil. till 1: sammanfattande benämning på sådan krigsattiralj som är avsedd att åstadkomma brand hos fienden (l. belysa hans företag); jfr ERNST-FYRVÄRK, ERNST-KROPP. (De som skola förestå arkliet böra) kunne berede och tilflye allehande säth och fyrverck etc. GR 28: 474 (
1558).
NÅgre hws blefwe af inkastadt fyrverck jtende. HSH 33.59 (
1634). (
man skulle nästan kunnat sikta på K. XII) så upplyst fältet då var af fiendens fyrvärk.
Därs. 7:246 (c. 1750).
BILLMANSON Vap. 281 (
1882).
[FYR-VÄRK.ssg 2]
2) i sht
mil. till 1: benämning på ammunition som innehåller krut l. tändsats; äv.: fyrvärkeripjäs. NF (
1882).
2 NF (1908). [FYR-VÄRK.ssg 3]
3) (†) till 1, == -VÄRKERI 1; i ssgrna FYRVÄRKS-KAPTEN o. -KOMPANI. [FYR-VÄRK.ssg 4]
4) (†) till 1: fyrvärkeri (se -VÄRKERI [FYR-VÄRK.ssg 3]
3). AntecknSanl. 54 (
1645).
Samma qwäll (hölls) ett skönt Feuerwärk på then gamble Admiralitets holmen RARP 4.579 (
1651).
ARNELL Moore 2.101 (
1830).
[FYR-VÄRK.ssg 5]
5) (
†)
till 1: elddon. Gubbar! vi röka, /Stoppa vårt knaster och fyrverket tar. BELLMAN 5:
157 (c. 1775).
[FYR-VÄRK.ssg 6]
6) (
tillf.)
till 7: fyrväsen Svenska fyrverket. LfF 1913,
s. 210.
–
FYR-VÄRKS-KAPTEN (
†)
till -VÄRK 3: fyrvärkarkapten. HENEL 1729 117 (
1730).
–
FYR-VÄRKS-KOMPANI. (
†)
till -VÄRK 3: fyrvärkarkompani. HENEL 1729 23 (
1730).
–
FYR-VÄRKS-KROPP. (
†)
till -VÄRK 1: brandprojektil. TÖRNGREN Artill. 1: 41 (
1794).
H HAMILTON i VittAH 17.
278 (
1839,
1846).
–
FYR-VÄRKS-KULA. (
†)
till -VÄRK 1, == -BOLL 1; jfr -KULA 1. CADLERSPARRE i VittAH 3.250 (
1788,
1793).
DALIN (
1851;
med hänv. till fyrkula).
–
FYR-VÄRKS-LABORATORIUM.
Sjömil. tll -VÄRK 2: laboratorium för laddning av granater, tillvärkning av raketer o. blänkfyrar m. m. GYNTHER Förf. 1:435 (i handl. fr. 1820). Fyrverkslaboratoriet vid Karlskrona varf.
RiksdRevStatsv. 1908,
s. 112.
–
FYR-VÄRKARE.
[jfr d. fyrværker t. feuerwerker]
[FYR-VÄRKARE.ssg 1]
1) (
förr)
mil. urspr.: artillerist som tillvärkade fyrvärk (se
-VÄRK [FYR-VÄRKARE.ssg 1]
1) o betjänade de artilleripjäser medelst vilka dessa kastades; senare: till krigsmakten hörande person som sysselsattes med tillvärkning av ammunition o. d. (jfr -VÄRK [FYR-VÄRKARE.ssg 2]
2) GUSTAF II ADOLF 488 (
1621).
RP 4.98 (
1634).
RISINGH Kiöph. 95 (
1669).
2 NF (
1908).
jfr ARTILLERIFYRVÄRKARE. [FYR-VÄRKARE.ssg 2]
2) person som tillvärkar o. avbränner fyrvärkeripjäser. DALIN (
1851).
ÖSTERGREN (1922).
–
FYR-VÄRKAR(E)-KAPTEN. (
förr)
mil. till -VÄRKARE 1: kapten som var befälhavare över ett fyrvärkarkompani. HENEL 1735 93 (
1736).
OSCAR II i
vittAH 22: 22 (
1861;
i fråga om förh. på Karl XII:s tid).
–
FYR-VÄRKAR(E)-KOMPANI. (
förr)
mil. till -VÄRKARE 1: av fyrvärkare sammansatt truppförband. I Sverige sammanfördes på 1700-talet alla fyrverkare i fyrverkarekompanier, hvilka dock.. (1779) upplöstes. NF 5.527 (
1882).
2 NF 9.148 (
1908).
–
FYR-VÄRKAR(E)-KONST(EN). särsk.
till -VÄRKARE 2. BLOCK MotalaStr. Dedik.
6 (
1708).
–
FYR-VÄRKAR(E)-KÅR. (
förr)
mil. till
-VÄRKARE 1: under åren
1845– 1876 benämning på en militär kår som sysselsattes med tillvärkning av ammunition o. (krigs)raketer.
DALIN (
1851).
Sthm 2.69 (
1897).
–
FYR-VÄRKE. (
†)
[FYR-VÄRKE.ssg 1]
1) == -VÄRK 1. HFinlH 2.246 (
1547).
[FYR-VÄRKE.ssg 2]
2) == -VÄRK 4. EKEBLAD Bref 1.412 (1655). CHYDENIUS 31 (
1765).
–
FYR-VÄRKERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴, ngn gg ³~⁰⁰². [jfr d. fyrrværkeri, t. feuerwerkerei]
[FYR-VÄRKERI.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
tillvärkning o. användning av fyrvärk (se -VÄRK 1); konst(en) att tillvärka o. använda fyrvärk; förr äv.: avdelning av krigsmakten vilken sysslar med tillvärkning av ammunition o. fyrvärk. boupptSthm 6/10 1670, s.
1331. Capitein af Artollerie, Fyrwärkerij eler Mineurerne.
OrdnWadstenaKrigzmHuus 1689, s. A
4 a. Iag.. (
blev) excaminerad utij artiglerie, feurvärkerij och styrmanskonsten.
HH XVIII. 3: 30 (
1740).
STURZENBECHER (
1805).
NF (1882). jfr ERNST-, KRIGS-FYRVÄRKERI. [FYR-VÄRKERI.ssg 2]
2) (†) == -VÄRK 1: H FinlÖ 1.8 (1701). STURTZENBECHER Förel. I. 1: 56 (
1794).
[FYR-VÄRKERI.ssg 3]
3) avbrännande av fyrvärkeripjäser i o. för signalering l. (i större mängd) för ögonfägnad vid festliga tillfällen; oftast om själva skådespelet som på detta sätt åstadkommes; äv. koll., om för detta ändamål tillvärkade pjäser, numera i sht om samtliga fyrvärkeripjäser som avbrännas vid ngt visst tillfälle; äv. om konst(en) att tillvärka o. använda fyrvärkeripjäser. SPEGEL 392 (
1712).
Alla paren gingo i nedra rummen.. att se ett feuervärkeri utmed stranden afbrännas. TERSMEDEN mem. 2:279 (
1736). (
Från Antwerpen) hämtades .. (till EXIV:s kröning) präktiga klädningar.., goda viner,
väl-luktande vatn, fyrvärkeri.
DALIN Hist. III. 1: 530 (
1761).
Det sannolikt första fyrvärkeriet sprakade i Vicenza i slutet af 1300-talet. SÖDERHJELM ItRenäss. 234 (
1907).
jfr BATALJ-, LUST-FYRVÄRKERI. [FYR-VÄRKERI.ssg 3.slutet]
särsk. [FYR-VAKTARE.ssg 3.a]
a) i numera obr. uttr. Emot natten skedde fyrwärkeri på Czaritzhow. E BJÖRCK ( c. 1740) i KKD 3.96. b) bildl.
I hans ögon blixtrade ett glädjens och förtjusningens fyrverkeri. BREMER FamH 2.233 (
1831). Fyrverkerier af komiska.. hugskott, blixtrande qvickheter.
ATTERBOM Siare 4.16 (
1847).
Under generalens buskiga vita bryn ljungade ett helt fyrverkeri vredesblixtar mot den olycklige. ESSÉN KessSthm 101 (
1916).
–
FYR-VÄRKERI-ELD. (
mindre br.)
till -VÄRKERI 3. (Natronsalpeter) brinner med en skön brandgul låga, och kan derföre nyttjas till fyrverkeri-eld. BERZELIUS Kemi 1.435 (
1808).
ROOSVAL Schmidt 56 (
1896).
–
FYR-VÄRKERI-KONST(EN) [FYR-VÄRKERI-KONST(EN).ssg 1]
1) (
†)
till -VÄRKERI 1. Till .. (menliga sakers) Collegium hörer Granat- eller FyrwärckerijKonsten. BARCKHUSEN Cotossichin 90 (
1669).
KEMPE FabritiiL 77 (
1762).
[FYR-VÄRKERI-KONST(EN).ssg 2]
2) till -VÄRKERI 3. JournManuf. 2.282 (
1827).
–
FYR-VÄRKERI-PJÄS.
till -VÄRKERI 3: blandning av hastigt brinnande o. explosiva ämnen med tillhörande omhölje, avsedd att förbrännas i o. för signalering l. till förlustelse. DALIN (
1851).
Explosiva ämnen, såsom .. tändrör och fyrverkeripjeser. SFS 1877,
nr 43, s. 1.
–
FYR-VÄRKERI-SATS.
till -VÄRKERI 3: i fyrvärkeripjäs ingående blandning av hastigt brinnande o. explosiva ämnen. RINMAN 2.493 (
1789).
Till fyrverkerisatsers beredning må .. (icke) något.. arsenikhaltigt gift användas. SFS 1876,
nr 3, s. 9.
–
FYR-VÄSEN l.
-VÄSENDE.
UB 7.511 (
1875).
– (
1)
FYR-ÖR,
anträffat bl. i pl. -re. [senare ssgsleden är ÖR, grus, sand]
(†) == -STEN 1 slutet. Någre flinter eller fyröre (böra uppläggas) på hwar Festning .. i förwaring, på Nödfall, att Lunttan ginge op (dvs. ginge åt). HSH 26.240 (1633).
B
(†):