FYRKANT fy³r~kan²t, adj. o. adv. l. sbst.; ss. sbst. r. l. m.; best. -en; pl. -er. fyr-
1541 osv. ryra-
1640– 1700.
fyre- 1550– 1700=
[efter mnt.
vērkant, adj.; jfr mnl.
viercante, adj. o. sbst., holl.
vierkant, adj. o. sbst.; av
FYRA, räkneord, o.
KANT]
[FYRKANT 1]
1) (
numera bl. bygdemålsfärgat l. ngn gg tekn.) fyrkantig.
GR 3: 186 (
1526).
1 Kon. 7:31 (Bib. 1541). Dett fyrekante Konungzmaket.
HB 1.278 (
1591); jfr
II 1 b β.
1 fyrkant bord.
BoupptVäxiö 1893.
Jern, rundt, platt, fyrkant och af andra former. SFS 1894,
Bih. nr 58, s. 25. – särsk. (†)
a) ss. adv.
GR 16: 269 (
1544).
Fyrekant hugne master. OxBr. 11:796 (
1640;
möjl. ssg). b) bildl., i uttr.
vara fyrkant i skallen, vara inskränkt.
A WOLLIMHAUS Vitt. 31 (
1670).
[FYRKANT 2]
2) sjöt- områ: som hänger horisontalt o. på samma gång vinkelrätt mot fartygets medellinje; urspr. alltid o. alltjämt oftast ss. adv., i sht i uttr. toppa l. brassa (rårna) fyrkant, inställa rårna vinkelrätt emot sina master o. på samma gång vinkelrätt emot fartygets medellinje. DALMAN (
1765).
PLATEN Glascock 1:260 (
1836). Fregatten hade .. rårna fyrkant brassade.
GOSSELMAN S Amer. 60 (
1842).
SMITH (
1899).
BERGDAHL Antip. 154 (
1906).
II. sbst. [FYRKANT 1]
1) av fyra (räta) sidorm begränsad yta l. figur, fyrsiding; oftast i inskränktare anv. om dylik yta l. figur med fyra räta vinklar o. i sht om kvardrat; stundom i överförd anv. om föremål med (ungefärligen) kvadratisk l. rektangulär genomskärningsyta. SCHRODERUS Comenius 761 (
1639). Bärgarten .. dear sig .. i fyrkanter.
DALIN Hist. 1:8 (
1747).
Sedan vill jag bygga mig en stuga, / en enkel fyrkant med en dörr får duga. FRÖDING Eftersk. 1.108 (
1889,
1910). (
Bakvärket) skäres i aflåga fyrkanter.
GRAFSTRÖM Kond. 289 (
1892). – särsk.
[FYRKANT 1.a]
a) i uttr.i (förr äv. uti) fyrkant; jfr 3. α) i from av en kvadrat l. (mera sällan) rektangel. gårdarna äro byggda i fyrkant. Sten huggen i fyrkant. Fatab. 1907, s. 93 (
1550).
β) i förening med måttsbestämning: med hänsyn till varje sida i den kvadratiska grundytan l. genomskärningen. Hes. 40:47 (Bib. 1541). En bjälke sm är tolf tum i fyrkant.
LIND (
1749).
EICHHORN KonstH 14 (
1881).
γ) (†) i uttr. aln, fot osv. i fyrkant, kvadrataln osv. Hvar och en fot i fyrkant ligger under en luftens tyngd af 2660 skålpund. SERENIUS EngÅkerm. 127 (
1727).
[FYRKANT 1.b]
b) i ett flertal specialanv.; särsk. α) i sht mil. o. sjömil. om uppställning av trupper l. sjöstridskrafter varigm en fyrkant bildas; särsk. om förr bruklig sluten uppställning som infanteri intog för att möta kavallerianfall; ngn gg bildl. Så snar Fyrkanten är sluten, uphörer Spelet at slå Larm. ReglInf. 1751,
s. 212.
Tillys hela krigsstyrka .. med hela infanteriet ordnadt i fyra stora fyrkanter. FORSSELL G2A 72 (1894).
Göra fyrkant mot den framstormande reaktionen. SDS 1904,
nr 305, s. 2. särsk. i uttr. öppen fyrkant, uppställning i fyrknat med öppen plats i midten. (
Den livdömde) aflemnas i den formerade öppna fyrkanten.
TjReglArm. 1858, 1:
325.
IllMilRevy 1898,
s. 24. jfr
INFANTERI-FYRKANT.
β) benämning på två olika rum i det gamla slottet i Stockholm; äv. ss. (skämtsam) benämning på nuvarande slottet i Stockholm
RP 4.55 (
1634).
(Rådsherrarna) Ginge sedan opp ifyrkanten att giffva den Danske Gesandten audience. Därs. 6.33 (
1636).
Uthi enkedrånninges fyrkant, dher predikan holles. CARL XI (1687) i HH XVIII. 2:32 (Tal vid prins Gustavs dop) hållit i fyrkanten in för
H. Kl. M:tt och Hofvet.
BENZELSTIERNA Cens. 277 (
1746).
STENHAMMAR riksd. 3.346 (
1851).
γ) boktr. benämning på den största utslutningen, som utgör stilens kägel i kvadrat. FAHLGRÉN Boktr. 112 (
1853).
2 UB 10: 185 (
1906).
δ) (förr) mil. fästningsvärk med fyrkantig grundplan. RÅLAMB 8:15 (
1691).
LAGERBERG Dagb. 137 (
1711).
ε) tekn. fyrkantsjärn. Bultjern, bandjern, smärre sorter fyrkanter. HULTIN BergshFinl. 207 (efter handl. fr. 1771).
ζ) (†) i uttr. midt i fyrkanten, möjl.: midt på golvet; motsatt: utefter väggarna. Pedanten kan ofta dansa midt i fyrkanten, blänka på Paraden .. och svettas i värkstaden. DALIN Arg. 1:211 (
1733,
1754).
η) (†) kub, fyrkantig pelare.
Linc. (
1640).
SCHULTZE Ordb. 2150 (c.
1755).
KINDBLAD (
1871).
ϑ) (förr) sjömil. en på skansen tecknad kvadrat l. placerad kvadratisk brädlapp efter vars linjer o. diagonaler den vakthavande officeren manövrerade en flottas övriga skepp för att de skulle behålla vederbörliga poster i kolonnen. DALMAN (
1765).
RÖDING SD (
1798).
[FYRKANT 2]
2) herald. i fyrdelad vapensköld: fält av särskild färg olika med de andra bottenfärgerna. UGGLA Herald. 62 (
1746).
WETTERSTEDT Herald Ordl. (c.
1847).
[FYRKANT 3]
3) sjöt. rårnas horisontala o. på samma gång mot fartygets medellinje vinkelräta ställning; nästan bl. i uttr. i fyrkant (jfr 1 a). EKBOHRN NautOrdb. (
1840).
Rårna äro i fyrkant. HAHNSSON (
1896). – särsk. (†) i uttr. brassa (märsårrna)
i fyrkant, brassa fyrkant (se
I 2).
SERENIUS Hhhh
4 b (
1757).
Ssgr (utom i ssgn
-MÄRKE till
I 1 l.
II 1. Anm.Av den mängd ssgr som äro benämningar på föremål vilka ha form av en fyrkant l. ha kvadratiskt (l. rektangulrät) tvärsnitt har endast ett fåtal medtagits):
A
:
–
FYRKANT-BYGGD,
p. adj. (mindre b.r) byggd (ungefräligen) i form av en kvadrat. Den fyrkantbyggda gården.
Uppl. 2.337 (
1908).
–
FYRKANT-FIL. (
i fackspr.)
fil som har kvadratiskt tvärsnitt o. som är upphuggen på alla fyra sidorna.ALMROTH Karmarsch 310 (1839).
–
(II 1 b α) FYRKANT-FORMERING.
(fyrkant.- 1839 osv. fyrkants- 1863– 1882) mil. särsk. om den för mötande av kavallerianfall för brukliga uppställningen i fyrkant av infanteri. HAZELIUS Förel. 178 (
1839).
–
FYRKANT-HUGGA,
v. (
i fackspr.)
fyrhugga; i sht i p. pf. ss. adj.
KONOW (
1887).
Landsm. XVIII. 1: 28 (
1912).
–
FYRKANT-JÄRN.
tekn. (stång)järn med kvadratisk genomskärning. WESTERMAN PVetA 1770,s.
44. DN 1915, nr
305 A,
s. 2.
–
(II 3)
FYRKANT-MÄRKE.
( fyrkant- 1887 osv. fyrkants-- 1881) sjöt. märke av segelgarn som, då rårna äro ställda i fyrkant, fastsättes å rårnas brassar och toppläntor vid dessas fastgöringspunkter för att underlätta återfinnandet av nämnda läge. EKELÖF Skeppsm. 56 (
1881).
–
(II 1 b α) FYRKANT-ORDNING. (
förr)
sjömil. uppställning av sjöstridskrafter varvid dessa voro så ordnade att de (i det närmaste) bildade en kvadrat. BÆCKSTRÖM Sjökr. 1.93 (
1887).
–
FYRKANT-SPÅR.
tekn. i vals: spår för räckande av metallstänger med kvadratiskt tvärsnitt. JernkA 1857,
s. 213.
–
FYRKANT-TRÅD.
tekn. metalltråd med kvadratisk genomskärning. JernkA 1890,
s. 112.
–
FYRKANT-VIRKE.
( fyrkant- 1859 osv. fyrkants- 1885– 1916) (i fackspr.)
fyrhugget virke. ROTHSTEIN Byggn. 368 (
1859).
B
(†):
–
FYRKANTE-LIST.
list (bård) bildande en kvadrat (l. rektangel). Fatab. 1907,
s. 92 (
1546).
–
FYRKANTE-STYCKE.
stycke av kvadratisk (l. rektangulrä) form. Fatab. 1907,
s. 93 (
1546).
C
:
–
FYRKANTS-GÅRD. (
mindre br.)
i from av en fyrkant uppförd gård, kringbyggd gård. TurÅ 1912,
s. 163.
–
FYRKANTS-FORMERING,
se A.
–
FYRKANTS-MYNT. (
förr)
kvadratiskt mynt, klipping. OxBr. 3.128 (
1627).
–
FYRKANTS-VIRKE,
se A. till I 1: göra fyrkantig; i sht i p. pf. ss. adj.: fyrkantig. Linc. (
1640;
under quadratus).
BoupptVäxiö 1802–.
HEINRICH (
1814).
–
FYRKANTIG ,
adj. ( -ig 1555 osv. -ug 1713) [jfr mnt vērkantich]
till I 1 l. II 1.
[FYRKANTIG.avl 1]
1) som begränsas av fyra sidor; nästan bl. i inskränktare anv.: fyrsidig o. rätvinklig; oftast: kvadratisk; äv. om kroppar med dylik genomskärningsyta. En fyrkantig pelare. Fyrkantiga torn. GR 25: 237 (
1555).
(Ryssarnas) mynt är hwarken rundt eller fyrekantigt, som annat mynt, vthan aflongt och småt. PETREIUS Beskr. 5:8 (
1615).
SCHUTZ Ritk. 58 (
1832).
En fyrkantig eller aflångt fyrkantig ram af 4 störar. VerdS 98: 22 (
1901).
[FYRKANTIG.avl 1.slutet]
särsk. (†) i uttr.
fyrkantigt mål, mått med fyrkantigt (icke rundt) mätkärl. Päron (
såldes i Varbärg) till
4 d:r k:mt för en skäppa, fyrkantigt mål, det är
1/4 del af en tunna.
BARCHÆUS Landthhall. 47 (
1773).
[FYRKANTIG.avl 2]
2) mer l. mindre oeg. o. billd.; särsk. om person, övergående i bet.: kortväxt o. bred, undersätsig.
2 Saml. 13:
72 (c. 1690). Prostens ögon blefvo fyrkantiga.
A BLANCHE i
Nordstjernan 1845,
s. 20.
Carlsson var en liten fyrkantig vermländing. STRINDBERG Hems. 8 (
1887).
Grötpanna efter grötpanna kokades åt hundarne, tills de blefvo alldeles fyrkantiga. SCHRÖDER MinnSkog. 145 (
1888).
[FYRKANTIG.avl 2.slutet]
särsk. (
föga br.)
om liv l. persons natur l. dyl.: regelbunden (o. vardaglig), robust, osammansatt. Hans alldagliga, tjockfingriga, fyrkantiga skepparnatur. CAVALLIN Stevenson o. Osbourne 180 (
1898).
Detta lif, hvilket för honom var så enkelt och fyrkantigt trefligt.. ELGSTRÖM Fattigfolk 30 (
1912).