FYRLING fy³rliŋ², äv. fyr³-, 1 i bet. m.||ig., i bet 2 a r., i bet. 2 b r. l. f.; best. -en; pl. -ar. [jfr d.
firling, t.
vierling; avledn. av
FYRA, räkneord]
[FYRLING 1]
1) individ som är född samtidigt med tre andra av samma moder. LIND (
1749;
under vierling).
CEDERSCJOÄÖD QvSlägtl. 1.179 (
1836).
Hennes man var tvilling ohc hon sjelf var fyrling. LdVBl. 1897,
nr 62, s. 3.
[FYRLING 2]
2) om ngt som utmärkes av fyrtal; särsk. a) miner. om var o. en av fyra sammanväxta kristaller. SVENONIUS Stenr. 21 (
1888).
b) bot. om vissa växter. α) starnad- l. vattenörten Bulliarda aqaatica DC, med fyrtaliga blomdelar. NYMAN VäxtnatH 2.28 (
1868).
β) örten Paris quadrifolia Lin., med fyra kranvis ställda blad, trollbär. NormFört. 63 (1894). HA 3.9 (
1871).