FÖRANKRING föraŋ⁴kriŋ l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³², r. l. f.; best. -en; pl. (i sht i konkret bet.) -ar. vbalsbst. till FÖRANKRA; ofta konkret: anordning (ankare med ankartåg, kätting, lina, krampa osv.) varmed ngt förankras. [FÖRANKRING 1]
1) i sht
sjöt. till FÖRANKRA 1. Den starka ebb och flod, som ofta upprörde vågorna i Eiderns mynning och gjorde säkra, dubbla förankringar nödvändiga. VittAH 25: 98 (
1863,
1867) I forntiden begagnades stenar och sandsäckar till fartygs förankring.
NF 1: 794 (
1876).
NDA 1909,
nr 153, s. 4.
[FÖRANKRING 2]
2) (
i sht i fackspr.)
till FÖRANKRA 2. FOCK 1Fys. 535 (
1855).
Helt nyligen har man iakttagit en förstöring af förankringarne för hängbron öfver Niagara. TT 1898,
K. s. 83. – särsk.
byggn. till FÖRANKRA 2 slutet. CARLBERG SthmArchitCont. F
1 a (
1740).
Takkonstruktionen .. är af trä med .. förankringar och sammanfästningar af järn. FRIESEN Inbj. 1891,
s. 19.
[FÖRANKRING 3]
3) till FÖRANKRA 3. (Med den tyska författningen av 1919) har det första försöket gjorts till rådssystemets förankring i författningen. 2NF 30: 700 (
1920). – särsk.
bot. till FÖRANKRA 3 slutet. Genom .. olika (rot-)grenars förenade verksamhet vinnes (hos Laminaria) en kraftig förankring. SvRike I. 1: 160 (
1899).
SkogsvT 1910, Fackupps.
s. 308.
Ssgr i fackspr. ): – (
1,
2)
FÖRANKRINGS-ANORDNING ~⁰²⁰.
2NF 18: 562 (
1912).
– (
2)
FÖRANKRINGS-JÄRN.
TT 1895,
B. s. 49.
– (
1,
2)
FÖRANKRINGS-LINA.
TT 1897, B,
s. 80.
– (
2)
FÖRANKRINGS-MUR.
mur i vilken en maskin o. d. förankras. TT 1897,
B. s. 50.
–
(3 slutet) FÖRANKRINGS-ORGAN bot. De (fröna) omhöljande organen (hos vissa ökenväxter äro) .. ofta .. verksamma förankringsorgan. BotN 1916,
s. 47.
– (
2)
FÖRANKRINGS-STOLPE.
Vissa av stolparna (vid elektriska ledningsanläggningar) äro s. k. spänn- eller förankringsstolpar .. som skola kunna stå emot även ensidig dragning i ledningar. BKonvLex. 3: 909 (
1923).
– (
1,
2)
FÖRANKRINGS-TÅG.
TT 1901,
V. s. 28.