FÖRBAND förban⁴d l. fœr-, ngn gg fö³r~ ban²d l. fœ³r~ (fö`rband WESTE, fö`rbánnd DALIN. Anm. Accentueringen [metrisk_makron]⏑ förekommer i vers hos KULLBERG Tasso 2: 215 (1860) o. COLLAN Kalev. 1: 123 (1864)), n.; best. -et; pl. ==. 1) i fråga om sår l. annan kroppsskada: ombindning, förbindning; jfr FÖRBINDA 1 b.

[FÖRBAND 1.a]

a) († utom i ssgr) abstr. SCHÜTZERCRANTZ PVetA 1755, s. 17. THUNBERG Resa 1: 112 (1788). b) konkret: betäckning som anbringas på skadad kroppsdel till skydd mot infektion l. till stillande av blödning l. ss. stöd. (An)lägga förband. VetAH 1755, s. 149. Det s. k. första förbandet, som af hvarje soldat i krig bären uti en hopsydd innerficka å lifplagget. TINGSTEN o. HASSELROT 85 (1902). jfr BROTT-, FIXATIONS-, GIPS-, NÖD-, SPJÄL-, YTTER-FÖRBAND m. fl. 2) förbindning, sammanbindning, sammanfogning; jfr FÖRBINDA 4 a. – särsk.

[FÖRBAND 2.a]

a) byggn. om det förhållande att stenarna i en mur gm sin anordning ömsesidigt fasthålla varandra i deras läge; sådan anordning av stenarna i en mur att dylik värkan uppnås, huvudsakligen därigm att de vertikala fogarna icke få fortsätta oavbrutet gm flera skift av stenar; äv. i fråga om dylik anordning av stycken av annat material än sten, t. ex. torv l. dyl., varav mur uppföres. Murning i förband. CARLBERG SthmArchitCont. F 1 a (1740). Tillförene .. murades med stora kullerstenar, som intet kunde giöra något förband. KÖNIG Mec. 106 (1752). Alla tegel måste ligga i förband. STÅL Byggn. 1: 249 (1834). Under medeltiden (förekomma) två slags förband, som i allmänhet kunna gifva anvisning för monumentets datering. SvFmT 11: 154 (1901). De öfre delarna (av Utö hus) äro .. uppförda af tegel i medeltida förband. Uppl. 1: 590 (1905). – jfr BEKLÄDNADS-, BLOCK-, KRYSS-, MUNK-, NÄT-, PELAR-, SKORSTENS-, VALV-FÖRBAND m. fl. – särsk. α) i uttr. (en mur) står l. är o. d. i förband l. i ursprungligt förband med (en annan mur), om mur som är uppförd omedelbart intill en annan (o. samtidigt med denna), varvid stenar skiftevis inskjuta från den ena muren i den andra. SvFmT 11: 177 (1901). EKHOFF i Fornv. 1913, s. 34. β) konkret, om sten l. dyl. som håller två omedelbart intill varandra stående murar samman. LBÄ19–20: 124 1799; i fråga om byggnad av lera). b) skogsv. , landt. o. trädg. oeg., i fråga om plantering av träd l. andra växter: (den) inbördes ordning i vilken plantorna sättas; jfr FÖRBUND 1. CNATTINGIUS Skogslex. (1874, 1894) 2NF (1908). jfr KVADRAT-, TRIANGEL-FÖRBAND. – särsk. α) i uttr. (plantera) i förband, i sådan ordning att en planta i en rad kommer att i förhållande till radernas riktning stå snedt emot närmaste plantor i angränsande rader. Alm(Gbg) 1750, s. 31. 2NF 29: 240 (1919). β) skogsv. övergående i bet.: avstånd mellan plantor l. träd. KINMAN Guttenberg 86 (1890). LAHT 1911, s. 373. jfr KULTUR-FÖRBAND. c) tekn. i fråga om trä- l. järnkonstruktion: sammanfogning, förbindning; äv. konkret. ENEBERG Karmarsch 1: 192 (1858). Förbanden mellan de särskilda styckena i bron voro bristfälligt utförda och .. hade gifvit sig. TT 1877, s. 58. – jfr KNUT-FÖRBAND. 3) konkret, om förening av flera likartade delar till ett helt. – särsk. a) mil. sammanfattande benämning på truppstyrka som står under gemensam befälhavare o. är avsedd att uppträda ss. en enhet. Sammanträffa enskilda krigsmän eller truppafdelningar, skilda från de förband, som de tillhöra, skall den till tjensterangen främste .. taga befälet. TjReglArm. 1889, s. 20. KrigVAH 1921, s. 39. jfr ARME-, ARTILLERI-, BATALJONS-, BRIGAD-, FREDS-, REGEMENTS-, TRUPP-, TRÄNG-FÖRBAND m. fl. b) sjömil. sammanfattande benämning på fartyg som stå under gemensam befälhavare. TSjöv. 1891, s. 162. 2NF 33: 257 (1921). – jfr ESKADER-, FARTYGS-FÖRBAND. c) i allmännare anv. När fråga blef att inordna dessa nya slägten i högre förband, i högre systematiska enheter, då återgick man i det stora hela till det gamla. BotN 1901, s. 163 (i fråga om lavar). jfr BAKTERIE-, KOMMUNAL-, SLÄKT-FÖRBAND. (†):