© Svenska Akademien. SAOB spalt: F2463; tryckår: 1927
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
FÖRBÄTTRING förbät⁴riŋ l. fær-, i Sveal. äv. ⁰³², r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
[fsv. forbätring; jfr d. forbedring, mnt. vorbeteringe, t. verbesserung]
vbalsbst. till FÖRBÄTTRA(S) 1: handlingen att göra ngt bättre l. förhållandet att ngt blir bättre, ändring l. vändning till det bättre; äv. om förhållandet att ngt blir l. göres mera givande; förr äv.: förkovran; äv. konkretare. GR 13: 86 (1540). Man tycker sig märka att nästan ingenting är som det borde och kunde vara, och derföre ropar man från alla håll på förbättringar. TEGNÉR (WB) 5: 340 (1826). Klimatets allt fortfarande förbättring efter istiden. VerdS 6: 30 (1888). () Han .. beskydder våra fijender, och gör them fortröstning, hielp, och vndsetning medt päningar, folk, och verior .. Och til forbetring (dvs. till råga på saken) scriffuer slig spoott. GR 5: 35 (1528). jfr GRUND-, JORD-, KLIMAT-, KYRKO-FÖRBÄTTRING m. fl. – särsk.
[FÖRBÄTTRING .a]
a) till FÖRBÄTTRA 1 c: ökning, tillökning; numera nästan bl. (se dock α slutet o. β) i fråga om löner l. dyl. samt hist. i fråga om förläning. GR 3: 37 (1526). Vij hafve förstått, att I äre begärandes förbättring opå eders lhön, anthen uthi kläde eller penninger. Därs. 23: 164 (1552). Store sjötullens förbättring. RP 4: 109 (1634). Den 9 Juli 1569 gaf Johan III grefve Per (Brahe) till grefskapets förbättring 382 hela, 112 halfva hemman (m. m.). NF 17: 1214 (1893). jfr LÖNE-, SKATTE-FÖRBÄTTRING. – särsk.
[FÖRBÄTTRING .a.α]
α) konkretare: tillägg; äv. om vad som gives på köpet vid försäljning l. vad som gives emellan vid byte. GR 20: 101 (1549). The gårdher, som Lasse Brömpz biuder oss till förbättring udi thett skipte emellem oss och honum. Därs. 22: 11 (1551). Husbonde .. som utan laga skäl vräker Tjenstehjon utur sit hus och tjenst, gifve det samma sin fulla årslön, med förbättring af Tre Riksdal. 16 skill. til skade-ersättning. AdP 1800, s. 274. särsk. (förr) om tillägg (i pänningar) till given morgongåva (bestående av jord). BtFinlH 4: 414 (1570). Hennes Morgongåfwa war til Ett Tusend Marek örtigh Jordegodz, och til förbättring Tuhundrade Gylden. GIRS G1 170 (c. 1630). SCHREVELIUS CivR 3: 91 (1849).
[FÖRBÄTTRING .a.β]
β) herald. till FÖRBÄTTRA 1 c β. Förbättring på sitt Adeliga wapn. RARP 2: 11 (1633). FLEETWOOD Herald. 102 (1917).
[FÖRBÄTTRING .b]
b) till FÖRBÄTTRA 1 d; numera bl. i förb. med vissa sbst., ss. affärer, ekonomi o. d.; förr äv. i uttr. kronan till förbättring, till kronans förbättring o. d., kronan till ökad inkomst. Förbättringen av hans ekonomi fortskred. GR 1: 81 (1523). Vår undersåte Anderss Pedersson, må och skal eronone til förbättring rödie och uptage och sedan niute och behålle en torpestad på Heda skogh utti Romfertune sochn. Därs. 24: 439 (1554). RUDBECK Bref 7 (1662).
[FÖRBÄTTRING .c]
c) () till FÖRBÄTTRA 1 e: gagn; fördel. GR 13: 147 (1540). (Vi) woro i then meningen at wij skulle thet (dvs. att vi hyllade den falske Demetrius) haffna giordt oss til förbättring. PETREIUS Beskr. 2: 198 (1614).
[FÖRBÄTTRING .d]
d) () till FÖRBÄTTRA 1 f: upphöjelse, befordran. Widh dhe första trenne åhrens förlåp benådat med någon förbättring och avancement. HSH 31: 203 (1664). Embetsmän och Betjente, som tagit afsked utan förbättring på Caracteren (dvs. erhållande av högre titel). SvRStBevilln. 1800, s. 35.
[FÖRBÄTTRING .e]
e) till FÖRBÄTTRA 1 g; särsk. (förr) i uttr. vara på förbättring, vara på bättringsvägen; förr äv. (mil.) ställa (ngn) på (ngn tids) förbättring, uppskjuta (ngns) avsked för att se om hans hälsa under tiden förbättras. En avgjord förbättring har nu inträdt i den sjukes tillstånd. PORTHAN BrefCalonius 417 (1797). På grund af sjuklighet ställa manskap på högst ett års förbättring. TjReglArm. 1889, s. 451.
[FÖRBÄTTRING .f]
f) (numera föga br.) till FÖRBÄTTRA 1 k. SWEDBERG Schibb. 154 (1716). ÖDMANN StrFörs. 4: 340 (1822). – särsk.
[jfr motsv. uttr. i fsv., ä. dan. o. t.]
() i uttr. på (ngns) förbättring, under förbehåll av den rättelse l. ändring som ngn kan komma att göra, under förbehåll av ngns samtycke, ofta i uttr. på (ngns) behag och förbättring, under förutsättning av ngns samtycke o. med förbehåll av den rättelse o. d. som ngn kan komma att göra. GR 3: 322 (1526). På ederss forbätring, szyntis oss lichast ware, ath huar ijsen wore starck, ath the droge (dvs. fore över) Jelmären. Därs. 13: 40 (1540). TEGEL G1 1: 187 (1622).
[FÖRBÄTTRING .g]
g) till FÖRBÄTTRA 1 n. Lända till ngns förbättring. Så Lät oss nw effterfölya .. thet som tienar til hwar annars förbätring. Rom. 14: 19 (NT 1526; Bib. 1917 uppbyggelse). Straff bör tiäna til förbättring. 2RARP 4: 432 (1727). () Förbättring på vår Själs tilstånd. NOHRBORG 709 (c. 1765).
Ssgr(g)
FÖRBÄTTRINGS-ANSTALT ~²⁰ l. ~⁰². anstalt l. institution som har till uppgift att förbättra däri intagna personer, korrektionsanstalt; numera i sht om dylik anstalt för vanartade barn l. minderåriga brottslingar, tvångsuppfostringsanstalt, räddningsinstitut, skydd shem. BtRiksdP 1815, 3: 56. OSCAR I Straff 119 (1840). Särskilda af staten eller .. enskilde inrättade förbättringsanstalter. SFS 1873, nr 29, s. 21. -ARBETE~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰, WENNERBERG 2: XV (1882). Premielån tilldelas jordbrukare för utförande af visst angifvet förbättringsarbete vid af honom idkadt jordbruk. SFS 1905, nr 66, s. 2.
FÖRBÄTTRINGS-FÖRSLAG. PoetK 1819, 2: 124.
FÖRBÄTTRINGS-GODS. kam. gods som "förbättrats" med avs. på sin jordnatur; jfr FÖRBÄTTRA 1 b. ABRAHAMSSON 112 (1726).
(g) FÖRBÄTTRINGS-HEM. (mindre br.) jfr -ANSTALT. Upprättandet af s. k. förbättringshem för minderåriga förbrytare. DN 1896, nr 9494 A, s. 2. AUERBACH (1908).
(g) FÖRBÄTTRINGS-HUS. förbättringsanstalt; numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh. LBÄ 1113: 114 (1798). NF S: 583 (1882).
(g) FÖRBÄTTRINGS-KOLONI. (numera knappast br.) om förbättringsanstalt. Förbättringskolonien Hall. IllSv. 1: 403 (1882). FångvStyrBer. 1886, s. 28.
(g) FÖRBÄTTRINGS-TEORI. särsk. rättsfil. i sg. best., om den straffteori som ser straffets ändamål i brottslingens moraliska förbättring. SNELLMAN Stat. 160 (1842).