FÄRGERI fær¹jeri⁴, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er (RISINGH Kiöph. 91 (1669) osv.) (†) == (StadgRaspSpinnehus 1698, s. A 3 a (: Färgerijen, best.), SAHLSTEDT (17739))). (förr äv. skrivet -ie, -il] ) [jfr d. farveri, t. färberei]
vbalsbst. till FÄRGA v.¹, ². [FÄRGERI 1]
1) (mindre br.) abstr.: färgning, färg(ar)konst. BRASK Pufendorf Hist. 81 (
1680).
DALIN (
1851). (
†)
konkretare: sätt på vilket (metod enl. vilken) färgning sker l. bör ske. Alt thetta (dvs. olika arbeten av häst- l. kohår) hafwer ock sine Färgerijer. RISINGH Kiöph. 91 (
1669). jfr
PURPUR-FÄRGERI.
[FÄRGERI 2]
2) konkret: inrättning vid vilken färgning av garn, tyg o. d. bedrives yrkesmässigt; äv. om byggnad l. avdelning av byggnad inrättad för färgning. Så mycket mehra .. som Färgerijen uti Wårt Rijke nu dageligen tiltaga. StadgRaspSpinnehus 1698, s. A 3 a. En byggnad indelad till färgeri, torkrum, och pressrum. PT 1899,
nr 264, s. 4. jfr
KLÄDES-,
SIDEN-,
SKÖN-FÄRGERI m. fl.
Ssgr (i allm. till
2):
–
FÄRGERI-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. NerAlleh. 1886,
nr 58, s. 3.
–
FÄRGERI-FARRIKÖR.
person som äger o. driver ett färgeri. SvT 1852,
nr 16, s. 2.
–
FÄRGERI-FAKTOR. (
†)
färgerifabrikör; jfr FAKTOR I 2 a β. SvT 1852,
nr 34, s. 1.
CAVALLIN Herdam. 5: 239 (
1858).
– (
1)
FÄRGERI-KONST. (
föga br.)
färg(ar)konst. VetAH 1791,
s. 117.
DALIN (
1851).
– (
1)
FÄRGERI-RÖRELSE.
KINDBLAD (
1871).
– (
1)
FÄRGERI-TEKNIK.
TT 1897, Allm.
s. 107.
– (1)
FÄRGERI-TEKNIKER.
GbgP 1898,
nr 875 A, s. 4.
– (
1)
FÄRGERI-TEKNISK.
TT 1897, Allm.
s. 107.
–
FÄRGERI-VÄRK,
n. (numera bl. i fråga om ä. förh.) färgeri (se d. o. 2. PT 1758,
nr 6, s. 4.
SUNDELIUS Norrköpminne 126 (1798).