FÄRSKA fær³ska², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. [FÄRSKA.v 1]
1) till FÄRSK 2: göra (i ngn mån) som ny (med hänsyn till kraft l. smak l. dyl.); bl. i särsk. förb. o. i ssgn UPPFÄRSKA. [FÄRSKA.v 2]
2) [efter t. frischen med samma bet.]
metall. till FÄRSK 4: i fråga om förfarande l. process varigm en metall renas från främmande beståndsdelar; jfr FRISKA 1 b. [FÄRSKA.v 2.a]
a) i fråga om tackjärn l. (vid det fordom förekommande malmsmidet) järnmalm, dels tr.: gm (åstadkommande av) oxidation befria (tackjärn l. järnmalm) från främmande beståndsdelar (kol, kisel, mangan), så att produkten blir smidbart järn l. stål, dels intr.: gm förlust av kol o. andra främmande beståndsdelar (bliva seg o. trögsmält o.) förvandlas till smidbart järn l. stål; särsk. ss. vbalsbst. -ning: förfarande l. process varigm tackjärn (l. järnmalm) färskas; stundom i inskränktare anv.: härdfärskning. GVALLERIUS PVetA 1744,
s. 17.
Man låter jernet uti ugnen färska til smälta. RINMAN Jernförädl. 244 (
1772).
MÖLLER (
1790).
Tackjernet .. färskade till ett skarpt och jemt stål. JernkA 1817, 1:
81. Tackjernets färskning, d. v. s. raffinering till stål eller smidigt jern.
TByggn. 1859,
s. 41.
Smides- eller stångjern kan erhållas ur tackjern ... Det sker genom färskning, puddling och i senare tiden genom bessemerblåsning. HOLMSTRÖM Naturl. 1: 70 (
1888).
(Bessemers) metod att genom inblåsning af luft i smält tackjärn färska detta till stål. VL 1908,
nr 164, s. 4.
Smältningen kan fortsättas med ny, färskande slagg. 2NF 17: 1131 (
1912). jfr
BORT-,
FULL-,
FÖR-,
GENOM-,
HALV-,
KOK-,
NED-,
RÅ-,
SAMMAN-,
TORR-FÄRSKA m. fl. samt
O-FÄRSKAD, ävensom
BESSEMER-,
BLÄSTER-,
BUT-,
HÄRD-,
MALM-,
MARTIN-,
RÅJÄRNS-,
SLAGG-FÄRSKNING m. fl.
[FÄRSKA.v 2.b]
b) med avseende på krom: befria från kol. (Kolhaltig krom) .. kan färskas antingen med smält kalk eller med dubbeloxiden af calcium och krom. TT 1897,
K. s. 30.
[FÄRSKA.v 2.c]
c) (
†)
med avseende på bly(glete): friska (se d. o. 1 b). MÖLLER (
1790).
WESTE 1807;
med hänvisning till friska). jfr
GLETE-FÄRSKNING.
[FÄRSKA.v 2.d]
d) (
†)
med avseende på koppar: friska (se d. o. 1, b, "segra". MÖLLER (
1790).
LINDFORS (
1815).
Särsk. förb. (till
1):
–
FÄRSKA PÅ ¹⁰ ⁴. (tillf.)
kok. med avs. på pressjäst: giva ny kraft, föryngra. Pressjäst måste först "färskas på" med litet ljum vört och vispas dugtigt innan den ilägges (i ölvörten). LANGLET Husm. 556 (
1884).
–
FÄRSKA UPP ¹⁰ ⁴ l. OPP ⁴. jfr
UPPFÄRSKA särsk.
kok. med avs. på bröd: gm fuktning o. uppvärmning göra ss. färsk.
BJÖRKMAN (
1889).
AUERBACH (
1908).
Ssgr(i allm. till
2 a; metall.):
A
:
–
(2 c) FÄRSK-BLY. (
knappast br.)
friskbly. BERLIN Farm. 1: 98 (
1849).
ÖoL (1852). –
FÄRSK-BRYTNING.
vid härdfärskning: uppbrytning av det för färskning i härden nedsmälta tackjärnet. JernkA 1869,
s. 276.
–
FÄRSK-BUT.
klump av färskjärn; särsk. (förr) om den vid butsmide i härden avsvalnade färskjärnsklumpen. JernkA 1830, s.
390. Därs. 1875,
s. 380.
–
FÄRSK-HÄRD.
i icke fackmässigt spr.: härd för färsksmide. EconA 1807, okt.
s. 113. 2NF (
1908).
–
FÄRSK-JÄRN.
av tackjärn l. (vid det fordom brukliga malmsmidet) järnmalm i smälthetta uppkommet, trögsmält o. slaggblandat, mer l. mindre smidigt järn; särsk. vid det förr brukliga tysksmidet l. butsmidet: i hammarsmedshärd sammanhopad (hoparbetad) massa (klump) av dylikt järn, inneslutande en myckenhet slagg som avskildes gm massans (klumpens) smältning l. sönderhuggning o. uträckning till stångjärn; förr ngn gg äv.: stångjärn. JOHANSSON Noraskog 2: 138 (i handl. f. 1544).
FISCHERSTRÖM 3: 189 (
1783).
RINMAN (
1788).
Den process, genom hvilken tackjernet förvandlas i stångjern eller färskjern, kallas färskning. LIEDBECK KemTekn. 277 (
1864).
–
FÄRSK-JÄRNS-BUT.
färskbut. RINMAN 1: 761 (
1788).
JernkA 1850,
s. 13.
–
FÄRSK-MALM.
den rika o. rena järnmalm som vid götjärnsmetoderna tillsättes det smälta tackjärnet för att påskynda färskningen; särsk. vid användning i martinprocessen: martinmalm. JernkA 1907,
s. 32.
–
FÄRSK-SIDA.
övre sidan av en smälta. Den mjuka sidan (färsksidan). JernkA 1837,
s. 94.
Alla färsksidor afhöggos till s. k. sekunda-jern. Därs. 1867,
s. 165.
–
FÄRSK-SLAGG.
slagg som faller vid de olika härdfärskningsmetoderna o. som tillvaratages för att vidare användas ss. färskningsmedel vid efterföljande smälta. RINMAN 1: 776 (
1788).
–
FÄRSK-SMIDE.
sammanfattande benämning på välljärnsmetoderna; förr äv. dels i allmännare anv. om alla färskningsprocesser inom järnets metallurgi, dels: butsmide. RINMAN 2: 890 (
1789).
BKonvLex. (
1924).
B
–
FÄRSKNINGS-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰.
–
FÄRSKNINGS-KOK.
om den livligt l. häftigt förlöpande delen av färskningsproccssen vid välljärnsmetoderna o. bessemermetoden, då huvuddelen av kolet bortoxideras. JernkA 1898,
s. 227.
–
FÄRSKNINGS-MALM.
färskmalm. JernkA 1900,
s. 522.
–
FÄRSKNINGS-METOD.
JernkA 1831,
s. 250.
Avledn. (till
2 a; metall.):
–
FÄRSKBARHET ,
r. l. f. JernkA 1852,
s. 162.
Därs. 1888,
s. 259.
–
FÄRSKIG ,
adj. (
†)
om tackjärn: som lätt färskar; äv.: som har ringa kolhalt o. till följd därav är segt o. trögsmält. RINMAN 1: 542 (
1788).