FÖRDRAGA fö³r~dra²ga l. fœ³r~ (m[comb_0306][metrisk_makron]⏑ LANNERSTIERNA Vitt. 128 (1790)), v.¹ (beträffande böjn. se FÖRDRAGA v.²,). vbalsbst. -ANDE, -NING.

[till FÖR- I (i bet. 1 till 1 c β, i bet. 2 till 3, i bet. 3 till 6). – Jfr FÖREDRAGA]

[FÖRDRAGA.v1 1]

1) draga (ngt) för (ngt); vanl. med avs. på gardin(er), lucka o. d.; äv. i överförd anv. med avs. på det framför vilket ngt drages; nästan bl. i p. pf.; jfr FÖREDRAGA 1. DALIN 1852. (Fönstren) stodo halföppna bakom de fördragna gardinerna. GEIJERSTAM KampKärlek 164 (1886). CEDERSCHIÖLD Väntan 21 (1915). Bakom låsta dörrar och fördragna fönster. MÅNSSON Rättf. 2: 189 (1916).

[FÖRDRAGA.v1 2]

2) (†) == FÖREDRAGA 2. ORUDBECK (1659) hos ANNERSTEDT UUH Bih. 2: 39. Til E(ders) G(revliga) Excellens kommer iagh att ödmiukast fördraga en saak om de 4 Mechaniske stipendiater. DENS. Bref 377 (1700).

[FÖRDRAGA.v1 3]

3) (†) == FÖREDRAGA 3. HSH 3: 42 (c. 1750). Jag hoppas, att ni ej fördrager / En okänd främling framför mig. LANNERSTIERNA Vitt. 128 (1790). AGRELL Maroco 2: 375 (1800, 1807)