– (II) FÖRE-KOMMA, v.² (†) 1) förkomma, komma bort. G BONDE (1740) hos TROLLEBONDE Hesselby 139. HSH 9: 103 (c. 1750). 2) låta ngt förkomma, göra av med, förskingra. (De) som hans (egendom) vtan wår willie och befalning forekomit eller forskringat haffua. GR 11: 256 (1537). Som jag nu .. låtit laga alt gewähr ock wärjor som sönder woro, skola officerarne .. om något förekommes el:r söndergåår (det) hoos mig angifwa. KKD 10: 344 (1703).

– FÖRE-KOMMANDE,

– FÖRE-KOMST, se FÖREKOMMA v.¹, avledn.

– (II) FÖRE-KUNNA. (†) 1) == FÖRKUNNA 1. Hwilke handlinger wij haffwe .. befalett her Eric att hann ider Förekunne .. skall. GR 10: 264 (1535). 2) == FÖRKUNNA 2. Den .. förekunnade Religionen. SvLitTidn. 1821, sp. 535.

– (I 7) FÖRE-KUNSKAP. (†) förkunskap. Hamb. (1700).

– (I 7) FÖRE-KÖP. (†) == FÖR-KÖP 1. SCHRODERUS Os. 1: 835 (1635). Må ey heller någor Handtvärckare göra sinom Ämbetz-broder föreköp, och biuda mehr för de vahror, som til hans handtvärck lända, än hans Ämbetz-broder det betingat. ARNELL Stadsl. 475 (1730). bildl., i uttr. göra (ngn) föreköp, gå (ngn) i förväg, gå förbi (ngn), överträffa (ngn). (I skolan strävade jag efter) at icke någor motte kunna giöra mig föreköp och kunna något stycke better än jag. RHYZELIUS Ant. 9 (c. 1750).

– (I 1) FÖRE-LAG, n. (†) invändning, hinder. SCHRODERUS Ratich. B 6 b (1614). Man .. skulle (icke) achta the Hinder och Förelagh, som the Romerske Påfwar pläga berörde Möten til hinders inwända. SCHRODERUS Os. III. 2: 96 (1635).

– (I 1) FÖRE-LAGA, f. (†) förevändning. RP 8: 224 (1640). MURENIUS AV 89 (1842). (År 1666) Föllo Frantzoserne medh en stoor macht in vthi Flandern, och brukade til förelagor then Brabandiske Lagen. BRASK Pufendorf Hist. 74 (1680).