–
(I 1)
FÖRE-LIGGA.
[FÖRE-LIGGA.ssg 1]
1) ((†); se dock slutet) ligga framför (ngn l. ngt); äv. abs.: ligga framför l. främst; äv. mer l mindre bildl. SCHRODERUS Liv. 304 (
1626).
Ligga flere Skiepp i Ankaris-lägi, och kunna hvar andra .. förnähr komma, då är den, som föreligger, skyldig at hissa Ankar, och vndan lägga. ARNELL Stadsl. 588 (
1730).
Oss .. föreligger ett lif att ge nomlefva. QUENNERSTEDT Agnost. 33 (
1888); jfr
2 b. särsk. (fullt br.)
obst. i p. pr., särsk. om fosterdel. Tången må
(vid forlossning) anlitas, då fostrets föreliggande hufvud stått i nedre bäckenöppningen, under goda värkar,
4 eller
5 timmar.
CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2: 180 (
1837).
Föreliggande del. DuodSanal. (
1889).
Föreliggande moderkaka. 2NF 9: 451 (
1908).
[FÖRE-LIGGA.ssg 2]
2) (
i sht i skriftspr.)
vara för handen, vara till finnandes; förefinnas; vara tillgänglig; om (tryckt) skrift äv.: vara utkommen; ngn gg äv. med indir. personobj. Här föreligger ett misstag, ett missförstånd, ett undantagsfall. I föreliggande fall, skrivelse. Inga närmare underrättelser föreligga. Det nu föreliggande första häftet av boken. Boken föreligger nu i manuskript, i tryck. De original-acter, som tjenade .. (Cicero) vid sitt arbete .., förelågo honom fullständigt. BIBERG 2: 368 (c. 1820).
Vi skrida till en förklaring af alla föreliggande fakta. NILSSON Ur-. 2: 51 (
1862).
Det statsutskottsbetänkande, som nu föreligger. VL 1895,
nr 102, s. 2.
Ingen nödvändighet föreligger, att (osv.). FAHLBECK Ad. 1: 135 (
1898).
[FÖRE-LIGGA.ssg 2.slutet]
särsk.
[FÖRE-LIGGA.ssg 2.a]
a) om förslag, problem, fråga o. d.: vara på dagordningen, vara föremål för behandling, skola behandlas; särsk. i uttr. föreligga till behandling o. d. Låt oss hålla oss till den fråga, som föreligger. CAVALLIN (
1875).
Den senaste riksdagen, vid hvilken flera vigtiga frågor förelågo till behandling. SvAlm. 1884,
s. 36.
[FÖRE-LIGGA.ssg 2.b]
b) (föga br.) om uppgift o. d., övergående i bet.: åligga (ngn), skola utföras av (ngn). Oss föreligger här allenast att anföra, hvad (osv.). AFZELIUS Sag. X. 2: 132 (
1866).
RYDBERG KultFörel. 3: 5 (
1886).
–
FÖRE-LYSA,
-ning ((†), VDAkt. 1749, nr 560, HAHNSSON (1896)); jfr -LYSARE. [FÖRE-LYSA.ssg 1]
1) (
†)
till I 2: bära ljus framför (ngn) för att visa vägen, lysa (ngn). TÖRNEROS Brev 2: 331 1833;
uppl. 1925).
Hennes gamla kammartjenare, som med en hög silfverarmstake förelyst oss. KNORRING Skizz. I. 2: 95 (
1841).
DALIN 1852;
med tillägget: Brukas .. sällan). bildl.: lysa (sprida ljus) framför (ngn).
Troon förelyser, och är fundamentet. MURÆUS Arndt 4: 197 (
1648).
Denna Fackla, som skulle förelysa snillen på vägen till Ära. THORILD 3: 18 (
1791).
ATTERBOM Minn. 291 (
1818).
[FÖRE-LYSA.ssg 2]
2) (
i högre stil)
till I 1: föregå (ngn) med godt exempel, gm sitt exempel vägleda (ngn); numera nästan bl. (föga br.) i uttr. förelysa ngn med sitt exempel o. d. GR 12: 266 (
1539).
Husförhören .. göra stor nytta, .. om Husfäderne sjelfve behaga med sin närvarelse förelysa sit folk. Posten 1769,
s. 1013.
RYDBERG Vap. 151 (
1891).
jfr (†) Dels förelysande dels varnande exempel. FAHLCRANTZ 7: 10 (c. 1835,
1866).
[FÖRE-LYSA.ssg 3]
3) ((†); jfr dock slutet) till I 1 (o. [FÖRE-LYSA.ssg 7]
7) : pålysa (ngt) för (ngn), på förhand tillkännagiva l. kungöra (ngt) för (ngn). Kyrkiotiensten war them på Juladagen, wid laglig tid föreliust. VDAkt. 1662,
nr 28. särsk.: lysa till äktenskap för (ngn), avkunna lysning för (ngn); numera bl. i Finl. i p. pf.: som det lyst(s) för (jfr
BERGROTH FinlSv. 116 (
1917)). Kyrckjoherden .. hafver .. förelyst tvenne Personer til ächtenskap.
VDAkt. 1748,
nr 501.
Förelysning til äcktenskap. Därs. 1749,
nr 560.
En förelyst brud. Hembygden 1910,
s. 45.