FÖRLOSSNING förlos⁴niŋ l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³² förr äv. FÖRLOSSING,
r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. i bet. 5) -ar. ( -ing RA 1: 478 (1546) [fsv. forloss(n)ing]
vbalsbst. till FÖRLOSSA. [FÖRLOSSNING 1]
1) motsv. FÖRLOSSA 1. [FÖRLOSSNING 1.a]
a) (numera bl. i högre stil) befrielse, frigivning; förr äv. övergående i vet.: räddning. (Fångarnas) hugswalan och förlossning. GR 9: 385 (
1534).
Jag tackade den behageliga Yngling (som dödat den förföljande björnen) ännu en gång för min förlossning. MÖRK Ad. 1: 370 (
1743).
Förlossning var den fångnes hopp, / Och glad han går ur banden. Ps. 1819, 483:
8. CAVALLIN (o. LYSANDER) 65 (
c. 1880). – särsk.
[FÖRLOSSNING 1.a.α]
α) (i religiöst spr.) motsv. FÖRLOSSA 1 a α; särsk. (förr äv. teol.) om återlösningen l. försoningen. Hela serifften giffuer thz före, at menniskionnes förlosning ståår allenast j Gudz macht och förmågho. OPETRI MenSkap. 61 (
c. 1540).
Then andre Artiklen om Förlosningen. Cat. 1572, s. B
2 a. Förlossningen är vunnen.
Ps. 1819,
59: 1.
[FÖRLOSSNING 1.a.β]
β) (
†)
motsv. FÖRLOSSA 1 a γ: friköpande; utlösning. GR 27: 286 (
1557).
OxBr. 10: 102 (
1628).
[FÖRLOSSNING 1.b]
b) (
†)
motsv. FÖRLOSSA 1 b. [FÖRLOSSNING 1.b.α]
α) motsv. FÖRLOSSA b α α: entledigande. GR 26: 632 (
1556).
BtÅboH I. 9: 74 (1637). [FÖRLOSSNING 1.b.β]
β) motsv. FÖRLOSSA 1 b β; stundom övergående i bet.: lindring. Förlosning aff then tunga, som Tryphen honom på lagdt hadhe. 1Mack. 13: 34 (Bib. 1541).
GR 25: 82 (
1555).
[FÖRLOSSNING 1.c]
c) (
†)
i fråga om velägrad stad o. d.: undsättning. SCHRODERUS Os. III. 1: 175 (
1635).
Konungen ville med alldraförsta komma honom till förlossning. HALLENBERG Hist. 2: 416 (
1790).
[FÖRLOSSNING 1.d]
d) (
numera bl. i högre, i sht religiös stil, föga br.)
motsv. FÖRLOSSA 1 c slutet. Krafterne (syntes) så vara aftagne, at man hvarje stund väntade Hans förlossning. CELSIUS G1 2: 359 (
1753).
HWASSER VSkr. 2: 305 (
c. 1850).
[FÖRLOSSNING 2]
2) (
†)
motsv. FÖRLOSSA 2. Görandes honom någorlunda Förhopning om hans Fängelses Förlozsning (dvs. hans frigivande). SCHRODERUS Os. III. 1: 340 (
1635).
[FÖRLOSSNING 3]
3) (
†)
motsv. FÖRLOSSA 4: betalning. Till rikesens gell och skwllers fförlosning. GR 3: 322 (
1526).
Därs. 10: 246 (
1535).
[FÖRLOSSNING 4]
4) (
†)
motsv. FÖRLOSSA 5: lossning; äv. om uppköpande o. d. (av ett fartygs last). GR 4: 413 (
1527).
Därs. 10: 241 (
1535).
[FÖRLOSSNING 5]
5) motsv. FÖRLOSSA 6, i sht om den fysiologiska process hos människor o. djur, varigm fostret (jämte efterbörden) utdrives ur moderorganismen och framfödes; framfödande av barn, nedkomst, barnsbörd; i fråga om djur bl. veter.; stundom i fråga om läkares l. barnmorskas medvärkan vid barnsbörden. En svår förlossning. Normal, regelbunden, oregelbunden, abnorm, förtidig (förr äv. oäkta l.
övertidig)
förlossning; enfostrig, flerfostrig förlossning (i allm. i fackspr.).
BRAHE Kr. 7 (
c. 1585).
En går min hustru uppe, Gud hielpe henne till en god förlosningh. OxBr. 11: 23 (
1615).
Oächta Förloszning. HOORN Jordg. 1: 34 (
1697).
Syster Lottas efter allt utseende lyckliga förlossning med en välskapad dotter. GEIJER (
1819) hos
DAHLGREN 1Ransäter 12. jfr
ANSIKTS-,
INSTRUMENT-,
TÅNG-FÖRLOSSNING m. fl.
Ssgr (i allm. till
5):
–
FÖRLOSSNINGS-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. om organismens arbete vid utdrivandet av fostret, födsloarbete. Under förlossningsarbetet. SP 1780, s. 468.
(†) Hon var nu 5:te gången i förlossningsarbete.
VeckoskrLäk. 1: 198 (
1781).
–
FÖRLOSSNINGS-AVDELNING ~⁰²⁰. på sjukhus. –
FÖRLOSSNINGS-BÄDD. (
mindre br.) förlossningssäng.
HARTMAN Sjukd. 54 (
1828).
KINDBLAD (
1871).
–
FÖRLOSSNINGS-HEM.
om mindre (ofta privat) anstalt för förlossningar. DagbrKongo 323 (
1911).
Anordnandet av förlossningshem på landsbygden. SocHb. 444 (
1925).
–
FÖRLOSSNINGS-INSTRUMENT.
obstetr. År 1829 täcktes Kongl. Maj:t i nåder tillåta, att barnmorskor .. kunna få lära att nyttja förlossnings-instrumenter vid sådana tillfällen, då läkare-hjelp icke kan i rättan tid erhållas. Alm. 1831,
s. 45.
–
FÖRLOSSNINGS-KONST(EN).
[jfr gr. ἡ μαιευτικὴ τέχνη]
barnförlossningskonst, obstetrik. SAHLSTEDT (
1773).
CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 1: 5 (
1836).
Under tiden 1886–96 hafva 631 (barnmorskeelever) aflagt examen i allmänna förlossningskonsten och 647 i den instrumentala. Sthm 1: 371 (
1597).
–
FÖRLOSSNINGS-LAMHET ~²⁰, ngn gg ~⁰². veter. i sht hos kor förekommande, hastigt förlöpande sjukdom som inställer sig kort efter förlossningen o. kännetecknas bl. a. av medvetslöshet o. förlamning, kalvningsfeber. 2NF 13: 610 (
1910).
–
FÖRLOSSNINGS-LÄRA,
r. l. f. obstetrik. SCHÜTZERCRANTZ PVetA 1777,
s. 54.
–
FÖRLOSSNINGS-RUM.
DA 1824,
nr 17, s. 4.
–
FÖRLOSSNINGS-STOL. (
förr)
på särskilt sätt konstruerad stol vari barnaföderskor förlöstes, barnstol (se d. o. 1. SCHÜTZERCRANTZ 1Förlossn. 64 (
1785).
–
FÖRLOSSNINGS-STUND.
[FÖRLOSSNINGS-STUND.ssg 1]
1) (i högre, i sht religiös stil) till 1; särsk. till 1 d. MURÆUS Arndt 2: 457 1648;
möjl. två ord).
WALLIN Rel. 4: 439 (
1833).
[FÖRLOSSNINGS-STUND.ssg 2]
2) (
föga br.)
till 5. (Navelsträngens läge) gör (stundom) värkarna fruktlösa i förlosnings stunden. ACREL PVetA 1750,
s. 22.
HEINRICH (
1814).
–
FÖRLOSSNINGS-SÄNG.
Den sjuka måste sedan ligga orubbad i flere timar på förlossnings-sängen. VeckoskrLäk. 1: 313 (
1781).
–
FÖRLOSSNINGS-TID.
[FÖRLOSSNINGS-TID.ssg 1]
1) (i högre, särsk. religiös stil) till 1. PHRYGIUS HimLif 176 (
1615).
Men finnarnes förlossningstid kom. Kort efter Illmola-bragden insjuknade Klas Flemming och dog. AFZELIUS Sag. VIII. 1: 48 (
1856).
[FÖRLOSSNINGS-TID.ssg 1.slutet]
särsk. till
1 d. Oldendorp 2: 454 (
1788).
[FÖRLOSSNINGS-TID.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till 5: tidpunkt för förlossningen. VeckoskrLäk. 5: 262 (
1784).
Tabell till Förlossningstidens bestämmande, har af Trycket utkommit. DA 1824,
nr 197, s. 4.
SCHULTHESS 1885.
–
FÖRLOSSNINGS-VETENSKAP(EN) ~¹⁰² l. ~²⁰⁰. (numera knappast br.)
obstetrik(en). SCHÜTZERCRANTZ PVetA 1777,
s. 12.
LJUNGGREN SAHist. 2: 435 (
1886).
–
FÖRLOSSNINGS-VÄG.
obstetr. om fostrets väg vid förlossningen. SJÖSTEDT Förlossn. 31 (
1875).
–
FÖRLOSSNINGS-VÄRK,
r. l. m. kraftig, krampartad, av smärta ("värk") åtföljd sammandragning av livmodern, varigm fostret utdrives, barnvärk; i sht i pl. SÖNNERBERG Loder 599 (
1799).