– (I 1 c α) FÖR-MAGE ³~²⁰. biol. hos djur, om mage l. säckformig utvidgning av matstrupen gm vilken födan passerar, innan den kommer till den egentliga magsäcken (hos fåglar, om körtelmagen, hos insekter, om tuggmagen). LEVERTIN Eschricht 1: 309 (1858). THORELL Zool. 2: 345 (1865). 2NF 17: 429 (1912).

– FÖR-MAGRA ⁰⁴⁰ (jfr anm. 2:o sp. ²³¹⁸), -ing. (föga br.) 1) till II 3 (jfr anm. sp. 2318): göra mager, utmagra. Att boskapen wthaff wintheren och årssens tiid förmagreth och förderffuit bliffuer. HFinlH 8: 294 (1555). KULLBERG SBer. I. 1: 48 (1847). 2) till II 1 b α: bliva mager l. utmagrad. Den der ena, / Som mest förmagrat, förr i famnen har / Den helga kyrkan. LOVÉN Dante 2: 135 (1857).