AGAT aga⁴t (aga't WESTE; i vers: ⏑ [metrisk_makron] – RUNIUS Dud. 2: 186 (c. 1710)), r. l. m. (m. AURIVILLIUS 29 (1684)); best. -en; pl. -er. ( achat 2 Mos. 28: 19 (Bib. 1541), RUNIUS Dud. 2: 186 (c. 1710)) [af holl. agaat, t. agat, achat, eng. o. fr. agate, af lat. achates, gr. ἀχάτης; enl. PLINIUS efter floden Achates på Sicilien, där mineralet först anträffades. Jfr AGD]
Jfr
AMETIST-,
BAND-,
BERG-,
BRAND-,
BÄLT-,
BÄR-,
DENDRIT-,
DRUF-,
ELEMENT-,
FIGUR-,
FORTIFIKATIONS-,
FÄSTNINGS-,
HIMMELS-,
HÄM-,
ISLANDS-,
JASPIS-,
KALCEDON-,
KORALL-,
LANDSKAPS-,
MOLN-,
MOSS-,
PUNKT-,
REGNBÅGS-,
RUIN-,
SARD(ER)-,
STJÄRN-,
ÖGON-AGAT m. fl.
[AGAT 0]
stenart, utgörande en vackert bandad blandning af åtskilliga kvarts- o. opalvarieteter; miner. användt ss. släkt- l. artnamn; stycke af stenarten agat, ett slags (halfäkta) ädelsten. 2 Mos. 28: 19 (
Bib. 1541).
En Agath är en Edelsteen medh mångahanda färghor. FORSIUS Min. 107 (
c. 1613).
BROMELL Bergart. 38 (
1730).
CRONSTEDT Min. 55 (
1758).
Agat .. fattas in i ringar och örhängen. ROTHOF 5 (
1762).
Bägarn af agat. BELLMAN 6: 173 (
1788).
Agat fördelas uti Österländsk och Västerländsk. RINMAN 1: 16 (
1788).
Agaten har .. i synnerhet af teckning och färgblanning fått många namn. RETZIUS Min. 268 (
1795).
Strålig .. Vaxgul .. Röd .. Hvit a(gat). WESTE (
1807).
Agat, en ädelsten, som troddes äga den kraften at stärka hjertat, fördrifva smittsam luft, samt emotstå huggormars och skorpioners bett. DELEEN Fabell. 1: 43 (
1831).
Den förträffligt arbetade agathen i Wien, föreställande Tiberii och Germanici segrar. PALMBLAD Fornk. 2: 286 (
1844).
Man begagnar agaten isynnerhet till sigillringar och petschafter, vaser, snusdosor och gevärskulor. Man förfärdigar deraf äfven rifskålar och polerstenar, m. m. ÅSTRAND (
1855).
Agat .. en af kiselsyrevarieteter (kalcedon, ametist, jaspis o. s. v.) sammansatt stenart. CLEVE i NF (
1875). – om obsidian.
CRONSTEDT Min. 248 (
1758).
Den s. k. svarta agaten, från Island, är egentligen ingen agat-sten, utan en vulkanisk produkt, hvars rätta namn är Obsidian. ÅSTRAND (
1855, under agat). jfr: Isländsk agat.
CRONQUIST 2 (
1878). Mindre noggrant användes i ä. tid o. stundom ännu
agat (i likhet med förh. i andra spr.) äfv. om gagat, bärnsten, mörk alabaster m. m.; jfr
Lex.Linc. (
1640,
under gagates).
Ssgr A
–
AGAT-ARMBAND ⁰³~⁰² l. ~²⁰ PT 1758,
nr 63, s. 4.
–
AGAT-BERG ~². ( agathe- ODEL) Hon (dvs. solen) klädde präcktigt Guld-Moär / uppå Agathe-Bärgen. ODEL Sincl. 7 (1739).
–
AGAT-BROTT ~². ställe, där agat brytes. Agatbrotten i Pfaltz och Zweybrücken. RINMAN 1: 19 (
1788).
–
AGAT-FLINTA. (
†)
agat, använd ss. flinta i elddon l. bösslås. Förordn. aug. öfverflödsv. 4 Nov.
1756.
Taxa f. sjötullen 17 April
1799,
s. 16. jfr
AGATS-FLINTA.
–
AGAT-GALLA ~²⁰. (numera knappast br.)
CRONSTEDT Min. 58 (
1758).
Agatgalla kallar .. Cronstedt det Stenämne, som utgör Salbandet för Agat-Gångarne. RINMAN (
1788).
Agatgalle. DELEEN (
1836,
under achatgalle).
–
AGAT-GLAS ~². LIEDBECK Tekn. 136 (
1868).
Agatglas, konstgjord Agat, är ofta förvillande lik naturlig Agat. EKENBERG o. LANDIN (
1894).
–
AGAT-GÅNG ~². gång (i berg), hvari agat förekommer. RINMAN 1: 20 (
1788).
–
AGAT-JASPIS ~²⁰. Om Jaspis utgör större delen (i stenen), heter han Agatjaspis. RINMAN 1: 17 (
1788).
SJÖGREN Min. 110 (
1865,
1874)
–
AGAT-KISEL ~²⁰. MÖLLER (
1785,
under achatkiesel).
–
AGAT-KNAPP ~², r. l. m. Portf. 1851,
s. 256.
–
AGAT-KVARN ~², för slipning af agat. WIKFORSS (
1804,
under achatmühle).
–
AGAT-KÄGLA ~²⁰. kägelsnäckan Conus tulipa. DELEEN (
1806, under
agate-stamper).
–
AGAT-MANDEL ~²⁰. Agaten .. anträffas vanligen i njurformiga massor (agatmandlar). CRONQUIST (
1878).
NATHORST Jord. hist. 352 (
1890).
–
AGAT-MODER ~²⁰. (numera knappast br.)
Agatmoder heter .. den Bergart, som formerar de Gångar, hvaruti Agater finnas. RINMAN 1: 20 (
1788). jfr
PÄRLEMO(DE)R.
–
AGAT-MORTEL ~²⁰, i sht använd i kemiska laboratorier. –
AGAT-NJURE ~²⁰. [jfr holl. agatnier, t. achatniere]
njurformig agat. RINMAN 1: 19 (
1788).
–
AGAT-ONYX ~²⁰. Agat-Onix. HASSELQUIST 509 (
c. 1750).
Sv. o. t. handlex. (
1851).
–
AGAT-PISTILL ~⁰², i (agat)mortel. –
AGAT-SKÄCK ~². häst. Agatskäckar hafva röda och bruna fläckar, allt på hvit botten. BILLING Hipp. 126 (
1836).
–
AGAT-SLIPARE ~²⁰⁰. WIKFORSS (
1804,
under achatschleifer).
–
AGAT-SLIPERI ~¹⁰². ÅSTRAND (
1855,
under agat).
–
AGAT-SLIPNING ~²⁰. Agat-slipningen, vid Oberstein. RINMAN 2: 825 (
1789).
Uppf. b. 3: 261 (
1873).
–
AGAT-SNÄCKA ~²⁰. Brehm III. 2: 275 (
1876).
–
AGAT-STEN ~². SCHRODERUS Comen. Y b (
1640,
1647)
ÖDMANN Beskr. om Kamtsch. 66 (
1787).
Urnyckel med åttkantig Agatsten. DA 1824,
nr 111, s. 13.
CRONQUIST (
1878,
under agat). jfr
Lex.Linc. (
1640,
under gagates) o.
anm. under AGAT. jfr äfv.
AGATS-,
AGD-STEN.
–
AGAT-SVART ~². Agatsvart, obsidianus, (som eger) den svarta glasfärgen på Isländsk agat. MARKLIN 84 (
1818).
häst.: Agatsvart (häst) eller Glansrapp: kolsvart med stark glans. BILLING Hipp. 126 (
1836).
–
AGAT-TAND ~². i sht bokb. redskap, som användes vid glättning af (guld)snitt, falsning af spelkort o. d.
–
AGAT-TULPAN ~⁰². (föga br.)
ANCKARSTRÖM o. GJÖRWELL 147 (
1777).
–
AGAT-VERK ~² (agate- KIÖPING) [AGAT-VERK.ssg 1]
1) (
föga br.)
fabrik l. verkstad för bearbetning af agat. [AGAT-VERK.ssg 2]
2) (
†)
arbete af agat. KIÖPING 21 (
1667).
–
AGAT-ÄRT ~². ärtformig agat. Marmoroch Agat-ärter. E. SWEDENBORG i VetAH 24: 111 (
1763).
B
(
numera föga br.):
–
AGATS-DOSA ⁰³~²⁰. SP 1780,
nr 267, Bil.
s. 2. jfr
AGAT-DOSA.