FÖR- :

– (I 2) FÖR-SKOTT, sbst.², n.

[fsv. forskut, efter mnt. vorschot; jfr SKOTT skatt, ävensom mnl. vorschot]

(†) ett slags skatt som (med vissa undantag) skulle erläggas med samma belopp av alla en stads skattskyldiga invånare, urspr. i förskott på den efter förmögenhet utgående skatten. (Drottning Kristinas) Confirmation på Stadens Privilegier, urminnes gamla rättigheter, Inkomster, Förskått, Burgäld. SUNDELIUS NorrköpMinne 27 1798; efter handl. fr. 1645). Därs. 40 1798; efter handl. fr. 1739). Jfr RYDIN PMSvSkattev. 28, 89, 132 (1882).

– (I 6) FÖR-SKOV, n.

[efter mnt. vorschove]

(†) bedrägligt förfaringssätt (varigm man söker dölja ngt). Skiwl och förskoff, ther med man fördöl hiertan, på thet hwar man skal varda bedraghen, och ingen retteliga kunna see hwad ther inne ligger. LPETRI 1Post. H 6 a (1555).

– FÖR-SKRANK. (†)

[FÖR-SKRANK.ssg 1]

1) till I 1 a: gallervärk framtill på kyrkbänk o. d. Prästabänken .. och Klockarebänken (i Forssa kyrka) .. med sina behageliga målningar och utskurna förskrank. WETTERSTEN Forssa 77 (c. 1750).

[FÖR-SKRANK.ssg 2]

2) till I 1 c α; i försäljningslokal: disk (se DISK, sbst.¹ II ² f). SUNDELIUS NorrköpMinne 88 (i handl. fr. 1595).

– FÖR-SKRIFT.sbst1 ³~², sbst.¹, r. l. f.

[vbalsbst. till FÖR-SKRIVA v.¹, 2; jfr FÖRESKRIFT 2, ävensom d. forskrift, t. vorschrift]

mönster att skriva av l. att skriva efter; förr äv.: förlaga, manuskript (vid tryckning). Så wijdt förscrifften (dvs. manuskriptet) kunne läsas. BAAZIUS Upp. 192 b (1629). VDAkt. 1704, nr 407. Ungdomen öfvas flitigt i att skrifva god handstil efter förskrift. LEINBERG Skolv. 1: 3163 (1799). Afskrifning efter förskrifter enligt äldre kalligrafiska system bör alldeles uteslutas. SFS 1906, nr 10, s. 41.

Ssgr:

– förskrifts-blad,

– förskrifts-bok m. fl.

– FÖR-SKRIFT, sbst.², r. l. f. ( -skref(f)t (-scr-) 1526–1693. -skrif(f)t (-scr-) 1526 osv.)

[vbalsbst. till FÖRSKRIVA v.²,; jfr FÖRESKRIFT 1, ävensom ä. d. forskrift, anbefallningsskrivelse, mnt. vorschrift]

(†)

[FÖR-SKRIFT.ssg 1]

1) skriftligt meddelande; skrivelse; dokument; jfr FÖRSKRIVA v.² ¹. OPETRI Tb. 101 (1526). Till thet sijdzste är oss en förschrifft ifrå borgemestere och rådh i Danske tilhondekommen. GR 24: 232 (1554). RP 5: 86 (1635). När wår kyrkia för nogra åhr sedan genom wådhelldh .. bleef afbrendh, jembte Böker och Förskrifter. VDAkt. 1651, nr 165.

[FÖR-SKRIFT.ssg 2]

2) rekommendation(sskrivelse), (skriftlig) anbefallning, förord; jfr FÖRSKRIVA, v.² 4. GR 3: 97 (1526). SCHULTZE Ordb. 4369 (c. 1755).

– (II 1 a γ) FÖR-SKRIKEN ⁰⁴⁰ (jfr anm. 2:o sp. 231³), p. adj. (föga br.) om röst: förstörd (sprucken) gm skrikande, "utskriken". Den gamles förskrikna röst. BENEDICTSSON Folkl. 95 (1887). SDS 1901, nr 68, s. 3.

– (jfr II B) FÖR-SKRINGRA l. -SKRINGA, v. -ade. ( -skring- 1537. -skringr- 1536 -1796)

[fsv. förskringra; av ovisst urspr.]

(†)

[FÖR-SKRINGRA.ssg 1]

1) med avs. på trupp, flotta o. d.: upplösa, hemförlova; jfr FÖRSKINGRA 1. GR 11: 75 (1536). TEGEL G1 2: 282 (1622).

[FÖR-SKRINGRA.ssg 2]

2) med avs. på ägodelar: förslösa, göra av med; jfr FÖRSKINGRA 5. GR 11: 256 (1537). Visb. 1: 235 (c. 1620). VRP 10/7 1736.

– FÖR-SKRIVA ³~²⁰ v.¹, -elsa (i bet. 3, †, EMPORAGRIUS Cat. D 3 b (1669)), -ning (i bet. 2 o. 3.

[fsv. forskrivadher, forskrivin, p. pf. (i bet. 1); jfr mnt. vorschriven o. t. vorschreiben (i bet. 3). Jfr FÖRESKRIVA]

[FÖR-SKRIVA.ssg 1]

1) (†) till I 2; i p. pf.: förut l. ovan skriven; ovannämnd, förbemäld. Alla thenne förscreffne articler. GR 1: 4 (1521). År och dag som förskreffuett står. RÄÄF Ydre 1: 328 (i handl. fr. 1581). ÅngermDomb. 1636, fol. 103.

[FÖR-SKRIVA.ssg 2]

2) till I 2 e: skriva (ngt) för en annan ss. mönster, göra en förskrift; numera nästan bl. (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning. DALIN (1852). Förskrivning i barnens böcker. VELANDER MetodAnv. 64 (1916).

[FÖR-SKRIVA.ssg 3]

3) (†) till I 6: föreskriva (ngn ngt), bestämma (ngt); ordinera (läkemedel); ss. vbalsbst. -else, -ning konkretare: föreskrift, bestämmelse, åläggande. Sömpn Salua .. skal först aff Doctoren förschriffues. BERCHELT PestOrs. G 3 b (1589). Likmätigt Sweriges lags uttryckeliga förschrifning. RARP 8: 195 (1660). Effter Lagsens förskrifwelse. EMPORAGRIUS Cat. D 3 b (1669). Den kärlek, som Guds och verlslig lag förskrifver. CHENON Heywood 4: 84 (1773). CRUSENSTOLPE CJ III. 1: 151 (1846).