– (I 1 c beta) FÖR-SKYMMA ³~²⁰, v.¹ (föga br.) skymma för (ngt); nästan bl. i p. pf. DALIN 1852; angivet ss. föga brukl.). Solen var förskymd av moln större delen av dagen. ÖSTERGREN 1923; betecknat ss. "skönl.").

– (II B) FÖR-SKYMMA, v.² (†) göra skum, skymma. En gryning, som lätt kan förskymmas. THORILD 3: 137 (1791). Nu har hon gått – och tåren / Förskymmer mången blick. WALLIN Vitt. 1: 290 (1836). SPONGBERG Soph. 9 (1866).

– FÖR-SKYNDA. (†) 1) intr.: skynda (med ngt). Som iag will förmoda dhet Eder Faderl. Högwyrdigheet och Max: Ven: Consistorium .. med Communicationen förskynda. VDAkt. 1707, nr 667. 2) tr.: (skyndsamt) sända (ngt) l. avfärda (ngn). Vele j nlt för ty forskynde honom (dvs. daljunkaren) til tysklandt. GR 5: 68 (1528). Thet breff j haffue forskyndat oss. Därs. 9: 312 (1534). Därs. 10: 115 (1535). 3) roll.: förhasta sig. Härads Rätten förskyndade sig, med dess åtgjärd. VDAkt. 1798, nr 408. 4) tr.: tillskynda (ngn ngt). PALMÆR Eldbr. 115 (1840). All den sorg, han har förskyndat mig. RIDDERSTAD SDikt. 3: 358 (1862).

– (I 1 a) FÖR-SKÄFTNING ³~²⁰. (numera mindre br.) tekn. på stångjärnshammare: den del av hammarskaftet som räcker utom hammarögat. RINMAN (1788). KINDBLAD (1871).

– (jfr I 3)FÖR-SKÄL, sbst.¹ (†) villkor, förbehåll; bestämmelse. GR 1: 3 (1521). Ty dömde iagh samma köp stadigt och fast at blifua effter denne här dagh, medh sådanne och samme förskääll, som föreschrifwit står. BtFinlH 3: 77 (1537). STIERNMAN Riksd. 633 (1607).

– (II A) FÖR-SKÄL ⁰⁴, sbst.² ( -skel 1749–1769) (numera bl. ngn gg i sydligaste Sv., starkt bygdemålsfärgat) skillnad; åtskillnad. LIND (1749). Det förskäl, som göres imellan våta och torra vägen (i fråga om ämnens föreningskraft). VwtAH 1789, s. 28. Dä ä' förskäl på kung Salomo å Håkan i Hultet. GRANLUND Ordspr. (c. 1880).

– (II 1 a β) FÖR-SKÄLLA, v. (†) "skälla ut", skymfa. BtHforsH 1: 148 (1625). (Han) förskällde honom med sådanna ord, som iblandh ährligh folck otilbörlighen ähre at höras. MeddSlöjdf. 1891, s. 39 (c. 1646).