FÖRSTORA förstω⁴ra l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³² (försto'ra WESTE; förstòra DALIN), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.

[jfr d. forstørre o. t. vergrössern; till FÖR- II 3 o. STOR]

göra (ngt) större (till omfånget); (ut)vidga; äv. refl. o. i pass. med intr. bet.: bliva större; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. I förstorad skala (jfr a β) MÖLLER (1790). (Jag) känner .. min anda likasom vidgas och förstora sig. LEHNBERG Pred. 3: 125 (c. 1800). Karakteristisk för frossa är .. en betydlig akut ansvällning och förstoring af mjelten .. under anfallet. NF 5: 431 (1882). Hålet (i en stövelknekt) borras med centrumsborr och förstoras med rundsåg. JOHANSSON Träsl. 29 (1884). Industriföretagen förstoras. LAHT 1908, s. 144. – jfr HJÄRTFÖRSTORING m. fl. – särsk.

[FÖRSTORA .a]

a) framställa l. visa (ngt) i större skala.

[FÖRSTORA .a.α]

α) åstadkomma att (ngt) synes l. framträder större än det i värkligheten är; i sht om förstoringsglas o. d. ("Synglaset") är .. en ganska liten crystals-kula, hvilken, ju mindre den är, ju mera förstorar den objectet. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 245 (1771). Leuwenhoek observerade blott med 160 gångers förstoring. EHRENHEIM Phys. 1: 160 (1822). En starkt förstolande lupp. MOLL Fys. 4: 81 (1901).

[FÖRSTORA .a.β]

β) avbilda (ngt) i större skala; i sht i fråga om fotografier o. d. Ett förstorat porträtt. I förstoring, i större skala. En gud, som i förstoring var bildad efter hans eget beläte. RYDBERG Vap. 88 (1891). Apparater för förstoring eller förminskning af fotografier. VaruförtTulltaxa 1: 469 (1912). – särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: bild som framställer ngt i större skala; förstorad bild (av ngt). (CAVALLIN o.) LYSANDER 69 (1855). NYBLÆUS Fotogr. 204 (1874). jfr BROMID-, FOTOGRAFI-FÖRSTORING m. fl.

[FÖRSTORA .b]

b) bildl.: åstadkomma att (ngt) synes l. förefaller större än det i värkligheten är; överdriva storleken l. betydelsen av (ngt). Okunnigheten, som Mörkret, förstorar alla föremål. KELLGREN 3: 224 (1793). (De) tyckas med förkärlek ha framdragit och förstorat alla de personers svagheter, som på något sätt varit dem misshagliga. BÅÅTH-HOLMBERG Morf. 1: 205 (1910).

Ssgr (a β slutet)

– FÖRSTORINGS-AGENT, m.||ig. person som yrkesmässigt förmedlar försäljning av fotografiförstoringar. Dagen 1914, nr 81, s. 5.

– FÖRSTORINGS-APPARAT.

[FÖRSTORINGS-APPARAT.ssg 1]

1) (tillf.) till a α, om förstoringsglas, mikroskop o. d. UB 2: 274 (1873).

[FÖRSTORINGS-APPARAT.ssg 2]

2) fotogr. till a β: apparat för framställande av förstorade fotografier. ROOSVAL Schmidt 316 (1896).

– (a α) FÖRSTORINGS-GLAS.

[jfr t. vergrösserungsglas]

konvex lins (l. ett system av flera sådana) varigm man ser föremålen förstorade, enkelt mikroskop, lupp. Se på ngt med l. genom förstoringsglas, äv. bildl.: förstora (betydelsen av) ngt; äv.: se på ngt så noga (o. kritiskt) som då man undersöker ngt med förstoringsglas. HASSELROTH Campe 31 (1794; bildl.). När man med förstorings-glas beskådar nämnde Liljas blomblad. ÖDMANN StrFörs. 1: 180 (1799). (Man bör) icke betrakta .. (sina medmänniskors) fel med förstoringsglas. HAGBERG Pred. 6: 123 (1820). MOLL Fys. 4: 80 (1901).

– (a β) FÖRSTORINGS-KAMERA fotogr. jfr -APPARAT 2. NYBLÆUS Fotogr. 203 (1874).

– (a α) FÖRSTORINGS-SPEGEL. förstorande spegel. VexiöBl. 1838, nr 9–10, s. 7. Man begagnar den sfäriska konkavspegeln såsom förstoringsspegel. MOLL Fys. 4: 51 (1901).