– (II B) FÖR-STORKNA. (†) kvävas. L. PAULINUS GOTHUS MonTurb. α 4 b (1629).

– (I 1 c α) FÖR-STOSS. (†) Förstoss, eller Anstoss, kallas vid distillationer et cylindriskt glasrör, som sättes emellan retorten och recipienten. RINMAN 1: 552 (1788).

– (II B) FÖR-STRAFFA. (†) klandra; banna. Effter iach äter ther aff och tackar gudh, hwi skulle iach tå förstraffat warda för thet iach tackar gudh före? 1Kor. 10: 30 (NT 1526; Bib. 1917 smädad). Christus forstraffar wora lätij (dvs. lättjä) ath bidhia. OPETRI 2: 138 (1528). SCHENBERG (1739).

– (I 1 c α) FÖR-STRAND ²~³. låg strand (mellan vattnet o. den bakomliggande strandvallen); numera bl. ngn gg (i fackspr.) om den del av stranden som vid flodtid ligger under vatten, men vid äbbtid torrlägges. GR 17: 390 (1545). När the (som voro i sjönöd) woro komne til en förstrand, .. (sökte) Skepmennerna .. effter huru the skulle komma sina färde vthur skepet. L. PAULINUS GOTHUS OErici 22 (1615). TT 1893, B. s 59.

– (I 1 c β) FÖR-STRECKA ³~²⁰, -ning. strecka för; nästan bl. i p. pf. o. ssvbalsbst.; jfr FÖR-STRYKA. Ankomsttiden för nedgående norrlandståget var förstreckad med blått (i tidtabellen). ESSÉN Doll. 8 (1917).

– (II 1 c γ) FÖR-STRETA ⁰⁴⁰ (jfr anm. 2:o sp. 231³). (tillf., vard.) refl.: arbeta ("streta") för mycket, förtaga sig. I ska' inte förstreta er, Stina .. för det är intet bra, lika litet som att ligga på latbänken. KNORRING Skizz. I. 2: 23 (1841).

– (I 1 c β) FÖR-STRYKA ³~²⁰, -ning. stryka för (ngt); nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst.; jfr FÖR-STRECKA. Han läste bara det som var förstruket i boken. WARBURG Ehrensvärd 103 (1893).

– FÖR-STRÄCK, n. (†) försträckning (av pänningar l. varor); förskott; lån. Hwar och een .. må giöra tillförsell och försträck till Bergzmännerne. HSH 40: 46 (1662). (Han) Bad honom om försträck af hundra gyllen bara. BELLMAN Gell. 21 (1793). WESTE 1807; med tillägget: bättre Förskott). särsk. i uttr. gå i försträck för ngn, giva ngn förskott l. försträckning. SAHLSTEDT (1773). jfr PÄNNING-FÖRSTRÄCK.