–
(II 2 a)
FÖR-TORVA ⁰⁴⁰ (jfr anm. 2:o sp. 231³), v. -ade; -ning.
[jfr d. fortørvning]
(
i fackspr.)
ombilda l. förvandla till torv; nästan bl. i pass. med intr. bet. o. ss. vbalsbst. -ning. FEILITZEN Upps. 115 (
1898).
Förtorfvade eller i förtorfning stadda växtrester. TT 1902,
K. s. 56. I sumpmarker förtorvas kärrvegetationens lämningar.
RAMSAY GeolGr. 1: 258 (
1912).