© Svenska Akademien. SAOB spalt: F3487; tryckår: 1928
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
FÖRTÖVA förtø⁴va l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³², v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE (†,i bet. 1, HUMBLA Landcr. 147 (1740), SERENIUS (1741)), -ELSE, -ING o. -NING, se avledn. (-tög- BtHforsH 3: 173 (1641))
[fsv. fortöva, liksom d. fortøve efter mnt. vortoven, dröja, vänta, hindra (se TÖVA); jfr FÖR- II B]
[FÖRTÖVA 1]
1) (numera bl. ngn gg i skriftspr., med starkt ålderdomlig prägel) dröja, stanna, stanna kvar, uppehålla sig (på ett ställe o. d.); vänta (ngnstädes). At han icke med thet wesgötzscha hooffolk drager wtaff landit wthan fortöffuar wthij Swnderboo .. thet lengxsthe han kan. GR 2: 167 (1525). Sedhen Ständerne der (dvs. på rikssalen) något förtöfwadt hade, kommo Riksens Rådh inn på Salen. RARP 1: 91 (1629). Han måste ännu förtöfva öfver et par år i Persien. KEMPE FabritiiL 111 (1762). Skaror (av flyttfåglar), som utan att längre förtöfva någonstädes, draga mot söder. QUENNERSTEDT Flyttfågl. 17 (1898).
[FÖRTÖVA 2]
2) () dröja, uppskjuta, vänta (med ngt l. med att göra ngt); med bestämning inledd av prep. med, ngn gg om, l. med inf.; äv. abs.: dröja, vänta. Att vij .. icke fortöffua tii yterste puncten medt slik högwordandis ärende. GR 5: 89 (1528). Hwar med them till annet åhret om betalningen förtöfwes schall. Därs. 18: 20 (1546). Man skal icke strax gifwa them (dvs. gåsungar) något äta, när the ära nykläckta, uthan förtöfwa en Dag eller halffannan. IERICI Colerus 2: 170 (c. 1645). Att gods och gård / Ge häfd och vård, / Jag månde ej längre förtöfva. HEDBORN 2: 10 (1811).
[FÖRTÖVA 3]
3) () tr.: fördröja (ngn), uppehålla (ngn), hålla (ngn) kvar (ngnstädes); refl.: fördröja sig. (Vi) betrøsthe .. icke lengher fortøffwa edhert bwd. GR 1: 198 (1523). På thet ath han (dvs. Paulus) icke skulle förtöffua sigh j Asia. Apg. 20: 16 (NT 1526; Bib. 1917: fördröja sig). AOXENSTIERNA 1: 50 (1612).
[FÖRTÖVA 4]
4) () tr.: fördröja, dröja med, uppskjuta (ngt). (Kröningen som) wij .. icke vtan sak j så long tijd fortöffuad haffue. GR 4: 360 (1527). (Om) slachterijdt schulle ther effther förtöffves. Därs. 20: 179 (1549). RP 1: 147 (1629).
[FÖRTÖVA 5]
5) () med direkt obj. l. med bestämning inledd av prep. efter l. på: vänta på (ngn l. ngt); invänta (ngn l. ngt), avbida (ngt). At han giffuer sigh tiil Stocholm oc oss ther noghra faa daghar fortöffua. GR 3: 271 (1526). (De) vele .. der vidh gräntzen opå Konungens ankomst förtöfve. OxBr. 5: 4 (1612). Somlige (bland ryssarna) wille effter (den väntade) hielpen förtöfwa. WIDEKINDI KrijgH 181 (1671). ÖSTERLING Lärops. 20 (1724).
Särsk. förb.
FÖRTÖVA AV . () till 5: vänta ut (tiden). (Eftersom) her Knutt icke wille ther förtöffwe tijdhen aff. HH XIII. 1: 147 (1564).
FÖRTÖVA KVAR . () till 1: stanna kvar, dröja kvar. GR 7: 496 (1530). RARP 3: 123 (1640).
Avledn.
FÖRTÖVAN , r. l. f. ()
[FÖRTÖVAN.avl 1]
1) till 1: kvarstannande, uppehåll (på ett ställe). SERENIUS (1741).
[FÖRTÖVAN.avl 2]
2) till 2 o. 4: dröjsmål, uppskov, förhalning. Job 7: 6 (Bib. 1541; LUTHER: auffhalten). LexTrip. (1742).
FÖRTÖVELSE , r. l. f. () till 2 o. 4: dröjsmål, uppskov, förhalning. GR 3: 427 (1526). LIND (1749).
FÖRTÖVING l. FÖRTÖVNING, r. l. f. ( -ing 1550. -ning 1540–1764) ()
[FÖRTÖVING.avl 1]
1) till 2 o. 4: dröjsmål, uppskov, förhalning. GR 13: 31 (1540). LIND 1: 180 (1749).
[FÖRTÖVING.avl 2]
2) till 5: väntan. Cellarius 187 (1699). (Lat.) Exspectatio, .. (sv.) Väntning, förtöfning. EKBLAD 367 (1764).