GALL gal⁴, sbst.², r. (l. m.); best. -en; pl. -er; ngn gg GALLA gal³a², sbst.¹, r. (l. f.); best. -an; pl. -or (2NF 33: 489 (1922)). ( gall i bet. 1 1753–1769, i bet. 2 1906 osv. galla i bet. 1 1750–1762, i bet. 2 1922 (: gallor, pl.). Se äv. GALLÄPPLE) [liksom d., mnt. galle, holl. gal, fr. galle, ävensom t. o. eng. gall-, av lat. galla, galläpple]
[GALL.sbst2 1]
1) (
†)
galläpple. HASSELQUIST Resa 100 (
1750).
VetAH 1753,
s. 123.
IHRE (
1769).
[GALL.sbst2 2]
2) biol. gallbildning (i konkret anv.). FoFl. 1906,
s. 53.
SkogsvT 1909, Fackupps.
s. 102. jfr
EK-,
HARTS-,
KNOPPER-GALL m. fl.
Ssgr Nedan anförda ssgr äro sannol. i allm. elliptiska bildningar till motsv. ssgr med
GALL-ÄPPLE, men ha anslutit sig till
GALL sbst.², i äldre tid till bet.
¹ o. i senare tid till bet.
2.
A
–
GALL-BILDNING biol. oftast konkret, om på levande växtdelar förekommande, ofta knöll. knutformiga missbildningar förorsakade av vissa djur (insekter l. spindlar l. maskar) l. växter (alger, svampar l. bakterier): (zoo- resp. fyto)cecidier. HBTrädg. 4: 28 (
1874).
ArkBot. IV. 10: 1 (1905).
–
GALL-EK bot. den i de östliga medelhavstrakterna förekommande ekarten Quercus infectoria Oliv. av vilken galläpplen företrädesvis erhållas; jfr GALLÄPPLE-EK. SERENIUS Oo 4 a (
1734).
HIRSCH LbGarfv. 46 (
1898).
–
GALL-MYGGA.
zool. i sht i pl., benämning på den till tvåvingarnas ordning hörande insektfamiljen Cecidomyidæ vars larver framkalla gallbildningar. THOMSON Insect. 319 (
1862).
(STUXBERG o.) FLODERUS 1: 456 (
1900).
jfr EN-, PÄRON-GALL-MYGGA.
–
GALL-STEKEL.
zool. i sht i pl., benämning på den till steklarna hörande familjen Cynipidæ, omfattande de insekter som företrädesvis förorsaka gallbildningar. HARTMAN Naturk. 253 (
1836).
STUXBERG (o. FLODERUS) 1: 436 (
1900).
jfr EK(BLADS)-, SNYLT-GALLSTEKEL m. fl.
B
(
†):