GALLER gal⁴er, sbst.², n. (GR 18: 21 (1546: Järngaller, pl.) osv.) ((†) r. l. m. 2Mos. 27: 4 (Bib. 1541), SCHENBERG (1739)); best. gallret (NORDENFLYCHT QT 1746–47, s. 174, osv.) ( ss. r. l. m. gal(l)ren (galdren), galleren); pl. == ( ss. r. l. m. gal(l)rar (galdrar)); pl. best. gallren (NORDBERG C12 1: 285 (1740; möjl. best. sg. m.), TÖRNEROS Brev 1: 346 1826; uppl. 1925) osv.) l. gallerna (TÖRNEROS Brev 2: 389 (c. 1825; uppl. 1925) osv.); förr äv. GALLRA,
sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or (-er HSH 3: 88 (1566), SÄFSTRÖM Banquer. Tt 4 b (1754); de äldsta ex. kunna dock möjl. föras till GALLER, m.); förr äv. GALLRE,
sbst.¹ (m. l. f. RUDBECKIUS MemQvot. 93 a (1630: träägallre), Linc. (
1640;
under reticulus)).
Anm. LIND (
1749) angiver böjningen: sg. galler, n.,
pl. gallror. ( gal(l)- 1538 osv. gald- 1541–1742. – galler 1541 osv. gal(l)ra 1538–1829 (: Gallror, pl.). gal(l)re RUDBECKIUS MemQvot. 93 a (1630: träägallre), LIND (1749))) [y. fsv. (PMÅNSSON
164)
galdror, pl., i bet.
1 c α; sannol. av en ej uppvisad (västlig) form (med övergång av
d till
l) av nt.
gaddere, f. (jfr fsv.
gadder o. GADDERPORT), motsv. fht.
cataro, t.
gatter; besläktat med
GITTER, ävensom sannol. GADDA, v.²; jfr
GALLRIKA]
[GALLER.sbst2 1]
1) av korsvis sammanfogade l. (enbart) parallellt i rad anbragta (metall)stänger l. spjälor l. trådar l. dyl. gjord o. till stängsel l. skrank l. skydd l. dyl. avsedd anordning som släpper igenom ljus o. luft; spjäl- l. flät- l. nätvärk. Sätta galler för, äv. kring (ngt). I skydd av gallret. 2Mos. 27: 4 (
Bib. 1541).
Ett litedt stenhuss, som står utöffver (dvs. invid s) galleren vid clöstergårdenn. GR 29: 78 (
1559). (Man skall) giöra sig en Gallra uthaff Qwistar ..
(o. låta honungen rinna) uthur Kakorna ther igenom. 1
ERICI Colerus 2: 516 (
c. 1645).
Vignolas port, mellan bvars galler terrasstrappan .. lyste så inbjudande som någonsin. RYDBERG RomD 144 (
1874,
1877) jfr
BALKONG-,
BALUSTRAD-,
HÅRDUKS-,
JALUSI-,
JÄRN-,
KOPPAR-,
KORS-,
SKYDDS-,
SPJÄL-,
STÅLTRÅDS-,
TRÅD-,
TRÄGALLER m. fl. – särsk.
[GALLER.sbst2 1.a]
a) [jfr lat. cancelli]
(
†)
i pl. (bl. i formen gallror) med koll. bet.
VarR 24 (
1538).
EKBLAD 42 (
1764).
[GALLER.sbst2 1.b]
b) om dylikt stängsel i port l. fönster l. glugg (med l., särsk. i sydligare länder, ofta utan samtidigt användt glas); särsk. om dyl. stängsel (av grova järnstänger) anbragt i fängelse o. d. för att hindra ngn som inspärrats från att rymma. Låta sätta galler för fönstren. VarR 24(
1538).
J fenstret på mitt hws, sågh iagh vth genom galdren. Ordspr. 7: 6 (Bib. 1541).
SCHRODERUS Comenins 541 (
1639).
Grefve Fersen och andra ledamötér (av adeln) .. förvarades inom galler och bommar. ADLERBETH Ant. 1: 111 (
c. 1792).
SFS 1908,
nr 25, s. 11.
särsk. (†) gallerbur (för vilda djur). (De) satte .. (lejonet) vthi en galler. Hes. 19: 9 (Bib. 1541). jfr
FÄNGELSE-,
FÖNSTER-,
PORT-,
STRÄNGGALLER m. fl.
[GALLER.sbst2 1.c]
c) hist. [GALLER.sbst2 1.c.α]
α) fällgaller i portvalv. 1 galra öffwer porttgången.
BoupptSthm 1671,
s. 43 (
1668).
ARNELL Moore 1: 61 (
1829). (
†)
(Lat) Pensiles clatri .. (sv.) hengiande galror. VarR 36 1538; i pl. med koll. bet.; jfr a). jfr
FÄLL-GALLER.
[GALLER.sbst2 1.c.β]
β) upp- o. nedfällbart visir. JGOXENSTIERNA 5: 205 (
c. 1817). jfr
FÄLL-,
HJÄLM-GALLER.
[GALLER.sbst2 1.d]
d) i mer l. mindre bildl. anv.
Hvad vi säga genom det slutna gallret, det bör Biktfadern derutanför, som äfven är menskligbetens fader, är vår. TEGNÉR (WB) 5: 466 (
1825).
Mellan löfvens galler. RUNEBERG 2: 220 (
1830).
Jag står och ser på världen genom gallret; / jag kan, jag vill ej slita mig från gallret. FRÖDING Guit. 67 (
1891); jfr
b.
[GALLER.sbst2 2]
2) i vissa, huvudsakligen i fackspr. nyttjade specialbet. l. utvidgade anv. av l. jfr
BRYLÅ-,
GLÖGG-,
LUFTTRUMS-,
SIL-,
SKRAP-,
SPRÅNG-,
TORKGALLER m. fl. – särsk.
[GALLER.sbst2 2.a]
a) av i ram insatt ståltrådsnät o. d. förfärdigat skydd mot gnistor o. bränder, vilket inpassas i öppning till kakelugn o. d.. AHLSTRÖM Eldsl. 92 (
1879). jfr
KAKELUGNS-,
SPRAK-GALLER m. fl.
[GALLER.sbst2 2.b]
b) (
i sht i fackspr.)
inrättning varpå bränslet i eldstad vilar, rost. Ässjor, som hafva galler i botten, samt högt askrum. VetAH 1789,
s. 177. – jfr
ANTRACIT-,
ROST-GALLER m. fl.
[GALLER.sbst2 2.c]
c) (
numera knappast br.)
fys. o.
astr. för framkallande av diffraktionsspektrum avsedd inrättning gjord av parallella, tätt invid varandra spända, fina trådar l. av på glas l. metallspegel tätt uppdragna, parallella linjer: gitter (se d. o. 2 a. FOCK 1Fys. 367 (
1854).
jfr BÖJNINGS-, DIFFRAKTIONS-GALLER. [GALLER.sbst2 2.d]
d) [jfr t. gitter]
tekn. i radioapparat o. d.: mellan glödtråden o. anodplattan i ett vakuumrör belägen elektrod (den s. k. tredje elektroden l. hjälpelektroden); jfr GITTER 2 b. ERIX 107 (
1923).
[GALLER.sbst2 2.e]
e) (
†)
herald. av strängar flätat nätvärk. UGGLA Herald. 67 (
1746).
SCHULTHESS (
1885) .
[GALLER.sbst2 2.f]
f) (
förr)
mål. för större bilders överförande i mindre format l. tvärtom avsedd fyrkantig träram med trådar spända i kvadratiska rutor. DALIN 1852.
KINDBLAD (
1871). – jfr
KONTERFEJGALLER.
[GALLER.sbst2 2.g]
g) kok. rutvärk (av smördeg, spunnet socker l. dyl.) som användes på tårtor o. d. GRAFSTRÖM Kond. 55 (
1892).
[GALLER.sbst2 2.h]
h) (
numera föga br.)
genombruten del av klädesplagg; äv.: rutformigt spets- l. snörmakeriarbete. Gallret (på ärmarna till hovdräkten) består af 6 Rimsor af samma slag och färg som sjelfva Hof-Råcken. UnderFruntKläd. 7 (
1778).
SCHÜCK FUpsala 229 (
cit. fr. c. 1880;
om förh. på 1820-talet). – jfr
HATT-,
HÅLSÖMS-,
PÄRL-,
SNÖRMAKAR(E)-GALLER m. fl.
[GALLER.sbst2 3]
3) (
†)
om enskild stång i galler. Fenstret (är försett med) .. 4. galler på bredden, hvars ändar äro fastspikade i fensterkaret. VDAkt. 1790,
nr 524. HEINRICH (
1814: Gallra). – jfr:
(Fönster-) Gluggar, som .. med tiocka Gallror flätade voro.
MÖRK Ad. 2: 46 (
1744); jfr
1 a.
A
:
– (
2)
GALLER-BJÄLKE.
tekn. av gallervärk sammansatt balk. ROTHSTEIN Byggn. 366 (
1875).
– (
2)
GALLER-BRO.
== GALLERVÄRKS-BRO. JernkA 1862,
1: 316.
2UB 9: 337 (
1905).
–
GALLER-DÖRR.
dörr med l. av galler(värk). WIKFORSS 1: 678 (
1804).
Det södra (gallerskranket) hade en ekdörr, .. det norra en .. gallerdörr. BRUNIUS Metr. 130 (
1854).
–
GALLER-FORMIG.
WIKFORSS 1: 678 (
1804).
–
(1 b) GALLER-FÖNSTER.
med galler försett fönster. FLORINUS Voc. 46 (
1695).
LAGERLÖF Berl. 1: 202 (
1891).
Med gallerfönster försedda byggnader. SUNDBERG Fångv, 18 (1892). –
(1 b) GALLER-GLUGG.
med galler försedd glugg. EKBLAD 101 (
1764).
Ett riktigt fängelse: ett rum med nakna stenväggar och gallerginggar. LAGERLÖF Holg. 2: 56 (
1907).
–
GALLER-GRIND.
grind av gallervärk. Gallergrind i en hiss. Tvenne .. öppningar .. inleda till .. grafkor(et) och tillslutas med gallergrindar. BRUNIUS Resa 1838 42 (
1839).
Gallergrinden. GRIPENBERG 1913;
boktitel).
– (jfr
2 h)
GALLER-HATT. (
†)
fruntimmershatt av genombrutet l. genomskinligt material. BoupptVäxjö 1837. Gallerhatt af halm, klädd med gröna band.
SthmModej. 1854,
s. 30.
UpsP 1860,
nr 37, s. 4.
–
GALLER-JÄRN,
( galler- 1653 osv. gallra- 1621) [GALLER-JÄRN.ssg 1]
1) tekn. till 1: järnten avsedd att ingå ss. del i galler (i sht i vissa ugnar). NoraskagArk. 5: 130 1621;
koll.).
På hvarje sida (i en rostugn) insattes 10 st. gallerjern. JernkA 1828, 2:
103. [GALLER-JÄRN.ssg 2]
2) (
†)
== GALLERI-SMIDE. SvT 1852,
nr 14, s. 2.
SydsvD 1870,
nr 26, s. 3.
–
(2 f) GALLER-LÄCKA,
r. l. f. tekn. i radioapparat o. d.: stort motstånd parallellkopplat med den till gallrets strömkrets hörande kondensatorn. ERIX 138 (
1923). Att insätta kristall i stället för gallerläcka är ej lämpligt.
RadioAm. 1925,
s. 32.
– (
2)
GALLER-MAST.
sjömil. == GALLERVÄRKS-MAST. VFl. 1912,
s. 6.
–
GALLER-SKRANK.
skrank av gallervärk. Gallerskranken (i Lunds domkyrka i ä. tid) utgjordes af fina jernstänger, hvilka voro .. inskjutna i hvarandra och omfattades af grofva ekramar. BRUNIUS Metr. 130 (
1854).
–
GALLER-STEGE.
(i fack. spr.) i form av stege tillvärkat sidostycke till vagnshäck. SFS 1902,
nr 94, s. 7.
–
GALLER-SVAMP.
[jfr t. gitterschwamm]
bot. till släktet Clathrus Lin. hörande svamp, vars fruktkropp har en likt ett galler genombruten yta. NEMNICH Naturg. 1: 1058 (
1793).
KLINT (
1906).
–
(2 h) GALLER-ÄRM.
hist. (i form av ett galler) uppskuren ärm som låter underärmen bliva synlig; särsk. om dylik ärm i den svenska nationella kvinnodräkten under senare delen av 1700-talet; jfr HOV-ÄRM. Ingen af Noblessen, få bära de så kallade galler ärmar som icke i Stockholm blifvit präsenterade. SP 1779,
s. 49.
SCHRÖDERHEIM Fjäsk. 11 (
1791).
WESTE (
1807).
2NF 27: 967 (
1918).
B
(
†):
–
GALLRE-VÄRK,
se GALLERVÄRK.
Avledn. (till
1):
–
GALLRA ,
v.² sätta galler för (ngt, särsk. fönster o. d.); numera bl. (mindre br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med galler. Linc. (
1640).
ENVALLSSON Savoy. 1 (
1794).
HEINRICH (
1814).
Den gallrade gluggen (i fängelset). RYDBERG Ath. 388 1876;
uppl. 1859, 1866: gallerförsedda).
HALLSTRÖM VenezKom. 114 (
1901).
jfr FÖR-, FÖRE-, IN-GALLRA, BE-, JÄRN-GALLRAD.
–
GALLRIG ,
adj. ¹ (†)
lik ett galler. LIND 1749;
under gittericht).