GALLÄPPLE gal³~äp²le, n.; best. -et; pl. -en. ( gall- 1546 osv. gal- BOLAVI 66 a (1578). galla- Hildebrand MagiaNat. 290 (1654), BoupptSthm 31/8 1682) [till GALL sbst.², o. ÄPPLE; jfr d. galæble, nt. gallappel, holl. galappel, t. gallapfel, eng. gallapple]
[GALLÄPPLE 0]
om gallbildningar på gall(äpple) eken, använda bl. a. till garvning, färgning o. tillvärkning av bläck samt ss. läkemedel; äv. ss. ämnesnamn; äv. benämning på drog av galläpplen; äv. allmännare: gallbildning. VittAH 8: 111 (
cit. fr. 1546).
I. ERICI Colerus 2: 46 (
c. 1645).
FRANCKENIUS Spec. E
3 a (
1659).
Galläplen suto på bladen af Glechoma .. de hade uti sig många små cellulas. LINNÉ Vg. 107 (
1747).
Et glas, som .. med torrt sönderstött Galläple väl gnidet .. blifvit. HAARTMAN Sjukd. 75 (
1765).
FISCHERSTRÖM 2: 238 (
1780).
RETZIUS FlVirg. 49 (
1809).
ROSENDAHL Farm. 78, 527 (
1897).
15 kg. galläpple. TLev. 1900,
nr 8, s.
1. jfr
EK-GALLÄPPLE.
Ssgr:
A
(
mindre br.):
–
GALLÄPPEL-BLÄCK. (
i fackspr.)
av galläpplen beredt bläck. KEYSER Kemien 3: 145 (
1876).
B
–
GALLÄPPLE-BILDNING. (
föga br.)
i sht biol. [GALLÄPPLE-BILDNING.ssg 1]
1) abstr.: bildande av galläpplen. WIKSTRÖM ÅrsVetA 1827,
s. 189.
[GALLÄPPLE-BILDNING.ssg 2]
2) konkret: gallbildning. Verd. 1886,
s. 113.
ROSENDAHL Farm. 79 (
1897).
–
GALLÄPPLE-EK.
bot. gallek. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1836,
s. 284.
2NF 7: 74 (
1907).
–
GALLÄPPLE-FLUGA.
(-äppel- 1754. -äpple- 1837–1862) (
†)
zool. gallstekel. DE GEER PVetA 1754,
s. 23.
THOMSON Insect. 278 (
1862).
–
GALLÄPPLE-GARVSYRA ~⁰²⁰. kem. en i bl. a. galläpplen förekommande, först av Berzelius i rent tillstånd framställd syra, digallussyra, tannin.
Hygiea 1855,
s. 29.
LINDGREN Läkem. (
1891).
–
GALLÄPPLE-PULVER. (
numera knappast br.)
pulvriserade galläpplen. PJBERGIUS PVetA 1763,
s. 77.
AHB 122: 41 (
1885).
–
GALLÄPPLE-SYRA,
r. l. f. ( -äppel- 1795–1877. -äpple- 1808 osv.) kem. en av Scheele 1785 upptäckt syra som erhålles ur galläpplen m. fl. växtdelar. EKEBERG Nomenkl. 20 (
1795).
BERZELIUS Kemi 1: 377 (
1808).
2NF 9: 648 (
1908).
–
GALLÄPPLE-TINKTUR. (
i fackspr.)
av galläpplen beredd lösning l. tinktur. RINMAN 2: 1160 (
1789).
Då träet torkat öfverfares det med galläppletinktur .., en eller två gånger. AHB 8: 31 (
1862).
LINDGREN Läkem. (
1891).
–
GALLÄPPLE-VATTEN. (
†)
dekokt på galläpplen. Hildebrand MagiaNat. 85 (
1654).
LJUNGQUIST PVetA 1752,
s. 28.