GALT gal⁴t, sbst.¹, m. (l. r.); best. -en; pl. -ar. [fsv. galter, motsv. d., nor. galt, isl. gǫltr; av omtvistad härledning. – Jfr GYLTA]
[GALT.sbst1 1]
1) (oftast fullvuxen) hanne av tama svinet; jfr ORNE; äv. (i sht förr) om hanne av vildsvin. GR 7: 45 (
1530). Snöpt galt.
VarR 51 (
1598).
Den fete galten vet inte hur den utsvultna suggan mår. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880); jfr
2 b. – jfr
BOL-,
BORD-,
FAR-,
OLLON-,
UNG-,
VILD(SVINS)-GALT m. fl. – särsk.
[GALT.sbst1 1.a]
a) (
i vissa trakter)
om kastrerad hanne av tama svinet. SCHRODERUS Comenius 184 (
1639).
KINDBLAD (
1871).
[GALT.sbst1 1.b]
b) i utvidgad anv.: hanne av svinliknande djur, i sht ss. senare led i ssgr som beteckna ifrågavarande djur. EKLUNDH Jakt 69 1926;
om hanne av grävling). jfr
GRÄV-,
GRÄVLING(S)-GALT.
[GALT.sbst1 2]
2) i bildl. l. överförd anv. [GALT.sbst1 2.a]
a) i ssgrna BÄRG-, JORD-GALT, se d. o. [GALT.sbst1 2.b]
b) (föga br.) skämts. l. nedsättande om män, i sht för att beteckna fetma l. vällevnad. Släpp galten fritt till drafven. BELLMAN 2: 7 1769;
om en dryckesbroder).
FRÖDING Eftersk. 1: 128 (
1894,
1910) jfr
GODDAGS-GALT.
Ssgr(i allm. till 1, förr ofta i fråga om vildsvinsgalt):
A
:
–
GALT-BLOMMA,
r. l. f. (i Hälsingl.) vattenväxten Nuphar luteum Lin., gul näckros. LYTTKENS Växtn. 1047 (
1911).
–
GALT-FLÄSK.
(galtac. 1645. galte- 1680) 1) fläsk av galt. IEEICI Colerus 2: 49 (
c. 1645).
[GALT-FLÄSK.ssg 2]
2) fläsksida av galt; numera bl. slakt.; jfr FLÄSK 3. VDAkt. 1680,
nr 71.
–
GALT-ISTER.
( galt- 1734 osv. galta- c. 1645. galte- 1642) [fsv. galtister, galta ister]
(
numera föga br.)
MÅNSSON Åderlåt. 5 (
1642).
SERENIUS C 3 a (
1734).
–
GALT-KNAPP,
r. l. m. ( galt- 1806 osv. galta- 1838–1870. galte- 1659–1885) [ifrågavarande växters rotknölar (jfr bet. 1) l. knapplikt förtjockade rottrådar (jfr bet. 2) lära begärligt ätas av (vild)svin]
[GALT-KNAPP.ssg 1]
1) (
†)
örten Cyclamen europæum Lin., alpviol. FRANCKENIUS Spec. A
3 b (
1659).
RUDBECK HortBot. 36 (
1685).
[GALT-KNAPP.ssg 2]
2) (
i vissa trakter)
örten Spiræa filipendula Lin., brudbröd; jfr -BRÖD, -ÖRT. LINNÉ Sk. 270 1751;
fr. Skåne).
SCHULTHESS 1885;
med hänv. till brudbröd).
–
GALT-SÖM. (
förr)
sömn. om ett slags på Öland under 1700-talet brukat broderi som syddes med ullgarn på linne. AHSTRAND Öl. 77 (
1768).
–
GALT-TAND.
( galta- c. 1645. galte- 1700) (
numera föga br.)
bete av (vild)galt. IERICI Colerus 1: 140 (
c.
1645).
KFÅb. 1912,
s. 329 (
1700).
B
(numera bl. starkt bygdemålsfärgat):
–
GALTA-ROT. (
†)
(roten av) tisteln Carlina vulgaris Lin., spåtistel, vilken givits ss. läkemedel åt svin; jfr EBER-ROT. IERICI Colerus 2: 255 (
c. 1645).
C
(†; se dock -GILLE):
–
GALTE-GILLE,
se under KALENDEGILLE.