© Svenska Akademien. SAOB spalt: G68; tryckår: 1928
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
GALT gal⁴t, sbst.¹, m. (l. r.); best. -en; pl. -ar.
[fsv. galter, motsv. d., nor. galt, isl. gǫltr; av omtvistad härledning. – Jfr GYLTA]
[GALT.sbst1 1]
1) (oftast fullvuxen) hanne av tama svinet; jfr ORNE; äv. (i sht förr) om hanne av vildsvin. GR 7: 45 (1530). Snöpt galt. VarR 51 (1598). Den fete galten vet inte hur den utsvultna suggan mår. GRANLUND Ordspr. (c. 1880); jfr 2 b. – jfr BOL-, BORD-, FAR-, OLLON-, UNG-, VILD(SVINS)-GALT m. fl. – särsk.
[GALT.sbst1 1.a]
a) (i vissa trakter) om kastrerad hanne av tama svinet. SCHRODERUS Comenius 184 (1639). KINDBLAD (1871).
[GALT.sbst1 1.b]
b) i utvidgad anv.: hanne av svinliknande djur, i sht ss. senare led i ssgr som beteckna ifrågavarande djur. EKLUNDH Jakt 69 1926; om hanne av grävling). jfr GRÄV-, GRÄVLING(S)-GALT.
[GALT.sbst1 2]
2) i bildl. l. överförd anv.
[GALT.sbst1 2.a]
a) i ssgrna BÄRG-, JORD-GALT, se d. o.
[GALT.sbst1 2.b]
b) (föga br.)
skämts. l. nedsättande om män, i sht för att beteckna fetma l. vällevnad. Släpp galten fritt till drafven. BELLMAN 2: 7 1769; om en dryckesbroder). FRÖDING Eftersk. 1: 128 (1894, 1910) jfr GODDAGS-GALT.
Ssgr(i allm. till 1, förr ofta i fråga om vildsvinsgalt):
A
:
GALT-BLOMMA, r. l. f. (i Hälsingl.) vattenväxten Nuphar luteum Lin., gul näckros. LYTTKENS Växtn. 1047 (1911).
GALT-BRÖD. (i vissa trakter) == -KNAPP 2. RETZIUS FlOec. 701 (1806). LYTTKENS Ogräs 72 (1885).
GALT-FLÄSK. (galtac. 1645. galte- 1680) 1) fläsk av galt. IEEICI Colerus 2: 49 (c. 1645).
[GALT-FLÄSK.ssg 2]
2) fläsksida av galt; numera bl. slakt.; jfr FLÄSK 3. VDAkt. 1680, nr 71.
GALT-GRIS. ( galt- 1554 osv. galte- 1556–1882) hanngris. VgFmT I. 8–9: 85 (1554). SALANDER Gårdsf. 40 (1727). HELLSTRÖM NorrlJordbr. 598 (1917).
GALT-ISTER. ( galt- 1734 osv. galta- c. 1645. galte- 1642)
[fsv. galtister, galta ister]
(numera föga br.) MÅNSSON Åderlåt. 5 (1642). SERENIUS C 3 a (1734).
GALT-KNAPP, r. l. m. ( galt- 1806 osv. galta- 1838–1870. galte- 1659–1885)
[ifrågavarande växters rotknölar (jfr bet. 1) l. knapplikt förtjockade rottrådar (jfr bet. 2) lära begärligt ätas av (vild)svin]
[GALT-KNAPP.ssg 1]
1) () örten Cyclamen europæum Lin., alpviol. FRANCKENIUS Spec. A 3 b (1659). RUDBECK HortBot. 36 (1685).
[GALT-KNAPP.ssg 2]
2) (i vissa trakter) örten Spiræa filipendula Lin., brudbröd; jfr -BRÖD, -ÖRT. LINNÉ Sk. 270 1751; fr. Skåne). SCHULTHESS 1885; med hänv. till brudbröd).
GALT-SÖM. (förr) sömn. om ett slags på Öland under 1700-talet brukat broderi som syddes med ullgarn på linne. AHSTRAND Öl. 77 (1768).
GALT-TAND. ( galta- c. 1645. galte- 1700) (numera föga br.) bete av (vild)galt. IERICI Colerus 1: 140 (c. 1645). KFÅb. 1912, s. 329 (1700).
GALT-ÖRT. () == -KNAPP 2. ANDERSSON AfbildnVäxt. 2: 277 (1870). NYMAN FanerogFl. 130 (1873).
B
(numera bl. starkt bygdemålsfärgat):
GALTA-FLÄSK,
GALTA-ISTER,
GALTA-KNAPP, se A.
GALTA-ROT. () (roten av) tisteln Carlina vulgaris Lin., spåtistel, vilken givits ss. läkemedel åt svin; jfr EBER-ROT. IERICI Colerus 2: 255 (c. 1645).
GALTA-TAND, se A.
C
(†; se dock -GILLE):
GALTE-FLÄSK, se A.
GALTE-GILLE, se under KALENDEGILLE.
GALTE-GRIS,
GALTE-ISTER,
GALTE-KNAPP,
GALTE-TAND, se A.