GALÄR galä⁴r l. -æ⁴r l. (i sht ss. första led i ssgr) -e⁴r (gale'r (öp(pet) e) WESTE; galä'r DALIN), r. (m. SvTyHlex. (1851), LUNDEL; f. SAHLSTEDT, BERNDTSON (1880)); best. -en, äv. -n; pl. -er ((†)
-or CAEHRENSVÄRD Brev 1: 155 (
1788)).
( gal(l)er(e) (-ér, -ére, -èr, -ère) c. 1700–1922 (: galérkaggar). galeir AAHÜLPHERS (1760) i BtVLand 2: 119 (: Galeirer, pl.). galär 1741 (: galäresquadern) osv. galerer 1789 (: Galerern, best.). gallerare, pl. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 185 (1789)) [liksom ä. d. galere, t. galsere, av fr. galère, efter it. galera, till ä. it. galea, galia (se GALEJA)]
(
i fråga om ä. förh.)
benämning på olika slags med både åror o. segel framdrivna fartyg. [GALÄR 1]
1) om ett slags i Medelhavet från medeltiden till 1700-talet brukade (krigs)fartyg. En galere av 300 Remiges (dvs. roddare). SvBrIt. 1: 42 (
c. 1700).
2UB 9: 511 (
1906). – särsk.
[GALÄR 1.a]
a) om sådana i medelhavsländerna brukade (krigs)fartyg som roddes av slavar l. straffångar; ofta i sådana uttr. som döma l. sända (förbrytare) till galärerna. DALIN Arg. 1: 113 (
1733,
1754)
(Straffet att) afgå till Galererne .. kan anses för equivalent med vårt fästningsstraff.
LÖWENHIELM Corr. Bil.
1 (
1826).
ELINT (
1906). – särsk. (
föga br.)
bildl., i sht i uttr. ro (på l. i) galären, utföra mödosamt arbete. Jag vore nöjd att arbeta lagom, men jag ror Galeren. JGOXENSTIERNA Dagb. 186 (
1771).
HAGBERG Benavente 65 (
1922).
[GALÄR 1.b]
b) i oeg. anv., om antika krigsfartyg, i sht romarnas uniremer, biremer, triremer osv. EBERHARDT AllmH 1: 181 (
1766).
NYBLOM Wallace BenHur
1: 130 (
1924).
[GALÄR 2]
2) om under 1700-talet o. in på 1800-talet i Norden använda örlogsskepp med ringa djup, 20–30 par åror, 2 l. 3 master o. latinsegel, lätt artilleribestyckning o. en besättning av 200–300 man; i pl. äv. ss. sammanfattande benämning på grundgående fartyg i motsats till den sjögående flottan. CRUSENSTOLPE Tess. 4: 237 (
i handl. fr.
1713).
Fiendens fartygh veko undan och lämnade effter sigh 2 gallerer. CARL XII Bref 171 (
1717).
PH 6: 4193 (
1756).
Galerer bli oss oumgängelige. AEHRENSVÄRD PVetA 1766,
s. 16.
SNOILSKY 2: 172 (
1881).
jfr AMIRALS-, CHEFS-, HALV-, HEL-, HÄST-GALÄR m. fl. – särsk. i oeg. anv. om galejor o. andra i Norden under medeltiden o. början av nya tiden använda (mindre) fartyg. DALIN Hist. 2: 324 (
1750).
2NF 9: 679 (
1908).
STENFELT (
1920).
Ssgr(i allm. i fråga om ä. förh.): (2)
–
GALÄR-BYGGMÄSTARE ~⁰²⁰⁰. SthmHCal. 1762,
s. 67.
– (
2)
GALÄR-ESKADER.
sjömil. 2RA III. 1: 679 (
1734).
ODHNER G3 1: 475 (
1885).
–
(2?) GALÄR-KAGGE. (
numera mindre br.)
sjöt. vattenkagge rymmande nära 20 liter. ReglVirkeslsfv. 1825,
tab. 4.
SFS 1922,
s. 333.
– (
1)
GALÄR-SEGEL.
sjöt. högt, triangulärt, med långt spri försett o. urspr. i sht på galärer användt segel: latinsegel.
WIKFORSS 1: 607 (
1804).
SMITH (
1899).
– (
2)
GALÄR-SKJUL.
vid strandbrädd uppfört skjul avsett till skydd för galärer o. mindre fartyg. PH 6: 3885 (
1756).
2NF (
1908).
–
(1 a, b) GALÄR-SLAV.
straffl. krigsfånge l. slav som dömts l. tvingats att, fastgjord med kedjor, (vissa år) tjänstgöra ss. roddare på galärer; äv. allmännare: (fransk) tukthusfånge. HUMBLA Landcr. 288 (
1740).
HEDBERG Kipling Konster 98 (
1898).
–
(1 a) GALÄR-STRAFF.
straffarbete som avtjänas gm rodd på ngn galär; jfr -SLAV. SC 2: 76 (
1821).
– (
1)
GALÄR-UGN.
[jfr d. galejovn, eng. galley o. fr. galère i motsv. anv.]
(
†)
kem. o.
tekn. långsträckt ugn i vilken ett stort antal retorter samtidigt uppvärmas vid sakta eld o. som gm de åt båda sidor utskjutande retorthalsarna påminner om en galär med åror; jfr GALLERI-UGN. BERZELIUS Kemi 1: 449 (
1808).
UB 4: 558 (
1873).
– (
2)
GALÄR-VARV.
varv för byggnad, upphalning o. reparation av galärer o. mindre fartyg; särsk. i sg. best. (numera ss. nom. propr.) om en viss del av Djurgården i Sthm som 1752 inrättades till varv för flottans galärer. KrigVAH 1822,
s. 89.
SFS 1901,
Bih. nr 4, s. 19.