GADD gad⁴, sbst.¹,
r. l. m., förr äv.
GADDE,
m.; best. -en; pl. -ar. ( gad(d) 1594 osv. gadde 1526 – c. 1613) [fsv. gadder, motsv. d. dial. gad, isl. gaddr, got. gazds, fsax. gard, fht. gart; jfr mnt. gerde, fht. gerta, t. gerte; besläktat med lat. hasta, lans (se ATELJÉ)]
[GADD 1]
1) (
numera knappast br.; se dock a o.
b)
i eg. bem., om stickande spets. (Lat.) Stimulus .. (sv.) spore, gadd, oxepiska. Cellarius (
1699).
Skäcken, höljd med slag, och gadd i sidan tryckt, / I dundrande galopp med ryttaren försvinner. WALLIN Vitt. 2: 290 (
1805).
Försedd med gaddar heter den (dvs. stridsklubban) morgonstjerna. ADLER Meyer 432 (
1894). – jfr
LJUSTER-GADD. – särsk.
[GADD 1.a]
a) (
fullt br.)
om stickredskap hos vissa lägre djur; särsk. om det till stickredskap ombildade äggläggningsröret hos honorna (arbetarna) bland bin o. getingar m. fl. (Gräshopporna) hadhe stiertar så som scorpioner, och woro gaddar j theras stiertar. Upp. 9: 10 (NT 1526).
Såsom Bijn emellan sigh een Konung haffue, som är vthan Gadda. LÆLIUS Bünting Res. 96 (
1588).
BonnierKL 4: 989 (
1924). jfr
BI-,
FLUG-,
GETING-,
SKORPION-GADD m. fl.
[GADD 1.b]
b) (i folkligt tal) om den kluvna tungan hos ormarna, vilken oriktigt uppfattats ss. deras anfallsvapen. SCHRODERUS Dict. 32 (
c. 1638).
BonnierKL (
1924).
jfr: Skal dieffuulen såsom en heluitis orm stinga migh medh sin gadda. PERICI Musæus 1: 181 a (
1582). jfr
HUGGORMS-,
ORM-GADD.
[GADD 1.c]
c) (
†)
om gifttand hos orm. LINNÉ MusReg. 22 (
1754).
De giftige ormar (hava) gadd .., som är en krokig, rörlig, ledig och ihålig tand i den öfre käken. BRANDER NatH 4 (
1785).
MARKLIN Illiger 225 (
1818).
[GADD 1.d]
d) (
†)
om vissa mer l. mindre spetsiga o. stickande taggar på djur l. växter; äv. om stickande l. brännande hår på växter. Vpretta gaddar på en igelkotte som hafwer sigh sammandragit. Linc. Gggg 6 a (
1640).
Gaddar .., (dvs.) hår eller borstlika piggar, fästade i vextdelarnes hud. HARTMAN Bot. XLIX (
1820).
[GADD 1.e]
e) (
†)
oeg., om grodd(knopp) l. knopp på växt. The första knöpar eller gadder som vthspruta aff Rooten på något trää eller grääs, såsom på humbla eller annat sådant. Linc. G 4 a (
1640).
BROMELIUS Lup. 20 (
1687).
[GADD 2]
2) i bildl. anv. av 1. Dödzens gadde är synden. 1Kor. 15: 56 (NT 1526;
Bib. 1541: vdd).
Kanske en smärtas gadd ditt hjerta trycker? ÖSTERGREN Dikt. 117 (
1871). – särsk.
[GADD 2.a]
a) i fråga om bitande l. giftig(t) l. sårande förtal l. hån l. skämt l. ironi o. d. Satyrens gadd. DÜBEN Boileau Sat. 49 (
1722).
Och ej tadlets gadd oss når. HAGBERG Shaksp. 1: 95 (
1847).
Ett kåseri, som bakom komediens mask döljer sina skarpa gaddar. SCHÜCK VLittH 1: 631 (
1900).
[GADD 2.b]
b) [anv. trol. utvecklad ur 1 b]
i uttr. taga gadden ur l. av ngn l. ngt, göra (ngn) ofarlig l. spak; bryta udden av (ngt). (Trassligheter med konsistorieledamöterna) hade jag också i början, men lyckades att ta gadden af dem, och nu äro vi de såtaste vänner. TEGNÉR (WB) 8: 448 (
1837).
Låt oss bara få kvinna och barn att underhålla med otillräckliga resurser, så tar det gadden af oss. ÖBERG Makt. 1: 22 (
1906).
[GADD 2.c]
c) (
föga br.)
i uttr. det finns l. är gadd hos l. i l. på ngn o. d., ngn är pigg l. rask l. djärv l. har godt gry. LINDQVIST Dagsl. 3: 69 (
1904).
Det fanns gadd hos honom (dvs. den lille prinsen) och gry till en duktig krigare. GRANLUND Prins. 49 (
1915).
[GADD 3]
3) [bildl. anv. av 1 b]
(
i vissa trakter, särsk. Stockholm, starkt vard.)
i uttr. hålla gadden rätt i mun, hålla tungan rätt i mun, hålla gadden, hålla munnen. Håll gadden, han där. Landsm. 1: 611 (
1880).
Håll gadden rätt i mun. ENGSTRÖM 1Bok 13 (
1905).
[GADD 4]
4) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Norrb., Västerb., Finl.)]
(
i vissa trakter av Sv. o. Finl.,
bygdemålsfärgat)
spetsig landtunga; utskjutande stenigt skär. SPF 1839,
s. 51.
Fennia XIV. 8: 1 (
1898).
Ssgr A
: (1
a)
–
GADD-FLY,
n. (
†)
med gadd försedd insekt. SvLitTidn. 1815,
sp. 147.
–
GADD-LÖS. särsk.
[GADD-LÖS.ssg 1]
1) till 1 a. (Tegnérs) umgänge sprutade eld; men elden var ej härjande, den var elektrisk: gnistorna flögo omkring som de gaddlösa lysflugorna i Söderns sommarnätter. BÖTTIGER 6: 350 (
1847).
[GADD-LÖS.ssg 2]
2) till 1 b (o. c); särsk. bildl. i uttr. gaddlöst skämt o. d., skämt o. d. som saknar udd. LAURIN Skämtb. 112 (
1908).
–
(1 a) GADD-STEKEL.
zool. insekt av en till steklarnas ordning hörande underordning, utmärkt därav att honorna äro försedda med ett till stickredskap ombildat äggläggningsrör. 1Brehm III. 2: 43 (
1876).
–
(1 d) GADD-SUR,
m. l. r. (
†)
fisken Gasterosteus pungitius Lin., småspigg, stagg, benunge. LINNÉ SystNat. 48 1748;
uppl. 1740: Skitspigg).
FISCHERSTRÖM 1: 417 1779;
anfört fr. Dalsl.).
B
–
(1 d) GADDA-TISTEL.
[GADDA-TISTEL.ssg 1]
1) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
växten Sonchus arvensis Lin., mjölktistel, åkermolke, blöttistel, fettistel, åkertistel. ASPEGREN Fl. 56 (
1823).
NormFört. 45 (
1894;
anfört ss. förekommande i folkspr.). [GADDA-TISTEL.ssg 2]
2) (
†)
växten Eryngium maritimum Lin., martorn, ädeltistel, strandhäxa. 2LinkBiblH 4: 73 (
c. 1550).
C
(
†):
Avledn. –
GADDA ,
v.¹ (
vard.)
bildl., till 2 a: ge (ngn) stickord, pika. [GADDA.avl 2.a]
a) tr. o. intr. STRINDBERG Hems. 30 (
1887).
Festtidningen .. gaddade skämtsamt kamraterna. SödermNyh. 1895,
nr 124, s. 3.
[GADDA.avl 2.b]
b) dep.
Man kunde ingenting komma sig för med utan bara gaddades och grälade. SIWERTZ Sel. 1: 59 (
1920).
Avledn.
–
GADDIG ,
adj. [GADDIG.avl 1]
1) (
†)
till 1 b (o. c): försedd med "gadd". Satan med en gaddig orm till stångpiska i nacken. WINGÅRD Minn. 12: 12 (
1850).
[GADDIG.avl 2]
2) (
mindre br.)
bildl., till 2 a: bitande, "giftig". Humor får inte vara gaddig. BRANTING Lena 19 (
1893).
ENGSTRÖM Bläck 145 (
1914).